Betyg: Laga smart med Jamie

Eftersom vi än en gång har misslyckats upprepade gånger att ses för att göra en utvärdering av Laga smart med Jamie, och vi verkligen vill komma igång med nästa bok, så gör vi bloggvariant även nu:

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 11

Jag gillar den övergripande idén, oerhört sympatiskt att försöka få folk att slänga mindre mat och hjälpa dem att planera bättre. Det finns en hel del bra tips under de där delarna som handlar om att ta tillvara på saker som blir över, vilka styckdetaljer man kan köpa etc. Jag gillar också att det är en stor del med vegetariska recept. Jag tycker att, som alltid när det är Jamie, kokboken är fin, trevlig att titta i, och hyfsat pedagogiskt upplagd. De recept jag gillar bäst är de lite snabbare, enklare recepten.

Det jag har att invända är dels det där med smaksättningen: "krydda så det blir gott". Boken/recepten känns inte färdig helt enkelt. Och det är ju en rätt stor brist. Särskilt som det känns som att boken vänder sig till folk som inte är så vana att laga mat, då behöver man det stödet. Och det är min andra invändning, men den är mer personlig. För mig känns mycket lite för basic och det gäller nog generellt för Jamies böcker: jag föredrar dem av hans böcker som inte har som uppgift att lära folk att laga mat, de är roligare att laga ur tycker jag. Typ grillboken. Tycker denna och såna där "laga mat på 15 minuter" är tråkigare, även om jag gillar dem på en principiell nivå s a s. Som med flera andra översatta kokböcker tycker jag också att det känns rätt brittiskt emellanåt. Typ "din lokala grönsakshandlare" och en del mer ogripbara saker i själva känslan. Plus, en del ingredienser som är ovanliga här. Jag har också tidigare antecknat att det känns lite "von oben", kanske lite väl mycket pekpinnnar?

BÄSTA RECEPT: Vegetarisk jätterösti
SÄMSTA RECEPT: Ugnsstekt kyckling

SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 2

I teorin är tanken med boken väldigt bra. Laga stora satser och laga sen läckerheter på resterna. Men funkar det i praktiken? Men snygg och smart bok. Mycket fina tips och smarta saker som du kan göra med saker som blir över. Sky från steken eller grönsaker som håller på och blir dåliga.

Men, ja, hur många känner egentligen sin fiskhandlare och sin slaktare i dagens Sverige? Här i Stockholm måste man ta sig till någon av hallarna för att få en personlig relation med någon över disk, men då blir kilopriset desto högre. Jag fick jaga ganska mycket för att få tag i den där bogbladssteken med svål och ben. Och då var det ICA Maxi av alla ställen som kunde specialbeställa via sin grossist.


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 5

Jag håller med mina vänner i klubben om att det är en bok som har ett fint syfte. Den vill få oss att slänga mindre mat och göra rester till något festligt och gott.
Jag tycker också att det är en mycket fin kokbok. Snyggt stylade matbilder som känns väldigt samtida (med grova underlag, lite spill utanför tallrik och ofta fotat rakt ovan i från). Recepten är enkelt layoutade och lätta att följa.

Nackdelen är att inget av det jag har lagat har varit sådär wow. Det har inte varit dåligt men heller inte så himlarns minnesvärt. Lite väl enkla smaker som jag tror kan bero på att det har slarvats lite i skapandet av boken. Om det hade lagts lika mycket tid, eller hey! tio procent så mycket tid, på skapandet och skrivandet av recepten som på stylingen så hade jag varit nöjd. För det räcker inte med fina bilder (även om fula kan stjälpa en hel kokbok lex Nigellas kök där upplevelsen egentligen är det rakt motsatta som med denna).

Sen är det här med resttänket lite av ett problem för många av recepten som ser helt fab ut kräver att man ska ha gjort originalreceptet och det, originalreceptet/n har jag inte gått igång på alls. När det gäller kycklingvarianterna löste jag det med att köpa grillad kyckling för att få till "restingrediensen" men fläskköttet? Nötköttet? Det fick jag inte till.

Sammantaget kan man säga att jag gillar den här kokboken i teorin men det är inte en bok som jag skulle rekommendera någon att köpa. Inte för att den är direkt dålig men för att det finns så rackarns många andra kokböcker att lägga sina pengar på istället.

