Gnocchi

Det har gått en tid sedan vi i familjen provade att göra Myllymäkis gnocchisar här hemma. Det gör att minnet av tillagningen är vagt men vad jag minns klart och tydligt är hur gott det blev.

Tidigare åt vi gnocci rätt ofta här hemma. Jag köpte såna där påsar på ica med den färdiga varianten och den var väl helt okej. Eller var den det? Jag tyckte alltid att det fanns en bismak i dom där små knölarna och det var väl den som gjorde att jag slutade skriva upp dom på inköpslistan.

Att göra egen gnocci är väldigt enkelt. Man kokar potatis, låter den svalna, pressar den och blandar den med ägg, mjöl och lite salt. När smeten är fast och hanterbar rullar man den till längder och skär lagom stora bitar som man sedan kokar. Myllymäki steker dom sedan och serverar med smör och parmesan. Vi valde att koka en tomatsås till och det blev ljuvligt.

Alla i familjen gillade potatisklimparna och jag gissar att det här kommer att bli en återkommande rätt i våra veckomenyer. För det är gott och billigt. Kommer man ihåg att budgetera tid till att potatisen måste kokas först är det dessutom en enkel rätt att göra.

För 4 portioner behövs:
500 g fast potatis
1 ägg
ca 2-3 dl vetemjöl
salt
(smör om man vill steka)

Myllymäki varnar för en rad saker, inget av detta var några problem för oss men here we go: det är viktigt att ånga potatisen ordentligt efter kokningen och sedan snabbt arbeta ihop allt till en deg. Börjar potatisen släppa vätska måste man arbeta in mer mjöl och då riskerar de att bli sega istället för mjälla.

/Erika

Betyg: Det godaste jag vet

Vi har nu lagat oss igenom Lisa Förare Winbladhs kokbok Det godaste jag vet! och vi känner väl alla tre att titeln beskriver innehållet rätt bra. Det känns verkligen att det här är en samling med favoritrecept från en person som kan väldigt mycket om mat och som älskar att spendera tid i köket med kastruller och grytor puttrande.

Tyvärr är den inte helt lättillgänglig den här boken. Den är både mastig och ger vid en första anblick intrycket av att innehålla många lite för krångliga recept. Dessutom är bilderna inte tillräckligt lockande. De är ofta inte så stora och heller inte jätteinspirerande. Det är tråkigt att en sån sak ska stå i vägen för innehållet men så är det ju tyvärr.

Men kommer vi till innehållet så är det fantastiskt trevligt. Alla smakerna sitter där de ska, det är ganska milda men åh så balanserade och fina. Det märks verkligen att Lisa kan mat.

Det här är en kokbok för dig som gillar mat, som vill få tips på nya roliga smaksättare och som inte har något emot att det tar lite tid att både införskaffa och laga mat. Resultatet kommer i nästan samtliga fall att bli helt utsökt. Är du en del av en småbarnsfamilj med ont om tid bjuder boken ändå på flera toppenrätter, tar du dig bara tiden att leta reda på dem.

ANTAL LAGADE RECEPT:
Karin 4, Sabina 5 och Erika 8.

PLUS

• Fantastiskt fina, om än milda, smaker. 
• Spännande nya smaksättare som sherry och miso.
• Man blir sugen på att laga flera av rätterna om man bara ger sig tid att ta sig igenom bokens alla sidor.
• Det är både fint och bra att Lisa slår ett så tydligt slag för bra råvaror.
• Lisas genuina matintresse känns verkligen och det är inspirerande.

MINUS 

• Lite för tråkiga bilder. Kraven på bilder så här i foodstylingens tidsålder är höga och den här kokboken möter inte dom förväntningarna riktigt.
• Lite väl omständliga recept. En del kändes väl långa och krångliga att laga vilket blir till ett hinder.
• Saknade ersättare till en del svåra ingredienser, nästan alltid saknades någon viktig ingrediens hemma.
• En aning von oben-ton kring vilka råvaror man ska välja.
• Trots att smakerna är väldigt fina och att boken innehåller många lockande recept finns det ändå en känsla av att det här inte kommer bli en självklar kokbok att vända sig till framöver.

BÄSTA RECEPT:
Karin: mild köttfärssås med rosmarin.
Sabina: Lökrostat bröd med tomat, räksmulor, jordnötter och sri racha-dressing. (Du hittar det långt ner på den här sidan).
Erika: Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin.


SÄMSTA RECEPT:
Karin: inget som var dåligt egentligen, lammspetten var det jag blev minst förtjust i, men även de var goda.
Sabina: Kikärtscurry med bönor. God, men inget speciellt.
Erika: Jag lagade en pasta med pilgrimsmusslor, sparris, mandel, färska tomater, rosmarin, sherry, citron och ingefära som inte alls blev bra. Man kan sammanfatta det med att det var lite väl många smaker going on i den där rätten. Här finns receptet om någon ändå skulle bli lockad att testa.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 4, Sabina gav betyget 4 och Erika betyget 3.

