Fantastisk fiskcurry

Det här visade sig vara ännu en riktigt god rätt från Laga smart med Jamie. En indisk curry med fisk, potatis, blomkål, tomater och linser. Fisken marineras i tikka curry-pasta och citron och steks för sig. Bra, för då blir den inte så sönderkokt som den blivit om den kokt med i själva curryn. Och potatis i curry alltså, hur gott?! Lika gott i den här rätten som i t ex massaman curry.

Den här curryn görs på ingefära, chili, vitlök, lök och korianderstjälkar som får fräsa sakta i olja tillsammans med mer tikka curry-pasta innan man har i potatis som får steka med en stund. Sen tillsätter man vätska i form av tomater och vatten, röda linser och blomkål (i Jamies recept kan man tillaga både fisk och blomkål direkt från frysen, plus för det, även om jag inte gjorde det den här gången) och allt får koka ihop en bra stund. Man serverar den med ris kokt med kryddnejlika (vilket gav mer doft än smak), färsk hackad koriander och en klick youghurt. Riktigt, riktigt gott. Även maken gav tummen upp.



Min enda invändning var, även i det här receptet, den återkommande anvisningen att "krydda så det blir riktigt gott" utan någon vidare information. Men när det blir så här gott kan det väl passera.

/Karin

Söndag med Jamie 2: Mammas söndagsmiddag - ugnsstekt kyckling

Till middag gjorde vi ugnsstekt kyckling. Jag är lite sugen på att testa hela konceptet med att tillaga en rejäl middag på söndagen och sen använda resterna till andra rätter någon kommande dag. Allra helst ville jag egentligen göra receptet från kapitlet om fläsk, för de restrecepten ser så himla goda ut, men eftersom jag inte har den blekaste aning om vad bogbladsstek egentligen är fick det bli kyckling. (Det enda jag vet om den där styckdetaljen är att den garanterat inte finns på Coop i Farsta centrum).

Hur som helst, det här kycklingreceptet visade sig vara synnerligen krångligt skrivet. Anmärkningsvärt krångligt faktiskt. Egentligen var det inget som var särskilt svårt att laga, men sättet det var skrivet på gjorde det ungefär tio gånger svårare än det skulle behöva vara. Det var mycket text och många olika moment blandade i varje stycke. Fastän jag hade läst igenom hela receptet från början till slut innan jag började var jag tvungen att gå tillbaka och kolla flera gånger och varje gång fick jag skumma igenom i princip all text för att hitta till rätt avsnitt. Inte bra alls faktiskt.

Annars vara det en ganska vanlig ugnsstekt kyckling. Den dominerande smaksättningen på själva kycklingen var rosmarin, men den slog inte igenom särskilt mycket när kycklingen var färdig. Det smakade absolut bra, men kyckingen i sig var inget speciellt. Den ugnsrostade potatisen som skulle serveras till blev däremot riktigt lyckad, medan de apelsinstekta morötterna inte alls smakade bra, på gränsen till beska faktiskt. Lite upp och ner alltså det här receptet.

/Karin

Söndag med Jamie 1: vegetarisk jätterösti, förlorade ägg, spenat och ärter

Idag blev det en riktig Jamie-dag här hemma, både lunch och middag från Laga smart med Jamie. Till lunch gjorde vi jätterösti med förlorade ägg, spenat och ärter. Pocherade ägg hör definitivt till mina favoriter för tillfället. (Ända sen jag lärde mig att tillaga hyfsat lyckade exemplar). Allting blir lite godare med pocherat ägg faktiskt. Den här rätten var inget undantag, det blev riktigt, riktigt gott. Knaperstekt rösti på potatis och morötter, bladspenat och ärter med en dressing på fransk senap, citron och olivolja, pocherat ägg och så lite fetaost. Svårt att inte gilla. :)

/Karin

Carbonara med rökt makrill

Av alla himla recept i vår nya kokbok så väljer min man att laga en rätt som redan på papper låter så vidrig att jag typ dör. Carbonara med rökt makrill? Yuck! Ja, varsågoda. Här får ni en inblick i hur det kan gå till hemma hos oss när middagar ska planeras. För vi är två som delar på matlagningen och vi har en rätt enkel regel som säger att man inte får lägga sig i / kritisera den andres val och smak. Då kan det bli så här: att det lagas en rätt som innehåller cirka allt som jag inte tycker om: rökt, fisk, alltså rökt fisk, rosmarin och ägg. Eller, jag älskar ägg men blir oftast hemskt illamående av att äta det.