BÄSTA RECEPT: Canneloni med kyckling och spenat
SÄMSTA RECEPT: Carbonara med rökt makrill


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Erika gav betyget 1 Elisabeth gav betyget 2 Karin gav betyget 3

/Karin, Elisabeth och Erika

Cannelloni med kyckling och spenat

Det känns trevligt och bra att få avsluta den här kokboksgenomgången med ett recept som jag blev riktigt nöjd med. Det här är en canneloni som fylls med sorts lite torr stuvning skulle man kunna säga bestående av kyckling och spenat. Kycklingen skulle ha kommit från resterna av en söndagsmiddag men eftersom jag inte hade några sådana valde jag att köpa en halv grillad kyckling och pilla istället. Det funkade utmärkt det med. I övrigt höll jag mig rätt fri till receptet och lät mig mer inspireras snarare än att följa slaviskt, och då blev det riktigt bra. Det blev bra på det där viset att den banne mig kvalar in på familjens rullande matschema. En vardagsklassiker med andra ord. En vardag där man har tid att laga mat cirka en timme vill säga? Men JAJA låt mig bara fortsätta att fantisera om ett sånt liv tack!

En till portugisisk fiskgryta i ugn

Det här var ett sånt där typexempel på en rätt jag aldrig hade lagt märke till om inte Erika hade testat receptet. Jag kunde överhuvudtaget inte påminna mig om att jag sett det i boken. Men när jag väl provade det blev jag positivt överraskad. Var för sig handlar det om högst ordinära ingredienser, men tillsammans blir det en rätt med fina, om än inte så högljudda, smaker.



Förutom några inledande moment, sköter den här sig själv i ugnen till största delen, precis som frittatan, alltid ett plus. Enda svårigheten med rätten var väl att den innehåller färska lagerblad, något man inte ser i varje kvartersbutik direkt, men just då råkade jag faktiskt ha en knippa hemma (p g a fått från Årstiderna), om det sen tillförde så värst mycket att de var färska vet jag inte.

/Karin

Sötpotatis- och spenatfrittata

Den här frittatan påminner på något sätt rätt mycket om Ugnsomelett med pumpa från Fransk bistro. Innan man gör själva frittatan ska sötpotatisen ugnsstekas i 50 minuter, men i övrigt är det en enkel och helt ok lunchrätt, som dessutom sköter sig själv i ugnen stora delar av tiden. Och det gillar man ju. Men så värst mycket mer finns det inte att säga om den.

/Karin

Revbensspjäll med grillsås

Det går lite trögt med den här kokboken för mig. Det beror inte på att det inte finns lockande recept, för det finns det, men det är så många som inte är praktiskt genomförbara. Inte för mig och min familj i alla fall. De flesta recept baseras nämligen på rester (vilket är hela kokbokens utmärkta premiss, utmärkt i teorin vill jag tillägga) och dessa ska komma från en stor söndagsmiddag som man alltså måste börja med. I boken finns också "övriga recept" och det är från dessa jag har lagat. Bra språk här Strand-Berglund men jaja.

För några veckor sedan gjorde jag revbensspjäll på Jamies vis. Mest på grund av att de såg så rackarns smarriga ut på bilden i boken men också på att en tidigare kokbok här i klubben fått mig att bli helt såld på hemmagjorda spjäll. Så hur var dessa då? Nja, de var väl okej. De borde ha blivit bra med tanke på att man gör en glace där man mixar ananas med chili och timjan och en massa andra smarriga saker som vitvinsvinäger, worcestershiresås och ketchup. Så här: Det var inget direkt fel på de här spjällen men de var heller inte så goda att jag vill göra dom igen. Och denna uppfattning ramar in känslan jag har av denna kokbok just nu.

Kungen över alla lammburgare

En bra bonuseffekt med den här kokboksklubben är att den ibland hjälper till de där dagarna när man bara inte kan komma på vad man vill laga för mat. Istället för att då hålla på och leta och fundera i det oändliga efter exakt den där perfekta rätten (eh, ja, så kan det funka i mitt huvud ibland) kan man istället bara ta ett recept ur den aktuella kokboken och känna sig nöjd med det. 