Mild köttfärssås med mjölk och rosmarin

Jag måste börja med att erkänna att jag inte är någon direkt köttfärsås-kind-of-gal. Den godaste köttfärssåsen jag vet är den där som man köper i glasburk på affären från Findus. Det är så himla konstigt, tycker jag själv, att det har blivit så. Jag är annars inte någon som direkt föredrar helfabrikat. Inte alls faktiskt. Men den där himla Findusburken har följt mig hela mitt vuxna liv.

Men.

Men!

Så lagade jag den här milda köttfärssåsen från Lisas kokbok och banne mig om jag inte har blivit omvänd? Det är en ljuvlig sak till sås där man först steker ihop köttfärs med mjölk (det är som att man mjölkstuvar färsen faktiskt nu när jag tänker på det) innan man blandar ihop den med tomat och vin och morötter och finosherry (som för övrigt är en torr typ av sherry som ligger långt från den söta varianten man har till exempelvis ost) och miso och andra godsaker som har fått puttra ihop i annan en gryta intill. Det här att man har mjölk i beskriver Lisa i den inledande texten till receptet: det beror på att i de bologneserecept som påstår sig vara lite mer autentiska finns det oftast just mjölk. "Bologna ligger i Italiens mejeribälte, och de mest ursprungliga versionerna av ragun var mejeribaserade".

Hur eller hur. Min uppmaning är enkel. Gör den. Så. Väldigt. God!

Det här behövs:
75 g (1 liten) morot
150 g (2 stjälkar) selleri
125 g (1 stor) gul lök
2 + 2 msk smör
1 tsk salt
500 g nöt- eller blandfärs
2 ½ dl mjölk (3 %)
(1 liten vitlöksklyfta)
2 dl vitt vin, gärna chardonnay
4 dl passerad tomat
2 tsk lantbuljongpulver eller miso
1 kvist (8 cm) färsk rosmarin
2 msk finosherry
nymalen svartpeppar
Till servering:
nykokt pasta
grönsallad

Gör så här:

1. Skala och finhacka moroten. Finhacka sellerin. Halvera löken på längden. Skala och finhacka. Lägg allt i en stor tjockbottnad kastrull med 2 msk smör. Salta lätt och hetta upp snabbt. Sänk värmen och fräs sakta tills allt mjuknat och fått lite färg, minst 15 minuter, gärna längre. Fös ihop då och då så att hacket inte bränns i kanterna.
2. Fräs färsen medan grönsakerna mjuknar. Hetta upp 2 msk smör i en stor tjockbottnad stekpanna tills det tystnat och skiftat i färg. Lägg i färsen. Rör inte för mycket i början. Smula sönder färsen och fräs vidare tills färsen är genomlagad. Den ska inte få mycket färg. Slå på mjölken i tre omgångar och låt den puttra in mellan omgångarna. Det tar cirka 15 minuter.
3. Under tiden har grönsakerna fräst sig fint mjuka i kastrullen. Vänd ner en finmortlad liten vitlöksklyfta sista minuterna om du vill. Slå på vin och sherry och låt puttra någon minut. Rör ner tomat, buljong och rosmarin. Låt puttra medan du väntar på att färsen ska bli redo.
4. Vänd ner färsen i såsen. Låt puttra i 20 minuter, gärna 30. Liva gärna upp smaken med en extra matsked vin och några droppar sherry mot slutet om smaken är lite platt. Peppra försiktigt och smaka av med salt.

Här finns också receptet.

Citrondricka med ingefära och chili

Det här behövs:
50 g ingefära
1 liten thaichili
1 kg strösocker
40 g citronsyra
2 liter vatten
5 ekocintroner
2 kvistar rosmarin

Gör så här:
Skala ingefäran och skiva den tunt. Tvätta och skiva chilin tunt. Koka upp ingefära, chili, socker, citronsyra och vatten. Sjud sakta i 10 minuter.
Tvätta citronerna och skiva dom tunt. Lägg dom i en skål av keramik eller rostfritt. Slå på sockerlagen och lägg i rosmarinen.
Låt svala något. Plasta in och låt svalna ytterligare och ställ i kyl. Låt stå 36 timmar. Rör om ett par gånger under tiden.
Sila av och slå upp i flaskor eller frys in i påsar.

