Betyg: Systrarna Eisenmans mingelmat

Det måste sägas. Systrarna Eisenmans mingelmat som vi var så peppade på, har inte blivit någon riktig succé. Och ja, det kunde man ju räknat ut med ena lillfingret. Det är som Erika skriver: "Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj." Inte heller en inte fullt så nybliven barnfamilj kan jag konstatera. Vi blev väl tjusade av alla härliga recept och själva stämningen i kokboken. Vem vill inte hålla små trevliga tillställningar där det serveras cocktails och tilltugg liksom? Men nä, just nu finns det inte mycket utrymme för sådant helt enkelt, för någon av oss. Så vi rundar av och utvärderar nu. 

Oavsett hur mycket (lite) användning vi har för den just nu är vi ändå övervägande positiva till boken.  Den är ett fantastiskt uppslagsverk över mingelmat. Över 300 sidor och 565 recept, utifrån olika teman. Stora inspirationsmöjligheter alltså. Generellt tror jag det är där boken är som bäst, som inspiration till en riktig mingeltillställning. Inte om man bara vill ha några tilltugg innan maten (även om den funkar till det också). 

Vi lagade alltså inte så många rätter. 
Karin kom upp i 4 stycken och Erika lagade ett recept.

PLUS

• De recept vi har lagat har till övervägande del varit bra! 
• Boken är en stor inspirationskälla, man blir verkligen sugen på att ställa till med cocktailparty. 
• Bra också med råd om hur mycket mat och dryck man ska räkna med per person, 
• Det är helt enkelt en väldigt trevlig bok, bara fel för oss just nu. 

MINUS

• Drinkdelen är väl snålt tilltagen. Antingen borde man satsat lite mer, eller tagit bort den helt. 
• Om man tittar på recepten mer som separata enheter känns det som att det finns många recept som är väl simpla (t ex parmalindad melon, jag behöver inget recept på det), medan många andra recept känns rätt komplexa/tidskrävande. Dock funkar helheten väldigt bra. 
• Något annat dåligt kan vi inte komma på. 

Betyg

Erika gav boken: 3

Karin gav boken: 4

Det känns lite överflödigt att utse bästa och sämsta rätt här, men jag vill gärna slå ett slag för Ägg Florentine i största allmänhet, så himla gott. 

/Karin

Paj med lax, purjolök och fetaost

Först vill jag säga en sak. Jag älskar den här kokboken som systrarna Eisenman snott ihop. Eller: jag älskar idén om det liv man kan leva när man har behov av en sån här kokbok. Och det ska jag säga er att för en rätt nybliven tvillingmamma kommer en kokbok långt med att bara ge en air av ett liv bortom amning och överfulla blöjhinkar (sorry! det känns som att ordet "blöjhink" inte borde få finnas i en blogg om mat).

Sen vill jag säga en sak till. Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj. För kokboken innehåller recept på plockmat. Plockmat är inte så himla ... aktuellt för småbarnsfamiljer. Inte för den här småbarnsfamiljen i alla fall.

Okej. Med det sagt kan jag berätta att vi har lagat en rätt ur kokboken. Eller, min mamma lagade den här enkla men utsökta pajen när hon var hos oss och hjälpte oss under vår första månad som fyrklöver. Egentligen ska det här bli 24 minipajer men vi valde att göra en stor istället (vilket de också tipsar om i boken).

Jag hatar egentligen lax men i en paj – tillsammans med så trivsamma saker som lite söt purjolök och lite syrlig fetaost – funkade det. Eller "funkade": det blev jättegott! Så gott att jag bad min mamma att göra en till som vi kunde dela i bitar och ha i frysen.

Det är lite så vi jobbar här hemma nu. "Mat som man kan ha i frysen" är nyckelorden. Det och korv med bröd.

/Erika

Cosmopolitan

Systrarna Eisenmans mingelmat köper man inte för drinkarnas skull, det kan man nog konstatera. Av bokens dryga 300 sidor recept är det bara 5 sidor med drinkrecept. Och urvalet känns minst sagt märkligt. För vem behöver egentligen ett recept på Gin & tonic? Och är det någon som dricker Harvey Wallbanger eller Tequila sunrise idag? För att inte tala om 90-talet. Om det årtiondet vore en drink skulle det vara just Ragnar om man säger så.

Med detta sagt gav jag mig ändå i kast med att testa ett drinkrecept i lördags, vid närmare tanke en annan 90-talsklassiker (eller ja, möjligen 00-talsklassiker), Cosmopolitan. Det här är en drink jag har blandat många gånger och som jag tycker att jag kan rätt bra, så mina förväntningar var inte så höga, särskilt som jag tyckte att proportionerna såg lite ovanliga ut. Men så fel jag hade. Det här är faktiskt den bästa Cosmopolitan jag någonsin har gjort själv, möjligen t o m den bästa jag någonsin har druckit. Tricket måste vara mycket mer lime än jag brukar ha, i kombination med mindre tranbärsdricka. Sen är det ju trevligt att det i beskrivningen står att man ska servera drinken i kylda glas också.

Måste dela med mig av proportionerna eftersom de var så perfekta: 4 cl vodka, 1 cl cointreau, 2 cl tranbärsjuice och färskpressad saft från 0,5 lime. Skakas med is.

/Karin

Blinier med rom

Jag har nog aldrig gjort blinier förut heller. Det var inte speciellt svårt, däremot tog det betydligt längre tid än jag hade tänkt mig eftersom smeten skulle jäsa i en timme. Någonstans hade jag också föreställt mig att smeten skulle vara mycket fastare, varför vet jag inte riktigt, det är ju ändå en sorts pannkakor det handlar om. Men nog ska blinier bli lite tjocka/fluffiga/höga? De här blev som vilka plättar som helst. 