Vid ett sånt tillfälle testade jag Jamies lammburgare - kungen över alla (lamm)burgare. Och ja, i all enkelhet var det här en riktigt, riktigt god burgare. Eftersom det var helg när jag lagade den hann jag dessutom med att baka hamburgerbröd från Junk food på riktigt till, win! 

De här lammburgarna serverades i alla fall med spenat, cheddarost som fick smälta på burgarna, snabbinlagd rödlök, tunna äppleskivor och (finhackad) jalapeno. Helt otroligt gott blev det faktiskt! Extra plus för tydliga, för att inte säga perfakta, stekanvisningar för burgarna. En ny burgarfavorit har sett dagens ljus här hemma, helt klart. 

/Karin

Okonomiyaki (enastående japansk pannkaka)

Okonomiyaki är en rätt som vi lagar hemma med jämna mellanrum. Det är en rätt som ömsom brukar kallas för japansk pannkaka, japansk omelett och japansk pizza. Jag tycker själv det känns som ett mellanting mellan pannkaka och omelett. Förutom själva smeten är strimlad vitkål en helt nödvändig ingrediens, tillsammans med den karaktäristiska okonomiyakisåsen. Ända sedan vi smakade rätten i Japan har vi hållit på och experimenterat för att komma fram till en god hemmavariant. 

Vi har efter mycket testande fram och tillbaka landat i en version där smeten består av 3 ägg, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl vatten, 1 msk mirin och 2 tsk soja. Vi brukar göra så att vi steker grönsakerna (förutom vitkålen oftast gröna bönor eller sparris, vårlök eller purjolök samt spenat) en stund innan vi häller på smeten. Och så toppar vi med ost och bacon innan vi vänder den. (Är nästan 100% säker på att jag faktiskt smakade just den, inte så typiskt japanska, varianten i Osaka, men jag kan inte svära på det :). Det fastnar så klart gärna i pannan men är otroligt gott.



Jag var alltså lite skeptisk till Jamies variant av okonomiyaki där man bara vispar ihop ägg och mjöl och dessutom blandar ner alla ingredienser i smeten innan man häller ner den i stekpannan. Men, dels fastnade det inte alls i pannan (ett stort plus) och dels blev det riktigt gott. Jag följde ingredienslistan till punkt och pricka och gjorde en vegetarisk variant med lök, (spets)kål, rädisor, tofu och champinjoner, vilket visade sig vara en lyckad kombination. Tofun smakade (så klart) inte så mycket, men jag antar att den var med för att man skulle bli mätt.

Däremot följde jag inte Jamies instruktioner att servera med ketchup eller chilisås utan jag tog samma okonomiyakisås som vi alltid använder (ett måste tycker jag) och så vårlök och japansk majonnäs.

/Karin

Singaporenudlar

Jag har varit rätt sugen på att testa det som väl får sägas vara själva kärnan i Laga smart med Jamie: att ta vara på rester. Närmare bestämt genom att laga en rejäl omgång av kött, t ex ugnsstekt kyckling och sen spara resterna och göra något av dem. Kycklingen gjorde jag för ett tag sen, så själva resterna fanns på plats. Jag bestämda mig för att testa receptet på Singaporenudlar, som jag f ö tycker har rätt stora likheter med både pad thai och fried rice. Framför allt eftersom man rör ner ägg i rätten och pressar över mycket färsk lime. 

Det här var inget snabblagat recept. Man kan ju tänka att det är det eftersom ingenting ska steka/wokas särskilt länge, men det är det lilla jobbet i sammanhanget, det som tar tid är att förbereda allt så att det inte blir några väntetider när man sen väl sätter igång. Och det var rätt många ingredienser i listan, så jag valde dessutom att förenkla något genom att utesluta fläskfärs och champinjoner. Jag bytte också ut risnudlar mot de koreanska glasnudlarna som jag har kvar en hel del av.

Dessutom använder Jamie kinesisk femkrydda, en kryddblandning som jag inte alls är särskilt förtjust i (mycket p g a det som jag upplever som en lite väl dominerande smak av nejlika) och därför ersatte med rätt små mängder av de kryddor jag hade hemma. Jag hade också svårt att veta vad som avses när det bara står "currypulver". Någon indisk curryblandning? Thai? Något annat? I slutändan fick det bli vanlig svenne-curry, jag hittade inte något annat som riktigt passade. Smaken blev inte någon riktig succé med de här ändringarna, inte äcklig på något sätt, men rätt trist. Jag kompenserade med stora mängder färskpressad lime.



