Hemgjort smör och Chlodnik

Vi, jag och min man Ulf alltså, tycks vara inne i en nostalgiskt period här hemma. Igår kokade jag kalvsylta. Förra helgen kokade jag två olika sorters saft. Under den senaste tiden har vi ätit både lappskojs och pratat om att göra egen pölsa. Att då ge sig på att göra eget smör är inget annat än logiskt.

Och det blev gott smöret. Inget sensationellt (förutom det häftiga när grädden plötsligt blev smör) men heller inget som avskräcker. Så här: tidsåtgången och det att jag tycker att Arlas smör är mycket gott gör att jag på ett sätt inte behöver hitta något bättre. Men. Att göra smör själv innebär ju att utvecklingshorisonten är enorm. Att testa att göra smör med en annan typ av syrad produkt. Att behålla mer eller mindre kärnmjölk i smöret. Att syra grädden i fler än ett dygn.

Och i slutändan. Det är ju hemskt MÄKTIGT att ha gjort eget smör.

Det här chlodnik då? Jo. Det är en polsk soppa som man lagar på den kärnmjölk som den syrade grädden släpper när den blir smör. Kärnmjölken kan också användas till bakning eller dressing skriver Lisa i kokboken men vi valde att gå på hennes rekommendation och göra den här kalla rödbetssoppan. Den föll mig väl inte direkt i smaken, men å andra sidan så passar en kall soppa kanske bättre för lite varmare dagar än en vinterslaskig januaridag? Sen gillar jag verkligen tanken med att använda allt som kommer ur en tillverkning. Men nästa gång vill jag hellre att vi använder kärnmjölken till bakning.

Så här gör man smör:

Det här behövs:
1 liter färsk grädde (40%)
1/2 dl levande syrad produkt (tex gräddfil) ej yoghurt
havssalt efter behag

Gör så här:

1. Vispa hastigt samman grädde och syrad produkt i en mycket ren skål. Täck över och ställ på ett säkert ställe. Helst 18-20 grader så att syrningen sker långsamt och mycket aromämnen hinner bildas. Låt stå 1–4 dygn. Om det smakar surt är grädden korrekt och säker.
2. Kyl surgrädden om det behövs. 13-15 grader är en bra temperatur. Vispa grädden på medelhastighet tills ärtstora smörkorn bildas. Krama samman grädden med mycket rena händer. Häll av kärnmjölken och spara den. Arbeta smöret så länge du vill. Ju mer det bearbetas desto fetare och mer hållbart blir det.
3. Tillsätt lagom mängd salt. Tänk på att saltsmaken förstärks lite när smöret får stå eftersom det finns vatten kvar som löser upp saltet.
4. Förvara smöret lufttätt och kallt.

Och så här gör man Chlodnik:
Blanda kärnmjölk, grovriven kokt rödbeta och lite herbamare. Strö över gräslök och kanske grovhackat hårdkokt ägg.

Palsternacks- och ingefärssoppa

Som första recept från Grön Mat valde vi att laga en soppa som såg så spännande ut. En soppa med palsternacka, ingefära och massor av kryddor i.
Det var kardemumma, cayenne, färsk ingefära, spiskummin... yum yum yum. Allt sånt jag gillar. Med måtta...
Soppan ska serveras med en yoghurt eller lite ringlad vispgrädde, och det behöver den. Jisses vad spicy! Eller inte stark sådär att man där, bara väldigt mycket stickig ingefärssmak - vet ni vad jag menar? och jag som älskar ingefära.

Förutom det var receptet bra - enkelt och lätt att följa. Lite väl lång ingredienslista kanske man kan tycka, men gott. Men glöm för all del inte den där mildrande yoghurten!

Jag gillar verkligen upplägget på Hugh Fearnley-Whittingstalls bok. Och jag gillar verkligen honom, och har följt River Cottage i många år.
Som en första observation kan jag dock tycka att det är lite väl många recept. Dom drunknar liksom i varandra. Det känns som att det borde finnas många bra guldkorn där i, som försvinner i mängden. Och då är det ju så bra att ha en Kokboksklubb som man kan inspireras av!

Nästa recept att testa blir nog chiligryta med pintobönor - om jag kan lista ut vad pintobönor är...

Soupe de courgettes & Salade au chèvre chaud

Eftersom två tredjedelar av Kokboksklubben är mammalediga just nu och den sista tredjedelen arbetar bara en stadsdel bort bestämde jag mig för att bjuda in till en lunch i veckan. Målet med just den här lunchen var – förutom att ses – att maten skulle gå snabbt att laga. Och att den skulle komma ur vår aktuella kokbok. Så klart. Valet föll på en squashsoppa och sallad med varm getost.

Lunchen blev precis sådär trevlig som man kan tänka sig att en lunch med Kokboksklubben skulle bli. Vi pratade mat, jobb och barn. Och åt. Så klart. Men jag måste säga att jag tyckte att soppan blev lite blek. Den smakade mest grönsaksbuljong vilket kanske inte är så konstigt? Soppan består nämligen i princip bara av zucchini och grönsaksbuljong. Smaksättarna muskot, en liten skvätt grädde och gräslök är inte heller några direkta smakbomber vilket ledde till en soppa som med snälla ord kan beskrivas som mild. Det mindre snälla är ordet blek, som jag då väljer att kalla den.

Chèvre chauden då? Jo! Den var precis sådär god som en chèvre chaud brukar vara. Inspirerande var att låta den obligatoriska honungen finnas i dressingen i salladen istället för ripplad över getosten. Det trixet ska jag göra igen. Har redan gjort igen hehe vill säga.

Under lunchen pratade jag och Karin lite som att den här kokboken påminner om Morbergs kokbok i det att det är grunderna som presenteras här. Det här är en rak kokbok som jag inbillar mig låter oss laga fransk bistromat utan några egna twister eller krusiduller. Och det är gott så. Mycket gott så även om det kanske ibland blir lite, en aning, trist. Som med zucchinisoppan. Den hade blivit så mycket mer intressant med lite rivet citronskal och en aning citronsaft? Och det är väl flott på sitt sätt att man vill göra mer av en rätt. På det här viset ges utrymme att experimentera och hitta egna smaker. Kanske återkommer jag med en egen soupe de courgettes? Vi får se.

/Erika