Att jag ska bedöma denna rätt objektivt är med andra ord omöjligt. För mig var den precis så orimiligt äcklig som jag på förhand hade gissat mig till. Den rökta fisken innehöll massor av småben. Äggstanningen blev överkokt och gjorde mig illamående. Zucchinin smaklös. Rosmarinen adderade en kvalmighet som bet sig kvar.

Nej. Laga inte denna rätt. För guds skull.

/Erika

Ps. Ulfs kommentar efter måltiden var att det inte fanns något dolt budskap till mig i hans menyval (försmådd tror jag vad jag vill om det) samt att vi inte heller för hans skull behövde laga den här rätten igen. Barnen vägrade äta något annat än pastapennorna som inte hade varit i närheten av såsen. Stoltheten jag kände över detta. Stoltheten.

Fylld mexikansk omelett

Laga smart med Jamie innehåller ett rätt omfattande kapitel med vegetariska rätter. På samma sätt som jag gillar att det finns en programförklaring med hela kokboken, gillar jag ansatsen med de vegetariska rätterna: "Jag ville för allt i världen inte att det här kapitlet skulle bli något jag bara hade med för formens skull". Det är klart att det ligger i tiden att förespråka vegetarisk mat, men det gör ju inte det hela sämre.

Igår lagade jag sålunda ett recept ur det vegetariska avsnittet till lunch: fylld mexikansk omelett. En i princip naturell omelett (lite riven cheddar i smeten bara) som man äter fylld med en sallad på vitkål (jag använde spetskål istället, dels hade jag det hemma och dels tycker jag att det är lite godare), morötter, lök, färsk koriander och en krämig avokadodressing. 

Det här var på det stora hela en väldigt god anrättning. Om jag hade orkat riva ner korianderstjälkar och mixa dressingen istället för att bara mosa den med en gaffel hade det säkert blivit ännu godare, men som sagt, orka. Även här fanns det med en sån där allmän anvisning om smaksättning: "krydda tills det smakar riktigt gott" utan några närmre instruktioner om vad man ska krydda med, men här tycker jag ändå att slutresultatet smakade så pass gott att det känns som att det inte gjorde så mycket. En rätt jag kommer att göra fler helgluncher. 

/Karin

Canneloni med kyckling & spenat

Mitt första intryck av Laga smart med Jamie är definitivt positivt. Jag har flera (tre) kokböcker av Jamie sen tidigare som jag lagar ur rätt ofta, och det jag dessutom gillar med just den här kokboken är att det finns en idé bakom den: "köp klokt, laga med omsorg, släng mindre". En stor del av kokboken handlar därför om olika sätt att ta vara på rester av några vanliga (protein)livsmedel. Nu råkade det slumpa sig så att jag hade ett par burkar med kycklingrester i frysen, något jag brukar ha svårt att veta vad jag ska göra av. Istället blir det liggande i frysen hur länge som helst, tills det blir någon deppig plocklunch av det en sån där dag när man inte har någonting annat att äta överhuvudtaget.

Nu blev det istället canneloni med kyckling & spenat av resterna. Spenat hade vi också i frysen, liksom riven cheddar, så det enda vi egentligen behövde köpa var canneloni. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas på vår lokala Coop (i Farsta centrum), men det gjorde det faktiskt. När vi inte behövde förkoka lasagneplattor och sen rulla dem blev det här en riktigt lättlagad rätt, just också för att kycklingköttet redan är färdigt, man använder fryst spenat som man kan slänga ner i kastrullen otinad och tomatsåsen som man har ovanpå är snabbt ihoprörd. Sen var det ju himla roligt att fylla cannelonirören. :)

Däremot kändes det lite snopet när det kom till kryddningen av spenat- och kycklingröran: "dra bort kastrullen från plattan och krydda så det blir riktigt gott". Men med vad? Det framgick liksom inte. Lite svårt var det också att veta exakt vad engelsk senap är. Jag antar det är en stapelvara i England, men här hade man ju gärna fått en hint om vad det skulle kunna motsvara. Jag chansade på en helt vanlig senap, oklart om det var bra eller dåligt smakmässigt.



De vuxna i familjen tyckte att den här rätten var helt ok, men tyvärr blev den lite smaklös. Nu när vi vet om det kan vi ju dock krydda lite mer nästa gång. (Måste bara komma på med vad). Barnen ville inte smaka. Spenat kan ha den effekten, ingen överraskning där. Jag tycker ändå att det här känns som en lovande start på nya utvärderingen och jag har markerat massor med recept jag vill testa. Hurra!

/Karin

Bokbyte i klubben

För några veckor sedan bestämde vi oss för att vår nästa utmaning skulle vara att laga mat ur Melker Anderssons nya kokbok I nöd och lust. Ingen av oss hade tittat eller bläddrat i den och när den damp ner hemma hos mig så kändes valet inte helt hundra. Det främsta skälet var inte att den är gjord i samarbete med 7 eleven, även om det kanske inte kändes urbra det heller (av någon diffus anledning).

