Stekt aubergine med chili, spiskummin, vitlök och yoghurt

Till söndagsmiddag utgick jag idag från Myllymäkis recept på stekt, kryddig aubergine och la till lammfärsjärpar med spiskummin, koriander, chili och vitlök samt saffransris. Den här auberginerätten var väldigt god tyckte de vuxna i familjen (barnen smakade inte). Man steker aubergineskivorna på rätt hög värme först, sen tillsätter man vitök, chili och spiskummin och låter det steka 5 minuter till på lite lägre värme. Sen pressar man över lime, saltar och serverar med yoghurt och färsk mynta. Mycket gott.

/Karin

Krossad blomkål med ägg, majonnäs och gräslök #2

Jag blev så sugen på att testa krossad blomkål med ägg efter att ha läst Erikas inlägg, så det blev dagens lunch. Jag håller med Erika om att det här var ingredienser som passade väldigt fint ihop. Jag gjorde som Myllymäki tipsade om och serverade med bacon till, funkade bra med lite sälta till tyckte jag. Snabblagat var det också, även med hemslagen majonnäs. Möjligen blev det lite grann enformigt efter ett tag, men på det hela en fin lördagslunch.

Hur man gör har Erika beskrivit.

/Karin

Potatis boulangère

Efter att jag gjorde den busenkla tomatsalsan har jag haft lite svårt att komma vidare. Det är många rätter i Myllymäkis kokbok som lockar mig, men jag hämmas lite av att det (oftast) inte är några hela måltider. Det känns helt enkelt jobbigt att jag måste komma på 1-2 rätter till för att komponera ihop en middag, då tar jag hellre ett färdigt paket. Just nu i alla fall.

Den här potatisrätten spanade jag in redan första gången jag bläddrade igenom och till slut kom jag mig för att laga den. Den är egentligen ganska enkel att laga, även om det är lite pyssel med förberedelserna. Man mjuksteker tunt skivad lök i smör och låter den sen koka med timjan, lagerblad och vin i ytterligare 5-10 minuter. Sedan varvar man löken och vätskan med tunt skivad potatis i en stekpanna som tål ugnsvärme. Överst hyvlar man rejält med smör. Sen ska potatisen bakas i ugnen i cirka 45 minuter.

4 portioner: 
600 g fast potatis
3 gula lökar
6 timjankvistar, plockade
2 lagerblad
3 dl vitt vin
3 dl kalvfond
100 g smör
salt

Myllymäki rekommenderar att man serverar den till lamm, så det gjorde vi. Tillsammans med lammkotletter blev det här en finfin söndagsmiddag häromsistens. Rekommenderas verkligen.

/Karin

Broccoli med färskost och vitlök

Det här tillbehöret är en stor favorit hos gästerna på Brillo skriver Tommy i sin bok. Där serverar dom den till en bit entrecôte, och jag tror att det var lax som min mamma hade ätit den tillsammans med och blivit alldeles lyrisk.

Själv blev jag lagom begeistrad. Det kan bero på att jag inte är ett jättefan av broccoli. Jag vet inte precis vad det är som jag har emot denna harmlösa och rätt vackra grönsak – den berör mig bara inte. Jag tror också att den här rätten passar bäst som just ett tillbehör. Jag åt den som den var och då blev den lite trist. Kanske skulle jag känt på samma sak om jag ätit en liten form med enbart potatisgratäng?

Tillbehöret är i alla fall busenkelt att göra (och nu, när jag bloggar om det och tänker på det ihop med en bit entrecote eller varför inte några skivor halloumi så blir jag dödshungrig på att göra den igen!). Man fräser bara små bitar av broccoli ihop med några fint skivade vitlöksklyftor och låter det mjukna i cirka 4 minuter. Sedan tillsätter man grädde och färskost och kokar ihop det till en simmig stuvning (smaka av med salt och peppar!) som man sedan serverar med riven parmesan.

För 4 portioner behövs:
2 broccoli
8 vitlöksklyftor
1 dl vispgrädde
100 g färskost (tex Philadelphia)
riven parmesan efter smak

Äh, vad tusan! Nu måste jag nästan ta och göra den här igen. Jag tar tillbaka allt om avsaknad av begeistring. Nu är jag supersugen igen. Plus supersugen på att äta den på Brillo. Kanske kan vi ta vår utvärdering där Karin (och eventuellt Sabina aka nyblivna mamman YAY!)?