Kommentarer:
Det här receptet kommer från bokens kapitel om citroner och är en mycket uppiggande dryck med trevligt sting från både ingefäran och chilin. Dock blev min variant lite för lik de citronmåltidsdryckkoncentraten man kan köpa på ica. Jag gissar att det beror på att jag inte skar ingredienserna tillräckligt tunt. Min rekommendation är att kanske testa att använda mandolin? För på papper låter ju detta som en sjujäkla dryck. Förmodligen helt perfekt i en drink dessutom.

Hemgjort smör och Chlodnik

Vi, jag och min man Ulf alltså, tycks vara inne i en nostalgiskt period här hemma. Igår kokade jag kalvsylta. Förra helgen kokade jag två olika sorters saft. Under den senaste tiden har vi ätit både lappskojs och pratat om att göra egen pölsa. Att då ge sig på att göra eget smör är inget annat än logiskt.

Och det blev gott smöret. Inget sensationellt (förutom det häftiga när grädden plötsligt blev smör) men heller inget som avskräcker. Så här: tidsåtgången och det att jag tycker att Arlas smör är mycket gott gör att jag på ett sätt inte behöver hitta något bättre. Men. Att göra smör själv innebär ju att utvecklingshorisonten är enorm. Att testa att göra smör med en annan typ av syrad produkt. Att behålla mer eller mindre kärnmjölk i smöret. Att syra grädden i fler än ett dygn.

Och i slutändan. Det är ju hemskt MÄKTIGT att ha gjort eget smör.

Det här chlodnik då? Jo. Det är en polsk soppa som man lagar på den kärnmjölk som den syrade grädden släpper när den blir smör. Kärnmjölken kan också användas till bakning eller dressing skriver Lisa i kokboken men vi valde att gå på hennes rekommendation och göra den här kalla rödbetssoppan. Den föll mig väl inte direkt i smaken, men å andra sidan så passar en kall soppa kanske bättre för lite varmare dagar än en vinterslaskig januaridag? Sen gillar jag verkligen tanken med att använda allt som kommer ur en tillverkning. Men nästa gång vill jag hellre att vi använder kärnmjölken till bakning.

Så här gör man smör:

Det här behövs:
1 liter färsk grädde (40%)
1/2 dl levande syrad produkt (tex gräddfil) ej yoghurt
havssalt efter behag

Gör så här:

1. Vispa hastigt samman grädde och syrad produkt i en mycket ren skål. Täck över och ställ på ett säkert ställe. Helst 18-20 grader så att syrningen sker långsamt och mycket aromämnen hinner bildas. Låt stå 1–4 dygn. Om det smakar surt är grädden korrekt och säker.
2. Kyl surgrädden om det behövs. 13-15 grader är en bra temperatur. Vispa grädden på medelhastighet tills ärtstora smörkorn bildas. Krama samman grädden med mycket rena händer. Häll av kärnmjölken och spara den. Arbeta smöret så länge du vill. Ju mer det bearbetas desto fetare och mer hållbart blir det.
3. Tillsätt lagom mängd salt. Tänk på att saltsmaken förstärks lite när smöret får stå eftersom det finns vatten kvar som löser upp saltet.
4. Förvara smöret lufttätt och kallt.

Och så här gör man Chlodnik:
Blanda kärnmjölk, grovriven kokt rödbeta och lite herbamare. Strö över gräslök och kanske grovhackat hårdkokt ägg.

Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin

Jag har hunnit laga flera rätter ur vår nya kokbok och en sak kan jag konstatera så här en bit in i lagandet. Hon kan verkligen smaker hon Lisa. Samtliga rätter är imponerande välkomponerade. Dom är fylliga och mustiga utan att bli kvalmiga eller bara too much. Dom har en fin balans mellan smakerna och bjuder ofta på något nytt.

Som det här sötpotatismoset som jag lagade här om veckan när vi hade lunchgäster. Det här är ett av de få vegetariska rätterna i boken (och det är väl möjligen min enda kritik – våga göra mer vegogrejer alla kokboksförfattare där ute!) och eftersom en av gästerna är just vegetarian så valde jag den här rätten och smakerna var helt otroliga.

Att smaksätta ett mos med brynt smör är genialt, och att dessutom smaksätta det med miso ... det är nog min nya favorit! Jag hade inte ljus miso hemma utan en lite mörkare variant vilket jag tycker funkade mycket bra.

