Stekt aubergine med chili, spiskummin, vitlök och yoghurt

Till söndagsmiddag utgick jag idag från Myllymäkis recept på stekt, kryddig aubergine och la till lammfärsjärpar med spiskummin, koriander, chili och vitlök samt saffransris. Den här auberginerätten var väldigt god tyckte de vuxna i familjen (barnen smakade inte). Man steker aubergineskivorna på rätt hög värme först, sen tillsätter man vitök, chili och spiskummin och låter det steka 5 minuter till på lite lägre värme. Sen pressar man över lime, saltar och serverar med yoghurt och färsk mynta. Mycket gott.

/Karin

Krossad blomkål med ägg, majonnäs och gräslök #2

Jag blev så sugen på att testa krossad blomkål med ägg efter att ha läst Erikas inlägg, så det blev dagens lunch. Jag håller med Erika om att det här var ingredienser som passade väldigt fint ihop. Jag gjorde som Myllymäki tipsade om och serverade med bacon till, funkade bra med lite sälta till tyckte jag. Snabblagat var det också, även med hemslagen majonnäs. Möjligen blev det lite grann enformigt efter ett tag, men på det hela en fin lördagslunch.

Hur man gör har Erika beskrivit.

/Karin

Potatis boulangère

Efter att jag gjorde den busenkla tomatsalsan har jag haft lite svårt att komma vidare. Det är många rätter i Myllymäkis kokbok som lockar mig, men jag hämmas lite av att det (oftast) inte är några hela måltider. Det känns helt enkelt jobbigt att jag måste komma på 1-2 rätter till för att komponera ihop en middag, då tar jag hellre ett färdigt paket. Just nu i alla fall.

Den här potatisrätten spanade jag in redan första gången jag bläddrade igenom och till slut kom jag mig för att laga den. Den är egentligen ganska enkel att laga, även om det är lite pyssel med förberedelserna. Man mjuksteker tunt skivad lök i smör och låter den sen koka med timjan, lagerblad och vin i ytterligare 5-10 minuter. Sedan varvar man löken och vätskan med tunt skivad potatis i en stekpanna som tål ugnsvärme. Överst hyvlar man rejält med smör. Sen ska potatisen bakas i ugnen i cirka 45 minuter.

4 portioner: 
600 g fast potatis
3 gula lökar
6 timjankvistar, plockade
2 lagerblad
3 dl vitt vin
3 dl kalvfond
100 g smör
salt

Myllymäki rekommenderar att man serverar den till lamm, så det gjorde vi. Tillsammans med lammkotletter blev det här en finfin söndagsmiddag häromsistens. Rekommenderas verkligen.

/Karin

Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime (från nya kokboken!)

Vi har smugit igång lite smått med en ny kokbok: Grönsaker tillbehör & garnityr av Tommy Myllymäki. Det första receptet jag valde att testa ur det är Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime som jag hade som tillbehör till refried beans (som jag äter när barnen får vanliga tacos). Det var ett oerhört snabblagat recept, men ändå genialiskt i sin enkelhet. Just detta att riva alla ingredienserna istället för att hacka gjorde att den blev klar på ett kick (även om det var lite kladdigt att riva just avokadon). Det blev gott också, passade väldigt bra till det recept på refried beans jag alltid gör, från Hugh Fearnley-Whittingstalls Grön mat.

Så här gör man: 

3 tomater
1 avokado
1 knipplök
1 lime, juice och skal
1 dl olivolja
salt

Riv tomat, avokado och lök på den grova sidan på ett rivjärn. Tillsätt lime och olja, salta.

Jag tyckte det blev lite mycket olivolja, så jag minskade ner på den, det blir så mycket vätska ändå av tomaterna.

/Karin

Betyg: Det godaste jag vet

Vi har nu lagat oss igenom Lisa Förare Winbladhs kokbok Det godaste jag vet! och vi känner väl alla tre att titeln beskriver innehållet rätt bra. Det känns verkligen att det här är en samling med favoritrecept från en person som kan väldigt mycket om mat och som älskar att spendera tid i köket med kastruller och grytor puttrande.

Tyvärr är den inte helt lättillgänglig den här boken. Den är både mastig och ger vid en första anblick intrycket av att innehålla många lite för krångliga recept. Dessutom är bilderna inte tillräckligt lockande. De är ofta inte så stora och heller inte jätteinspirerande. Det är tråkigt att en sån sak ska stå i vägen för innehållet men så är det ju tyvärr.