Jag gillar fortfarande idén att spara/frysa in rester och kan nog tänka mig att använda det här receptet fler gånger, men mer som en receptskiss där jag byter ut kryddningen och kanske andra ingredienser också mot det som jag har hemma. Eller så använder jag resterna i en fried rice eller pad thai istället. (Fast då måste jag hitta ett bra recept på fried rice istället, något jag inte lyckats med hittills). Jag har också lärt mig att nästa gång ska jag dela upp resterna i mindre portioner, för nu blev det lite för mycket kyckling på en gång, det hade lätt kunnat bli till en middag till av något slag.

/Karin

Portugisisk fiskgryta i ugn

Man kan väl börja med att säga att så som den här rätten såg ut när den landade på vårt middagsbord i afton – så såg den inte ut i Jamies kokbok. Hans var helt täckt med potatisskivor som fått en aptitlig yta efter att han grillat den i cirka fem minuter. Nå, nu är utseende inte allt men man äter också med ögonen och detta blev inte riktigt den fest för ögonen som jag hoppats på.

Tillagningen är lite omständlig men ändå värt det tror jag? Med ett antal modifieringar tror jag att det här skulle kunna bli en återkommande favorit hos oss. Till att börja med skulle jag addera två (minst två) potatisar till rätten. Så som den är komponerad nu ser ingredienslistan ut som följer: 2 lökar, 2 paprikor, 2 potatisar, 3 tomater, 500 g fisk och lite olja och kryddor. För att rätten ska räcka till fyra till sex personer tror jag att fler potatisar blir nödvändiga. Men även för att balansera upp mot paprikorna. Jag vet i och för sig inte hur stora ett par vanliga paprikor är i Jamies värld, men på mitt ica maxi är dom rätt stora. Så mitt andra alternativ för att uppnå balans är väl att dra ner på mängden paprika.

Och när jag ändå är inne på paprikorna. Dessa skulle jag, vid en nästa tillagning, välja att steka ihop med löken. Tillagningen är nämligen som sådan att allt, utom fisken, skall skivas tunt tunt tunt på en mandolin. Sedan försvettar man löken i 15 minuter (det blir inte mycket lök kvar då skall sägas) och förkokar potatisen i 3. Sedan varvar man lök, paprika (som alltså är rå) och potatis med fisken som ett lager i mitten. Effekten av att inte ha förtillagat paprikan var att den bara så knappt hade blivit varma och endast förlorat lite spänst efter 30 minuter i ugnen. Fisken blev dock helt perfekt trots att de var fryst torsk där hälften kom från ett sånt där block och hälften från såna där lite tjusigare bitar.

Sammantaget blev resultatet stökigt. Smakerna fanns där. Enkla, milda, fina smaker med endast en nypa chili och några lagerblad som hjälpte att lyfta rätten en aning. Fisken blev som sagt perfekt. Löken lika så om något övertillagad i jämförelse med paprikorna.

Jag vill göra den igen men på mitt sätt. Det funkar fint det med.

Erika

Aromatisk cassoulet med korv

Jamies Aromatisk cassoulet med korv har rätt stora likheter med Danyel Couets Cassoulet saucisse à la campagne. Även här är korv, bönor, tomater och rosmarin framträdande ingredienser, så det är kanske inte så konstigt att de påminner om varandra. Jamie skriver bara att man helst ska välja en korv med 80% kött, så jag tog ett paket Lincolnshire bangers från Taylor and Jones. Är det brittiskt så är det. :) 

Förutom att jag hade missat lite på hur lång tid det tog att laga den här korvgrytan, så var det inga större svårigheter med den. Först steker man korven tillsammans med sidfläsk, sen lägger man i morötter, rödlök och paprikapulver och fortsätter att steka det lite till, innan man häller på passerade tomater + vatten och låter det puttra vidare i ugnen under folie. Efter ett tag har man i färsk rosmarin som man hackat och blandat med lite olja och sen får grytan koka ihop utan lock ett tag till. Jamie tycker man ska servera det med rostad ciabatta som man gnider in med vitlök och tomat. Vi stekte istället det i stekpanna med hemsvängt vitlökssmör. Men prova att gnida in vitlöksbröd med lite färsk tomat om ni inte gjort det förut. Genidrag! 



