Jag har provat en annan variant på musslor än dem Erika gjorde, nämligen musslor med cider och äpple. Eftersom jag är den enda i familjen som tycker om skaldjur lagade jag dem tillsammans med en kompis, och vi blev båda två lika nöjda med resultatet, det här var en riktigt god middag. Jag har aldrig smakat musslor som tillagats med cider förut, men det fungerade väldigt bra som smaksättare, och att servera dem med lite hackat äpple och persilja gav en frisk smak som jag tyckte gav fin balans till den lite mustiga cidersmaken. Vi åt musslorna med surdegsbaguette och lite bubbel.
Ett stort plus också för tydliga instruktioner om hur man tillagar musslor, något jag inbillar mig inte är allmän kunskap. (Alltså bland annat hela handhavandet kring att slänga musslor som inte är stängda/stänger sig innan man tillagar dem och musslor som inte öppnar sig när man kokat dem).
Sen hade vi ju tänkt att även testa receptet på gratinerade ostron, men snöpligt nog gick det helt åt pipan - vi fick aldrig upp ostronen. Jag antar att vi saknade både tekniken och de rätta verktygen. Så kan det gå.
/Karin
Sidor
onsdag 17 april 2013
Lamm med basilikasås och ugnsbakade grönsaker som i Provence #2
Jag gjorde nästan exakt samma påskaftonsmeny som Erika: côte d'agneau et pistou med ratatouille gratin (eller lammracks med basilikasås och ugnsbakade grönsaker/gratinerad ratatouille). P g a ett olyckligt missförstånd gjorde jag inte min på lammracks som det skulle vara utan på lammentrecôte och det måste ju sägas direkt att jag inte tyckte det var direkt enkelt att steka det köttet bra. Det blev helt ok, inte mer. Men både basilikasås (pistou) och ratatouille blev så gott att jag ändå räknar rätten som en riktig succé.
Det här sättet att tillaga ratatouille på är riktigt, riktigt bra. Till skillnad från Erika tycker jag inte att grönsakerna var för lite tillagade. Kanske lät jag mina vara inne längre i ugnen (inte alls omöjligt) eller så har vi bara olika smak, jag vet inte. Fast jag tror nästan förklaringen är den förra, för jag skulle inte säga att det var något direkt tuggmotstånd i grönsakerna. Plus också för att rätten faktiskt kändes rätt enkel att laga, det tar lite tid att skiva grönsakerna, men bortsett från det är det rätt få moment som ska till. Någon efterrätt fick man inte hemma hos oss, jag är verkligen inte någon efterrättsperson, jag borde nog utmana mig själv och göra åtminstone en efterrätt ur den här kokboken. Kanske på söndag?
/Karin
Det här sättet att tillaga ratatouille på är riktigt, riktigt bra. Till skillnad från Erika tycker jag inte att grönsakerna var för lite tillagade. Kanske lät jag mina vara inne längre i ugnen (inte alls omöjligt) eller så har vi bara olika smak, jag vet inte. Fast jag tror nästan förklaringen är den förra, för jag skulle inte säga att det var något direkt tuggmotstånd i grönsakerna. Plus också för att rätten faktiskt kändes rätt enkel att laga, det tar lite tid att skiva grönsakerna, men bortsett från det är det rätt få moment som ska till. Någon efterrätt fick man inte hemma hos oss, jag är verkligen inte någon efterrättsperson, jag borde nog utmana mig själv och göra åtminstone en efterrätt ur den här kokboken. Kanske på söndag?
/Karin
Helstekt citronkyckling
En annan rätt jag har lagat för ett tag sen som jag inte heller blev överförtjust i är helstekt citronkyckling eller Poulet rôti au citron. Kyckling i ugn är en rätt som jag gillar överlag, den är enkel att göra, brukar smaka bra och känns ju lite allmänt trivsam att både laga och bjuda på. Men, det betyder inte att det automatiskt blir lyckat, och det här sättet funkade inte riktigt för mig.
Trots att den egentligen bara innehöll goda smaker som funkar bra tillsammans: citron, timjan och vitlök. För mig blev det helt enkelt lite för mycket citronsmak (även om jag knappt trodde det var möjligt, citron som är så gott).
/Karin
Trots att den egentligen bara innehöll goda smaker som funkar bra tillsammans: citron, timjan och vitlök. För mig blev det helt enkelt lite för mycket citronsmak (även om jag knappt trodde det var möjligt, citron som är så gott).
/Karin
torsdag 11 april 2013
Moules marinières med vitt vin och timjan
Jag älskar musslor. Älskar. Förr om åren lagade vi det ofta här hemma men efter att ha fått grusiga musslor en gång för mycket i våra köpta nät slutade vi med det. Synd på en sån rar rätt.