Detta recept är en så kallad keeper:

Det här behövs:
1 kg orange sötpotatis
125 g smör
1 msk grovriven eller finhackad ingefära
1 msk finskuren färsk rosmarin eller 3/4 tsk torkad
1/2 – 1 dl crème fraîche
2–3 msk ljus miso
salt
Till servering:
stekt tofu
grön sallad

Gör så här:

1. Skala sötpotatisen och skiva den i centimetertjocka skivor. Koka sötpotatisen i snålt med lättsaltat vatten tills den är helt mjuk. Slå av vattnet men spar några deciliter av kokspadet. Låt sötpotatisen ånga av i durkslag.
2. Lägg smör och ingefära i en liten tjockbottnad kastrull. Hetta upp på medelvärme tills smöret är ljust nötbrunt. Vänd ner rosmarin och dra smöret av plattan.
3. Mosa sötpotatis med det brynta smöret och crème fraîche. Späd med lite av spadet om det behövs. Det är gott om moset har lite grov konsistens, men om du vill ha slätt mos kan du använda elvisp. Blanda ner mison lite i taget tills smaken är perfekt. Salta lite om det behövs.

Receptet finns också i Lisas blogg, lite längre ner i detta inlägg.

Betyg: Soda, lemonad och snacks

Vi har inget flyt med våra utvärderingsträffar kan vi konstatera. Även den här gången har vi misslyckats med att få till dem ett par gånger om, p g a diverse orsaker som jobb, sjukdom, livet och sånt. Alltså blir det ytterligare en bloggutvärdering, för nu är det ju hög tid att sätta tänderna i en ny bok.

Soda, lemonad & snacks, av Tove Nilsson, testade vi under sommaren. Som man hör på namnet innehåller den recept på framför allt drycker, men även tilltugg. Boken inleds med ett mer teoretiskt kapitel där man får lära sig grunderna i att göra kolsyrade och jästa drycker, man får tips om ingredienser samt om utrustning man behöver. Sen följer ett antal kapitel med olika inriktning: sodasyrup, lemonad och iste, jästa och fermenterade drycker, floats, egg cream, ice coffee och bubble tea. Recepten på snacks är insprängda i dessa kapitel.

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 12

Det här var en av de mer inspirerande böckerna vi testat i Kokboksklubben sen start! Det var så klart ingen nackdel att den här perioden sammanföll med en av de varmare somrarna på länge, för många recept i boken fungerar utmärkt som svalka en riktigt varm sommardag. Klart man blir lite extra motiverad då. Men även utan vädret tror jag att jag skulle blivit lika förtjust.

För mig innehöll boken såväl ny inspiration som bättre varianter på klassiker (t ex iste) där jag tyckt att jag redan hittat det perfekta tillagningssättet. Flera recept blev nya favoriter som jag återkom till redan under testperioden, ett gott betyg om något.

Och bilderna! Otroligt lockande. När det gäller en del andra kokböcker har vi reagerat på att bilderna i en viss kokbok inte har lockat oss att testa recepten, det är definitivt inte något problem här. Överhuvudtaget gillade jag layouten: fantastiska bilder, tydlig uppställning och bra läsbarhet, blandat med lite mer lekfulla inslag, som små illustrationer och tips.

Om jag ska säga något negativt är det kanske att en del av de mer komplicerade recepten känns just väldigt krångliga, vilket avskräckte mig från att prova dem trots att jag väldigt gärna ville. Några exempel: ginger beer, orange soda och fläderchampagne. Jag tror dock att jag kommer att återkomma till den här boken ofta, både för att göra om mina favoriter, men också för att prova nya recept. Sammantaget, en fullträff alltså.

BÄSTA RECEPT: ginger ale syrup om jag bara ska välja ett
SÄMSTA RECEPT: green cucumber lemonade var inget för mig


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 15

Jag håller helt med Karin om att det här var en fantastiskt inspirerande och härlig kokbok. Även jag har framför allt gjort de enklare varianterna på dryck i den här boken men tänker att det bara är naturligt. De har varit så goda att jag inte behövt utmana mig något mer – men det vill jag göra på sikt. Det är därför en rolig bok att ha i sin ägo: den bjuder på fler och nya utmaningar den dagen jag är redo att nörda ner mig.

Förutom att den är snygg som Karin redan varit inne på (både bilder och lay out) så har det mesta varit helt sensationellt gott också. Flera av recepten har jag gjort flera gånger om så som den salta lemonaden och ginger ale syrupen.

Jag försökte mig på att jäsa egen apelsinsoda med hjälp av champagnejäst men misslyckades totalt. Det tror jag nog att man bör förvänta sig vid ett första försök, men en del i problemet ligger i beskrivningen som är lite luddig: hur mycket ska man egentligen trycka till flaskorna? Min jäsning kom igång efter cirka tre dagar (isf receptets 1-2) men det blev aldrig någon riktig kolsyra. Tryckfelet att man skulle addera 1 1/2 dl vatten isf 1 1/2 LITER vatten kan nog också ha bidragit till det långsamma jäsningsresultatet. Jag adderade vattenmängden men kanske för sent?

Och eggcreamen där det står att "blir det ingen snygg vit skummig krona så är det tyvärr en misslyckad egg cream". Jag provade tre-fyra gånger utan att få till kronan och saknade vägledning till ett lyckat resultat.