/Erika

Krossad blomkål med ägg, majonnäs och gräslök

Jag tillhör rörelsen köttfri måndag vilket betyder precis vad det låter som: Jag äter inte kött på måndagar. En av alla dessa måndagar då jag jobbade hemma gjorde jag den här enkla lunchen från Myllymäkis kokbok.

Man krossar en bit blomkål, river hårdkokt ägg och skär gräslök fint. Det är liksom salladen. Sedan toppar man med salt, peppar och serverar med majonnäs. Och den här ganska knäppa kombinationen av ingredienser var helt himla otrolig. Att ägg och rå blomkål skulle passa ihop hade jag nog aldrig någonsin klurat ut så det tackar jag Tommy för att han gjort åt mig.

/Erika

Gnocchi

Det har gått en tid sedan vi i familjen provade att göra Myllymäkis gnocchisar här hemma. Det gör att minnet av tillagningen är vagt men vad jag minns klart och tydligt är hur gott det blev.

Tidigare åt vi gnocci rätt ofta här hemma. Jag köpte såna där påsar på ica med den färdiga varianten och den var väl helt okej. Eller var den det? Jag tyckte alltid att det fanns en bismak i dom där små knölarna och det var väl den som gjorde att jag slutade skriva upp dom på inköpslistan.

Att göra egen gnocci är väldigt enkelt. Man kokar potatis, låter den svalna, pressar den och blandar den med ägg, mjöl och lite salt. När smeten är fast och hanterbar rullar man den till längder och skär lagom stora bitar som man sedan kokar. Myllymäki steker dom sedan och serverar med smör och parmesan. Vi valde att koka en tomatsås till och det blev ljuvligt.

Alla i familjen gillade potatisklimparna och jag gissar att det här kommer att bli en återkommande rätt i våra veckomenyer. För det är gott och billigt. Kommer man ihåg att budgetera tid till att potatisen måste kokas först är det dessutom en enkel rätt att göra.

För 4 portioner behövs:
500 g fast potatis
1 ägg
ca 2-3 dl vetemjöl
salt
(smör om man vill steka)

Myllymäki varnar för en rad saker, inget av detta var några problem för oss men here we go: det är viktigt att ånga potatisen ordentligt efter kokningen och sedan snabbt arbeta ihop allt till en deg. Börjar potatisen släppa vätska måste man arbeta in mer mjöl och då riskerar de att bli sega istället för mjälla.

/Erika

Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime (från nya kokboken!)

Vi har smugit igång lite smått med en ny kokbok: Grönsaker tillbehör & garnityr av Tommy Myllymäki. Det första receptet jag valde att testa ur det är Riven tomatsalsa med avokado, lök och lime som jag hade som tillbehör till refried beans (som jag äter när barnen får vanliga tacos). Det var ett oerhört snabblagat recept, men ändå genialiskt i sin enkelhet. Just detta att riva alla ingredienserna istället för att hacka gjorde att den blev klar på ett kick (även om det var lite kladdigt att riva just avokadon). Det blev gott också, passade väldigt bra till det recept på refried beans jag alltid gör, från Hugh Fearnley-Whittingstalls Grön mat.

Så här gör man: 

3 tomater
1 avokado
1 knipplök
1 lime, juice och skal
1 dl olivolja
salt

Riv tomat, avokado och lök på den grova sidan på ett rivjärn. Tillsätt lime och olja, salta.

Jag tyckte det blev lite mycket olivolja, så jag minskade ner på den, det blir så mycket vätska ändå av tomaterna.

/Karin

Betyg: Det godaste jag vet

Vi har nu lagat oss igenom Lisa Förare Winbladhs kokbok Det godaste jag vet! och vi känner väl alla tre att titeln beskriver innehållet rätt bra. Det känns verkligen att det här är en samling med favoritrecept från en person som kan väldigt mycket om mat och som älskar att spendera tid i köket med kastruller och grytor puttrande.

Tyvärr är den inte helt lättillgänglig den här boken. Den är både mastig och ger vid en första anblick intrycket av att innehålla många lite för krångliga recept. Dessutom är bilderna inte tillräckligt lockande. De är ofta inte så stora och heller inte jätteinspirerande. Det är tråkigt att en sån sak ska stå i vägen för innehållet men så är det ju tyvärr.