Nu var det i alla fall dags igen. Musselsuget sammanföll med att vi fått en ny fiskaffär i kvarteret. Så ypperligt! Och naturligtvis valde jag att tillaga dom som i Fransk bistro. Eller, som en av de tre varianter som Maria Zihammou presenterar. Eller, som nästan en av hennes tre varianter.
Moules marinières med vitt vin och timjan följer nog grundreceptet á la´formulär 1A skulle jag säga med undantaget att Maria har timjan istället för persilja tillsammans med schalottenlöken, vitlöken och det vita vinet. Och så adderar hon en skvätt grädde mot slutet.
Nu hade jag varken timjan eller grädde hemma men väl en creme fraiche smaksatt med timjan och rostad vitlök. Så efter att musslorna fått koka med vinet och löken plockade jag upp dem och lät buljongen koka ihop med 1 dl creme fraiche. Och lordilord. Kan vara de godaste musslorna jag ätit någonsin.
En sån liten förändring i grundreceptet och ändå ett sånt splendid resultat. Precis så här vill jag att ett recept ska vara.
/Erika
måndag 8 april 2013
Meny till utvärderingen
Jag tänker att jag gör den där färskostförrätten med aprikos? Gjorde en snabb variant i helgen där jag la upp philadelphiaost på ett fat, ripplade över lite honung, kastade på flingsalt och strimlade aprikoser. SÅ GOTT! i all sin enkelhet. Till vår utvärdering vill jag göra som receptet säger: man värmer yoghurt och creme fraiche och får på så sätt en färskost. Yum!
Sen blir det vinägerkyckling till huvudrätt efter förslag från Karin. Den verkar enkel och god. Kyckling kokad i rödvinsvinäger. Vad finns där att inte gilla? Och till den ska man servera grönsaker. Har ni några önskemål Karin och Elisabeth?
Till efterrätt undrar jag om någon av er, kanske vår dessertdrottning Elisabeth, kan ta med något?
Hur låter det här?
/Erika
Sen blir det vinägerkyckling till huvudrätt efter förslag från Karin. Den verkar enkel och god. Kyckling kokad i rödvinsvinäger. Vad finns där att inte gilla? Och till den ska man servera grönsaker. Har ni några önskemål Karin och Elisabeth?
Till efterrätt undrar jag om någon av er, kanske vår dessertdrottning Elisabeth, kan ta med något?
Hur låter det här?
/Erika
söndag 7 april 2013
Fisk med sardellröra
För rätt så länge sen nu gjorde jag fisk med sardellröra, poisson à l'anchoïade, till middag. Den ska göras på fast fisk, typ marulk, står det i boken, men jag tycker det känns trist att äta utrotningshotad fisk så jag gjorde den på torsk från Årstiderna istället.
Nackdelen med det är ju att det är rätt svårt att steka torsk i panna på något elegant sätt, det blir mest en massa småbitar, även om det smakar bra.
Såsen görs på sardeller, oliver, kapris, vitlök, olivolja, rödvinsvinäger, citron och svartpeppar, vilket låter salt men gott i mina öron. Tyvärr motsvarade det här resultatet inte riktigt mina förväntningar. Det var helt ok, men långt ifrån en sådan favorit som t ex strömmingen. Inget jag kommer att göra om alltså. Men gott med cocktailtomater och fänkål till. Det såg rätt trist ut också, inte alls så där fint som i boken.
/Karin
Nackdelen med det är ju att det är rätt svårt att steka torsk i panna på något elegant sätt, det blir mest en massa småbitar, även om det smakar bra.
Såsen görs på sardeller, oliver, kapris, vitlök, olivolja, rödvinsvinäger, citron och svartpeppar, vilket låter salt men gott i mina öron. Tyvärr motsvarade det här resultatet inte riktigt mina förväntningar. Det var helt ok, men långt ifrån en sådan favorit som t ex strömmingen. Inget jag kommer att göra om alltså. Men gott med cocktailtomater och fänkål till. Det såg rätt trist ut också, inte alls så där fint som i boken.
fredag 5 april 2013
Côte d'agneau et pistou, ratatouille gratin et poires au vin rouge et crème de noisette
Är det bara jag eller låter inte allt så sabla gott när man säger det på franska? Jag menar côte d'agneau et pistou, ratatouille gratin samt poires au vin rouge et crème de noisette MARRY ME!
Detta var hur som helst menyn under en middag hemma hos mina föräldrar i påsk. På svenska åt vi lammrack med basilikasås, ugnsbakade grönsaker som i Provence samt rödvinskokta päron med hasselnötsgrädde.
Nu ska jag säga vad jag tyckte om dessa tre rätter. Jag tar dom en i taget.
Lammrack med basilikasås.
