Mumma och eggnog

Både mumma och eggnog är två drycker som jag kunnat namnen på så länge jag kan minnas men märkligt nog aldrig druckit. Det rör sig helt klart om två klassiska juldrycker och jag tänker att de väl har blivit just det av en anledning? Oftast när det kommer till mat och dryck beror det på att de är välsmakande, så det var med stor iver som vi bestämde oss för att prova dessa två drycker under julen.

Först mumman. Den bestämde vi oss för att ha till uppesittarkvällens provsmakning av skinkan. I December läser jag att just mumma är något som görs på många olika vis. Vissa blandar i vitt vin, andra gin, några tillsätter kardemummakärnor. Linders och Westmans blandning innehåller 66 cl porter, 66 cl pilsner, 1/2 flaska sockerdricka och 1/2 dl madeira och spontant tänkte jag: gott!

Och det var det. Jättegott till och med. Portern ihop med madeiran lade en underbart knäckig och lite bränd grund som den beska pilsnern friskade upp. Sockerdrickan rundade av med en sötma och alltsammans passade bättre än bra ihop med knäckebrödsskivorna med nygriljerad skinka och senap.

Den här mumman tänker jag göra fler gånger. Är det föresten någon som har erfarenhet av vad man brukar äta till denna dryck?

Sen eggnogen. För mig skriker konceptet eggnogg Last Christmas-med-Wham-musikvideo, stickade koftor och öppna brasor. Det vill säga: bara bra saker. Jag är mycket förtjust i tanken om det liv jag skulle leva där eggnog var en självklart del av mina dryckesval. Men efter att ha druckit den känner jag inte precis så. Jag tror inte att det har det minsta att göra med själva receptet i Decemberkokboken (som bestod av mjölk, honung, kanelstång, muskot, äggulor, cointreu, rom och apelsinskal) utan på att jag har rätt svårt att smälta ägg. Jag älskar ägg, men blir hemskt lätt illamående av dom. Och med fyra äggulor i mixen så blev det för tungt. Bu. Jag som så gärna ville gilla eggnog.

/Erika