Betyg: Jamie grillar

Av olika anledningar blir det även den här gången en utvärdering utan att vi ses och lagar mat. Vi har dock bestämt att vi definitivt måste ses och laga hummerburgaren vid tillfälle.  Att vi alla tre verkligen tagit till oss Jamie grillar är inte direkt någon hemlighet. Hör bara:

"Jag håller på att älska ihjäl den".
"Och jag blir bara mer och mer övertygad om att det här verkligen är THE grillkokbok"
"Jamie grillar går från klarhet till klarhet".
"Ja vi gick ju som sagt all in på Jamie grillar här en kväll i maj. Rätt val kan jag säga :)"

Karin lagade 13 recept, Erika lagade 8 och Elisabeth 7.

PLUS

• Inspirationen! Bilderna!
• Resultatet - allt (nästan i alla fall) blev ju så gott! 
• Mängden recept man ville prova, vi har alla kvar recept vi skulle vilja testa men inte hunnit med. 
• Enkelheten. Väldigt få recept känns pretentiösa eller överarbetade. Det här är rätter som går att kombinera med umgänge och småbarnsliv. 

MINUS

• Vissa ingredienser är inte direkt kända i Sverige - kan vara något översättaren borde fångat upp? (ett exempel är "Chilisås av karibisk typ")
• Några begrepp kunde förklarats mer, t ex "recado", som jag fortfarande inte är helt säker på vad det innebär. Visserligen kan man laga rätten ändå, men det är ju trevligt att lära sig. 

BÄSTA RECEPT: 
Karin: Hummerburgare. Men det fanns många som tävlade om platsen. T ex Fläsk med anchiote-recado och chili-friterade lökringar.

Erika: Ooooh. Så många som var SÅ bra! Men jag gillade nog de grillade mexikanska majskolvarna bäst – i alla fall om man ska se till hur många gånger jag gjorde dom.

Elisabeth: Mitt bästa recept var den där förrätten med crostini/bondbönor.


SÄMSTA RECEPT: 
Karin: Makalös masalarub till fisk. Det var bara trist, fast det lät jättebra.

Erika: En potatissallad med baconströssel som jag inte ens bloggade om. Den var "sådär" man man säga. Trots baconströssel.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5
Erika gav betyget 5
Elisabeth gav betyget 4

/Karin

Nästa bok

Vi är ju inte helt klara med Jamie grillar än, men när vi började räkna på det insåg vi att vi hållt på och lagat ur den i mer än tre månader och att det var hög tid att välja en ny bok. Vi kommer att byta bok i månadsskiftet augusti - september (och jag hoppas verkligen att jag kommer mig för att laga åtminstone en rätt till ur Jamie grillar, vilken det är får ni förhoppningsvis se i veckan) men den nya boken är beställd och mitt exemplar kom i fredags: nämligen Systrarna Eisenmans mingelmat, av Lica Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Den har funnits i handeln ett tag och har, enligt det ex jag fick, även vunnit pris.



För mig är det här en rätt rolig bok att provlaga ur, eftersom det inte är en bok jag själv skulle beställa i första taget. Inte för att jag inte gillar författarna, jag har en annan bok av Monica Eisenman sen tidigare, Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter som jag har använt flitigt, utan för att som småbarnsförälder blir det inte så många tjusiga cocktailpartyn längre. (Inte för att det kanske var så många förut heller, men ändå). Men åh, så jag önskar att det var så när jag kollar i den här boken. Hör bara:

"När vi var barn och bodde i USA satt vi ofta längst upp i trappan i vårt hus och kikade ner i hallen på alla finklädda gäster som gjorde entré när våra föräldrar bjöd på fest. [...] De ställde till med allt från cocktailpartyn med drinkar och kanapéer och sittande trerättersmiddagar till barbeques i trädgården och fester med olika teman".

Lite mer så skulle man ju gärna vilja ha det känner jag. Hur som helst. Den här boken innehåller verkligen ALLT man kan behöva för att laga (mingel)mat till fester, och det är alltså med rätta som författarna själva kallar den för "en riktig mingelmatsbibel". 565 recept ska den innehålla och det är många av dem som verkar lockande när man bläddrar igenom boken.



Jag tänker så här. För att det ska bli av att jag lagar något ur den här boken ska jag utmana mig själv. Det vore rätt enkelt för mig att testa lite olika röror här, någon liten fiskkaka där och så blir det inte mer av det. Istället är min ambition denna: att jag ska testa de där lite krångligare grejerna, framför allt klassikerna, som jag inte har gjort tidigare. På min lista står t ex Ägg Benedict, Steak Tartare, Pissaladière, Gyoza, lyckokakor, blinier mm. I kombination med vår nygamla tradition med fredagscocktails kan det bli en trevlig höst det här.

/Karin

Mexikanska svartbönsburgare med lime och koriander

Eftersom min lillasyster är vegetarian och ofta äter hos oss bestämde vi oss för att testa ett av Jamies lite mer matiga vegetariska recept. Parentes: Kokboken är full av vegetarisk inspiration eftersom de allra flesta tillbehör är just vegetariska. Så jag skulle säga att det här är en bok lämplig även för alla veggisar där ute. Slut parentes.

De vegetariska burgarna baseras på svarta bönor (denna ljuvliga lilla böna) som blandas med havregryn för fasthet. Sedan smaksätts de med riven lök, chili, malen koriander och spiskummin. Ett visst sting adderas med hjälp av lime. Enkelt och gott!

Jamie serverar burgarna i grillat bröd men vi valde istället att göra potatisklyftor och en tomat- och avocadosalsa. Det hade inte varit dumt med en sås till men det är ju lätt att addera.

Japp. Ännu ett trevligt grilltips från Jamies kokbok. Och jag blir bara mer och mer övertygad om att det här verkligen är THE grillkokbok. Och ja. Jag håller på att älska ihjäl den. Bokstackaren.

//Erika

BBQ-sardiner med gazpacho-shots

Till att börja med. Visste ni att det är (i princip) omöjligt att få tag på sardiner i Stockholm? (Färska sardiner alltså, sardiner på burk finns ju). Det visste inte jag, men nu när jag vet det känner jag mig smått besatt av att tillaga sardiner. Nu stod det i receptet att man kunde ersätta sardinerna med strömming så det gjorde vi. Fiskdisken i vår lokala coop är lite begränsad så det fick bli strömmingsfiléer, inte hela strömmingar, men jag la dem dubbla, och då funkade det rätt bra. Grejen med fisken är att man vänder dem i mjöl, fänkål och chili och fyller dem med lite timjan innan man grillar dem.

Och så får man riktigt frasig fisk, med viss hetta i smaken. Nu hade jag klantat mig lite och hade ingen fänkål hemma som jag trodde, ersatte den med anis och det är klart att det inte blir samma sak, men det blev gott det med. Strömming borde man äta oftare faktiskt, och helst grillad. Mycket gott, och ett bra komplement till gazpachon.

Gazpachon ja. Just gazpacho är en av våra standardrätter på sommaren. Jag har gjort gazpacho hur många gånger som helst, ja, man skulle rentav kunna säga att jag har ett gazpachorecept som jag har förfinat till perfektion genom åren - fast det skulle nog vara att överdriva lite grann. Men jag vet hur jag vill ha min gazpacho i alla fall, så jag kände mig lite tveksam till att testa ett nytt recept. Men vet ni vad? Jag tror nästan att det här är mitt nya favoritrecept på gazpacho, för det var riktigt bra. Till skillnad från hur jag gör det i vanliga fall var det ingen buljong i, däremot smulor av dagsgammalt bröd som fick dra helt kort i rödvinsvinäger. Och ingen lök. I övrigt var det de vanliga ingredienserna: tomat, gurka, paprik, vitlök och olivolja. Plus smörgåskrasse och salladslök som man strödde över när man serverade den.

Den fick en mild men ändå fyllig smak som jag verkligen gillade. Maken saknade den lite skarpare smaken som löken medför men det gjorde inte jag. Och vilken bra grej att kombinera med grillad fisk, nästa gång blir det en bit bröd till också tror jag. Allt som allt, ytterligare en bra rätt från Jamie. Och även om det nu inte var sardiner så är strömming också en ingrediens jag inte använder så ofta i vanliga fall, och framför allt inte på det här sättet. Stort plus på det.

/Karin

Fläsk med achiote-recado & chilifriterade lökringar, samt avokado- mango- och majssallad

Jamie grillar går från klarhet till klarhet. Idag gjorde vi ett par rätter som båda var riktiga fullträffar. Dels den avokado-, mango- och majssallad som både Elisabeth och Erika gjort tidigare, och dels fläskkotletter med achiote-recado och chilifriterade lökringar.

Grejen med fläskkotletterna är marinaden, som gav en riktigt maffig smak. Den innehöll rätt mycket olika ingredienser: rostad lök och vitlök, kryddpeppar, koriander, kanel spiskummin oregano, saffran, chilipulver, pressad apelsinsaft, pressad lime och äppelcidervinäger. Förutom dessa skulle det även vara annattofrön, men det googlade jag mig till att dess främst används för att ge färg och då kände jag att det inte gjorde så mycket att jag inte hade såna hemma. (Har f ö aldrig hört talas om dem tidigare, även om det låter lite som japanska "natto", men det är ju något helt annat). Ett annat ord för annatto är achiote, så på sätt och vis verkar det ju i och för sig vara en rätt viktig ingrediens. Oavsett, så blev det fantastiskt gott även utan dessa. Kryddpeppar är annars en krydda som jag inte är överdrivet förtjust i, men i den här kombinationen blev det jättebra.

Och lökringarna! De skulle rullas i en blandning av mjöl, chili, salt och peppar och sen friteras, och OMG, så gott. Man borde fritera saker oftare. Vi gjorde dem på färsk lök, jag kan tänka mig att de blir rätt annorlunda om man använder vanlig lök.

Även majssalladen var mycket god och passade bra till resten av maten. Den har Erika skrivit om här, och Elisabeth här. Jag kan bara hålla med dem om att salladen var jättegod, precis som den andra salladen jag gjorde med majs är det ju genialiskt att använda majskolvar i en sallad, helt plötsligt känns det jätterätt med majs i sallad (till skillnad från burkmajs och frusen majs som jag alltid tycker känns fel).

/Karin