Mums! Pistou kommer jag att göra sextio tusen gånger till. Så enkelt! Det är liksom bara basilika, vitlök, olivolja och salt. Enkelt och svinpiffigt. Och lammracks är fabulöst sen gammalt. I Marias version steker man den bara med salt och peppar innan den får gå klart i ugnen. Och så med pistoun då. Hälften inrubbad innan stekning och hälften som sås efter. Och skippa för GUDS SKULL inte det. Att ha den som sås efter menar jag.
Ugnsbakade grönsaker som i Provence
Hum. Gott men alldeles för otillagad enligt min smak. Jag tycker i och för sig om när grönsaker har kvar sin spänst. Men var sak har sin plats och i mitt universum är en rataouille så mycket bättre när den är helt ihopgoggad. Jag kommer att göra den här rätten igen, snart dessutom ingredienser är redan köpta, och låta den ugnsbaka ihjäl sig. För smakerna var fina.
Rödvinskokta päron med hasselnötsgrädde.
Oh. My. God. Det här är den godaste efterrätten jag har ätit någonsin tror jag. Hädanefter kommer jag bara koka in päron i rödvin och äta tills tänderna blir blåa.
Ros-risisch-ros. Så blev betyget för menyn.
/Erika
Detta var hur som helst menyn under en middag hemma hos mina föräldrar i påsk. På svenska åt vi lammrack med basilikasås, ugnsbakade grönsaker som i Provence samt rödvinskokta päron med hasselnötsgrädde.
Nu ska jag säga vad jag tyckte om dessa tre rätter. Jag tar dom en i taget.
Lammrack med basilikasås.
Mums! Pistou kommer jag att göra sextio tusen gånger till. Så enkelt! Det är liksom bara basilika, vitlök, olivolja och salt. Enkelt och svinpiffigt. Och lammracks är fabulöst sen gammalt. I Marias version steker man den bara med salt och peppar innan den får gå klart i ugnen. Och så med pistoun då. Hälften inrubbad innan stekning och hälften som sås efter. Och skippa för GUDS SKULL inte det. Att ha den som sås efter menar jag.
Ugnsbakade grönsaker som i Provence
Hum. Gott men alldeles för otillagad enligt min smak. Jag tycker i och för sig om när grönsaker har kvar sin spänst. Men var sak har sin plats och i mitt universum är en rataouille så mycket bättre när den är helt ihopgoggad. Jag kommer att göra den här rätten igen, snart dessutom ingredienser är redan köpta, och låta den ugnsbaka ihjäl sig. För smakerna var fina.
Rödvinskokta päron med hasselnötsgrädde.
Oh. My. God. Det här är den godaste efterrätten jag har ätit någonsin tror jag. Hädanefter kommer jag bara koka in päron i rödvin och äta tills tänderna blir blåa.
Ros-risisch-ros. Så blev betyget för menyn.
/Erika
Etiketter:
efterrätt,
Erika,
Fransk bistro,
Maria Zihammou,
tillbehör,
varmrätt,
vegetariskt
Utvärdering på ingående!
Ohlala! Utvärderingsdatum är satt. Jag är mycket taggad. Taggad på att träffa Karin och Elisabeth. Taggad på att äta god mat. Taggad på att kanske eventuellt dricka ett litet glas vin redan vid lunch? Sådär som man gör när man vill känna sig fransk.
Frågan är bara vad ska vi äta från kokboken? Vad säger ni Karin och Elisabeth?
/Erika
Frågan är bara vad ska vi äta från kokboken? Vad säger ni Karin och Elisabeth?
/Erika
Omelett med ost och örter (deux)
Den här omeletten gjorde vi för nästan en månad sedan men jag har en rad bortförklaringar till varför jag inte bloggat om den än. Hör här: först döpte vi tvillingarna, sen hade vi visning av lägenheten två helger i rad: då bodde vi på hotell och sedan ute på landet, sen var det påsk. Ja, det här är i mitt tycke mycket värdiga bortförklaringar. Inte intressant? Ja men vad intresserar er då? Vad jag tyckte om omeletten? Ja det är klart att jag ska berätta det.
Jag älskade den. Så här: jag älskar omelett, jag älskar örter, jag älskar färskost och jag ä-hä-hälskar gruyere. Och i grund och botten är det vad som gör omeletten speciell: massor av örter och massor av ost.
Vill ni prova att laga den själv har jag fulskrivit in receptet i min andra blogg.
Bon appetit! som man säger.
/Erika
Jag älskade den. Så här: jag älskar omelett, jag älskar örter, jag älskar färskost och jag ä-hä-hälskar gruyere. Och i grund och botten är det vad som gör omeletten speciell: massor av örter och massor av ost.
Vill ni prova att laga den själv har jag fulskrivit in receptet i min andra blogg.
Bon appetit! som man säger.
/Erika
Etiketter:
brunch,
Erika,
Fransk bistro,
frukost,
Maria Zihammou,
smårätter,
tillbehör,
varmrätt,
vegetariskt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)