Soupe de courgettes & Salade au chèvre chaud

Eftersom två tredjedelar av Kokboksklubben är mammalediga just nu och den sista tredjedelen arbetar bara en stadsdel bort bestämde jag mig för att bjuda in till en lunch i veckan. Målet med just den här lunchen var – förutom att ses – att maten skulle gå snabbt att laga. Och att den skulle komma ur vår aktuella kokbok. Så klart. Valet föll på en squashsoppa och sallad med varm getost.

Lunchen blev precis sådär trevlig som man kan tänka sig att en lunch med Kokboksklubben skulle bli. Vi pratade mat, jobb och barn. Och åt. Så klart. Men jag måste säga att jag tyckte att soppan blev lite blek. Den smakade mest grönsaksbuljong vilket kanske inte är så konstigt? Soppan består nämligen i princip bara av zucchini och grönsaksbuljong. Smaksättarna muskot, en liten skvätt grädde och gräslök är inte heller några direkta smakbomber vilket ledde till en soppa som med snälla ord kan beskrivas som mild. Det mindre snälla är ordet blek, som jag då väljer att kalla den.

Chèvre chauden då? Jo! Den var precis sådär god som en chèvre chaud brukar vara. Inspirerande var att låta den obligatoriska honungen finnas i dressingen i salladen istället för ripplad över getosten. Det trixet ska jag göra igen. Har redan gjort igen hehe vill säga.

Under lunchen pratade jag och Karin lite som att den här kokboken påminner om Morbergs kokbok i det att det är grunderna som presenteras här. Det här är en rak kokbok som jag inbillar mig låter oss laga fransk bistromat utan några egna twister eller krusiduller. Och det är gott så. Mycket gott så även om det kanske ibland blir lite, en aning, trist. Som med zucchinisoppan. Den hade blivit så mycket mer intressant med lite rivet citronskal och en aning citronsaft? Och det är väl flott på sitt sätt att man vill göra mer av en rätt. På det här viset ges utrymme att experimentera och hitta egna smaker. Kanske återkommer jag med en egen soupe de courgettes? Vi får se.

/Erika

Croque madame

Här om helgen gjorde vi ett par croque madame till lunch. Jag vet inte vart jag fått det ifrån – att en croque monsieur och madame ska ha en tomatskiva på sig också – men det hade i alla fall inte den här varianten. Däremot skulle man lägga béchamelsås över skinkan och osten innan den åkte in i ugnen. Ska jag vara ärlig vet jag inte om den tillförde så himla mycket men den störde absolut inte heller så okej. Som sig bör la vi ett stekt ägg på toppen av det hela.

Och det blev gott. Jättegott! Det var inte spektakulärt men det kan man kanske inte heller vänta sig av en varm smörgås? Inte av den här typen i alla fall som jag lagat cirka hundra gånger tidigare.

Jag vet inte om det är vårljuset, kokboken eller en mix av de båda som gör att jag får en förnimmelse av Paris lite då och då om dagarna. Oavsett är det härligt. Nästan på det där sättet så att det suger i magen. Av längtan.

Hör jag ett dragspel där i fjärran? Ja, som ni förstår är jag förlorad.

Just det ja. Ps. Jag saknade faktiskt inte tomaten alls.

//Erika

Omelett med ost och örter

Den andra rätten vi blev väldigt förtjusta i var en omelett med ost och örter. Det handlar helt enkelt om en vanlig omelett (med lite örter i smeten) som man sen fyller med en del godsaker: gruyère, boursin-ost och crème fraiche. På min lokala coop fanns det bara en sorts boursin (med vitlök och örter) så den fick det bli.

Oftast när jag gör omelett så har jag i grädde i smeten och så vänder jag omeletten också. Det ska man väl inte göra om det ska vara en "riktig" omelett, men det är så jag gillar det bäst. Nu följde jag istället receptet och hade vatten i smeten istället för grädde och vände INTE omeletten. När den hade stelnat lite grann, men fortfarande var lite krämig strödde jag över riven gruyère och en blandning av boursin och crème fraiche, vek in kanterna och strödde över mer färska örter (persilja, gräslök, basilika och krasse använde jag). Vi serverade den med en blandad sallad och det här var i all enkelhet en fantastiskt god vardagsmiddag som jag kommer att laga många fler gånger.

/Karin

PS. Kolla gärna på kokboksklubben på Instagram också, vi heter kokboksklubben rätt och slätt (eller kolla instagram.com/kokboksklubben). Den här gången gjorde jag nästan en steg för steg-bildserie över hur jag lagade omeletten. Nästan.

Grillad strömming med citron och persilja

Jag har lagat två riktiga fullträffar ur Fransk bistro. Först ut, grillad strömming med citron och persilja. Vi är väldigt förtjusta i strömming hemma, så det var kanske ingen högoddsare att den skulle gå hem hos oss, men ändå. Det måste understrykas hur otroligt gott det var! Och enkelt. Som det väl har framgått vid det här laget gillar jag för tillfället när det går snabbt att laga mat och ändå smakar verkligt gott. (För egentligen tycker jag om att hålla på länge och pyssla med matlagningen, men när tiden inte finns vill man ju ändå att det ska vara gott). Det här var också en sån där rätt som går snabbt och enkelt att tillaga och som innehåller rätt få ingredienser men som smakar, ja, faktiskt sensationellt gott. 

Smakerna i det här fallet är förutom strömmingen olivolja, citron, vitlök och persilja. Och ja, jag ser själv ett mönster här, den där kombinationen är något av en favorit hos mig helt klart. Strömmingen får marinera i olivolja, vitlök och persilja en stund. I receptet står det en timme men det hann jag inte och det funkade utmärkt ändå. Sen steker man den på rätt hög värme, gärna i grillpanna och pressar citron över när den är klar. Et voilà! Vi serverade den med surdegsbröd och en enkel grönsallad till och både maken och jag utnämnde den direkt till en ny favoriträtt. Alla borde prova tycker jag.

/Karin

Ugnsomelett med pumpa

Till söndagslunch gjorde jag ugnsomelett med pumpa. Det passade extra bra eftersom jag hade en bit butternut squash över sen jag gjorde den här curryn i veckan, ett led i mina försök att bli bättre på vegetarisk mat. (F ö, prova den!).

Förutom pumpa innehåller omeletten också squash, lök, vitlök, gruyère (eller parmesan) och franska örter/herbes de provence. Av lukten att döma hade man kunnat tro att osten skulle ta överhanden helt, men det gjorde den inte alls. På det stora hela var det fina smaker som funkade bra med varandra. Det enda misstaget jag gjorde var att även ha i en bit hokkaidopumpa, och det visade sig att den är sötare än butternut-pumpa, så det drog ner betyget lite grann.

Men annars, bra och lättlagad rätt. 

Citron tarte

Efterrätter är lite av min grej. Jag kan leva på förrätter och efterrätter.
Sen är jag extra sugen på att som innehåller citron.
Jag har till exempel på min "ska-prova-att-baka"-lista en citronmarängpaj. Snart snart ska det bli av.

I Fransk Bistro finns ett recept på en citronpaj eller tarte som det heter på franska. Den var jag ju såklart tvungen att testa.
Sagt och gjort - oj så god!
Lite smulig i degen, jag fick ta extra vätska för att ens få ihop den, men väldigt enkel.
Man gjorde deg på bland annat florsocker och äggula, och själva smeten var en drös med ägg (fem), citronsaft, skal, lite socker och lite grädde.

Min paj blev inte alls lika snygg som den på bilden i boken, men det gjorde inget för oh la la!
I boken rekommenderar man att äta den som den är eller med grädde eller glass. Vi åt den med ljuvlig vaniljglass.

Två tummar upp för det här receptet!