Men kommer vi till innehållet så är det fantastiskt trevligt. Alla smakerna sitter där de ska, det är ganska milda men åh så balanserade och fina. Det märks verkligen att Lisa kan mat.

Det här är en kokbok för dig som gillar mat, som vill få tips på nya roliga smaksättare och som inte har något emot att det tar lite tid att både införskaffa och laga mat. Resultatet kommer i nästan samtliga fall att bli helt utsökt. Är du en del av en småbarnsfamilj med ont om tid bjuder boken ändå på flera toppenrätter, tar du dig bara tiden att leta reda på dem.

ANTAL LAGADE RECEPT:
Karin 4, Sabina 5 och Erika 8.

PLUS

• Fantastiskt fina, om än milda, smaker. 
• Spännande nya smaksättare som sherry och miso.
• Man blir sugen på att laga flera av rätterna om man bara ger sig tid att ta sig igenom bokens alla sidor.
• Det är både fint och bra att Lisa slår ett så tydligt slag för bra råvaror.
• Lisas genuina matintresse känns verkligen och det är inspirerande.

MINUS 

• Lite för tråkiga bilder. Kraven på bilder så här i foodstylingens tidsålder är höga och den här kokboken möter inte dom förväntningarna riktigt.
• Lite väl omständliga recept. En del kändes väl långa och krångliga att laga vilket blir till ett hinder.
• Saknade ersättare till en del svåra ingredienser, nästan alltid saknades någon viktig ingrediens hemma.
• En aning von oben-ton kring vilka råvaror man ska välja.
• Trots att smakerna är väldigt fina och att boken innehåller många lockande recept finns det ändå en känsla av att det här inte kommer bli en självklar kokbok att vända sig till framöver.

BÄSTA RECEPT:
Karin: mild köttfärssås med rosmarin.
Sabina: Lökrostat bröd med tomat, räksmulor, jordnötter och sri racha-dressing. (Du hittar det långt ner på den här sidan).
Erika: Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin.


SÄMSTA RECEPT:
Karin: inget som var dåligt egentligen, lammspetten var det jag blev minst förtjust i, men även de var goda.
Sabina: Kikärtscurry med bönor. God, men inget speciellt.
Erika: Jag lagade en pasta med pilgrimsmusslor, sparris, mandel, färska tomater, rosmarin, sherry, citron och ingefära som inte alls blev bra. Man kan sammanfatta det med att det var lite väl många smaker going on i den där rätten. Här finns receptet om någon ändå skulle bli lockad att testa.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 4, Sabina gav betyget 4 och Erika betyget 3.

Pankopanerad torsk med frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime

Egna fiskpinnar och andra varianter på panerad fisk gör vi hyfsat ofta hemma, och gärna med panko istället för vanligt ströbröd precis som Lisa rekommenderar i det här receptet, så på många sätt var det här ingen större nyhet för oss. Det som ändå gjorde det till en trevlig ny bekantskap var tillbehöret, frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime som passade alldeles utmärkt till fisken.

Enkel att göra var den också, även om jag hade missat ett (rätt viktigt) moment när jag läste igenom receptet, nämligen att krämen behöver tid för att tina efter att man har mixat ihop den, men innan man har blandat ner crème fraiche i den. Något som jag f ö tycker kännetecknar den här boken lite grann tyvärr, det ÄR ganska långa och lite omständliga beskrivningar. Bortsett från det så tror jag nog att vi kommer att göra den här rätten igen, en bra vardagsmiddag som passar hela familjen. Barnen gillar fisken och de vuxna får lite extra piff med hjälp av ärtkrämen, bra kombination. Här hittar du receptet.

/Karin

Viltfärslimpa med gräddsky

Den här viltfärslimpan blev en fin söndagsmiddag för några veckor sen. Vi hade lite svårt att komma över rådjursfärs först, men efter lite letande hittade vi det i frysdisken i en lite mer välsorterad mataffär.

I det här receptet är det lite småpyssel med att hacka, riva och krossa svamp, lök, palsternacka respektive enbär först men det är så värt med tanke på vilken fin smak det ger åt viltfärslimpan. Som dessutom sen sköter sig helt själv i en gryta i ugnen, där såsen (på grädde, soja och portvin) blir klar samtidigt.