Nej, det var mer recepten som inte kändes helt hundra. För helt ärligt: hur spännande känns ett recept på Makrillhusman som består av en skiva husman och makrill på tub?

Den här kokboken innehåller helt enkelt lite väl simpla recept. Som lax med pulvermos.

Eller leverpastejmacka som är en ja, macka med leverpastej.

Det skall dock sägas att några recept lät goda. Som dessa havrebollar med philadelphiaost, oboy-pulver och daim. 

Eller fish en chips där han panerar lax och gör en enkel gurksås till. Såna här recept har jag ett jättestort behov av just nu: enkla "genvägsrecept" för vardagsmiddagarna.

Men de flesta recept i boken är, som sagt, lite väl simpla. Jag undrar vem som är målgrupp egentligen? För den som inte vet eller förstår att man kan göra pytt i panna genom att köpa en påse med färdig sådan och steka den med ett ägg kommer förmodligen inte att köpa den här – eller någon – kokbok?

Aja. Vi har i alla fall bytt bok. Som nästa kokbok kommer vi att testa och utvärdera Laga smart med Jamie. Eftersom klubben har minst två medlemmar som är jeteförtjusta i honom så kan det här nog bli hur bra som helst. Inget nytt byte borde iaf ske?

Och ps. Recepten ser helt amazing ut vid en första genombläddring.

/ Erika

Betyg - United States of Cakes

Då jag är Kokboksklubbens självutnämnda dessertdrottning så föll det då på min lott att skriva ihop en summering av våra tankar kring vår senaste bok. Åsikterna har varit lite upp och ner hos mina kollegor och kanske inte idel glada miner kring recepten och bokens utformning. Lite för många bilder på författaren, lite för mycket av alla ingredienser ... Jag själv tyckte det var lite dåligt med generella tips. Jag gillar när författare bjussar lite extra på små tips som gör själva bakandet lite lättare. T. ex hur länge håller sig cupcakes i kylen om du vill göra dom i förväg till ett kalas? Hur förvarar man cakepops? Såna saker.

Sen var bilderna på bakverken är inget annat än fantastiska. De är ursnyggt stylade och ser otroligt smarriga ut. Generellt känns hela utformningen på boken modern och fräsch. Men vi har som sagt funderat lite på alla dessa bilder på författaren. Om man bortser från själva laddningen i bilderna (som ju inte var liten om man säger så), så finns det vissa likheter med Morberg där han står och ska se macho ut på var och varannan sida. Hur stort intresse har kokboksköparen av det egentligen? Vi väljer en kokbok för att vi är intresserade av mat, inte för att det är en "idol" som har gett ut den. Men samtidigt gissar vi att det här egentligen bara följer en logik som hänger ihop med den kändisfixering som vi har runt i kring oss i dagens mediala samhälle. Kända personer säljer, vad det än må vara. Och det är tydligt att man vill skapa en karaktär av Roy i denna kokbok.

Så – den här boken har varit med oss en tid nu. Över två månader har vi fått klämma och känna. Och baka. Vad tyckte vi?

ANTAL BAKADE RECEPT: Erika bakade 6 recept, Elisabeth bakade 8 och Karin 2.

PLUS

• Bra kapitelindelning och det är lätt att följa recepten. 
• Snyggt foto - på bakverken alltså! 
• Roy uttrycker en stor bakglädje i sina recept och texter.
• Man blir sugen på att baka och bjuda in till kalas av att bläddra i boken!

MINUS 

• Lite väl många bilder på författaren 
• Bakverken var smakmässigt lite väl söta och mastiga. Nu är det ju en amerikansk kokbok så detta är väl egentligen vad man bör förvänta sig. 
• Karin hade problem med att hon inte har varmluftsugn och att det var det i alla recept. (Nu såg hon att det faktiskt står i förordet hur man ska göra om man har vanlig ugn, men det där läser man väldigt sällan, sån info bör nästan finnas i anslutning till recepten, eller åtminstone inte i löptext längst ner i ett förord). 
• Något absurda proportioner ibland? Tex innehöll Roys Chocolate cheesecake nästan ett KILO philadelphiaost plus 300 gram socker, tre ägg och en äggula, 250 gram mörk choklad (och ytterligare 100 gram mörk choklad som dekoration). Samt två deciliter vispad grädde på toppen. Eller hans nutella cupkakes där hälften av frostingen hade räckt gott och väl: För 12 cupcakes hade man 250 g smör, 150 g choklad och 100 g nutella (plus 150 g florsocker). Det är alltså 50 gram frosting per muffin. Mät upp 50 gram på ett smörpaket så förstår ni orimligheten i detta.

BÄSTA RECEPT:
Erika: Nutella cupcakes nomnomnom. (Förutom det där med frostingen.)
Elisabeth: Geneva Cookies - mums!
Karin: Cheesecake in a jar var riktigt gott faktiskt

SÄMSTA RECEPT:
Erika: Mår fortfarande illa av bara tänka på hans mastiga Chocolate cheesecake.
Elisabeth: Salted Caramel Chocolate Tart. Jag vet inte hur mycket det berodde på att jag kanske inte lyckades med receptet. Men nä. Inte så god.
Karin: inget av de två jag gjorde var egentligen dåligt

BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Erika gav betyget 2 Elisabeth gav betyget 4 Karin gav betyget 3

/Elisabeth

Peanut Butter Cake Pops

Som sista sista recept att testa i United States of Cakes valde jag en annan variant på kakpinne - dvs den där man först bakar en kaka, smular sönder den och blandar med nåt utvalt gott, gör bollar och sen doppar i choklad.

För det var det man gjorde kortfattat.

Det kändes lite konstigt att baka en kaka som man sen bara skulle ta sönder, men det var ju själva smaken jag var ute efter.

Enligt receptet så blandade man kaksmulet med jordnötssmör och färskost, gjorde bollar, i med pinne och sen doppa i choklad.

Däremellan ska det in i kylen några vändor så det tar lite tid, men funkar faktiskt bra att göra med barnen som kanske inte vill koncentrera sig så länge (iallafall mina).

Dessa cakepopsen skulle sen doppas i finhackade salta jordnötter för att ytterligare förstärka jordnötssmaken.

Var dom goda undrar du? Nja svarar jag. Lite för mycket på nåt vis.

I motsats till åtminstone en av mina bloggkollegor så gillar ju jag sötsaker, men det blev lite lite för mycket. Och så salt på det. Nja är väl mitt betyg för detta receptet.

Och jag hade inte byggt nån "cakepop-torkarställning" så jag provade att ställa dom på tork i kylen. Funkade bra men inte lika fint :)

Har du nåt bra tips på hur man torkar/stelnar sina cakepops?

/Elisabeth

Oreo Cake Pops

Som en sista suck från Roy Fares-boken United States of Cakes kom vi då till de där cake popsen. Jag har länge velat prova att göra såna, men det har bara känts lite onödigt på nåt vis.
Kaka på pinne liksom? Hur kul kan det vara? Är det inte lite onödigt jobb för en kaka med choklad på?
Och ja - det är det nog. Men gott :)

Som första recept valde jag att gör Roys recept på Oreo Cake Pops. Man tar helt enkelt Oreos direkt från paketen, mixar i matberedare, blandar smulet med färskost, gör bollar, sticker en pinne i bollen och doppar bollen i vit choklad. Lätt som en plätt! Och gott!

Jag har fått blodad tand och vill testa fler sorter!

PS. Är det nu man bygger nån slags "torka-cakepops-ställning" hemma? För det tyckte jag var lite krångligt. Och så använde jag tjocka sugrör från Lagerhaus istället för kakpinnar för jag hittade inga. DS.

Nutella Cupcakes

Som sista recept, för mig, ur den här kokboken blev det Roy Fares Nutella Cupcakes. Det känns både fint och passande att avsluta med ett av de recept som jag uppfattar som kokbokens signum. Visst finns det kakor i boken men det är väl ändå mer den här typen av bakverk som vi förknippar med den amerikanska kulturen?

Resultatet: Jag är lite ambi till dem. Själva cupcaksen (och smeten OMG SMETEN!) var helt fantastiska. Chokladiga (från kakao) och salta (från salt och smör) och saftiga på ett alldeles förträffligt vis. Frostingen var god men på tok för mastig (och kanske då amerikansk?) för min smak. Och låt oss prata om mängden som enligt mitt sätt att se på saken var hysterisk: För 12 cupcakes förordar slimfit Fares 250 g smör, 150 g choklad och 100 g nutella (plus 150 g florsocker). Det är liksom 50 gram frosting per muffin och det är to effing much. Jag och min sidekick i köket använde hälften och då blev resultatet som på bilden. Efter en halv cupcake mådde jag illa vilket var en stor sorg då smakerna var delikata. Nu gick ju just detta problem att lösa – det var bara att skrapa bort en del av frostingen och då kunde jag utan problem sätta i mig tre muffins. Men det där slöseriet med råvaror. Nej det gillar jag inte. Jag föraktar det till och med.

Till slut. Det här var fabby muffins och jag kommer att göra dom igen men med mindre mängd frosting oh ja.

/Erika