Precis som med Couets cassolet tyckte alla vuxna i familjen mycket om den här grytan, som fick väldigt fina smaker och samtidigt kändes både rustik och mättande. Kanske mer något för mörka höst- och vinterkvällar, men än så länge funkar den. 

Ett par ord om sidfläsk bara. Jag är inte helt såld måste jag säga. Allt det där fettet, det är svårt. Det tillför säkert en hel del i smak, men ändå. Nästa gång kanske jag fuskar och tar bacon istället. Får man säga så? 

/Karin

Bakfyllenudlar

Hemma hos oss har vi som mål att äta ungefär 50 procent vegetariska rätter under en vecka. Precis som Karin redan nämnt är det därför glädjande att just vegetariska recept har fått ett eget rejält tilltaget kapitel i den här kokboken. Här om kvällen lagade vi ett enkelt nudelrecept med det något trista namnet bakfyllenudlar (moralen i mig säger att det känns oskönt att kalla dom för det när man äter den med småbarn men jaja bakis var vi i alla fall inte).

Det var en snabb och enkel rätt att tillaga: i en kastrull med kokande saltat vatten slängde man ner strimlad salladskål, broccoli, nudlar och sockerärtor. När dessa var klara hällde man bort vattnet och vände ner en dressing gjord på ingefära, vitlök, soja, risvinäger och sesamolja. Till denna allt-i-ett-gryta serverade man stekt ägg och srirasha (som är en underbar stark chilisås).

Allt som allt en enkel och god rätt. Den är utmärkt att se som en bas där man kan slänga ner lite allt möjligt. Det är dressingen som gör rätten kan man säga. Nästa gång kommer jag dock att göra dubbel sats av den. Smaken blev nämligen lite väl tam kan jag tycka. Men det var inte något som inte gick att repa med hjälp av extra soja.

/Erika

Fantastisk fiskcurry

Det här visade sig vara ännu en riktigt god rätt från Laga smart med Jamie. En indisk curry med fisk, potatis, blomkål, tomater och linser. Fisken marineras i tikka curry-pasta och citron och steks för sig. Bra, för då blir den inte så sönderkokt som den blivit om den kokt med i själva curryn. Och potatis i curry alltså, hur gott?! Lika gott i den här rätten som i t ex massaman curry.

Den här curryn görs på ingefära, chili, vitlök, lök och korianderstjälkar som får fräsa sakta i olja tillsammans med mer tikka curry-pasta innan man har i potatis som får steka med en stund. Sen tillsätter man vätska i form av tomater och vatten, röda linser och blomkål (i Jamies recept kan man tillaga både fisk och blomkål direkt från frysen, plus för det, även om jag inte gjorde det den här gången) och allt får koka ihop en bra stund. Man serverar den med ris kokt med kryddnejlika (vilket gav mer doft än smak), färsk hackad koriander och en klick youghurt. Riktigt, riktigt gott. Även maken gav tummen upp.



Min enda invändning var, även i det här receptet, den återkommande anvisningen att "krydda så det blir riktigt gott" utan någon vidare information. Men när det blir så här gott kan det väl passera.

/Karin

Söndag med Jamie 2: Mammas söndagsmiddag - ugnsstekt kyckling

Till middag gjorde vi ugnsstekt kyckling. Jag är lite sugen på att testa hela konceptet med att tillaga en rejäl middag på söndagen och sen använda resterna till andra rätter någon kommande dag. Allra helst ville jag egentligen göra receptet från kapitlet om fläsk, för de restrecepten ser så himla goda ut, men eftersom jag inte har den blekaste aning om vad bogbladsstek egentligen är fick det bli kyckling. (Det enda jag vet om den där styckdetaljen är att den garanterat inte finns på Coop i Farsta centrum).

Hur som helst, det här kycklingreceptet visade sig vara synnerligen krångligt skrivet. Anmärkningsvärt krångligt faktiskt. Egentligen var det inget som var särskilt svårt att laga, men sättet det var skrivet på gjorde det ungefär tio gånger svårare än det skulle behöva vara. Det var mycket text och många olika moment blandade i varje stycke. Fastän jag hade läst igenom hela receptet från början till slut innan jag började var jag tvungen att gå tillbaka och kolla flera gånger och varje gång fick jag skumma igenom i princip all text för att hitta till rätt avsnitt. Inte bra alls faktiskt.