Vi serverade den med hasselbackspotatis och broccoli, mycket bra tillbehör. Receptet hittar man lite längre ner på den här sidan om man vill prova.

/Karin

En till mild köttfärssås med mjölk och rosmarin

Till skillnad från Erika tillhör olika varianter av bolognese/köttfärssås en av mina riktiga favoriter, i alla fall när man lägger ner lite omsorg på att laga den. Jag varierar mellan olika typer, ibland tomatbaserat, ibland med grädde och när andan faller på och tiden finns gör jag en långkokt ragù bolognese som är helt fab. (Jag tror jag brukar hitta det receptet via det här inlägget).

Men nu var det ju Mild köttfärssås med mjölk och rosmarin, från Det godaste jag vet, som det skulle handla om. Jag testade det här receptet för rätt många veckor sen, men hur det nu än är så har jag inte lyckats sätta mig ner och blogga om det. Det här var det första receptet jag testade från Lisa Förare Winbladhs kokbok, och vilken bra start det blev!

Här fräser man sakta lök, selleri och morot tills de mjuknat ordentligt, samtidigt som man fräser färs i en annan panna och låter den koka i mjölk. Sen har man först vitlök och sen vin (jag använde rött) och sherry och låter det puttra lite innan man rör ner passerade tomater, buljong och rosmarin. Efter ett tag blandar man ihop färs och sås och låter det puttra ett tag till. På slutet kan man smaka av med lite vin och kanske ett par droppar vinäger också.

Sherryn är väl pricken över i:et i det här receptet tror jag. Jag använde Tio pepe, som jag f ö brukar ha i risotto annars. Och vilka smaker det blev i den här köttfärssåsen! Prova! Receptet hittar man här och hoppa inte över några ingredienser även om de känns udda, för det blir så fantastiskt gott när det fått koka ihop.

/Karin

Betyg: Soda, lemonad och snacks

Vi har inget flyt med våra utvärderingsträffar kan vi konstatera. Även den här gången har vi misslyckats med att få till dem ett par gånger om, p g a diverse orsaker som jobb, sjukdom, livet och sånt. Alltså blir det ytterligare en bloggutvärdering, för nu är det ju hög tid att sätta tänderna i en ny bok.

Soda, lemonad & snacks, av Tove Nilsson, testade vi under sommaren. Som man hör på namnet innehåller den recept på framför allt drycker, men även tilltugg. Boken inleds med ett mer teoretiskt kapitel där man får lära sig grunderna i att göra kolsyrade och jästa drycker, man får tips om ingredienser samt om utrustning man behöver. Sen följer ett antal kapitel med olika inriktning: sodasyrup, lemonad och iste, jästa och fermenterade drycker, floats, egg cream, ice coffee och bubble tea. Recepten på snacks är insprängda i dessa kapitel.

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 12

Det här var en av de mer inspirerande böckerna vi testat i Kokboksklubben sen start! Det var så klart ingen nackdel att den här perioden sammanföll med en av de varmare somrarna på länge, för många recept i boken fungerar utmärkt som svalka en riktigt varm sommardag. Klart man blir lite extra motiverad då. Men även utan vädret tror jag att jag skulle blivit lika förtjust.

För mig innehöll boken såväl ny inspiration som bättre varianter på klassiker (t ex iste) där jag tyckt att jag redan hittat det perfekta tillagningssättet. Flera recept blev nya favoriter som jag återkom till redan under testperioden, ett gott betyg om något.

Och bilderna! Otroligt lockande. När det gäller en del andra kokböcker har vi reagerat på att bilderna i en viss kokbok inte har lockat oss att testa recepten, det är definitivt inte något problem här. Överhuvudtaget gillade jag layouten: fantastiska bilder, tydlig uppställning och bra läsbarhet, blandat med lite mer lekfulla inslag, som små illustrationer och tips.

Om jag ska säga något negativt är det kanske att en del av de mer komplicerade recepten känns just väldigt krångliga, vilket avskräckte mig från att prova dem trots att jag väldigt gärna ville. Några exempel: ginger beer, orange soda och fläderchampagne. Jag tror dock att jag kommer att återkomma till den här boken ofta, både för att göra om mina favoriter, men också för att prova nya recept. Sammantaget, en fullträff alltså.

