Sidor

tisdag 28 februari 2012

Chiligryta med mozzarella

Har nu testat ytterligare ett, relativt snabblagat, recept, nämligen chili med mozzarella. Maken och jag var inte riktigt överens om resultatet, jag tyckte att det var riktigt gott, medan maken tyckte det var tråkigt, på gränsen till smaklöst. Nu ska det sägas direkt att vi har två andra varianter på chili med färs som vi brukar göra och båda de är det definitivt mycket mer smak på. Å andra sidan tar de lätt mer än dubbelt så lång tid att göra. Och så är det ju ingen ost i dem! Ost och kött är ändå en fantastiskt bra kombination (första gången jag var gravid hade jag t o m en sån där gravidnoja för just den kombinationen, det blev mycket cheeseburgare, köttpizzor och köttgratänger den våren).

Det jag fastnade för i det här receptet, förutom att det skulle vara mozzarella i chilin (jag måste återkomma lite mer till det sen känner jag) var att man använder chorizo som en genväg för att få smak. Genialiskt tycker jag. I det här fallet fick jag handla på lokala coop-butiken och hittade där chorizo från Sorunda (som är rätt bra på den typ av korv man köper i vanliga butiker) och det funkade rätt bra, men jag är övertygad om att smaken skulle lyft ytterligare om jag hade haft tillgång till min favoritchorizo från Hötorgshallen (från argentinaren i hörnet). Jag ersatte kidneybönorna med svarta bönor eftersom jag inte gillar kidneybönor så värst mycket, och det funkade bra.

Men sen kommer vi till kruxet med det här receptet. Man står där och chilin är i princip klar, när man kommer på att det fanns ju även med timjan, cayennepeppar, bladpersilja och parmesanost bland ingredienserna. Man kollar en extra gång i beskrivningen, ingenting. En gång till, för säkerhets skull, men nej. Jag kollar en gång till nu när jag skriver det här för att vara riktigt säker, men det stämmer. De där ingredienserna nämns ingenstans i själva tillagningsinstruktionerna. Då undrar man ju var felet ligger, skulle de vara med överhuvudtaget? Jag gjorde så att jag i allra sista stund hade i lite cayennepeppar, resten struntade jag i och det funkade så klart, men såna missar stör mig. Jag tycker också att beskrivningarna är lite onödigt krångliga att läsa igenom, om det sen beror på typografi, layout eller att det är lite väl pratigt är svårt att säga.

Slutresultatet blev för min del klart godkänt dock, medan maken som sagt var mer tveksam. Osten då? Jo, så här skriver Nigella om detta: "Enligt gammal hävd ska en chiligryta ätas med [...] en näve riven ost som strös över ytan. I min otåliga version hackar eller river man lite mozzarella, rör ner den i grytan och låter den precis smälta". Mycket bra idé tycker jag, men "av gammal hävd"? Jag har aldrig sett ett chilirecept med ost förut, har ni? Kan det vara en brittisk grej?

Inga bilder på chilin, p g a att batteriet i kameran var slut.

1 kommentar:

  1. Jag tror att mycket ligger i översättningen och typografin som ju är mycket ... märklig till och från.
    Men det låter ju genialiskt med mozzarella _i_ chilin. Hon är sååå latgormet hon Nigella. Det är därför jag älskar henne!

    SvaraRadera