Men kommer vi till innehållet så är det fantastiskt trevligt. Alla smakerna sitter där de ska, det är ganska milda men åh så balanserade och fina. Det märks verkligen att Lisa kan mat.

Det här är en kokbok för dig som gillar mat, som vill få tips på nya roliga smaksättare och som inte har något emot att det tar lite tid att både införskaffa och laga mat. Resultatet kommer i nästan samtliga fall att bli helt utsökt. Är du en del av en småbarnsfamilj med ont om tid bjuder boken ändå på flera toppenrätter, tar du dig bara tiden att leta reda på dem.

ANTAL LAGADE RECEPT:
Karin 4, Sabina 5 och Erika 8.

PLUS

• Fantastiskt fina, om än milda, smaker. 
• Spännande nya smaksättare som sherry och miso.
• Man blir sugen på att laga flera av rätterna om man bara ger sig tid att ta sig igenom bokens alla sidor.
• Det är både fint och bra att Lisa slår ett så tydligt slag för bra råvaror.
• Lisas genuina matintresse känns verkligen och det är inspirerande.

MINUS 

• Lite för tråkiga bilder. Kraven på bilder så här i foodstylingens tidsålder är höga och den här kokboken möter inte dom förväntningarna riktigt.
• Lite väl omständliga recept. En del kändes väl långa och krångliga att laga vilket blir till ett hinder.
• Saknade ersättare till en del svåra ingredienser, nästan alltid saknades någon viktig ingrediens hemma.
• En aning von oben-ton kring vilka råvaror man ska välja.
• Trots att smakerna är väldigt fina och att boken innehåller många lockande recept finns det ändå en känsla av att det här inte kommer bli en självklar kokbok att vända sig till framöver.

BÄSTA RECEPT:
Karin: mild köttfärssås med rosmarin.
Sabina: Lökrostat bröd med tomat, räksmulor, jordnötter och sri racha-dressing. (Du hittar det långt ner på den här sidan).
Erika: Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin.


SÄMSTA RECEPT:
Karin: inget som var dåligt egentligen, lammspetten var det jag blev minst förtjust i, men även de var goda.
Sabina: Kikärtscurry med bönor. God, men inget speciellt.
Erika: Jag lagade en pasta med pilgrimsmusslor, sparris, mandel, färska tomater, rosmarin, sherry, citron och ingefära som inte alls blev bra. Man kan sammanfatta det med att det var lite väl många smaker going on i den där rätten. Här finns receptet om någon ändå skulle bli lockad att testa.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 4, Sabina gav betyget 4 och Erika betyget 3.

Pankopanerad torsk med frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime

Egna fiskpinnar och andra varianter på panerad fisk gör vi hyfsat ofta hemma, och gärna med panko istället för vanligt ströbröd precis som Lisa rekommenderar i det här receptet, så på många sätt var det här ingen större nyhet för oss. Det som ändå gjorde det till en trevlig ny bekantskap var tillbehöret, frisk kräm på gröna ärtor, vitlök, mynta, äpple och lime som passade alldeles utmärkt till fisken.

Enkel att göra var den också, även om jag hade missat ett (rätt viktigt) moment när jag läste igenom receptet, nämligen att krämen behöver tid för att tina efter att man har mixat ihop den, men innan man har blandat ner crème fraiche i den. Något som jag f ö tycker kännetecknar den här boken lite grann tyvärr, det ÄR ganska långa och lite omständliga beskrivningar. Bortsett från det så tror jag nog att vi kommer att göra den här rätten igen, en bra vardagsmiddag som passar hela familjen. Barnen gillar fisken och de vuxna får lite extra piff med hjälp av ärtkrämen, bra kombination. Här hittar du receptet.

/Karin

Viltfärslimpa med gräddsky

Den här viltfärslimpan blev en fin söndagsmiddag för några veckor sen. Vi hade lite svårt att komma över rådjursfärs först, men efter lite letande hittade vi det i frysdisken i en lite mer välsorterad mataffär.

I det här receptet är det lite småpyssel med att hacka, riva och krossa svamp, lök, palsternacka respektive enbär först men det är så värt med tanke på vilken fin smak det ger åt viltfärslimpan. Som dessutom sen sköter sig helt själv i en gryta i ugnen, där såsen (på grädde, soja och portvin) blir klar samtidigt.



Vi serverade den med hasselbackspotatis och broccoli, mycket bra tillbehör. Receptet hittar man lite längre ner på den här sidan om man vill prova.

/Karin

En till mild köttfärssås med mjölk och rosmarin

Till skillnad från Erika tillhör olika varianter av bolognese/köttfärssås en av mina riktiga favoriter, i alla fall när man lägger ner lite omsorg på att laga den. Jag varierar mellan olika typer, ibland tomatbaserat, ibland med grädde och när andan faller på och tiden finns gör jag en långkokt ragù bolognese som är helt fab. (Jag tror jag brukar hitta det receptet via det här inlägget).

Men nu var det ju Mild köttfärssås med mjölk och rosmarin, från Det godaste jag vet, som det skulle handla om. Jag testade det här receptet för rätt många veckor sen, men hur det nu än är så har jag inte lyckats sätta mig ner och blogga om det. Det här var det första receptet jag testade från Lisa Förare Winbladhs kokbok, och vilken bra start det blev!

Här fräser man sakta lök, selleri och morot tills de mjuknat ordentligt, samtidigt som man fräser färs i en annan panna och låter den koka i mjölk. Sen har man först vitlök och sen vin (jag använde rött) och sherry och låter det puttra lite innan man rör ner passerade tomater, buljong och rosmarin. Efter ett tag blandar man ihop färs och sås och låter det puttra ett tag till. På slutet kan man smaka av med lite vin och kanske ett par droppar vinäger också.

Sherryn är väl pricken över i:et i det här receptet tror jag. Jag använde Tio pepe, som jag f ö brukar ha i risotto annars. Och vilka smaker det blev i den här köttfärssåsen! Prova! Receptet hittar man här och hoppa inte över några ingredienser även om de känns udda, för det blir så fantastiskt gott när det fått koka ihop.

/Karin

Mild köttfärssås med mjölk och rosmarin

Jag måste börja med att erkänna att jag inte är någon direkt köttfärsås-kind-of-gal. Den godaste köttfärssåsen jag vet är den där som man köper i glasburk på affären från Findus. Det är så himla konstigt, tycker jag själv, att det har blivit så. Jag är annars inte någon som direkt föredrar helfabrikat. Inte alls faktiskt. Men den där himla Findusburken har följt mig hela mitt vuxna liv.

Men.

Men!

Så lagade jag den här milda köttfärssåsen från Lisas kokbok och banne mig om jag inte har blivit omvänd? Det är en ljuvlig sak till sås där man först steker ihop köttfärs med mjölk (det är som att man mjölkstuvar färsen faktiskt nu när jag tänker på det) innan man blandar ihop den med tomat och vin och morötter och finosherry (som för övrigt är en torr typ av sherry som ligger långt från den söta varianten man har till exempelvis ost) och miso och andra godsaker som har fått puttra ihop i annan en gryta intill. Det här att man har mjölk i beskriver Lisa i den inledande texten till receptet: det beror på att i de bologneserecept som påstår sig vara lite mer autentiska finns det oftast just mjölk. "Bologna ligger i Italiens mejeribälte, och de mest ursprungliga versionerna av ragun var mejeribaserade".

Hur eller hur. Min uppmaning är enkel. Gör den. Så. Väldigt. God!

Det här behövs:
75 g (1 liten) morot
150 g (2 stjälkar) selleri
125 g (1 stor) gul lök
2 + 2 msk smör
1 tsk salt
500 g nöt- eller blandfärs
2 ½ dl mjölk (3 %)
(1 liten vitlöksklyfta)
2 dl vitt vin, gärna chardonnay
4 dl passerad tomat
2 tsk lantbuljongpulver eller miso
1 kvist (8 cm) färsk rosmarin
2 msk finosherry
nymalen svartpeppar
Till servering:
nykokt pasta
grönsallad

Gör så här:

1. Skala och finhacka moroten. Finhacka sellerin. Halvera löken på längden. Skala och finhacka. Lägg allt i en stor tjockbottnad kastrull med 2 msk smör. Salta lätt och hetta upp snabbt. Sänk värmen och fräs sakta tills allt mjuknat och fått lite färg, minst 15 minuter, gärna längre. Fös ihop då och då så att hacket inte bränns i kanterna.
2. Fräs färsen medan grönsakerna mjuknar. Hetta upp 2 msk smör i en stor tjockbottnad stekpanna tills det tystnat och skiftat i färg. Lägg i färsen. Rör inte för mycket i början. Smula sönder färsen och fräs vidare tills färsen är genomlagad. Den ska inte få mycket färg. Slå på mjölken i tre omgångar och låt den puttra in mellan omgångarna. Det tar cirka 15 minuter.
3. Under tiden har grönsakerna fräst sig fint mjuka i kastrullen. Vänd ner en finmortlad liten vitlöksklyfta sista minuterna om du vill. Slå på vin och sherry och låt puttra någon minut. Rör ner tomat, buljong och rosmarin. Låt puttra medan du väntar på att färsen ska bli redo.
4. Vänd ner färsen i såsen. Låt puttra i 20 minuter, gärna 30. Liva gärna upp smaken med en extra matsked vin och några droppar sherry mot slutet om smaken är lite platt. Peppra försiktigt och smaka av med salt.

Här finns också receptet.

Citrondricka med ingefära och chili

Det här behövs:
50 g ingefära
1 liten thaichili
1 kg strösocker
40 g citronsyra
2 liter vatten
5 ekocintroner
2 kvistar rosmarin

Gör så här:
Skala ingefäran och skiva den tunt. Tvätta och skiva chilin tunt. Koka upp ingefära, chili, socker, citronsyra och vatten. Sjud sakta i 10 minuter.
Tvätta citronerna och skiva dom tunt. Lägg dom i en skål av keramik eller rostfritt. Slå på sockerlagen och lägg i rosmarinen.
Låt svala något. Plasta in och låt svalna ytterligare och ställ i kyl. Låt stå 36 timmar. Rör om ett par gånger under tiden.
Sila av och slå upp i flaskor eller frys in i påsar.

Kommentarer:
Det här receptet kommer från bokens kapitel om citroner och är en mycket uppiggande dryck med trevligt sting från både ingefäran och chilin. Dock blev min variant lite för lik de citronmåltidsdryckkoncentraten man kan köpa på ica. Jag gissar att det beror på att jag inte skar ingredienserna tillräckligt tunt. Min rekommendation är att kanske testa att använda mandolin? För på papper låter ju detta som en sjujäkla dryck. Förmodligen helt perfekt i en drink dessutom.

Hemgjort smör och Chlodnik

Vi, jag och min man Ulf alltså, tycks vara inne i en nostalgiskt period här hemma. Igår kokade jag kalvsylta. Förra helgen kokade jag två olika sorters saft. Under den senaste tiden har vi ätit både lappskojs och pratat om att göra egen pölsa. Att då ge sig på att göra eget smör är inget annat än logiskt.

Och det blev gott smöret. Inget sensationellt (förutom det häftiga när grädden plötsligt blev smör) men heller inget som avskräcker. Så här: tidsåtgången och det att jag tycker att Arlas smör är mycket gott gör att jag på ett sätt inte behöver hitta något bättre. Men. Att göra smör själv innebär ju att utvecklingshorisonten är enorm. Att testa att göra smör med en annan typ av syrad produkt. Att behålla mer eller mindre kärnmjölk i smöret. Att syra grädden i fler än ett dygn.

Och i slutändan. Det är ju hemskt MÄKTIGT att ha gjort eget smör.

Det här chlodnik då? Jo. Det är en polsk soppa som man lagar på den kärnmjölk som den syrade grädden släpper när den blir smör. Kärnmjölken kan också användas till bakning eller dressing skriver Lisa i kokboken men vi valde att gå på hennes rekommendation och göra den här kalla rödbetssoppan. Den föll mig väl inte direkt i smaken, men å andra sidan så passar en kall soppa kanske bättre för lite varmare dagar än en vinterslaskig januaridag? Sen gillar jag verkligen tanken med att använda allt som kommer ur en tillverkning. Men nästa gång vill jag hellre att vi använder kärnmjölken till bakning.

Så här gör man smör:

Det här behövs:
1 liter färsk grädde (40%)
1/2 dl levande syrad produkt (tex gräddfil) ej yoghurt
havssalt efter behag

Gör så här:

1. Vispa hastigt samman grädde och syrad produkt i en mycket ren skål. Täck över och ställ på ett säkert ställe. Helst 18-20 grader så att syrningen sker långsamt och mycket aromämnen hinner bildas. Låt stå 1–4 dygn. Om det smakar surt är grädden korrekt och säker.
2. Kyl surgrädden om det behövs. 13-15 grader är en bra temperatur. Vispa grädden på medelhastighet tills ärtstora smörkorn bildas. Krama samman grädden med mycket rena händer. Häll av kärnmjölken och spara den. Arbeta smöret så länge du vill. Ju mer det bearbetas desto fetare och mer hållbart blir det.
3. Tillsätt lagom mängd salt. Tänk på att saltsmaken förstärks lite när smöret får stå eftersom det finns vatten kvar som löser upp saltet.
4. Förvara smöret lufttätt och kallt.

Och så här gör man Chlodnik:
Blanda kärnmjölk, grovriven kokt rödbeta och lite herbamare. Strö över gräslök och kanske grovhackat hårdkokt ägg.

Sötpotatismos med brynt smör, miso, ingefära och rosmarin

Jag har hunnit laga flera rätter ur vår nya kokbok och en sak kan jag konstatera så här en bit in i lagandet. Hon kan verkligen smaker hon Lisa. Samtliga rätter är imponerande välkomponerade. Dom är fylliga och mustiga utan att bli kvalmiga eller bara too much. Dom har en fin balans mellan smakerna och bjuder ofta på något nytt.

Som det här sötpotatismoset som jag lagade här om veckan när vi hade lunchgäster. Det här är ett av de få vegetariska rätterna i boken (och det är väl möjligen min enda kritik – våga göra mer vegogrejer alla kokboksförfattare där ute!) och eftersom en av gästerna är just vegetarian så valde jag den här rätten och smakerna var helt otroliga.

Att smaksätta ett mos med brynt smör är genialt, och att dessutom smaksätta det med miso ... det är nog min nya favorit! Jag hade inte ljus miso hemma utan en lite mörkare variant vilket jag tycker funkade mycket bra.

Detta recept är en så kallad keeper:

Det här behövs:
1 kg orange sötpotatis
125 g smör
1 msk grovriven eller finhackad ingefära
1 msk finskuren färsk rosmarin eller 3/4 tsk torkad
1/2 – 1 dl crème fraîche
2–3 msk ljus miso
salt
Till servering:
stekt tofu
grön sallad

Gör så här:

1. Skala sötpotatisen och skiva den i centimetertjocka skivor. Koka sötpotatisen i snålt med lättsaltat vatten tills den är helt mjuk. Slå av vattnet men spar några deciliter av kokspadet. Låt sötpotatisen ånga av i durkslag.
2. Lägg smör och ingefära i en liten tjockbottnad kastrull. Hetta upp på medelvärme tills smöret är ljust nötbrunt. Vänd ner rosmarin och dra smöret av plattan.
3. Mosa sötpotatis med det brynta smöret och crème fraîche. Späd med lite av spadet om det behövs. Det är gott om moset har lite grov konsistens, men om du vill ha slätt mos kan du använda elvisp. Blanda ner mison lite i taget tills smaken är perfekt. Salta lite om det behövs.

Receptet finns också i Lisas blogg, lite längre ner i detta inlägg.

Ny kokbok: Det godaste jag vet!

Efter att ha haft ett milt sagt intensivt jobbår bakom oss, som i kombination med små barn gjort det omöjligt att hinna med Kokboksklubben, så är vi nu åter igen på banan. Ett halvår senare än planerat finns det nu en utvärdering av Tove Nilssons Soda, lemonad och snacks här i bloggen. En bok som vi alla blev mycket förtjusta i.

Men nu blickar vi framåt!

Ny kokbok för detta år är Lisa Förare Winbladhs Det godaste jag vet! Den finns att köpa till exempel på Bokus, Adlibris eller Cdon om det är någon som känner sig peppad på att följa med oss på vår nya kulinariska resa.

Betyg: Soda, lemonad och snacks

Vi har inget flyt med våra utvärderingsträffar kan vi konstatera. Även den här gången har vi misslyckats med att få till dem ett par gånger om, p g a diverse orsaker som jobb, sjukdom, livet och sånt. Alltså blir det ytterligare en bloggutvärdering, för nu är det ju hög tid att sätta tänderna i en ny bok.

Soda, lemonad & snacks, av Tove Nilsson, testade vi under sommaren. Som man hör på namnet innehåller den recept på framför allt drycker, men även tilltugg. Boken inleds med ett mer teoretiskt kapitel där man får lära sig grunderna i att göra kolsyrade och jästa drycker, man får tips om ingredienser samt om utrustning man behöver. Sen följer ett antal kapitel med olika inriktning: sodasyrup, lemonad och iste, jästa och fermenterade drycker, floats, egg cream, ice coffee och bubble tea. Recepten på snacks är insprängda i dessa kapitel.

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 12

Det här var en av de mer inspirerande böckerna vi testat i Kokboksklubben sen start! Det var så klart ingen nackdel att den här perioden sammanföll med en av de varmare somrarna på länge, för många recept i boken fungerar utmärkt som svalka en riktigt varm sommardag. Klart man blir lite extra motiverad då. Men även utan vädret tror jag att jag skulle blivit lika förtjust.

För mig innehöll boken såväl ny inspiration som bättre varianter på klassiker (t ex iste) där jag tyckt att jag redan hittat det perfekta tillagningssättet. Flera recept blev nya favoriter som jag återkom till redan under testperioden, ett gott betyg om något.

Och bilderna! Otroligt lockande. När det gäller en del andra kokböcker har vi reagerat på att bilderna i en viss kokbok inte har lockat oss att testa recepten, det är definitivt inte något problem här. Överhuvudtaget gillade jag layouten: fantastiska bilder, tydlig uppställning och bra läsbarhet, blandat med lite mer lekfulla inslag, som små illustrationer och tips.

Om jag ska säga något negativt är det kanske att en del av de mer komplicerade recepten känns just väldigt krångliga, vilket avskräckte mig från att prova dem trots att jag väldigt gärna ville. Några exempel: ginger beer, orange soda och fläderchampagne. Jag tror dock att jag kommer att återkomma till den här boken ofta, både för att göra om mina favoriter, men också för att prova nya recept. Sammantaget, en fullträff alltså.

BÄSTA RECEPT: ginger ale syrup om jag bara ska välja ett
SÄMSTA RECEPT: green cucumber lemonade var inget för mig


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 15

Jag håller helt med Karin om att det här var en fantastiskt inspirerande och härlig kokbok. Även jag har framför allt gjort de enklare varianterna på dryck i den här boken men tänker att det bara är naturligt. De har varit så goda att jag inte behövt utmana mig något mer – men det vill jag göra på sikt. Det är därför en rolig bok att ha i sin ägo: den bjuder på fler och nya utmaningar den dagen jag är redo att nörda ner mig.

Förutom att den är snygg som Karin redan varit inne på (både bilder och lay out) så har det mesta varit helt sensationellt gott också. Flera av recepten har jag gjort flera gånger om så som den salta lemonaden och ginger ale syrupen.

Jag försökte mig på att jäsa egen apelsinsoda med hjälp av champagnejäst men misslyckades totalt. Det tror jag nog att man bör förvänta sig vid ett första försök, men en del i problemet ligger i beskrivningen som är lite luddig: hur mycket ska man egentligen trycka till flaskorna? Min jäsning kom igång efter cirka tre dagar (isf receptets 1-2) men det blev aldrig någon riktig kolsyra. Tryckfelet att man skulle addera 1 1/2 dl vatten isf 1 1/2 LITER vatten kan nog också ha bidragit till det långsamma jäsningsresultatet. Jag adderade vattenmängden men kanske för sent?

Och eggcreamen där det står att "blir det ingen snygg vit skummig krona så är det tyvärr en misslyckad egg cream". Jag provade tre-fyra gånger utan att få till kronan och saknade vägledning till ett lyckat resultat.

Men trots luddiga instruktioner skulle jag ändå vilja påstå att det här är årets kokbok. Kanske till och med den bästa kokboken vi haft hittills i Kokboksklubben? En bok som jag kommer att behålla och återkomma till är det i alla fall.

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: Cream soda


SÅ HÄR TYCKTE SABINA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 4

Superläcker kokbok tack vare de otroligt läskande bilderna. Det mesta som jag gav mig på blev gott, men jag hade inte någon tur med de jästa dryckerna, som smakade just lite jäst. Boken kommer definitivt att lyftas fram på hedersplats i bokhyllan när våren närmar sig igen!

BÄSTA RECEPT: Salty lemonade
SÄMSTA RECEPT: De med jäst


SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:

BÄSTA RECEPT: Vinägerchips
SÄMSTA RECEPT: Tonic syrup


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5, Erika 5 och Sabina 4

/Karin, Elisabeth, Sabina och Erika