BÄSTA RECEPT: ginger ale syrup om jag bara ska välja ett
SÄMSTA RECEPT: green cucumber lemonade var inget för mig


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 15

Jag håller helt med Karin om att det här var en fantastiskt inspirerande och härlig kokbok. Även jag har framför allt gjort de enklare varianterna på dryck i den här boken men tänker att det bara är naturligt. De har varit så goda att jag inte behövt utmana mig något mer – men det vill jag göra på sikt. Det är därför en rolig bok att ha i sin ägo: den bjuder på fler och nya utmaningar den dagen jag är redo att nörda ner mig.

Förutom att den är snygg som Karin redan varit inne på (både bilder och lay out) så har det mesta varit helt sensationellt gott också. Flera av recepten har jag gjort flera gånger om så som den salta lemonaden och ginger ale syrupen.

Jag försökte mig på att jäsa egen apelsinsoda med hjälp av champagnejäst men misslyckades totalt. Det tror jag nog att man bör förvänta sig vid ett första försök, men en del i problemet ligger i beskrivningen som är lite luddig: hur mycket ska man egentligen trycka till flaskorna? Min jäsning kom igång efter cirka tre dagar (isf receptets 1-2) men det blev aldrig någon riktig kolsyra. Tryckfelet att man skulle addera 1 1/2 dl vatten isf 1 1/2 LITER vatten kan nog också ha bidragit till det långsamma jäsningsresultatet. Jag adderade vattenmängden men kanske för sent?

Och eggcreamen där det står att "blir det ingen snygg vit skummig krona så är det tyvärr en misslyckad egg cream". Jag provade tre-fyra gånger utan att få till kronan och saknade vägledning till ett lyckat resultat.

Men trots luddiga instruktioner skulle jag ändå vilja påstå att det här är årets kokbok. Kanske till och med den bästa kokboken vi haft hittills i Kokboksklubben? En bok som jag kommer att behålla och återkomma till är det i alla fall.

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: Cream soda


SÅ HÄR TYCKTE SABINA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 4

Superläcker kokbok tack vare de otroligt läskande bilderna. Det mesta som jag gav mig på blev gott, men jag hade inte någon tur med de jästa dryckerna, som smakade just lite jäst. Boken kommer definitivt att lyftas fram på hedersplats i bokhyllan när våren närmar sig igen!

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: De med jäst


SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:

BÄSTA RECEPT: Vinägerchips
SÄMSTA RECEPT: Tonic syrup


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5, Erika 5 och Sabina 4

/Karin, Elisabeth, Sabina och Erika

Agua de sandía

Jag är på god väg att prova mig igenom alla varianter på agua fresca som finns med i Soda, lemonad och snacks. Först på ananas, sen cantaloupe och nu vattenmelon. Tillvägagångssättet är det samma, man mixar fruktköttet med socker och citrusjuice (i det här fallet lime), och ibland vatten, beroende på hur mycket vätska som finns i frukten till att börja med. Sen silar man det hela och serverar med mycket is.

Vattenmelonjuicen var nästan lika god som den på cantaloupe, men bara nästan. Kanske hade den mått bra av lite mer limejuice, den blev lite väl söt för mig, inte samma läskande känsla som att äta en bit kall vattenmelon. Men bra nog.

Så här gör man:

2 kg vattenmelon
0,5 dl strösocker
1 dl färskpressad limejuice

Mixa melonkött (jag tog bort kärnorna så gott jag kunde), socker och limejuice. Sila genom en finmaskig sil och servera med is.

Tror jag måste testa att göra Agua de mango också, men sen får det nog räcka.

/Karin

Minty ice tea #2

Uppenbarligen upprepar jag mest de recept som Erika har testat, inga konstigheter där, vi brukar ju fastna för samma rätter. Det vanliga receptet på iste som finns i Soda, lemonad och snacks, har jag gjort ett flertal gånger den här sommaren, men jag tänkte att jag även skulle testa den här varianten med grönt te och mynta. I receptet rekommenderas det att man ska använda ett grönt Earl grey, men jag körde på det gröna te jag hade hemma, vilket råkade bli en variant med hallon och gojibär (från hallongarden.se) och det funkade bättre än jag hade väntat mig. Av vad jag kan utläsa av receptet verkar det som att man ska låta tebladen vara kvar när man mixar teet tillsammans med myntan, men det kändes lite konstigt för mig, så jag silade bort det först. Resultatet blev riktigt bra, vi hade gäster som fick smaka också, och alla, stora som små, uppskattade det här isteet. Det här är en sak jag verkligen uppskattar med den här boken, att det finns så många recept i den som även mina barn gillar, det brukar tyvärr inte vara fallet.

