Köttfärslimpa med ugnsstekta tomater

Jag gillar köttfärslimpa och jag gillar bacon, så Morbergs baconlindade köttfärslimpa som serveras med ugnsstekta tomater kändes som ett säkert kort. Köttfärslimpa känns alltid så rekorderligt att laga och på den punkten funkade det ju även med Morbergs recept, kolla bara så trevligt det ser ut  när baconen är på plats.



Men smaken. Nä, det här blev bara tråkigt och intetsägande. Egentligen inte så förvånande, det är ju nästan ingen smaksättning, förutom bacon och lagerblad (som man petar in under baconen) bara salt och peppar.



Det här receptet kommer jag inte att göra om, jag rekommenderar istället att kolla på Epicurious, där jag brukar hitta recept som jag använder som  utgångspunkt att variera utifrån vad jag har hemma.

/Karin

PS Kokboksklubben finns förresten numera även på instagram. Där heter vi Kokboksklubben rätt och slätt. (Du hittar oss också på instagram.com/kokboksklubben om du inte använder appen). Där kan det hända att vi postar lite fler bilder när vi testar olika recept, och kanske en och annan mer orelaterad matbild. DS

Stekta lammkotletter med vitlökssmör

Jag tycker det är roligt att Morberg inte håller sig strikt till svenska husmansklassiker utan även ger rum för ett och annat franskt recept. För nog måste lammkotletter med vitlökssmör mer räknas till det franska köket?

Det här vitlökssmöret blev verkligen hur gott som helst! Det innehåller inga konstigheter: smör, vitlök, persilja och citron, men så bra det blev. Kanske är det citronen som gör det, jag vet inte. Rätten som helhet blev också lyckad, jag gillar att det är en ganska enkel anrättning som ändå känns mer helg än vardag = lämplig en fredagkväll efter jobbet när man varken hinner eller orkar ställa sig och laga till något komplicerat.

Morberg skriver om lammet att han hatar när man får lammkotletter som inte är helt kluvna och att han alltid klyver lammsadeln rakt igenom så att man kan steka kotletten på båda sidor. Det säger inte mig något särskilt, när man nu skriver så hade jag gärna sett lite bättre instruktioner om hur det går till/hur de ska se ut, men där fick man inte någon direkt vägledning. Men stekte dem på båda sidor gjorde jag, så jag kanske gjorde "rätt" ändå.

Vi serverade lammkotletterna med klyftpotatis, tomatsallad, citron och haricot verts.

/Karin

Wallenbergare

Då är jag igång med Morberg lagar husmanskost. Precis som Erika får jag erkänna att jag inte är något stort Per Morberg-fan. (Även om jag gärna lagar hans lasagne). Utan Kokboksklubben hade jag nog aldrig köpt den här kokboken, men det är ju å andra sidan det som är lite roligt, att gå utanför bekvämlighetszonen. (Dock gillar jag husmanskost, så det är ju inte SÅ himla långt utanför zonen ändå).

Jag började med en riktig lågoddsare, en av mina favoriträtter: Wallenbergare. Det har jag lagat tidigare, men det var länge sen nu. Skillnaden mot tidigare är nog framför allt att jag inte haft i kryddblandningen epice riche förut. Det är tydligen Tore Wretman som skapat blandningen, och enligt Morberg innehåller den lika delar mald vitpeppar, kryddpeppar, muskotnöt och kryddnejlika. Oavsett gav den en väldigt fin smak till biffarna.

Jag hade köpt fin kalvfärs på Taylor and Jones, i övrigt är det ju bara högst ordinära ingredienser i en Wallenbergare, om än stora mängder äggulor och vispgrädde. Tricket tror jag är att göra som det står i receptet i den här boken, att blanda ner äggulor och grädde lite i taget, för att färsen ska hinna ta upp allt.  Sen skulle man egentligen låta färsblandningen bli ordentligt kall i kylen, men jag hann bara ha den inne där en kort stund. Det funkade dock ganska bra ändå.

Jag serverade dem på klassiskt vis med smält smör, potatismos, gröna ärtor och lingon. Det ska helst vara rårörda lingon men det hade vi inte så det fick bli hemgjord lingonsylt istället vilket gick bra det också. Faktiskt en av de godare Wallenbergare jag ätit och då har jag ätit ett rätt stort antal hittills.

/Karin

Gubbröra

Mja. Nja. "Sådär nöjd" är jag efter att ha lagat mitt första recept ur Morberg lagar husmanskost. För mig är gubbröra en stabbigare rätt än vad den blev den här gången. I Per Morbergs recept har man inte någon potatis – vilket man absolut inte behöver ha för att det ska bli en gubbröra – som jag brukar när jag gör den från höften så att säga. Eller eget huvud kanske låter bättre? Alldeles oavsett så saknade jag den. Potatisen alltså.

