Wallenbergare

Då är jag igång med Morberg lagar husmanskost. Precis som Erika får jag erkänna att jag inte är något stort Per Morberg-fan. (Även om jag gärna lagar hans lasagne). Utan Kokboksklubben hade jag nog aldrig köpt den här kokboken, men det är ju å andra sidan det som är lite roligt, att gå utanför bekvämlighetszonen. (Dock gillar jag husmanskost, så det är ju inte SÅ himla långt utanför zonen ändå).

Jag började med en riktig lågoddsare, en av mina favoriträtter: Wallenbergare. Det har jag lagat tidigare, men det var länge sen nu. Skillnaden mot tidigare är nog framför allt att jag inte haft i kryddblandningen epice riche förut. Det är tydligen Tore Wretman som skapat blandningen, och enligt Morberg innehåller den lika delar mald vitpeppar, kryddpeppar, muskotnöt och kryddnejlika. Oavsett gav den en väldigt fin smak till biffarna.

Jag hade köpt fin kalvfärs på Taylor and Jones, i övrigt är det ju bara högst ordinära ingredienser i en Wallenbergare, om än stora mängder äggulor och vispgrädde. Tricket tror jag är att göra som det står i receptet i den här boken, att blanda ner äggulor och grädde lite i taget, för att färsen ska hinna ta upp allt.  Sen skulle man egentligen låta färsblandningen bli ordentligt kall i kylen, men jag hann bara ha den inne där en kort stund. Det funkade dock ganska bra ändå.

Jag serverade dem på klassiskt vis med smält smör, potatismos, gröna ärtor och lingon. Det ska helst vara rårörda lingon men det hade vi inte så det fick bli hemgjord lingonsylt istället vilket gick bra det också. Faktiskt en av de godare Wallenbergare jag ätit och då har jag ätit ett rätt stort antal hittills.

/Karin