Klassiskt iste på svart Earl grey och med citron förblir min favorit, men det här funkar bra när jag vill ha omväxling. Här har Erika skrivit om hur man gör Minty ice tea.

/Karin

Cantaloupe agua fresca #2

En av denna sommars alla varma dagar gjorde jag en annan variant på agua fresca, den med Cantaloupe-melon. Erika har gjort det tidigare. Jag och barnen var lika förtjusta i det som Erikas familj, det försvann snabbt i värmen och svalkade fint.

/Karin

En till cold brewed ice coffee

Jag har också testat att göra kallbryggt iskaffe, precis som Erika. Vanligtvis gör jag iskaffe på espresso som jag mixar med mjölk och is, och kanske en skvätt chokladsyrup, så det var roligt att testa ett annat sätt att göra det på. Det här är ju dessutom riktigt enkelt.

Jag använde espressobönor som jag hade hemma (Cannonball bullet har jag för mig, från kaffemaskinen.se) och serverade med mjölk och mycket is. Det blev en fin kaffesmak på det, men nästa gång ska jag nog ha i lite socker också, för lite mer sötma. Eller chokladsyrup.

/Karin

PS Om du vill testa hittar du receptet i Erikas inlägg.

Green cucumber lemonade

Jag har varit på landet i ett par veckor, och där har det inte blivit några recept från Soda, lemonad och snacks alls, p g a för litet skafferi och allmänt klena köksmöjligheter (men trevligt på alla andra sätt), men innan jag åkte hann jag i alla fall med att göra Green cucumber lemonade. Och låt mig säga, det här var ett recept jag var helt övertygad om skulle bli en riktig succé, men så fel jag hade. Det här blev varken lika snyggt som i boken och inte heller smakade det något vidare. Blaskigt snarast. Kommer icke att göra om.

Men nu är jag hemma igen och har beställt champagnejäst och kapsyleringsapparat för att kunna ge mig på de mer avancerade recepten i boken.

/Karin

Agua de piña

Jag hade en liten bit ananas över som jag provade att göra agua de piña på, en av de varianter på Agua fresca som finns med i Soda, lemonad och snacks. En annan gång ska jag se till att jag har lite mer frukt, för det kändes som lite väl mycket jobb för det rätt snåla resultatet, men det skyller jag inte på boken på något sätt.

Resultatet blev hur som helst gott och friskt, och inte alls någon artificiell ananassmak vilket jag var lite rädd för.

Enkelt att göra är det egentligen också, man mixar bara en ananas (på cirka 1 kg) med 0,5 dl färskpressad citronjuice, 2 msk strösocker och 6 dl vatten och silar det sen genom en finmaskig sil. Plus också för att det inte är så mycket socker i det här receptet, jag tycker att det är i mesta laget i många andra.

Är väldigt sugen på att testa agua fresca på både vattenmelon, cantaloupe och mango härnäst.

/Karin

Ginger ale syrup

Jag har sällan fått så många frågor som när jag instagrammade den här ginger alen. Och med all rätt, för det här inte bara såg gott ut, det smakade hur bra som helst också. Lite som såna där ingefärskarameller man kan köpa i asiatiska livsmedelsbutiker, på ett bra sätt. (Ginger candy heter de). Det underlättar säkert om man gillar ingefära i alla dess former, som jag, för maken var inte riktigt lika förtjust även om han gav omdömet "drickbart".

Det här är i alla fall ett mycket gott, alkoholfritt, alternativ som måltidsdryck en varm sommardag, men jag kan tänka mig att det också skulle lyfta en Fidel Castro till nya, oanade höjder. (Nästa gång får det bli). 

Så här gör man:
Till ca 8 dl

Ca 200 g mixad ingefära
5 dl vatten
1 citron, finrivet skal
1 tsk citronsyra
1,5 krm salt
2 dl ljust muscovadosocker
2 dl råsocker

Mixa ingefäran till nästan en puré. Koka upp vatten, ingefära, citronskal, citronsyra och salt. Låt sjuda ca fem minuter. Tillsätt socker och rör om så att det smälter i vätskan. Låt svalna under lock och sila sen. Blanda med is och kolsyrat vatten.