Det var egentligen inte något fel på smakerna i Pers variant, förutom det att jag gjorde en tabbe i att råka köpa en ansjovisburk modell mindre. Det skulle jag inte rekommendera någon att göra. För jag saknade den där tydliga ansjovissmaken. För att jämka upp avsaknaden av ansjovis hällde jag i nästan allt spad ur burken. Det kan vara det som gjorde själva röran hemskt rinnig.

Jaja. Enkla anvisningar var det. Och jag kommer att göra gubbröra igen. Många många gånger igen. Kan hända följer jag Pers recept någon av de gångerna? Men njae, mest troligt inte.

Nya kokboken: Morberg lagar husmanskost

Det är bara att erkänna. Jag får ge mig. Jag är helt begeistrad i vår nya kokbok : Morberg lagar husmanskost. Boken kom idag och jag DÖR så mycket som verkar gott och enkelt. Och snygg är den också.

Ni förstår jag var så skeptisk. Hemskt skeptisk. Jag är nämligen inte ett fan av Morberg. Hans "bistra" stil är inte för mig. Därför har jag avfärdat honom så där snabbt och enkelt och fördomsfullt som man bara kan göra när man inte riktigt har tid att bry sig.

Men nu får jag kanske omvärdera honom lite? Eller? Det kanske jag inte kommer att göra. Jag menar titta på bilden från kokboken. LOL! Men laga många av hans recept. Det kommer jag att göra.

Betyg: Systrarna Eisenmans mingelmat

Det måste sägas. Systrarna Eisenmans mingelmat som vi var så peppade på, har inte blivit någon riktig succé. Och ja, det kunde man ju räknat ut med ena lillfingret. Det är som Erika skriver: "Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj." Inte heller en inte fullt så nybliven barnfamilj kan jag konstatera. Vi blev väl tjusade av alla härliga recept och själva stämningen i kokboken. Vem vill inte hålla små trevliga tillställningar där det serveras cocktails och tilltugg liksom? Men nä, just nu finns det inte mycket utrymme för sådant helt enkelt, för någon av oss. Så vi rundar av och utvärderar nu. 

Oavsett hur mycket (lite) användning vi har för den just nu är vi ändå övervägande positiva till boken.  Den är ett fantastiskt uppslagsverk över mingelmat. Över 300 sidor och 565 recept, utifrån olika teman. Stora inspirationsmöjligheter alltså. Generellt tror jag det är där boken är som bäst, som inspiration till en riktig mingeltillställning. Inte om man bara vill ha några tilltugg innan maten (även om den funkar till det också). 

Vi lagade alltså inte så många rätter. 
Karin kom upp i 4 stycken och Erika lagade ett recept.

PLUS

• De recept vi har lagat har till övervägande del varit bra! 
• Boken är en stor inspirationskälla, man blir verkligen sugen på att ställa till med cocktailparty. 
• Bra också med råd om hur mycket mat och dryck man ska räkna med per person, 
• Det är helt enkelt en väldigt trevlig bok, bara fel för oss just nu. 

MINUS

• Drinkdelen är väl snålt tilltagen. Antingen borde man satsat lite mer, eller tagit bort den helt. 
• Om man tittar på recepten mer som separata enheter känns det som att det finns många recept som är väl simpla (t ex parmalindad melon, jag behöver inget recept på det), medan många andra recept känns rätt komplexa/tidskrävande. Dock funkar helheten väldigt bra. 
• Något annat dåligt kan vi inte komma på. 

Betyg

Erika gav boken: 3

Karin gav boken: 4

Det känns lite överflödigt att utse bästa och sämsta rätt här, men jag vill gärna slå ett slag för Ägg Florentine i största allmänhet, så himla gott. 

/Karin

Paj med lax, purjolök och fetaost

Först vill jag säga en sak. Jag älskar den här kokboken som systrarna Eisenman snott ihop. Eller: jag älskar idén om det liv man kan leva när man har behov av en sån här kokbok. Och det ska jag säga er att för en rätt nybliven tvillingmamma kommer en kokbok långt med att bara ge en air av ett liv bortom amning och överfulla blöjhinkar (sorry! det känns som att ordet "blöjhink" inte borde få finnas i en blogg om mat).

Sen vill jag säga en sak till. Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj. För kokboken innehåller recept på plockmat. Plockmat är inte så himla ... aktuellt för småbarnsfamiljer. Inte för den här småbarnsfamiljen i alla fall.

Okej. Med det sagt kan jag berätta att vi har lagat en rätt ur kokboken. Eller, min mamma lagade den här enkla men utsökta pajen när hon var hos oss och hjälpte oss under vår första månad som fyrklöver. Egentligen ska det här bli 24 minipajer men vi valde att göra en stor istället (vilket de också tipsar om i boken).

Jag hatar egentligen lax men i en paj – tillsammans med så trivsamma saker som lite söt purjolök och lite syrlig fetaost – funkade det. Eller "funkade": det blev jättegott! Så gott att jag bad min mamma att göra en till som vi kunde dela i bitar och ha i frysen.

Det är lite så vi jobbar här hemma nu. "Mat som man kan ha i frysen" är nyckelorden. Det och korv med bröd.

/Erika