Ingredienserna i sig var något av en utmaning. Pochera ägg har jag aldrig riktigt lyckats med förut. Möjligen har jag haft lite fel förväntningar på resultatet, för den här gången gick det rätt bra och blev riktigt gott tyckte jag själv. Jag är ju dock långt ifrån ett proffs på det som sagt, så man vet ju inte om jag skulle få godkänt av någon mer rutinerad.
Göra hollandaisesås har jag aldrig gjort, jag har visserligen gjort bearnaise ett antal gånger (men det är långt ifrån alla gånger som det har blivit lyckat). I det här receptet skulle man vispa ihop äggulan med lite vatten över ett hett vattenbad, tills blandningen TJOCKNADE. Detta hände aldrig, det blev bara skummigt. Jag kasserade det första försöket eftersom jag misstänkte att jag fått med för mycket vita och att det var orsaken till att det inte tjocknade. Den andra äggulan tappade jag ner i vitan och den tredje tjocknade som sagt aldrig den heller. Jag gav upp efter ett tag och vispade ner smöret i alla fall, enligt devisen "det får bära eller brista", och tänk, det bar. Den blev t o m riktigt bra måste jag säga.
Vilket som sagt även gällde slutresultatet, en riktigt fin lördagsfrukost blev det. (Förr i tiden hade man nog kallat det för brunch och ätit det vid 12-tiden, men nuförtiden får det ju bli brunch kl 8 eller inte alls).
Vilket som sagt även gällde slutresultatet, en riktigt fin lördagsfrukost blev det. (Förr i tiden hade man nog kallat det för brunch och ätit det vid 12-tiden, men nuförtiden får det ju bli brunch kl 8 eller inte alls).
Ja, bara titta så fint ägget ser ut!
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar