Krossad blomkål med ägg, majonnäs och gräslök

Jag tillhör rörelsen köttfri måndag vilket betyder precis vad det låter som: Jag äter inte kött på måndagar. En av alla dessa måndagar då jag jobbade hemma gjorde jag den här enkla lunchen från Myllymäkis kokbok.

Man krossar en bit blomkål, river hårdkokt ägg och skär gräslök fint. Det är liksom salladen. Sedan toppar man med salt, peppar och serverar med majonnäs. Och den här ganska knäppa kombinationen av ingredienser var helt himla otrolig. Att ägg och rå blomkål skulle passa ihop hade jag nog aldrig någonsin klurat ut så det tackar jag Tommy för att han gjort åt mig.

/Erika

Gnocchi

Det har gått en tid sedan vi i familjen provade att göra Myllymäkis gnocchisar här hemma. Det gör att minnet av tillagningen är vagt men vad jag minns klart och tydligt är hur gott det blev.

Tidigare åt vi gnocci rätt ofta här hemma. Jag köpte såna där påsar på ica med den färdiga varianten och den var väl helt okej. Eller var den det? Jag tyckte alltid att det fanns en bismak i dom där små knölarna och det var väl den som gjorde att jag slutade skriva upp dom på inköpslistan.

Att göra egen gnocci är väldigt enkelt. Man kokar potatis, låter den svalna, pressar den och blandar den med ägg, mjöl och lite salt. När smeten är fast och hanterbar rullar man den till längder och skär lagom stora bitar som man sedan kokar. Myllymäki steker dom sedan och serverar med smör och parmesan. Vi valde att koka en tomatsås till och det blev ljuvligt.

Alla i familjen gillade potatisklimparna och jag gissar att det här kommer att bli en återkommande rätt i våra veckomenyer. För det är gott och billigt. Kommer man ihåg att budgetera tid till att potatisen måste kokas först är det dessutom en enkel rätt att göra.

För 4 portioner behövs:
500 g fast potatis
1 ägg
ca 2-3 dl vetemjöl
salt
(smör om man vill steka)

Myllymäki varnar för en rad saker, inget av detta var några problem för oss men here we go: det är viktigt att ånga potatisen ordentligt efter kokningen och sedan snabbt arbeta ihop allt till en deg. Börjar potatisen släppa vätska måste man arbeta in mer mjöl och då riskerar de att bli sega istället för mjälla.

/Erika

Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime (från nya kokboken!)

Vi har smugit igång lite smått med en ny kokbok: Grönsaker tillbehör & garnityr av Tommy Myllymäki. Det första receptet jag valde att testa ur det är Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime som jag hade som tillbehör till refried beans (som jag äter när barnen får vanliga tacos). Det var ett oerhört snabblagat recept, men ändå genialiskt i sin enkelhet. Just detta att riva alla ingredienserna istället för att hacka gjorde att den blev klar på ett kick (även om det var lite kladdigt att riva just avokadon). Det blev gott också, passade väldigt bra till det recept på refried beans jag alltid gör, från Hugh Fearnley-Whittingstalls Grön mat.

Så här gör man: 

3 tomater
1 avokado
1 knipplök
1 lime, juice och skal
1 dl olivolja
salt

Riv tomat, avokado och lök på den grova sidan på ett rivjärn. Tillsätt lime och olja, salta.

Jag tyckte det blev lite mycket olivolja, så jag minskade ner på den, det blir så mycket vätska ändå av tomaterna.

/Karin

Betyg: Det godaste jag vet

Vi har nu lagat oss igenom Lisa Förare Winbladhs kokbok Det godaste jag vet! och vi känner väl alla tre att titeln beskriver innehållet rätt bra. Det känns verkligen att det här är en samling med favoritrecept från en person som kan väldigt mycket om mat och som älskar att spendera tid i köket med kastruller och grytor puttrande.

Tyvärr är den inte helt lättillgänglig den här boken. Den är både mastig och ger vid en första anblick intrycket av att innehålla många lite för krångliga recept. Dessutom är bilderna inte tillräckligt lockande. De är ofta inte så stora och heller inte jätteinspirerande. Det är tråkigt att en sån sak ska stå i vägen för innehållet men så är det ju tyvärr.

Men kommer vi till innehållet så är det fantastiskt trevligt. Alla smakerna sitter där de ska, det är ganska milda men åh så balanserade och fina. Det märks verkligen att Lisa kan mat.

Det här är en kokbok för dig som gillar mat, som vill få tips på nya roliga smaksättare och som inte har något emot att det tar lite tid att både införskaffa och laga mat. Resultatet kommer i nästan samtliga fall att bli helt utsökt. Är du en del av en småbarnsfamilj med ont om tid bjuder boken ändå på flera toppenrätter, tar du dig bara tiden att leta reda på dem.

ANTAL LAGADE RECEPT:
Karin 4, Sabina 5 och Erika 8.

PLUS

• Fantastiskt fina, om än milda, smaker. 
• Spännande nya smaksättare som sherry och miso.
• Man blir sugen på att laga flera av rätterna om man bara ger sig tid att ta sig igenom bokens alla sidor.
• Det är både fint och bra att Lisa slår ett så tydligt slag för bra råvaror.
• Lisas genuina matintresse känns verkligen och det är inspirerande.

MINUS 

• Lite för tråkiga bilder. Kraven på bilder så här i foodstylingens tidsålder är höga och den här kokboken möter inte dom förväntningarna riktigt.
• Lite väl omständliga recept. En del kändes väl långa och krångliga att laga vilket blir till ett hinder.
• Saknade ersättare till en del svåra ingredienser, nästan alltid saknades någon viktig ingrediens hemma.
• En aning von oben-ton kring vilka råvaror man ska välja.
• Trots att smakerna är väldigt fina och att boken innehåller många lockande recept finns det ändå en känsla av att det här inte kommer bli en självklar kokbok att vända sig till framöver.

BÄSTA RECEPT:
Karin: mild köttfärssås med rosmarin.
Sabina: Lökrostat bröd med tomat, räksmulor, jordnötter och sri racha-dressing. (Du hittar det långt ner på den här sidan).
Erika: Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin.


SÄMSTA RECEPT:
Karin: inget som var dåligt egentligen, lammspetten var det jag blev minst förtjust i, men även de var goda.
Sabina: Kikärtscurry med bönor. God, men inget speciellt.
Erika: Jag lagade en pasta med pilgrimsmusslor, sparris, mandel, färska tomater, rosmarin, sherry, citron och ingefära som inte alls blev bra. Man kan sammanfatta det med att det var lite väl många smaker going on i den där rätten. Här finns receptet om någon ändå skulle bli lockad att testa.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 4, Sabina gav betyget 4 och Erika betyget 3.

Pankopanerad torsk med frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime

Egna fiskpinnar och andra varianter på panerad fisk gör vi hyfsat ofta hemma, och gärna med panko istället för vanligt ströbröd precis som Lisa rekommenderar i det här receptet, så på många sätt var det här ingen större nyhet för oss. Det som ändå gjorde det till en trevlig ny bekantskap var tillbehöret, frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime som passade alldeles utmärkt till fisken.

Enkel att göra var den också, även om jag hade missat ett (rätt viktigt) moment när jag läste igenom receptet, nämligen att krämen behöver tid för att tina efter att man har mixat ihop den, men innan man har blandat ner crème fraiche i den. Något som jag f ö tycker kännetecknar den här boken lite grann tyvärr, det ÄR ganska långa och lite omständliga beskrivningar. Bortsett från det så tror jag nog att vi kommer att göra den här rätten igen, en bra vardagsmiddag som passar hela familjen. Barnen gillar fisken och de vuxna får lite extra piff med hjälp av ärtkrämen, bra kombination. Här hittar du receptet.

/Karin

Viltfärslimpa med gräddsky

Den här viltfärslimpan blev en fin söndagsmiddag för några veckor sen. Vi hade lite svårt att komma över rådjursfärs först, men efter lite letande hittade vi det i frysdisken i en lite mer välsorterad mataffär.

I det här receptet är det lite småpyssel med att hacka, riva och krossa svamp, lök, palsternacka respektive enbär först men det är så värt med tanke på vilken fin smak det ger åt viltfärslimpan. Som dessutom sen sköter sig helt själv i en gryta i ugnen, där såsen (på grädde, soja och portvin) blir klar samtidigt.



Vi serverade den med hasselbackspotatis och broccoli, mycket bra tillbehör. Receptet hittar man lite längre ner på den här sidan om man vill prova.

/Karin

En till mild köttfärssås med mjölk och rosmarin

Till skillnad från Erika tillhör olika varianter av bolognese/köttfärssås en av mina riktiga favoriter, i alla fall när man lägger ner lite omsorg på att laga den. Jag varierar mellan olika typer, ibland tomatbaserat, ibland med grädde och när andan faller på och tiden finns gör jag en långkokt ragù bolognese som är helt fab. (Jag tror jag brukar hitta det receptet via det här inlägget).

Men nu var det ju Mild köttfärssås med mjölk och rosmarin, från Det godaste jag vet, som det skulle handla om. Jag testade det här receptet för rätt många veckor sen, men hur det nu än är så har jag inte lyckats sätta mig ner och blogga om det. Det här var det första receptet jag testade från Lisa Förare Winbladhs kokbok, och vilken bra start det blev!

Här fräser man sakta lök, selleri och morot tills de mjuknat ordentligt, samtidigt som man fräser färs i en annan panna och låter den koka i mjölk. Sen har man först vitlök och sen vin (jag använde rött) och sherry och låter det puttra lite innan man rör ner passerade tomater, buljong och rosmarin. Efter ett tag blandar man ihop färs och sås och låter det puttra ett tag till. På slutet kan man smaka av med lite vin och kanske ett par droppar vinäger också.

Sherryn är väl pricken över i:et i det här receptet tror jag. Jag använde Tio pepe, som jag f ö brukar ha i risotto annars. Och vilka smaker det blev i den här köttfärssåsen! Prova! Receptet hittar man här och hoppa inte över några ingredienser även om de känns udda, för det blir så fantastiskt gott när det fått koka ihop.

/Karin