Biff á la Lindström

Det är så konstigt det här. Att jag som verkligen älskar Biff á la Lindström aldrig har lagat det hemma. Det gäller en massa klassiska husmansrätter inser jag när jag bläddrar i Per Morbergs kokbok. Wallenbergare = älskar men har aldrig lagat. Biff Rydberg = älskar men har aldrig lagat. På det viset är hans kokbok bra. Det är verkligen en hel hop med favoriter som han samlat i sin bok.

Och den här Biff á la Lindström som jag lagade var god. Inte sensationell men god. Och jag kommer säkert att laga Lindsrömare igen för det var ju urenkelt att göra. Men frågan är om jag kommer att följa just det här receptet?

För en sak som slår mig när jag tänker på min framtid med husmanskost är att det här är rätter som jag googlar mig fram till i vanliga fall. Jag läser några olika varianter och går med den som passar min smak bäst. Och det kan väl mycket väl bli så att det blir just det här receptet som jag återkommer till? Men just nu är jag inte övertygad.

Ett problem här är att en stor smaksättare är köttbuljong. Och jag är inte en sån, och kommer nog aldrig att bli en sån, som ställer mig och kokar egen buljong. Jag har inte utrymme att prioritera det så som livet ser ut just nu. Det står till och med i inledningen till receptet att det är viktigt att skyn inte kommer från en grej som legat i staniolpapper. Så jag använde den lite flådigare varianten av Knorrs kalvfonder. Och det blev bra. Men det är ju inte samma sak som något som man gjort själv från grunden. Och som sagt: den personen kommer jag nog aldrig att bli. Inte i den närmsta framtiden i alla fall.