Gnocchi med karljohansvamp

Jag fastnade för Gnocchi med karljohansvamp (Gnocchi aux cèpes) som en rätt som skulle kunna funka även en vardag, annars är det mer helgprägel på många recept tycker jag. Det stod också i receptet att man kunde förbereda degen och sen spara den i kylen upp till en vecka, så det gjorde jag. Förberedde den dagen innan alltså. Kokte mandelpotatis, tillsatte mjöl och ägg, knådade. Det ska sägas att jag överkokte mandelpotatisen rätt rejält (inte en ingrediens jag brukar använda), höftade friskt på mängden mjöl framför allt och knådade kanske hälften av de tio minuter som angavs i receptet.


Dagen efter var det dags att tillverka gnocchi! Konstaterade att degen var ganska... lös. Men kl 18 är det lite grann för sent att hitta på nån annan middag så det var bara att köra på. Degen var verkligen jättesvår att hantera jämfört med när jag gjort gnocchi förut. Och kladdig. Jag gillar inte alls att bli kladdig om händerna så det var ingen picknick att rulla ut degen, forma till gnocchis och släppa ner dem i kokande vatten.


Formen på gnocchisarna såg minst sagt hemgjord ut. Inte sådär rustikt härligt utan mer slarvigt och fult. Och på nåt mysko sätt kändes det som att de blev större också, så de såg dessutom helt uppsvällda ut. Men sen, stekta med bacon, blancherad schalottenlök, lagerblad, rosmarin och timjan - så goda!


(egentligen skulle det vara sidfläsk och steklök, men det fick jag inte tag på. Vad är egentligen skillnaden på sidfläsk och stekfläsk?). Lite parmesan funkar till tycker jag, som älskar parmesan, men det är inget måste. Kanske är det t o m helt "fel". Men vem bryr sig. (Håller med Erika om detta f ö, man vill gärna ha lite tips om tillbehör till maten).

/Karin

PS ber om ursäkt för fulbilderna, slut på batteri i kameran. DS