Men trots luddiga instruktioner skulle jag ändå vilja påstå att det här är årets kokbok. Kanske till och med den bästa kokboken vi haft hittills i Kokboksklubben? En bok som jag kommer att behålla och återkomma till är det i alla fall.

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: Cream soda


SÅ HÄR TYCKTE SABINA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 4

Superläcker kokbok tack vare de otroligt läskande bilderna. Det mesta som jag gav mig på blev gott, men jag hade inte någon tur med de jästa dryckerna, som smakade just lite jäst. Boken kommer definitivt att lyftas fram på hedersplats i bokhyllan när våren närmar sig igen!

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: De med jäst


SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:

BÄSTA RECEPT: Vinägerchips
SÄMSTA RECEPT: Tonic syrup


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5, Erika 5 och Sabina 4

/Karin, Elisabeth, Sabina och Erika

Egg Cream och Chocolate Syryp

Det här var ett sånt knasigt recept att jag bara var tvungen att testa. Egg Cream är en dryck som inte har det minsta med vare sig ägg eller grädde att göra utan är typ en o'boy med sodavatten. Okej, jag känner redan här när jag skriver om den att det faktiskt inte låter som att den skulle vara så himlarns god ... men tänk om? Tänk om det där knasiga skulle vara helt fab?!

Nå. Det var det inte. Inte min version i alla fall.

Nu står det visserligen i instruktionerna att det är viktigt att man är noga och att man måste få en vit skummig krona på toppen av drycken annars har man misslyckats och efter mina fem försök med resultatet = NOLL snygga vita skumkronor så är det väl bara att kasta upp händerna i luften. Jag lyckades inte göra den där himla Egg Creamen så egentligen vet jag väl inte hur den "ska" smaka. Men det där jag sippade på var inte gott. Det var det inte.

Chokladsirapen som jag kokade för att få basen till Egg Creamen dock = megagod. En helt perfekt chokladdryck som inte innehåller en massa tillsatser. Det gillar man ju.

Så här gör man Egg Cream:
1 1/2 msk chocolate syrup
1 1/2 dl gammeldags mjölk (3,8-4,5%)
3 dl soda vatten

"Att blanda den perfekta Egg Creamen är en konst", skriver Tove Nilsson, "Det krävs nämligen att man häller de olika ingredienserna i glaset i en viss ordning. Först syrup, sen mjölk och sist vatten. Man sätter ner en lång sked i botten av glaset och snurrar tills man får en vit skummig krona på drycken. Blir det ingen snygg vit skummig krona är det tyvärr en misslyckad Egg Cream."

Fem misslyckade Egg Cream alltså. Inte ett strålande resultat av mig.

Så här gör man Chocolate Syrup
1 1/2 dl kakao
1 dl strösocker
1 dl vatten
1/2 krm salt

Men sirapen alltså. Yum, nom, mums!

/Erika

Parmesan och tryffelpopcorn

Ja, nu när jag redan har kommit ut som dipperson är det kanske inte så många hakor som droppar när jag nu berättar att jag även är en snacksperson. Men så är det. Jag älskar, nej alltså ÄLSKAR, snacks. På varje jobb som jag har haft har jag infört snacksbufféer där jag tvingat alla på redaktionen att gå iväg till affären och köpa ett snacks vardera för att vi sedan ska kunna duka upp en buffé av snacks. Geni jag vet.

Och dom häringa popcornen som finns i Soda, lemonad och snacks. De här popcornen som man blandar med 1 krm vit tryffelolja och 50 g finriven parmesanost och 2 krm svartpeppar när de är prick nypoppade. DE HÄR POPCORNEN! Så goda att jag svimmade.

/Erika

Dipp: Hot paprika och Sourcream & onion

Jag älskar att dippa. Man skulle kanske till och med kunna säga att jag är en dipperson. Jag har provat det mesta i dippväg men kommer alltid tillbaka till Estrellas Holiday Dip som jag tycker är helt överlägsen allt. Kanske är det på grund av att jag är så sablarns inkörd på den där fabriksdippen som jag bara blev måttligt imponerad i de här hemmagjorda varianterna från kokboken? På pappret låter det gott men när det var dags att dippa var den ena för stark (hot paprika) och den andra för sur/syrlig (sourcream and onion). De passade inte heller ihop med chipsen jag köpt: lättsaltade ekologiska från ica och om de inte passar till the basic så undrar jag till vad de passar? Nu kan det mycket väl vara bara jag. Så hey! testa! Det känns ändå så sjukarns mycket bättre att göra dipen från grunden än från någon himla orange påse. Egentligen.

Hot paprika dipp: 1 dl gräddfil, 1 dl kvarg, 1 tsk rökt paprikapulver, 2 krm chiliflakes, 1 tsk lökpulver och 1/2 tsk salt.

Sourcream and onion dipp: 1 dl gräddfil, 1 dl kvarg, 1 tsk torkad persilja, 1 tsk lökpulver, 1 1/2 krm citronsyra och 1/2 tsk salt.

/Erika

Mina misslyckanden, del ett: Fizzy Orange Soda

Under den här sommaren har jag nästan älskat ihjäl den här kokboken. Den här rekordvarma sommaren hade inte alls blivit lika härlig, eller välsmakande och svalkande i alla fall, om jag inte hade haft Soda, lemonad och snacks vid min sida. Salty Lemonade har varit den stora favoriten och jag kan inte ens räkna efter hur många kannor sådan jag har gjort och druckit. Och den hemmagjorda ginger alen i romdrinken Fidel Castro – jag säger bara YUM!

Ett par missöden har jag dock haft. Först var det när jag skulle öka svårighetsgraden en aning och jäsa en egen soda, apelsinläsk skulle det bli för att vara exakt. Detta eftersom jag är helt tokig i apelsiner och läsk och tycker att Orangina är bra men skulle kunna vara snäppet ännu bättre = denna, trodde jag. Problemet var några: först och främst så jäste den inte så snabbt som instruktionerna sagt. Istället för 1-2 dagar tog det 3-4 innan petflaskorna som man ska trycka ihop bucklade ut sig av jäsningen.

Sen smakade den inte så bra. Den blev aldrig tillräckligt kolsyrad och eftersom jag inte silade bort fruktkött eller det rivna skalet så blev allt lite väl bittert.

I just Fizzy Orange Soda-receptet är det dessutom ett tryckfel. Istället för 1,5 dl vatten som det står i boken att man ska addera efter ett uppkok ska det adderas 1,5 LITER vatten. Kanske var det detta typo som gjorde att jäsningen blev lite knasig? Hur som helst så upptäckte jag felet när jag skulle hälla upp drycken i flaskor och eftersom författaren finns på instagram så ställde jag frågan i hennes feed och fick ett snabbt svar: liter skulle det vara, inte deciliter. Proffsigt!

Hur det nu var så kom jag av mig lite med att öka ambitionsnivån. När jag nu skriver om detta misslyckande känner jag dock suget att prova igen. Kanske får det bli så? Kanske finns det någon annan som vill testa? Här kommer receptet:

Fizzy Orange Soda

Blir ca 3 liter

3 dl + 1 1/2 liter vatten
1 1/2 dl strösocker
2 dl färskpressad citronjuice + skal från 1 citron
8 dl färskpressad apelsinjuice + skal från 4 apelsiner
1/2 krm flytande champagnejäst

1. Koka ihop 3 dl vatten och sockret i en kastrull. Blanda med citrusjuice, -skal och resten av vattnet i en stor bunke. Låt svalna. (Kommentar: det står inte här om man ska riva skalet eller inte. Kanske blir det godare om man hyvlar av skalet isf finriva som jag gjorde?)
2. Tillsätt jäst och blanda ordentligt så att jästen sprids i hela vätskan. Fyll två stycken pet-flaskor (1 1/2 liters), se till att det finns cirka 5 cm luft i flaskhalsen. Tryck till flaskhalsen så att den blir bucklig och sätt på korken. Låt jäsa i rumstemperatur 1-2 dagar.
3. När plasten i flaskan har vecklat ut sin buckla och känns hård och spänd är sodan tillräckligt kolsyrad. Ställ i kyl för att avstanna jäsningen.

Minty Ice Tea

Några dagar innan vi åkte iväg på semester till Norrland (där vi är nu) gjorde jag en variant av iste. Jag älskar iste men har aldrig lyckats göra någon som fallit mig i smaken. Tills nu that is. För den här mintiga varianten av iste var faktiskt helt fab. Lagom söt (ganska mycket söt skulle säkert många tycka men jag tycker om mitt iste sött) och lagom syra. Två krukor färsk mynta gav en extra skjuts till drycken. Ännu en favorit? Ja, banne mig.

5 + 5 dl vatten
2 msk grönt te, gärna Earl Grey
1/2 dl råsocker
1 dl hackad mynta (ca två krukor)
1/2 dl färskpressad limejuice

Koka upp 5 dl vatten. Tillsätt te och socker. Låt svalna.
Tillsätt ytterligare 5 dl vatten och mixa tillsammans med mynta. Sila genom finmaskig sil. Tillsätt limejuice. Servera med is.