Jag läste lite slarvigt och hade i både skal och saft från citronen, och hoppade istället över citronsyran när jag märkte mitt misstag. Har ju inget att jämföra med men tyckte att det funkade finfint på det här sättet.

Tove Nilsson tycker att man ska använda kolsyrat vatten från en soda streamer eller sifon, men jag har varken eller så det fick bli vanligt köpevatten. Jag håller egentligen med om att det är onödigt att köpa kolsyrat vatten på flaska, men vi dricker så himla lite läsk, så hittills har det känts onödigt med en soda streamer, men kanske får jag omvärdera nu.

En ny favorit detta.

/Karin

Icetea grundrecept

Iste är ett av mina säkraste sommarkort, tillsammans med gazpacho och grekisk sallad kanske. (Och Pimm's). Jag har hyfsad koll på hur jag gör mitt iste, men just därför kändes det lite roligt att prova det här receptet. Jag har av någon anledning fått för mig att teet inte får dra för länge, för att det inte ska bli beskt, men så stod det inte i det här receptet. 

För ca 1 liter

5 + 5 dl vatten
2 msk te (svart eller grönt)
1 dl råsocker
0,5 dl färskpressad citronjuice
citronskivor till serveringen

Koka upp 5 dl vatten. Tillsätt te och låt dra i 5 minuter. Sila och blanda med socker. Låt svalna, rör om några gånger så att sockret löses upp. Blanda med resten av vattnet och citronjuice och ställ in i kylen. Servera med is och citronskiva.



Just p g a tiden det skulle dra var jag lite skeptisk till hur det skulle smaka det här, men det blev verkligen inte alls beskt. Däremot var det för mycket socker för min smak, och kanske lite för lite citron. (Barnen gillade dock det). Har testat ytterligare två gånger sen jag gjorde första omgången och experimenterat med lite olika mängder socker utan att träffa riktigt rätt än, först 0,5 dl socker vilket fortfarande var för mycket, och sen knappt 2 msk vilket istället var lite för lite. Verkar ju som att jag börjar närma mig den optimala mängden där nånstans mitt emellan så jag har gott hopp. För trots sötman var det här ändå bra mycket godare än mitt gamla sätt att göra iste.

/Karin

Classic lemonade

Jag valde också att börja med ett av de enklare recepten i nya kokboken Soda, lemonad och snacks (här kan man bläddra lite i den), Classic lemonade. Och eftersom den här lemonaden kan kallröras är den verkligen riktigt enkel och snabb att fixa till. Så här gör man: 

Blanda 2,5 dl färskpressad citronjuice (ca 5 citroner) med 1 dl strösocker i en tillbringare eller liknande. Låt stå i cirka 10 minuter, rör om då och då så att sockret löses upp. Fyll sen tillbringaren med is och 1 liter vatten. Rör till en kall lemonad. Et voilà, klart!



I all enkelhet smakade det otroligt fint. Även barnen var förtjusta, alltid ett stort plus. Det här kommer vi att göra många gånger i sommar, men det finns väldigt många andra recept jag vill prova också, vilken bok vi har valt den här gången!

/Karin

Nyheter i Kokboksklubben

Det här är Sabina. Hon är vår nya medlem i Kokboksklubben. Redan när vi startade klubben för två år sedan bestämde vi att klubben skulle utökas med nya medlemmar successivt. Nu är vi tydligen inte en klubb som växer med en enorm hastighet men det gör oss inte mindre stolta över vårt nyförvärv. Sabina är en fantastisk matperson, ja en fantastisk person överhuvudtaget, med massor av matlagning i sina händer och tankar. Eftersom hon precis som vi också gärna köper och lagar mat ur kokböcker är hon ett strålande tillskott till vårt gäng.

Här om veckan sågs vi för en första träff och ljuvlig middag på Metropol Palais. Med denna något suddiga bild från kvällen vill jag nu presentera den nya Kokboksklubben: Sabina, Erika, Elisabeth och Karin. I och med detta kommer det också att ske några förändringar (och förbättringar) här i bloggen. Precis vad det kommer att innebära får ni snart se och uppleva.

Mest av allt: välkommen hit Sabina!

