Sidor

lördag 14 juni 2014

Icetea grundrecept

Iste är ett av mina säkraste sommarkort, tillsammans med gazpacho och grekisk sallad kanske. (Och Pimm's). Jag har hyfsad koll på hur jag gör mitt iste, men just därför kändes det lite roligt att prova det här receptet. Jag har av någon anledning fått för mig att teet inte får dra för länge, för att det inte ska bli beskt, men så stod det inte i det här receptet. 

För ca 1 liter
5 + 5 dl vatten
2 msk te (svart eller grönt)
1 dl råsocker
0,5 dl färskpressad citronjuice
citronskivor till serveringen

Koka upp 5 dl vatten. Tillsätt te och låt dra i 5 minuter. Sila och blanda med socker. Låt svalna, rör om några gånger så att sockret löses upp. Blanda med resten av vattnet och citronjuice och ställ in i kylen. Servera med is och citronskiva.



Just p g a tiden det skulle dra var jag lite skeptisk till hur det skulle smaka det här, men det blev verkligen inte alls beskt. Däremot var det för mycket socker för min smak, och kanske lite för lite citron. (Barnen gillade dock det). Har testat ytterligare två gånger sen jag gjorde första omgången och experimenterat med lite olika mängder socker utan att träffa riktigt rätt än, först 0,5 dl socker vilket fortfarande var för mycket, och sen knappt 2 msk vilket istället var lite för lite. Verkar ju som att jag börjar närma mig den optimala mängden där nånstans mitt emellan så jag har gott hopp. För trots sötman var det här ändå bra mycket godare än mitt gamla sätt att göra iste.

/Karin

Salty lemonade

Precis som för Elisabeth och Karin blev mitt första recept en lemonad och eftersom jag är en saltknarkare så lät det där med en "salty" lemonade allt för frestande för att inte prova. Och jisses vad gott! Det här blev precis vad det lät som; dvs en citrusig lemonad med en svag ton av sälta. För att göra smakupplevelsen till något lite extra frostar man glaskanten med en socker/saltblandning.

Receptet var enkelt och blev ungefär en och en halv liter färdig lemonad. Ena dagen drack vi den bara som den var och den andra dagen adderade vi ett par centiliter gin vilket passade utmärkt och gav ett trevligt sting. Jag kan även tänka mig att tequila skulle passa fint om man nu absolut vill addera sprit. Detta är dock inget man behöver. Lemonaden är underbart svalkande, törstsläckande och tillfredsställer saltbegäret perfekt på en solig dag.

Det här behövs till ca 1,5 liter:
1 dl färskpressad citronjuice
1 dl färskpressad vit grapefrukt
1 dl färskpressad lime
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
strösocker och salt till glasen
1 liter vatten

Gör så här:
  • Blanda citrusjuicen med socker och salt. Låt stå cirka 15 minuter och rör om då och då tills sockret löst sig.
  • Blanda lika delar socker och salt på en tallrik. Dra en limeklyfta runt kanterna på glasen och doppa dom i sockerblandningen.
  • Fyll glasen med is. Blanda citusvätskan med vatten och fyll glasen.

/Erika


torsdag 12 juni 2014

Classic lemonade

Jag valde också att börja med ett av de enklare recepten i nya kokboken Soda, lemonad och snacks (här kan man bläddra lite i den), Classic lemonade. Och eftersom den här lemonaden kan kallröras är den verkligen riktigt enkel och snabb att fixa till. Så här gör man: 

Blanda 2,5 dl färskpressad citronjuice (ca 5 citroner) med 1 dl strösocker i en tillbringare eller liknande. Låt stå i cirka 10 minuter, rör om då och då så att sockret löses upp. Fyll sen tillbringaren med is och 1 liter vatten. Rör till en kall lemonad. Et voilà, klart!



I all enkelhet smakade det otroligt fint. Även barnen var förtjusta, alltid ett stort plus. Det här kommer vi att göra många gånger i sommar, men det finns väldigt många andra recept jag vill prova också, vilken bok vi har valt den här gången!

/Karin

Rabarber- & basilikalemonad

Mitt första recept att testa i Soda, lemonad och snacks var en ganska enkel lemonad på rabarber. Rabarber är min absoluta sommarfavorit. Den där syrligheten - mums!

Receptet var enkelt, bara köra på. Funkade faktiskt fint att fixa iordning även med några ungar springandes runt benen.

Resultatet blev gott. Inte överväldigande men gott. Jag trodde rabarbersmaken skulle bli mer intensiv, men blev snarare som en mild blandsaft.
Nästa gång ska jag nog ha i mer rabarber eller låta den stå och dra längre. Och jag tycker nog namnet är lite missvisande. Det här är snarare en rabarberlemonad som serveras med basilika, men den kan lika gärna serveras med mynta.

Recept:
cirka 1 liter
200 gr skivad rabarber
1 dl strösocker
6 dl + 5 dl vatten
1/2 dl färskpressad limejuice + finrivet skal (cirka 2-3 lime)
1 dl färskpressad citronjuice (cirka 1,5-2 citroner)
basilikablad

Koka ihop rabarber, socker och 6 dl vatten cirka 5 minuter. Dra av från värmen och blanda ner limejuice och -skal och ytterligare 5 dl vatten. Låt svalna.
Sila genom en finmaskig sil och blanda med citronjuice. Servera i isfyllda glas med några basilikablad.



Ny kokbok - Soda, lemonad och snacks

Då var det dags för oss att sätta händerna i en ny kokbok, och denna gång föll valet på Tove Nilssons nyutgivna Soda, lemonad och snacks.

Jag personligen hade läst och hört mycket om denna bok innan den kom ut, och bläddrade första gången med spänd förväntan.

Så fina bilder, och så mycket som låter spännande! Jag har aldrig provat Kombucha till exempel, och inte heller hemma-fermenterad dryck. Här har vi att sätta tänderna i!

Då min make och jag är något man kan kalla cocktailnördar så finns det massor av roliga recept på tonics och lemonad som passar strålande till lite mer arbetade cocktails, eller som perfekta alkoholfria alternativ som är roligare att bjuda på än bubbel-vatten. Hej cocktail-sommar!

/Elisabeth







Nyheter i Kokboksklubben

Det här är Sabina. Hon är vår nya medlem i Kokboksklubben. Redan när vi startade klubben för två år sedan bestämde vi att klubben skulle utökas med nya medlemmar successivt. Nu är vi tydligen inte en klubb som växer med en enorm hastighet men det gör oss inte mindre stolta över vårt nyförvärv. Sabina är en fantastisk matperson, ja en fantastisk person överhuvudtaget, med massor av matlagning i sina händer och tankar. Eftersom hon precis som vi också gärna köper och lagar mat ur kokböcker är hon ett strålande tillskott till vårt gäng.

Här om veckan sågs vi för en första träff och ljuvlig middag på Metropol Palais. Med denna något suddiga bild från kvällen vill jag nu presentera den nya Kokboksklubben: Sabina, Erika, Elisabeth och Karin. I och med detta kommer det också att ske några förändringar (och förbättringar) här i bloggen. Precis vad det kommer att innebära får ni snart se och uppleva.

Mest av allt: välkommen hit Sabina!

/Erika

måndag 9 juni 2014

Betyg: Laga smart med Jamie

Eftersom vi än en gång har misslyckats upprepade gånger att ses för att göra en utvärdering av Laga smart med Jamie, och vi verkligen vill komma igång med nästa bok, så gör vi bloggvariant även nu:



SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 11

Jag gillar den övergripande idén, oerhört sympatiskt att försöka få folk att slänga mindre mat och hjälpa dem att planera bättre. Det finns en hel del bra tips under de där delarna som handlar om att ta tillvara på saker som blir över, vilka styckdetaljer man kan köpa etc. Jag gillar också att det är en stor del med vegetariska recept. Jag tycker att, som alltid när det är Jamie, kokboken är fin, trevlig att titta i, och hyfsat pedagogiskt upplagd. De recept jag gillar bäst är de lite snabbare, enklare recepten.

Det jag har att invända är dels det där med smaksättningen: "krydda så det blir gott". Boken/recepten känns inte färdig helt enkelt. Och det är ju en rätt stor brist. Särskilt som det känns som att boken vänder sig till folk som inte är så vana att laga mat, då behöver man det stödet. Och det är min andra invändning, men den är mer personlig. För mig känns mycket lite för basic och det gäller nog generellt för Jamies böcker: jag föredrar dem av hans böcker som inte har som uppgift att lära folk att laga mat, de är roligare att laga ur tycker jag. Typ grillboken. Tycker denna och såna där "laga mat på 15 minuter" är tråkigare, även om jag gillar dem på en principiell nivå s a s. Som med flera andra översatta kokböcker tycker jag också att det känns rätt brittiskt emellanåt. Typ "din lokala grönsakshandlare" och en del mer ogripbara saker i själva känslan. Plus, en del ingredienser som är ovanliga här. Jag har också tidigare antecknat att det känns lite "von oben", kanske lite väl mycket pekpinnnar?

BÄSTA RECEPT: Vegetarisk jätterösti
SÄMSTA RECEPT: Ugnsstekt kyckling

SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 2

I teorin är tanken med boken väldigt bra. Laga stora satser och laga sen läckerheter på resterna. Men funkar det i praktiken? Men snygg och smart bok. Mycket fina tips och smarta saker som du kan göra med saker som blir över. Sky från steken eller grönsaker som håller på och blir dåliga.

Men, ja, hur många känner egentligen sin fiskhandlare och sin slaktare i dagens Sverige? Här i Stockholm måste man ta sig till någon av hallarna för att få en personlig relation med någon över disk, men då blir kilopriset desto högre. Jag fick jaga ganska mycket för att få tag i den där bogbladssteken med svål och ben. Och då var det ICA Maxi av alla ställen som kunde specialbeställa via sin grossist.


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 5

Jag håller med mina vänner i klubben om att det är en bok som har ett fint syfte. Den vill få oss att slänga mindre mat och göra rester till något festligt och gott.
Jag tycker också att det är en mycket fin kokbok. Snyggt stylade matbilder som känns väldigt samtida (med grova underlag, lite spill utanför tallrik och ofta fotat rakt ovan i från). Recepten är enkelt layoutade och lätta att följa.

Nackdelen är att inget av det jag har lagat har varit sådär wow. Det har inte varit dåligt men heller inte så himlarns minnesvärt. Lite väl enkla smaker som jag tror kan bero på att det har slarvats lite i skapandet av boken. Om det hade lagts lika mycket tid, eller hey! tio procent så mycket tid, på skapandet och skrivandet av recepten som på stylingen så hade jag varit nöjd. För det räcker inte med fina bilder (även om fula kan stjälpa en hel kokbok lex Nigellas kök där upplevelsen egentligen är det rakt motsatta som med denna).

Sen är det här med resttänket lite av ett problem för många av recepten som ser helt fab ut kräver att man ska ha gjort originalreceptet och det, originalreceptet/n har jag inte gått igång på alls. När det gäller kycklingvarianterna löste jag det med att köpa grillad kyckling för att få till "restingrediensen" men fläskköttet? Nötköttet? Det fick jag inte till.

Sammantaget kan man säga att jag gillar den här kokboken i teorin men det är inte en bok som jag skulle rekommendera någon att köpa. Inte för att den är direkt dålig men för att det finns så rackarns många andra kokböcker att lägga sina pengar på istället.

BÄSTA RECEPT: Canneloni med kyckling och spenat
SÄMSTA RECEPT: Carbonara med rökt makrill


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Erika gav betyget 1 Elisabeth gav betyget 2 Karin gav betyget 3

/Karin, Elisabeth och Erika