Annars vara det en ganska vanlig ugnsstekt kyckling. Den dominerande smaksättningen på själva kycklingen var rosmarin, men den slog inte igenom särskilt mycket när kycklingen var färdig. Det smakade absolut bra, men kyckingen i sig var inget speciellt. Den ugnsrostade potatisen som skulle serveras till blev däremot riktigt lyckad, medan de apelsinstekta morötterna inte alls smakade bra, på gränsen till beska faktiskt. Lite upp och ner alltså det här receptet.

/Karin

Söndag med Jamie 1: vegetarisk jätterösti, förlorade ägg, spenat och ärter

Idag blev det en riktig Jamie-dag här hemma, både lunch och middag från Laga smart med Jamie. Till lunch gjorde vi jätterösti med förlorade ägg, spenat och ärter. Pocherade ägg hör definitivt till mina favoriter för tillfället. (Ända sen jag lärde mig att tillaga hyfsat lyckade exemplar). Allting blir lite godare med pocherat ägg faktiskt. Den här rätten var inget undantag, det blev riktigt, riktigt gott. Knaperstekt rösti på potatis och morötter, bladspenat och ärter med en dressing på fransk senap, citron och olivolja, pocherat ägg och så lite fetaost. Svårt att inte gilla. :)

/Karin

Carbonara med rökt makrill

Av alla himla recept i vår nya kokbok så väljer min man att laga en rätt som redan på papper låter så vidrig att jag typ dör. Carbonara med rökt makrill? Yuck! Ja, varsågoda. Här får ni en inblick i hur det kan gå till hemma hos oss när middagar ska planeras. För vi är två som delar på matlagningen och vi har en rätt enkel regel som säger att man inte får lägga sig i / kritisera den andres val och smak. Då kan det bli så här: att det lagas en rätt som innehåller cirka allt som jag inte tycker om: rökt, fisk, alltså rökt fisk, rosmarin och ägg. Eller, jag älskar ägg men blir oftast hemskt illamående av att äta det.

Att jag ska bedöma denna rätt objektivt är med andra ord omöjligt. För mig var den precis så orimiligt äcklig som jag på förhand hade gissat mig till. Den rökta fisken innehöll massor av småben. Äggstanningen blev överkokt och gjorde mig illamående. Zucchinin smaklös. Rosmarinen adderade en kvalmighet som bet sig kvar.

Nej. Laga inte denna rätt. För guds skull.

/Erika

Ps. Ulfs kommentar efter måltiden var att det inte fanns något dolt budskap till mig i hans menyval (försmådd tror jag vad jag vill om det) samt att vi inte heller för hans skull behövde laga den här rätten igen. Barnen vägrade äta något annat än pastapennorna som inte hade varit i närheten av såsen. Stoltheten jag kände över detta. Stoltheten.

Fylld mexikansk omelett

Laga smart med Jamie innehåller ett rätt omfattande kapitel med vegetariska rätter. På samma sätt som jag gillar att det finns en programförklaring med hela kokboken, gillar jag ansatsen med de vegetariska rätterna: "Jag ville för allt i världen inte att det här kapitlet skulle bli något jag bara hade med för formens skull". Det är klart att det ligger i tiden att förespråka vegetarisk mat, men det gör ju inte det hela sämre.

Igår lagade jag sålunda ett recept ur det vegetariska avsnittet till lunch: fylld mexikansk omelett. En i princip naturell omelett (lite riven cheddar i smeten bara) som man äter fylld med en sallad på vitkål (jag använde spetskål istället, dels hade jag det hemma och dels tycker jag att det är lite godare), morötter, lök, färsk koriander och en krämig avokadodressing. 

Det här var på det stora hela en väldigt god anrättning. Om jag hade orkat riva ner korianderstjälkar och mixa dressingen istället för att bara mosa den med en gaffel hade det säkert blivit ännu godare, men som sagt, orka. Även här fanns det med en sån där allmän anvisning om smaksättning: "krydda tills det smakar riktigt gott" utan några närmre instruktioner om vad man ska krydda med, men här tycker jag ändå att slutresultatet smakade så pass gott att det känns som att det inte gjorde så mycket. En rätt jag kommer att göra fler helgluncher. 

