Peanut Butter Cake Pops

Som sista sista recept att testa i United States of Cakes valde jag en annan variant på kakpinne - dvs den där man först bakar en kaka, smular sönder den och blandar med nåt utvalt gott, gör bollar och sen doppar i choklad.

För det var det man gjorde kortfattat.

Det kändes lite konstigt att baka en kaka som man sen bara skulle ta sönder, men det var ju själva smaken jag var ute efter.

Enligt receptet så blandade man kaksmulet med jordnötssmör och färskost, gjorde bollar, i med pinne och sen doppa i choklad.

Däremellan ska det in i kylen några vändor så det tar lite tid, men funkar faktiskt bra att göra med barnen som kanske inte vill koncentrera sig så länge (iallafall mina).

Dessa cakepopsen skulle sen doppas i finhackade salta jordnötter för att ytterligare förstärka jordnötssmaken.

Var dom goda undrar du? Nja svarar jag. Lite för mycket på nåt vis.

I motsats till åtminstone en av mina bloggkollegor så gillar ju jag sötsaker, men det blev lite lite för mycket. Och så salt på det. Nja är väl mitt betyg för detta receptet.

Och jag hade inte byggt nån "cakepop-torkarställning" så jag provade att ställa dom på tork i kylen. Funkade bra men inte lika fint :)

Har du nåt bra tips på hur man torkar/stelnar sina cakepops?

/Elisabeth

Oreo Cake Pops

Som en sista suck från Roy Fares-boken United States of Cakes kom vi då till de där cake popsen. Jag har länge velat prova att göra såna, men det har bara känts lite onödigt på nåt vis.
Kaka på pinne liksom? Hur kul kan det vara? Är det inte lite onödigt jobb för en kaka med choklad på?
Och ja - det är det nog. Men gott :)

Som första recept valde jag att gör Roys recept på Oreo Cake Pops. Man tar helt enkelt Oreos direkt från paketen, mixar i matberedare, blandar smulet med färskost, gör bollar, sticker en pinne i bollen och doppar bollen i vit choklad. Lätt som en plätt! Och gott!

Jag har fått blodad tand och vill testa fler sorter!

PS. Är det nu man bygger nån slags "torka-cakepops-ställning" hemma? För det tyckte jag var lite krångligt. Och så använde jag tjocka sugrör från Lagerhaus istället för kakpinnar för jag hittade inga. DS.

Vahlronafudge, mjuk choklad- och lakritskola samt smörkola

Jag har gjort ytterligare tre godisar ur December och här har jag hittat min (och möjligen även kokbokens?) akilleshäl. Så här: som andra godis gjorde jag en fudge som man smaksatte med mörk choklad. Jag följde receptets instruktioner med ett mycket lyckat resultat. När jag sedan satte igång med de två kolorna gjorde jag det med andra ord med ett mycket boostat godiskokarsjälvförtroende. Men båda varianterna (jag gjorde en med choklad och lakrits samt en smörkola) blev alldeles ALLDELES för lösa. Min naturliga instinkt var naturligtvis att anklaga baktermomentern och det införskaffades därför en ny för att nästa försök skulle bli mer lyckat. Men nej. Oavsett termometer, kulprov eller erfarenheten hos min mamma (som kokat knäck i alla fall i så många år hon kan minnas) så blev kolorna alldeles för lösa.

Nu skall det dock sägas och detta är viktigt: att smakerna är UNDERBARA! Så vi äter kolorna, med sked eller djupfrysta. Men ändå tycks det vara något som inte klaffar i instruktionerna. När det gäller de sammanlagda fyra godisarna som jag har gjort så har det varit något tjall med tre av dessa. Först var det flaken (i det förra inlägget) som kladdade ihop. Och när det gäller lakritskolan fick jag lära mig (efter ett första klumpbildat misslyckande) att röra ner lakritspulvret samtidigt med de övriga ingredienserna och alltså inte vänta tills dess att kolan är klar heh "klar" för då blir det hårda klumpar i kolan. Nu stod det visserligen inte att man skulle vänta men man kan säga att det var lite öppet för tolkning hur smaksättningen av den här chokladkolan skulle gå till. Och i mina sammanlagda tre försök att göra kola har samtliga blivit för lösa.

De slutsatser jag drar är följande: godisarna har urgoda smaker, men för att lyckas hela vägen krävs det att man är van att göra godis och kolor. Tror jag. Jag är nämligen helt och totalt novis och har inget att falla tillbaka på. Men okej, jag lär mig för varje kok. Tror jag? Med tanke på hur gott allt har smakat så har jag inte några planer på att avbryta mina försök.

/Erika

Choklad- och polkagrisflak

Det lät ju så enkelt. Bara först smälta mörk choklad och sedan bre ut den på ett bakplåtspapper på en plåt, sedan smälta vit choklad och bre den på den mörka chokladen (när den stelnat helt). Sen krossa lite polkagrisar och violá! en urtjusig chokladkaramell att lägga fram på gottebordet. Och i boken är dom verkligen fina. I verkligheten not so much. För gissa vad? Den mörka chokladen smälter – så klart – när man häller på den vita och börjar man då breda och ha sig så blir det kort sagt skitfult. Om man dessutom lägger på polkagrisar och ställer ut eländet på balkongen där det är hög luftfuktighet så blir det om möjligt ännu fulare. Smakerna var det väl inte något fel på. Men man äter med ögonen också så vi sa helt enkelt hej då till vårt bajsflak med mögelfläckar.

/ Erika

Ps. Vi gjorde ett nytt försök här hemma och följde ett recept från systrarna Eisenman där man blandar i en tsk olja per chokladsats samt att man inte skulle breda utan vicka plåten tills dess att chokladen runnit ut så som man ville. Blev URTJUSIGT! Och gott.