Det lät ju så enkelt. Bara först smälta mörk choklad och sedan bre ut den på ett bakplåtspapper på en plåt, sedan smälta vit choklad och bre den på den mörka chokladen (när den stelnat helt). Sen krossa lite polkagrisar och violá! en urtjusig chokladkaramell att lägga fram på gottebordet. Och i boken är dom verkligen fina. I verkligheten not so much. För gissa vad? Den mörka chokladen smälter – så klart – när man häller på den vita och börjar man då breda och ha sig så blir det kort sagt skitfult. Om man dessutom lägger på polkagrisar och ställer ut eländet på balkongen där det är hög luftfuktighet så blir det om möjligt ännu fulare. Smakerna var det väl inte något fel på. Men man äter med ögonen också så vi sa helt enkelt hej då till vårt bajsflak med mögelfläckar.
/ Erika
Ps. Vi gjorde ett nytt försök här hemma och följde ett recept från systrarna Eisenman där man blandar i en tsk olja per chokladsats samt att man inte skulle breda utan vicka plåten tills dess att chokladen runnit ut så som man ville. Blev URTJUSIGT! Och gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar