Paketpyssel

Jag har också inspirerats av paketinslagningstipsen i December: från adventspyssel till nyårspartaj. Strängt taget kanske inget som hör hemma på en kokboksblogg, men det blev så himla fint så jag var tvungen att dela med mig av resultatet. :) Det var inte så värst komplicerat, men någon beskrivning kunde varit lite tydligare kanske. Kolla bara! (Även rosetterna är hemsnickrade alltså).

/Karin

Lussebullar

Ja, December: från adventspyssel till nyårspartaj känns verkligen som en hel bok proppfull med julstämning. På ett bra sätt alltså. Det måste ju vara därför den verkar passa oss så bra, varken Erika, Elisabeth eller jag skyr julstämning på något sätt. Tror inte heller att någon av oss bangar att börja tidigt med julförberedelserna. Hur som helst, igår bakade jag lussekatter och då passade jag så klart på att testa receptet i just December. Trots att jag gillar julen på alla sätt och vis ska det sägas att jag inte brukar baka speciellt mycket, särskilt inte sött. Pepparkakor på köpt deg blir det i princip varje år, och det kan hända att jag bakade lussekatter även ifjol, men innan dess var det säkert 10 år sen. Jag är alltså inget lussekattsproffs. Därför ska man kanske ta mitt utlåtande om det här receptet med en nypa salt. Eller inte? För det här receptet funkade bra även för en rookie som jag. Lussekatterna blev inte ett dugg torra (värsta), utan riktigt mjuka, fluffiga liksom och fina. Bra saffranssmak var det också.

Barnen hjälpte till att forma bullarna och vi gjorde mest klassiska lussekatter, en del släta bullar men också ett par bokstäver och andra former. Det enda jag har att anmärka på, och som jag förmodligen inte varit ett problem om jag varit mer rutinerad, var antalangivelserna i receptet. En hel sats skulle ge 20 lussekatter och detta följde jag noga, med resultatet att jag fick 20 väldigt överdimensionerade bullar. Nu är ju detta lite av ett lyxproblem, men jag föredrar kakor och bullar som inte är sådär groteskt stora och det var vad jag fick här. Några av de släta bullarna valde jag att pensla med smör och sen rulla i socker, något som kokboksförfattarna rekommenderade och det kan jag bara rekommendera vidare, gör det, så himla gott. (Då slipper man också då där himla russinen, helt överflödiga är vad de är). En annan grej man kan notera är att det var kesella i det här receptet. Men det kanske det är i alla lussekattsrecept nuförtiden? Jag tror i alla fall att det bidrog positivt till slutresultatet.

/Karin

Ingefärssnittar

Och där var jag igång med julbaket! Hurra för det!

Jag kom till en liten punkt där Roy Fares recept kändes lite för svåra (läs: för mycket pill och ingredienser) och började bläddra i December: från adventspyssel till nyårspartaj, som är vår bonusbok denna jul. Åh vilken härlig bok! Denna kommer nog bli en återkommande favorit i det Ekstrandska hemmet.

Så - mitt första recept att testa var enkla Ingefärssnittar. Jag älskar enkla bakpulver-kakor som man kan svänga ihop och det blir så himla gott varje gång.
Dessa hade en smarrig lite vuxen eftersmak av ingefära - och jag älskar ingefära! Så WIN!

(läge märke till de smarriga smulorna som ligger över boken. Jag i ett nötskal - mjöl och smulor överallt när jag bakar…)

En annan sak jag läste i boken och gillade extra var en sidotext av Johanna Westman där hon berättar om sin jul och hur dom har lagt till saker som inte nödvändigtvis är julmat men som dom älskar på sitt julbord. Varför har man inte tänkt på det? Jag kommer lobba för lyxiga charkuterier och varför inte en tryffel-pecorino på vårt julbord.

Hur gör ni? Har ni bara klassiska svenska rätter på ert julbord eller blandar ni lite?

/Elisabeth

Cheesecake in a jar

Jag har också kommit igång så smått med den nya kokboken. Om det inte har framgått, jag är alltså till skillnad från Elisabeth, ingen efterrätts- och bakverksmänniska. Inte alls. Om jag bakar blir det bröd, eller möjligen muffins till barnkalaset. Och jag tror inte att jag har provlagat en enda efterrätt eller bakverk sen vi startade kokboksklubben för över två år sen. Att utvärdera Roy Fares United states of cakes som enbart innehåller bakverk av olika slag är alltså en riktig utmaning för mig. Jag började därför ganska enkelt med receptet på Cheesecake in a jar, där man varvar en smuldeg på digestivekex med philadephiakräm och jordgubbar i en burk,



eller t ex som jag gjorde, i efterrättsglas. Jag bytte också ut jordgubbarna mot granatäpplekärnor eftersom jordgubbar i december inte gör någon människa glad. Tycker dessutom att det blev en rätt bra kombination, granatäpplets syra var en bra kontrast mot övriga rätt söta ingredienser.

