En besvikelse

Har lagat den första besvikelsen från Mina smaker från Provence: köttgryta från Camargue. Det lät och såg så lovande ut. Ja, jag var helt övertygad om att det skulle smaka fantastiskt ända fram tills jag faktiskt smakade på den. Eller ja, jag hade en liten förtroendesvacka mitt i också när den såg alldeles sörjig ut, men den klarnade upp och såg rätt fin ut när den var färdig.


Och hela konceptet kändes bra. För det första, en gryta. Jag älskar grytor. (På hösten iaf). För det andra, en NY gryta, behöver utöka min grytrepertoar från de tre jag växlar mellan (boeuf bourginon, viltkalops och chili), Och för det tredje, allt-i-ett! Riset i grytan, kan det bli bättre? Det finns något oemotståndligt med rätter som är tillräckliga i sig själva kan jag tycka. Som en bonus var det dessutom rött fullkornsris i grytan, kändes himla nyttigt.

Men, nej. Den var lätt att laga, som ju grytor ofta är, spred en trivsam doft under tiden, men smaken var i bästa fall ordinär, i sämsta fall rentav tråkig. Och köttet! Såå segt. Förstörde hela middagen tyckte jag. (Maken tyckte framför allt det var smaken som var den stora besvikelsen). I ärlighetens namn är det ju rätt stor chans att det inte var själva receptet som var problemet med köttet. Det kan vara kvaliteten på köttet som var risigt. Eller så skar jag upp det knasigt. Eller, och isf var det ju faktiskt kokboken som ställde till det, så var det för kort koktid.


Och kanske börjar det också kännas lite tjatigt med smaksättningen, det är rosmarin, timjan och lagerblad i vart och vartannat recept tycker jag. Sammantaget kommer jag INTE att laga den här rätten igen. Synd.

/Karin