Kungen över alla lammburgare

En bra bonuseffekt med den här kokboksklubben är att den ibland hjälper till de där dagarna när man bara inte kan komma på vad man vill laga för mat. Istället för att då hålla på och leta och fundera i det oändliga efter exakt den där perfekta rätten (eh, ja, så kan det funka i mitt huvud ibland) kan man istället bara ta ett recept ur den aktuella kokboken och känna sig nöjd med det. 

Vid ett sånt tillfälle testade jag Jamies lammburgare - kungen över alla (lamm)burgare. Och ja, i all enkelhet var det här en riktigt, riktigt god burgare. Eftersom det var helg när jag lagade den hann jag dessutom med att baka hamburgerbröd från Junk food på riktigt till, win! 

De här lammburgarna serverades i alla fall med spenat, cheddarost som fick smälta på burgarna, snabbinlagd rödlök, tunna äppleskivor och (finhackad) jalapeno. Helt otroligt gott blev det faktiskt! Extra plus för tydliga, för att inte säga perfakta, stekanvisningar för burgarna. En ny burgarfavorit har sett dagens ljus här hemma, helt klart. 

/Karin

Okonomiyaki (enastående japansk pannkaka)

Okonomiyaki är en rätt som vi lagar hemma med jämna mellanrum. Det är en rätt som ömsom brukar kallas för japansk pannkaka, japansk omelett och japansk pizza. Jag tycker själv det känns som ett mellanting mellan pannkaka och omelett. Förutom själva smeten är strimlad vitkål en helt nödvändig ingrediens, tillsammans med den karaktäristiska okonomiyakisåsen. Ända sedan vi smakade rätten i Japan har vi hållit på och experimenterat för att komma fram till en god hemmavariant. 

Vi har efter mycket testande fram och tillbaka landat i en version där smeten består av 3 ägg, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl vatten, 1 msk mirin och 2 tsk soja. Vi brukar göra så att vi steker grönsakerna (förutom vitkålen oftast gröna bönor eller sparris, vårlök eller purjolök samt spenat) en stund innan vi häller på smeten. Och så toppar vi med ost och bacon innan vi vänder den. (Är nästan 100% säker på att jag faktiskt smakade just den, inte så typiskt japanska, varianten i Osaka, men jag kan inte svära på det :). Det fastnar så klart gärna i pannan men är otroligt gott.



Jag var alltså lite skeptisk till Jamies variant av okonomiyaki där man bara vispar ihop ägg och mjöl och dessutom blandar ner alla ingredienser i smeten innan man häller ner den i stekpannan. Men, dels fastnade det inte alls i pannan (ett stort plus) och dels blev det riktigt gott. Jag följde ingredienslistan till punkt och pricka och gjorde en vegetarisk variant med lök, (spets)kål, rädisor, tofu och champinjoner, vilket visade sig vara en lyckad kombination. Tofun smakade (så klart) inte så mycket, men jag antar att den var med för att man skulle bli mätt.

Däremot följde jag inte Jamies instruktioner att servera med ketchup eller chilisås utan jag tog samma okonomiyakisås som vi alltid använder (ett måste tycker jag) och så vårlök och japansk majonnäs.

/Karin

Singaporenudlar

Jag har varit rätt sugen på att testa det som väl får sägas vara själva kärnan i Laga smart med Jamie: att ta vara på rester. Närmare bestämt genom att laga en rejäl omgång av kött, t ex ugnsstekt kyckling och sen spara resterna och göra något av dem. Kycklingen gjorde jag för ett tag sen, så själva resterna fanns på plats. Jag bestämda mig för att testa receptet på Singaporenudlar, som jag f ö tycker har rätt stora likheter med både pad thai och fried rice. Framför allt eftersom man rör ner ägg i rätten och pressar över mycket färsk lime. 

Det här var inget snabblagat recept. Man kan ju tänka att det är det eftersom ingenting ska steka/wokas särskilt länge, men det är det lilla jobbet i sammanhanget, det som tar tid är att förbereda allt så att det inte blir några väntetider när man sen väl sätter igång. Och det var rätt många ingredienser i listan, så jag valde dessutom att förenkla något genom att utesluta fläskfärs och champinjoner. Jag bytte också ut risnudlar mot de koreanska glasnudlarna som jag har kvar en hel del av.

Dessutom använder Jamie kinesisk femkrydda, en kryddblandning som jag inte alls är särskilt förtjust i (mycket p g a det som jag upplever som en lite väl dominerande smak av nejlika) och därför ersatte med rätt små mängder av de kryddor jag hade hemma. Jag hade också svårt att veta vad som avses när det bara står "currypulver". Någon indisk curryblandning? Thai? Något annat? I slutändan fick det bli vanlig svenne-curry, jag hittade inte något annat som riktigt passade. Smaken blev inte någon riktig succé med de här ändringarna, inte äcklig på något sätt, men rätt trist. Jag kompenserade med stora mängder färskpressad lime.



Jag gillar fortfarande idén att spara/frysa in rester och kan nog tänka mig att använda det här receptet fler gånger, men mer som en receptskiss där jag byter ut kryddningen och kanske andra ingredienser också mot det som jag har hemma. Eller så använder jag resterna i en fried rice eller pad thai istället. (Fast då måste jag hitta ett bra recept på fried rice istället, något jag inte lyckats med hittills). Jag har också lärt mig att nästa gång ska jag dela upp resterna i mindre portioner, för nu blev det lite för mycket kyckling på en gång, det hade lätt kunnat bli till en middag till av något slag.

