Men redan i tillagningsmomentet börjar förvirringen. Jag förstår inte vad det är för ett monster till kyckling som Danyel tänkt sig där man ska lyckas trycka in två hela apelsiner och två fänkålsstånd i innanmätet? Jag lyckades peta och pressa in en halv av vardera innan det tog stopp. Vad man skulle göra med resten stod inte, men jag valde att lägga dessa som en bädd under kycklingen och det blev väldigt bra.
Nu är det så här att jag har en pågående beef med ugnar. Jag får liksom sällan till ugnsrätter. Oftast blir resultatet: vacker yta, ofärdigt inre. Så även med denna rätt. Och med kyckling är det INTE bra. Så här såg kycklingen ut efter att jag följt Danyels recept. Visst ser den smarrig ut? Mindre smarrigt kändes det när jag skar upp kycklingen vid benen och det rann blod. Det tog ungefär trettio minuter till i ugn innan kycklingen var klar. Då var brösten astorra och humöret ... sådär.
Och inte fanns det något serveringsförslag heller. Potatis? Ris? Sallad? Bröd? Något! Ge mig något att gå på Danyel! ville jag ropa. Eftersom jag gillar att följa recept åt vi kycklingen som den var rakt upp och ner. Det hade nog funkat bättre om den inte blivit så satans torr.
Men kryddningen var god.
Och jag ger inte upp.
// Erika
ps. Sen är det ju mycket komiskt att just de två rätter som jag spetsat in mig på att göra är exakt samma två recept som Karin gått igång på. I min kyl ligger nämligen även ingredienserna till Cassoulet saucisse à la campagne (inklusive de confiterade tomaterna som jag gjorde igår) och väntar på att bli tillagade. Vad är oddsen?! Jag vet inte vad det säger om ... ja, om något egentligen. Men något bra är det nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar