Eftersom två tredjedelar av Kokboksklubben är mammalediga just nu och den sista tredjedelen arbetar bara en stadsdel bort bestämde jag mig för att bjuda in till en lunch i veckan. Målet med just den här lunchen var – förutom att ses – att maten skulle gå snabbt att laga. Och att den skulle komma ur vår aktuella kokbok. Så klart. Valet föll på en squashsoppa och sallad med varm getost.
Lunchen blev precis sådär trevlig som man kan tänka sig att en lunch med Kokboksklubben skulle bli. Vi pratade mat, jobb och barn. Och åt. Så klart. Men jag måste säga att jag tyckte att soppan blev lite blek. Den smakade mest grönsaksbuljong vilket kanske inte är så konstigt? Soppan består nämligen i princip bara av zucchini och grönsaksbuljong. Smaksättarna muskot, en liten skvätt grädde och gräslök är inte heller några direkta smakbomber vilket ledde till en soppa som med snälla ord kan beskrivas som mild. Det mindre snälla är ordet blek, som jag då väljer att kalla den.
Chèvre chauden då? Jo! Den var precis sådär god som en chèvre chaud brukar vara. Inspirerande var att låta den obligatoriska honungen finnas i dressingen i salladen istället för ripplad över getosten. Det trixet ska jag göra igen.
Har redan gjort igen hehe vill säga.
Under lunchen pratade jag och Karin lite som att den här kokboken påminner om Morbergs kokbok i det att det är grunderna som presenteras här. Det här är en rak kokbok som jag inbillar mig låter oss laga fransk bistromat utan några egna twister eller krusiduller. Och det är gott så. Mycket gott så även om det kanske ibland blir lite, en aning, trist. Som med zucchinisoppan. Den hade blivit så mycket mer intressant med lite rivet citronskal och en aning citronsaft? Och det är väl flott på sitt sätt att man vill göra mer av en rätt. På det här viset ges utrymme att experimentera och hitta egna smaker. Kanske återkommer jag med en egen soupe de courgettes? Vi får se.
/Erika