/Karin

Portugisisk fiskgryta i ugn

Man kan väl börja med att säga att så som den här rätten såg ut när den landade på vårt middagsbord i afton – så såg den inte ut i Jamies kokbok. Hans var helt täckt med potatisskivor som fått en aptitlig yta efter att han grillat den i cirka fem minuter. Nå, nu är utseende inte allt men man äter också med ögonen och detta blev inte riktigt den fest för ögonen som jag hoppats på.

Tillagningen är lite omständlig men ändå värt det tror jag? Med ett antal modifieringar tror jag att det här skulle kunna bli en återkommande favorit hos oss. Till att börja med skulle jag addera två (minst två) potatisar till rätten. Så som den är komponerad nu ser ingredienslistan ut som följer: 2 lökar, 2 paprikor, 2 potatisar, 3 tomater, 500 g fisk och lite olja och kryddor. För att rätten ska räcka till fyra till sex personer tror jag att fler potatisar blir nödvändiga. Men även för att balansera upp mot paprikorna. Jag vet i och för sig inte hur stora ett par vanliga paprikor är i Jamies värld, men på mitt ica maxi är dom rätt stora. Så mitt andra alternativ för att uppnå balans är väl att dra ner på mängden paprika.

Och när jag ändå är inne på paprikorna. Dessa skulle jag, vid en nästa tillagning, välja att steka ihop med löken. Tillagningen är nämligen som sådan att allt, utom fisken, skall skivas tunt tunt tunt på en mandolin. Sedan försvettar man löken i 15 minuter (det blir inte mycket lök kvar då skall sägas) och förkokar potatisen i 3. Sedan varvar man lök, paprika (som alltså är rå) och potatis med fisken som ett lager i mitten. Effekten av att inte ha förtillagat paprikan var att den bara så knappt hade blivit varma och endast förlorat lite spänst efter 30 minuter i ugnen. Fisken blev dock helt perfekt trots att de var fryst torsk där hälften kom från ett sånt där block och hälften från såna där lite tjusigare bitar.

Sammantaget blev resultatet stökigt. Smakerna fanns där. Enkla, milda, fina smaker med endast en nypa chili och några lagerblad som hjälpte att lyfta rätten en aning. Fisken blev som sagt perfekt. Löken lika så om något övertillagad i jämförelse med paprikorna.

Jag vill göra den igen men på mitt sätt. Det funkar fint det med.

Erika

Aromatisk cassoulet med korv

Jamies Aromatisk cassoulet med korv har rätt stora likheter med Danyel Couets Cassoulet saucisse à la campagne. Även här är korv, bönor, tomater och rosmarin framträdande ingredienser, så det är kanske inte så konstigt att de påminner om varandra. Jamie skriver bara att man helst ska välja en korv med 80% kött, så jag tog ett paket Lincolnshire bangers från Taylor and Jones. Är det brittiskt så är det. :) 

Förutom att jag hade missat lite på hur lång tid det tog att laga den här korvgrytan, så var det inga större svårigheter med den. Först steker man korven tillsammans med sidfläsk, sen lägger man i morötter, rödlök och paprikapulver och fortsätter att steka det lite till, innan man häller på passerade tomater + vatten och låter det puttra vidare i ugnen under folie. Efter ett tag har man i färsk rosmarin som man hackat och blandat med lite olja och sen får grytan koka ihop utan lock ett tag till. Jamie tycker man ska servera det med rostad ciabatta som man gnider in med vitlök och tomat. Vi stekte istället det i stekpanna med hemsvängt vitlökssmör. Men prova att gnida in vitlöksbröd med lite färsk tomat om ni inte gjort det förut. Genidrag! 



Precis som med Couets cassolet tyckte alla vuxna i familjen mycket om den här grytan, som fick väldigt fina smaker och samtidigt kändes både rustik och mättande. Kanske mer något för mörka höst- och vinterkvällar, men än så länge funkar den. 

Ett par ord om sidfläsk bara. Jag är inte helt såld måste jag säga. Allt det där fettet, det är svårt. Det tillför säkert en hel del i smak, men ändå. Nästa gång kanske jag fuskar och tar bacon istället. Får man säga så? 

/Karin

Bakfyllenudlar

Hemma hos oss har vi som mål att äta ungefär 50 procent vegetariska rätter under en vecka. Precis som Karin redan nämnt är det därför glädjande att just vegetariska recept har fått ett eget rejält tilltaget kapitel i den här kokboken. Här om kvällen lagade vi ett enkelt nudelrecept med det något trista namnet bakfyllenudlar (moralen i mig säger att det känns oskönt att kalla dom för det när man äter den med småbarn men jaja bakis var vi i alla fall inte).

Det var en snabb och enkel rätt att tillaga: i en kastrull med kokande saltat vatten slängde man ner strimlad salladskål, broccoli, nudlar och sockerärtor. När dessa var klara hällde man bort vattnet och vände ner en dressing gjord på ingefära, vitlök, soja, risvinäger och sesamolja. Till denna allt-i-ett-gryta serverade man stekt ägg och srirasha (som är en underbar stark chilisås).

Allt som allt en enkel och god rätt. Den är utmärkt att se som en bas där man kan slänga ner lite allt möjligt. Det är dressingen som gör rätten kan man säga. Nästa gång kommer jag dock att göra dubbel sats av den. Smaken blev nämligen lite väl tam kan jag tycka. Men det var inte något som inte gick att repa med hjälp av extra soja.

/Erika