/Erika

Cuantaloupe Agua Fresca

Nu när sommarvärmen äntligen kommit tillbaka var det dags att prova en av de lite mer läskande recepten i kokboken. Eftersom vi hade en cantaloupemelon hemma valde jag att göra en Aqua Fresca, som är en slags fruktvatten vanlig i Mexiko. Och det blev en stor succé hos samtliga inblandade på filten som jag lagt ut på gräsmattan i trädgården. Min son, som snart fyller två, drack upp halva kannan tror jag och jag, som var på bröllop igår och alltså var "ganska" "törstig" idag, den andra halvan. Så himla enkelt och helt fantastiskt. En dryck som gjord för en varm sommardag.

Det här behövs:
1 cantaloupemelon, skalad, urkärnad och skuren i bitar
1/2 dl färskpressad limejuice (ca 1-2 lime)
2-3 msk strösocker
5 dl vatten
Mixa allt. Sila genom en finmaskig sil. Servera med is.

/Erika

Ginger Ale Syrup deux

Nu har jag också provat att göra Tove Nilssons ginger ale syrup och jäklar vad god den blev! Jag tycker, precis som Karin, att den påminner väldigt mycket i smaken om de där ingefärskaramellerna som man kan köpa i asiatiska livsmedelsbutiker. Även för mig är det en bra sak. Den har en tydlig ingefärssmak, med stinget från den färska ingefäran intakt, som visade sig passa finfint i drinken Fidel Castro. När jag drack den för första gången här om dagen bestämde jag (som vanligt, bör jag kanske tillägga) att detta var den enda drink jag någonsin vill dricka för hela resten av mitt liv. Nåja. Prova själva:

4-6 cl mörk rom
1 pressad lime
fyll upp glaset med ginger ale

/Erika

Cream soda

Förr eller senare skulle det väl hända? Det här att jag skulle göra ett recept som inte alls föll mig i smaken. Igår gjorde jag cream soda som är en slags amerikans sockerdricka där man karamelliserar 5 dl socker som man sedan kokar ihop med 5 dl vatten och 1 vaniljstång. Efter att sockersyrupen svalnat adderade man dessutom 1 dl färskpressad citronjuice för att balansera upp sötman. För att få en soda av det hela blandade man så syrupen med bubbelvatten men yikes! vad det det inte var gott det där.

Kanske var det jag som brände sockret en aning vid karamelliseringen eller så var det helt enkelt så att den kvalmiga vaniljiga sockerbomben inte passade mig och mina smaklökar. Någon annan får gärna testa och berätta vad de tyckte.

/Erika

En vattenmelon- och limeslushie som inte blev en slushie men världens godaste melondrink

Egentligen, enligt Tove Nilssons recept, så ska vattenmelonen frysas i minst tre timmar för att man på det viset få till en slushie. Nu är jag inte så väldigt förtjust i såna iskalla drycker för jag får ont i huvudet av dem. Av den anledningen valde jag att följa receptet lite fritt och bara mixa kylskåskall vattenmelon (ca 800 g) med 1/2 dl limejuice och 1 msk flytande honung. Resultatet? Världens, jag skojar inte, världens godaste melondrink. Så enkelt. Så gott. Så väldigt genialiskt.

Rob's favorite cherry soda

Till årets midsommarfirande skulle jag ha ett enormt Dr. Pepperfan som gäst. Det är lite så att när jag tänker på min bror tänker jag på den där konstiga körsbärsläsken. Eller det är i alla fall så att när jag ser en burk Dr. Pepper så tänker jag på min bror. Den ordningen ligger närmare sanningen.

Hur som helst.

När jag såg receptet på "Rob's favorite cherry soda" i Soda, lemonad och snacks så blev jag sugen på att prova att göra egen körsbärsläsk. När jag dessutom förstod att smaken skulle lägga sig nära just Dr. Pepper genom att ett kryddmått bittermandelessens skulle adderas blev tillfället då denna skulle provas helt självklart. Så, som välkomstdrink på midsommarafton gjorde jag denna söta och lite speciella läsken.

Den här sodan tillhör bokens recept som innebär att man gör en syrup som man sedan blandar med sodavatten. I vanliga fall skulle jag ha använt mig av vår soda stream men eftersom den råkade bli kvar i stan när vi åkte ut till vår stuga i norra skärgården så köpte jag naturell Loka som jag blandade koncentratet med. Det funkade alldeles utmärkt.

Jag är egentligen inte ett jättefan av den där lite artificiella smak som man förknippar med just Dr. Pepper men tycker ändå att denna soda blev fantastiskt god. Det var jag inte heller ensam om att tycka. Min bror var lyrisk.

Det här behövs: 
500 g urkärnade körsbär
3 dl råsocker
3 dl vatten
1/2 tsk citronsyra
1 1/2 dl färskpressad citronjuice (ca 2–3 citroner)
1 citron, finrivet skal
1 krm bittermandelessens
1 krm salt

Gör så här:

• Koka ihop körsbär tillsammans med socker, vatten och citronsyra i en kastrull. Låt småkoka cirka 20 minuterså körsbären kokar sönder och syrupen blir riktigt röd. 
• Dra från värmen och addera citronjuice, citronskal, bittermandelessens och salt. Låt svalna. 
• Sila genom silduk och fyll i väl rengjord glasflaska. 
• Blanda med sodavatten.

Cold Brewed Ice Coffee

Enligt de experter som Tove (vi är "Tove" med varandra redan jag och Soda, lemonad och snacksförfattaren) så är det kallbryggt som gäller när det kommer till iskaffe. När kaffe bryggs kallt utvecklas nämligen inga bitterämnen eller hårda tanniner utan istället får man en mild och blommig smak som passar perfekt till just iskaffe. Tillvägagångssättet är att ta nymalet kaffe (hon poängterar att det ska vara nymalet) och låta det dra i vatten i 12-24 timmar. Sedan silar man det genom silduk, eller kaffefilter som jag valde, och då får man ett koncentrat som håller i kylen i cirka två veckor.

Jag köpte de enda ekologiska bönor som jag kunde hitta på mitt ica och malde det själv hemma. För den som ingen kaffekvarn har kan man be sin handlare mala det åt en.

Eftersom jag är van vid den sötsliskiga och ganska feta dryck som brukar kallas iskaffe nere vid Medelhavet så valde jag att dricka mitt kaffe med en rejäl sked råsocker och en skvätt mjölk. Vid något av tillfällena valde jag att inte ens blanda ut koncentratet med vatten utan bara addera mjölk och socker och åh så gott det blev! 

Cold Brewed Ice Coffe

1 dl kaffebönor
4 1/4 dl vatten

Gör så här:

• Mal kaffet i en kaffekvarn hemma, eller i butiken.
• Blanda kaffe och vatten i en burk. Rör runt. Sätt på ett lock och låt stå i rumstemperatur cirka 12-24 timmar.
• Låt vätskan rinna genom ett kaffefilter. Förvara i burk med lock i kylen.
• Blanda ungefär hälften kaffekoncentrat och vatten i ett isfyllt glas.

Salty lemonade

Precis som för Elisabeth och Karin blev mitt första recept en lemonad och eftersom jag är en saltknarkare så lät det där med en "salty" lemonade allt för frestande för att inte prova. Och jisses vad gott! Det här blev precis vad det lät som; dvs en citrusig lemonad med en svag ton av sälta. För att göra smakupplevelsen till något lite extra frostar man glaskanten med en socker/saltblandning.

Receptet var enkelt och blev ungefär en och en halv liter färdig lemonad. Ena dagen drack vi den bara som den var och den andra dagen adderade vi ett par centiliter gin vilket passade utmärkt och gav ett trevligt sting. Jag kan även tänka mig att tequila skulle passa fint om man nu absolut vill addera sprit. Detta är dock inget man behöver. Lemonaden är underbart svalkande, törstsläckande och tillfredsställer saltbegäret perfekt på en solig dag.

Det här behövs till ca 1,5 liter:
1 dl färskpressad citronjuice
1 dl färskpressad vit grapefrukt
1 dl färskpressad lime
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
strösocker och salt till glasen
1 liter vatten

Gör så här:

• Blanda citrusjuicen med socker och salt. Låt stå cirka 15 minuter och rör om då och då tills sockret löst sig.
• Blanda lika delar socker och salt på en tallrik. Dra en limeklyfta runt kanterna på glasen och doppa dom i sockerblandningen.
• Fyll glasen med is. Blanda citusvätskan med vatten och fyll glasen.

/Erika

Nyheter i Kokboksklubben

Det här är Sabina. Hon är vår nya medlem i Kokboksklubben. Redan när vi startade klubben för två år sedan bestämde vi att klubben skulle utökas med nya medlemmar successivt. Nu är vi tydligen inte en klubb som växer med en enorm hastighet men det gör oss inte mindre stolta över vårt nyförvärv. Sabina är en fantastisk matperson, ja en fantastisk person överhuvudtaget, med massor av matlagning i sina händer och tankar. Eftersom hon precis som vi också gärna köper och lagar mat ur kokböcker är hon ett strålande tillskott till vårt gäng.

Här om veckan sågs vi för en första träff och ljuvlig middag på Metropol Palais. Med denna något suddiga bild från kvällen vill jag nu presentera den nya Kokboksklubben: Sabina, Erika, Elisabeth och Karin. I och med detta kommer det också att ske några förändringar (och förbättringar) här i bloggen. Precis vad det kommer att innebära får ni snart se och uppleva.

Mest av allt: välkommen hit Sabina!

/Erika