Det här var ett bra första recept, det var både enkelt att göra och gott. Det tyckte både jag, maken och våra gäster. Kan till och med hända att jag kommer att laga det igen eftersom det var enkelt att laga men gott och dessutom snyggt att se på. Bra efterrätt i min bok.

/Karin

Melanzane alla Parmigiana

Jag har också lagat mitt första recept ur vår julbonuskokbok December. Eftersom min syster är vegetarian och vi skulle fira andra advent tillsammans valde jag att göra en Melanzane alla Parmigiana som är en vegetarisk gratäng. Den görs på skivad aubergine som varvas med en tomatsås, mozzarella och en brödröra. Och den blev så himlarns god! Men särskilt julig vet jag inte om den var? Det är en italiensk gratäng liksom, men allrigt: Det fick väl vara inramningen med tända ljus i adventsstaken som fick stå för det bidraget? Och ändå: mullig och fyllig och vintrig smak vill jag ändå påstå att den hade.

Den blev dock aningen för salt eftersom jag inte alls lyckades "borsta av saltet" som aubergineskivorna legat i under en timme (för att rinna av). Det fanns inget salt att borsta bort vilket får mig att misstänka att auberginen sugit åt sig allt? Min rekommendation, och note to self, är att inte salta så mycket helt enkelt i just det momentet. Särskilt inte när serveringsförslaget är att servera charkuterier till rätten. Oj så salt det hela skulle ha blivit. Nu åt vi den med en ruccolasallad och bröd och det blev strålande bra.

Det här är ett recept som jag kommer att återkomma till. Det vittnar det snålvatten som jag får kämpa med nu under tiden som jag skriver detta om.

/Erika

Chocolate cheesecake

Hej!
Surpulan här. Hon som helst inte vill se halvnakna konditorer i sina bakböcker ni vet. Nu har jag – som är hon – testat mitt första recept från United States of Cakes och det blev en MYCKET rik chokladcheesekake. Alltså. Den var helt sjuk. Den var så sjuk att den måste ha haft feber, som min kompis dotter sa när hon smakade på den.

Roy Fares Chocolate cheesecake innehåller nästan ett kilo philadelphiaost, 300 gram socker, tre ägg och en äggula, 250 gram mörk choklad och ytterligare 100 gram mörk choklad på toppen. Samt två deciliter vispgrädde. På toppen. Och så en oreokaksbotten. Ja. Helt sjukt mäktig var den. Jag bjöd på den vid lördagens lunch, och söndagens middag – och den hade säkert räckt till tre-fyra middagar till. När det gäller smak och omdöme gick åsikterna isär. Jag tyckte inte om den alls. Jag åt en pytteliten bit men mådde ändå så sjukt illa efteråt. Nu skall det dock sägas att jag har en känslig socker/fett/ägg-mage. Jag fick ta en spjälkare för att hjälpa förbränningen på traven men det tog ändå över en timme innan illamåendet lättade. Min man, vän Katarina och syster gillade den men åt anmärkningsvärt små bitar och kände sig alla också ganska uppkörda efter desserten. Mina gudbarn tyckte inte om den alls. Inte för att de sa något men deras efterrättstallrikar såg i princip orörda ut efter lunchen och då är det två riktiga sötebrödstroll vi pratar om här.

Mja. Inte så bra start för mig med den här nya bakboken. Men jag återkommer. Var så säkra.

/Erika

Mina första tankar runt United States of Cakes

Medan Elisabeth bakar så det glöder i ugnen borta i Hökis går starten för mitt bakande betydligt trögare här på Kungsholmen. Till allra största del beror det på att jag inte alls har någon nämnvärd söttand att tala om samt att jag har ett mycket stukat bakningssjälvförtroende. Jag är nämligen helt urvärdo på att baka.

Men okej. Det här är en smarrig bok. Det är det. Mitt första intryck var att Oh Emm Gheee vad mycket gott det finns att testa i Roy Fares bok.

Men sen var det något helt annat än bakverken som började pocka på uppmärksamhet.

Jag har undrar vad tanken har varit med alla dessa bilder på en topless Roy? Bilderna osar något helt annat än bakning och ätning skulle jag säga.

Det är sängkammarblickar ...

Och svällande överarmsmuskler.

Och mitt inre gay self fnissar och blir kanske lite rödrosig av alla handbojor ... 

och saker som sprutar ...

och vitt klegg runt munnen.

Men mitt snart medelålders jag blir faktiskt mest lite störd. Jag blir liksom till en snusktant av att bläddra i den här kokboken. Och inte tror jag en sekund på att Roy Fares äter dom här sakerna han lagat till.

Och ja ja jaaaa! Jag fattar att man vill bygga varumärket Roy. Och jaaaa! jag fattar att det här är "en kul grej". Men jag störs av att jag förväntas vilja flämta och läskas av en tjugo-nåntings konditors kropp när jag läser en bakbok. Det vill jag inte. Inte alls faktiskt.

/Erika