Chiligryta med pintobönor

Sen min entusiastiska start med Hugh Fearnley-Whittingstalls kokbok har jag haft svårt att komma vidare. Jag har en mental lista med recept jag vill testa, men det har liksom inte blivit av. Och det har alltså inte med kokboken att göra, det finns så många recept jag vill testa, utan beror på en massa andra faktorer. Allt från att min familj i ärlighetens namn nog inte är lika sugna på vegetariskt som jag, till brist på tid och energi och att jag alltid verkar sakna några mer avgörande ingredienser när tillfällena ändå uppenbarar sig. Men nu äntligen har det kanske lossnat lite grann. 

I lördags testade jag receptet på chiligryta med pintobönor som diskuterats här i bloggen. Jag lyckades aldrig få tag på pintobönor utan valde istället att använda blandade bönor, men i övrigt gjorde jag inga avsteg från receptet. 

Precis som i Chachouka-receptet handlar det även här om ganska få ingredienser (lök, zucchini, hela burktomater, bönor, paprika och diverse smaksättningar) som ska tillagas långsamt. Det är inte jättemycket jobb, men det är inget man svänger ihop på en kvart heller. Det som gör det här receptet till en fin smakupplevelse, vilket det verkligen är, tror jag mycket är alla de olika smakerna som ingår: grön chili, vitlök, spiskummin, cayennepeppar, kryddpeppar och färska kryddor (koriander, oregano och persilja) framför allt, men även en skvätt rött vin som känns mycket lyckad i sammanhanget. 

Till skillnad från hur jag brukar göra provsmakade jag inte den gröna chilin utan öste bara på med den mängd som stod i receptet (om än enligt den lägre angivelsen) och det blev rätt rejäl styrka i den, men jag tyckte mest att det var gott. Jag serverade den med citronguacamolen från samma kokbok och nachos, vilket funkade bra. Nästa gång (för det kommer absolut att bli en nästa gång med det här receptet) ska jag ha mer koriander till, och kanske hemgjorda tortillas istället? Eller rött ris. 

/Karin