/Erika

Betyg: Laga smart med Jamie

Eftersom vi än en gång har misslyckats upprepade gånger att ses för att göra en utvärdering av Laga smart med Jamie, och vi verkligen vill komma igång med nästa bok, så gör vi bloggvariant även nu:

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 11

Jag gillar den övergripande idén, oerhört sympatiskt att försöka få folk att slänga mindre mat och hjälpa dem att planera bättre. Det finns en hel del bra tips under de där delarna som handlar om att ta tillvara på saker som blir över, vilka styckdetaljer man kan köpa etc. Jag gillar också att det är en stor del med vegetariska recept. Jag tycker att, som alltid när det är Jamie, kokboken är fin, trevlig att titta i, och hyfsat pedagogiskt upplagd. De recept jag gillar bäst är de lite snabbare, enklare recepten.

Det jag har att invända är dels det där med smaksättningen: "krydda så det blir gott". Boken/recepten känns inte färdig helt enkelt. Och det är ju en rätt stor brist. Särskilt som det känns som att boken vänder sig till folk som inte är så vana att laga mat, då behöver man det stödet. Och det är min andra invändning, men den är mer personlig. För mig känns mycket lite för basic och det gäller nog generellt för Jamies böcker: jag föredrar dem av hans böcker som inte har som uppgift att lära folk att laga mat, de är roligare att laga ur tycker jag. Typ grillboken. Tycker denna och såna där "laga mat på 15 minuter" är tråkigare, även om jag gillar dem på en principiell nivå s a s. Som med flera andra översatta kokböcker tycker jag också att det känns rätt brittiskt emellanåt. Typ "din lokala grönsakshandlare" och en del mer ogripbara saker i själva känslan. Plus, en del ingredienser som är ovanliga här. Jag har också tidigare antecknat att det känns lite "von oben", kanske lite väl mycket pekpinnnar?

BÄSTA RECEPT: Vegetarisk jätterösti
SÄMSTA RECEPT: Ugnsstekt kyckling

SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 2

I teorin är tanken med boken väldigt bra. Laga stora satser och laga sen läckerheter på resterna. Men funkar det i praktiken? Men snygg och smart bok. Mycket fina tips och smarta saker som du kan göra med saker som blir över. Sky från steken eller grönsaker som håller på och blir dåliga.

Men, ja, hur många känner egentligen sin fiskhandlare och sin slaktare i dagens Sverige? Här i Stockholm måste man ta sig till någon av hallarna för att få en personlig relation med någon över disk, men då blir kilopriset desto högre. Jag fick jaga ganska mycket för att få tag i den där bogbladssteken med svål och ben. Och då var det ICA Maxi av alla ställen som kunde specialbeställa via sin grossist.


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 5

Jag håller med mina vänner i klubben om att det är en bok som har ett fint syfte. Den vill få oss att slänga mindre mat och göra rester till något festligt och gott.
Jag tycker också att det är en mycket fin kokbok. Snyggt stylade matbilder som känns väldigt samtida (med grova underlag, lite spill utanför tallrik och ofta fotat rakt ovan i från). Recepten är enkelt layoutade och lätta att följa.

Nackdelen är att inget av det jag har lagat har varit sådär wow. Det har inte varit dåligt men heller inte så himlarns minnesvärt. Lite väl enkla smaker som jag tror kan bero på att det har slarvats lite i skapandet av boken. Om det hade lagts lika mycket tid, eller hey! tio procent så mycket tid, på skapandet och skrivandet av recepten som på stylingen så hade jag varit nöjd. För det räcker inte med fina bilder (även om fula kan stjälpa en hel kokbok lex Nigellas kök där upplevelsen egentligen är det rakt motsatta som med denna).

Sen är det här med resttänket lite av ett problem för många av recepten som ser helt fab ut kräver att man ska ha gjort originalreceptet och det, originalreceptet/n har jag inte gått igång på alls. När det gäller kycklingvarianterna löste jag det med att köpa grillad kyckling för att få till "restingrediensen" men fläskköttet? Nötköttet? Det fick jag inte till.

Sammantaget kan man säga att jag gillar den här kokboken i teorin men det är inte en bok som jag skulle rekommendera någon att köpa. Inte för att den är direkt dålig men för att det finns så rackarns många andra kokböcker att lägga sina pengar på istället.

BÄSTA RECEPT: Canneloni med kyckling och spenat
SÄMSTA RECEPT: Carbonara med rökt makrill


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Erika gav betyget 1 Elisabeth gav betyget 2 Karin gav betyget 3

/Karin, Elisabeth och Erika