/Karin

Canneloni med kyckling & spenat

Mitt första intryck av Laga smart med Jamie är definitivt positivt. Jag har flera (tre) kokböcker av Jamie sen tidigare som jag lagar ur rätt ofta, och det jag dessutom gillar med just den här kokboken är att det finns en idé bakom den: "köp klokt, laga med omsorg, släng mindre". En stor del av kokboken handlar därför om olika sätt att ta vara på rester av några vanliga (protein)livsmedel. Nu råkade det slumpa sig så att jag hade ett par burkar med kycklingrester i frysen, något jag brukar ha svårt att veta vad jag ska göra av. Istället blir det liggande i frysen hur länge som helst, tills det blir någon deppig plocklunch av det en sån där dag när man inte har någonting annat att äta överhuvudtaget.

Nu blev det istället canneloni med kyckling & spenat av resterna. Spenat hade vi också i frysen, liksom riven cheddar, så det enda vi egentligen behövde köpa var canneloni. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas på vår lokala Coop (i Farsta centrum), men det gjorde det faktiskt. När vi inte behövde förkoka lasagneplattor och sen rulla dem blev det här en riktigt lättlagad rätt, just också för att kycklingköttet redan är färdigt, man använder fryst spenat som man kan slänga ner i kastrullen otinad och tomatsåsen som man har ovanpå är snabbt ihoprörd. Sen var det ju himla roligt att fylla cannelonirören. :)

Däremot kändes det lite snopet när det kom till kryddningen av spenat- och kycklingröran: "dra bort kastrullen från plattan och krydda så det blir riktigt gott". Men med vad? Det framgick liksom inte. Lite svårt var det också att veta exakt vad engelsk senap är. Jag antar det är en stapelvara i England, men här hade man ju gärna fått en hint om vad det skulle kunna motsvara. Jag chansade på en helt vanlig senap, oklart om det var bra eller dåligt smakmässigt.



De vuxna i familjen tyckte att den här rätten var helt ok, men tyvärr blev den lite smaklös. Nu när vi vet om det kan vi ju dock krydda lite mer nästa gång. (Måste bara komma på med vad). Barnen ville inte smaka. Spenat kan ha den effekten, ingen överraskning där. Jag tycker ändå att det här känns som en lovande start på nya utvärderingen och jag har markerat massor med recept jag vill testa. Hurra!

/Karin

Bokbyte i klubben

För några veckor sedan bestämde vi oss för att vår nästa utmaning skulle vara att laga mat ur Melker Anderssons nya kokbok I nöd och lust. Ingen av oss hade tittat eller bläddrat i den och när den damp ner hemma hos mig så kändes valet inte helt hundra. Det främsta skälet var inte att den är gjord i samarbete med 7 eleven, även om det kanske inte kändes urbra det heller (av någon diffus anledning).

Nej, det var mer recepten som inte kändes helt hundra. För helt ärligt: hur spännande känns ett recept på Makrillhusman som består av en skiva husman och makrill på tub?

Den här kokboken innehåller helt enkelt lite väl simpla recept. Som lax med pulvermos.

Eller leverpastejmacka som är en ja, macka med leverpastej.

Det skall dock sägas att några recept lät goda. Som dessa havrebollar med philadelphiaost, oboy-pulver och daim. 

Eller fish en chips där han panerar lax och gör en enkel gurksås till. Såna här recept har jag ett jättestort behov av just nu: enkla "genvägsrecept" för vardagsmiddagarna.

Men de flesta recept i boken är, som sagt, lite väl simpla. Jag undrar vem som är målgrupp egentligen? För den som inte vet eller förstår att man kan göra pytt i panna genom att köpa en påse med färdig sådan och steka den med ett ägg kommer förmodligen inte att köpa den här – eller någon – kokbok?

Aja. Vi har i alla fall bytt bok. Som nästa kokbok kommer vi att testa och utvärdera Laga smart med Jamie. Eftersom klubben har minst två medlemmar som är jeteförtjusta i honom så kan det här nog bli hur bra som helst. Inget nytt byte borde iaf ske?

Och ps. Recepten ser helt amazing ut vid en första genombläddring.

/ Erika