/Elisabeth

Kyckling med äppelcider och grädde #2

Åh vad mycket gott jag vill testa i den här boken! Vi har också lagat denna kycklingrätt, precis som Erika, men är nog inte lika entusiastiska.
Det var gott, passade bra för både vuxna och barn, men tyckte nog att det var lite lite smaklöst.
Tyckte inte riktigt cidersmaken kom fram och såsen blev lite för blaskig.

För att få rätten att passa även de små så serverade vi med kokt potatis, sallad och bröd. Några barn åt mest potatis och bröd. Inte helt oväntat.

Men - med lite finjusteringar är den här rätten en bra söndagsmiddagrätt. Kanske reda av såsen lite mer, och mer kryddor.

Min man är något av en cocktailnörd och serverade franska drinkar som aperitif. Vi ska nämna att det finns ett drinkkapitel i boken, något som känns helt onödigt och rätt dåligt.
Drinkarna vi drack var bland annat Side Car och La Tomate (med Pernod).

Känner att jag låter väldigt negativ men vänta tills ni läst min recension av efterrätten!

/Elisabeth

Kyckling med äppelcider och grädde

Jag tror att vi har hittat en till kokbok som kan aspirera på att bli min nya favorit. Det är så många recept i Fransk Bistro som känns lockande att jag tror att jag smäller av. Till saken hör att jag när en enorm vurm för just fransk bistromat i min mage och strupe.

Första recept ut för mig blev Kycklinggryta med äppelcider och grädde och det var en ljuvlig liten sak som landade på våra tallrikar. Det må jag säga. Själva rätten var enkel att laga: det var bara att tjonga ner ingredienserna i grytan och låta det puttra ihop. Amen typ. Smaksättarna bestod av rimmat sidfläsk, äppelcider och örterna timjan och persilja samt ett lagerblad. Enkla fina smaker som lyftes upp med hjälp av grädde. Nom nom nom.

Jag är också mycket svag för rätter som man äter med bröd. Att slippa tjollra med potatis, ris eller pasta passar mig så väldigt bra. Och det känns lite festligt och mycket lyxigt att bara äta det gottigaste också, inte sant? Det här var helt enkelt en rätt som passade mig mycket bra.

Och ps: ni noterar väl hur tjusigt jag matchat min Le Creuset med barnmatsskeden? Det behöver alltså inte alltid vara så svårt att kombinera smak med småbarn, heh.

//Erika

Entrecôte med Café de Paris-smör

Igår kväll testade jag mitt första recept från Fransk bistro. Eftersom vi var bortbjudna på dagen tänkte jag att det passade med det här receptet där man kunde förbereda smöret på morgonen och i princip bara steka köttet på kvällen.

Jag hade fått tag på riktigt fin entrecôte på ett av mina favoritställen, Taylors and Jones. Köttet blev också riktigt bra, jag följde anvisningarna till punkt och pricka (steka i smör och olja, tre minuter per sida och sen vila i fem minuter), men det är klart att det beror ju lite på tjockleken hur bra det blir. I det här fallet funkade det.



Smöret blev ingen riktig favorit däremot. I boken serveras köttet med flera olika tillbehör, förutom Café de Paris-smör även rödvinssmör och béarnaisesås, och det hade nog blivit bättre, att inte vara hänvisad till bara en smak. Å andra sidan var jag ju ute efter något enkelt. Och smöret var enkelt att göra (inte lika enkelt som Morbergs vitlökssmör, men dock). Jag fick inte tag på någon färsk körvel och dragon så jag ersatte det med en Herbes de Provence-blandning, vilket jag läste att man kan ha i ett annat recept på Café de Paris-smör, möjligen påverkade det smaken till det sämre. Alltså, det var inte äckligt på något sätt, mer bara tråkigt.

Förutom smöret serverade vi köttet med klyftpotatis, grönsallad med olivolja och citron och snabbfrästa broccoliskott.