Chiligryta med pintobönor 2

Förr eller senare var det väl oundvikligt att det skulle hända? Att jag skulle göra en rätt ur kokboken som går under smeknamnet secret lover här hemma som jag inte skulle bli helt till mig över. För så ligger det till med denna vegetariska chili som Karin gjort och flera har lovebombat i kommentarerna här i bloggen. Jag blev inte jätteimponerad. Så här: det var en okej chili men den hade inget, jag svär INGET, att komma med i jämförelse med de refrieade beansen som jag gjorde för några veckor sedan.

Ska jag självrannsaka så kanske jag lät den koka lite för länge? För den där skvätten rött vin som Karin hyllade var helt försvunnen i min variant. Sen kan det så klart vara en fråga om smak också. Min man älskade den här chilin (som jag för övrigt inte gjorde med pintobönor utan med kidneybönor som tydligen ska vara en utmärkt ersättare) medan både jag och min syster hyste betydligt svalare känslor vid middagsbordet.

Nå. Det är ändå en bra rätt. Och kanske, kanske gör jag den igen pga såna starka känslor som uttrycks om den och min känsla av att kanske inte ha fått till den. Vi får se.

Detta var för övrigt det sista receptet som jag lagade ur Grön mat. En utvärdering är på ingående och sedan är det dags för nästa kokbok. Eller ska jag säga böcker? Även detta år kommer vi att laga mat ur en julkokbok. Hurra för oss!

/Erika