Kan ha varit nåt med jäsningen som inte gick helt rätt, jag vet inte. Goda var de hur som helst. Svårt att gå fel med den här kombinationen, blinier med löjrom,  crème fraiche, rödlök och gräslök, särskilt när man har nästan dubbelt så mycket löjrom som det stod i receptet. :) Och bubbel därtill.

/Karin

Ägg Florentine

Ägg Florentine känns åtminstone för mig som en mindre känd kusin till Ägg Benedict (som var det jag ursprungligen hade tänkt laga, men så hade jag jättefin spenat från Årstiderna hemma och då blev det Florentine istället). Det är alltså en toast med pocherat ägg, rökt lax, smörstekt spenat och hollandaisesås, och herregud så bra de här smakerna funkade tillsammans! Jag undrade lite om det verkligen var värt allt jobb, men bara innan det var färdigt, för my god vad gott det blev.

Ingredienserna i sig var något av en utmaning. Pochera ägg har jag aldrig riktigt lyckats med förut. Möjligen har jag haft lite fel förväntningar på resultatet, för den här gången gick det rätt bra och blev riktigt gott tyckte jag själv. Jag är ju dock långt ifrån ett proffs på det som sagt, så man vet ju inte om jag skulle få godkänt av någon mer rutinerad.

Göra hollandaisesås har jag aldrig gjort, jag har visserligen gjort bearnaise ett antal gånger (men det är långt ifrån alla gånger som det har blivit lyckat). I det här receptet skulle man vispa ihop äggulan med lite vatten över ett hett vattenbad, tills blandningen TJOCKNADE. Detta hände aldrig, det blev bara skummigt. Jag kasserade det första försöket eftersom jag misstänkte att jag fått med för mycket vita och att det var orsaken till att det inte tjocknade. Den andra äggulan tappade jag ner i vitan och den tredje tjocknade som sagt aldrig den heller. Jag gav upp efter ett tag och vispade ner smöret i alla fall, enligt devisen "det får bära eller brista", och tänk, det bar. Den blev t o m riktigt bra måste jag säga.

Vilket som sagt även gällde slutresultatet, en riktigt fin lördagsfrukost blev det. (Förr i tiden hade man nog kallat det för brunch och ätit det vid 12-tiden, men nuförtiden får det ju bli brunch kl 8 eller inte alls).

Ja, bara titta så fint ägget ser ut! 

/Karin

Pissaladière

Mitt första test av Systrarna Eisenmans mingelmat blev tyvärr inte så lyckat. Jag började med att laga en Pissaladière, alltså en fransk pizza från riviera-trakten. Istället för tomatsås och ost har man på lök, oliver och sardeller. Löken fick först steka långsamt tillsammans med vitlök, herbs de provence och lite socker, och sen var det egentligen bara att lägga på allt och grädda det. Det stora problemet var nog att smakerna inte riktigt passade mig. Men sen fick den ju heller ingen färg, fastän jag hade den inne bra mycket längre än receptet angav, så den såg inte så festlig ut.

Ja, ni ser ju själva, det där blir ingen människa glad av. Har dock inte alls förlorat hoppet om boken.

/Karin

Nästa bok

Vi är ju inte helt klara med Jamie grillar än, men när vi började räkna på det insåg vi att vi hållt på och lagat ur den i mer än tre månader och att det var hög tid att välja en ny bok. Vi kommer att byta bok i månadsskiftet augusti - september (och jag hoppas verkligen att jag kommer mig för att laga åtminstone en rätt till ur Jamie grillar, vilken det är får ni förhoppningsvis se i veckan) men den nya boken är beställd och mitt exemplar kom i fredags: nämligen Systrarna Eisenmans mingelmat, av Lica Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Den har funnits i handeln ett tag och har, enligt det ex jag fick, även vunnit pris.



För mig är det här en rätt rolig bok att provlaga ur, eftersom det inte är en bok jag själv skulle beställa i första taget. Inte för att jag inte gillar författarna, jag har en annan bok av Monica Eisenman sen tidigare, Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter som jag har använt flitigt, utan för att som småbarnsförälder blir det inte så många tjusiga cocktailpartyn längre. (Inte för att det kanske var så många förut heller, men ändå). Men åh, så jag önskar att det var så när jag kollar i den här boken. Hör bara:

"När vi var barn och bodde i USA satt vi ofta längst upp i trappan i vårt hus och kikade ner i hallen på alla finklädda gäster som gjorde entré när våra föräldrar bjöd på fest. [...] De ställde till med allt från cocktailpartyn med drinkar och kanapéer och sittande trerättersmiddagar till barbeques i trädgården och fester med olika teman".

Lite mer så skulle man ju gärna vilja ha det känner jag. Hur som helst. Den här boken innehåller verkligen ALLT man kan behöva för att laga (mingel)mat till fester, och det är alltså med rätta som författarna själva kallar den för "en riktig mingelmatsbibel". 565 recept ska den innehålla och det är många av dem som verkar lockande när man bläddrar igenom boken.



Jag tänker så här. För att det ska bli av att jag lagar något ur den här boken ska jag utmana mig själv. Det vore rätt enkelt för mig att testa lite olika röror här, någon liten fiskkaka där och så blir det inte mer av det. Istället är min ambition denna: att jag ska testa de där lite krångligare grejerna, framför allt klassikerna, som jag inte har gjort tidigare. På min lista står t ex Ägg Benedict, Steak Tartare, Pissaladière, Gyoza, lyckokakor, blinier mm. I kombination med vår nygamla tradition med fredagscocktails kan det bli en trevlig höst det här.

/Karin