En till fläskpannkaka

Jag har också lagat fläskpannkaka, och till skillnad från Elisabeth är det här ingen standardrätt hos oss. Jag tror helt ärligt att jag inte har ätit det sen i skolan och då minns jag det som gummiliknande, kompakt och ja, stabbigt. Inte gott på något sätt. Så jag har aldrig ens kommit på tanken att ge mig på att laga det i vuxen ålder eftersom det är en sån där rätt som jag helt enkelt "inte tycker om, aldrig har gjort, aldrig kommer göra heller". Men nu fanns det ju en anledning att testa det, plus att det kändes som något som barnen eventuellt skulle kunna tänkas tycka om. (Tänk förresten om det finns fler rätter jag skulle kunna gilla nu, men inte äter p g a hur det smakade på Videdalsskolan på 80-talet?).

Och ja, jag måste erkänna att det var ju inte så tokigt. Enkelt och snabblagat och faktiskt riktigt gott. Jag använde lättrimmat stekfläsk och tyckte det blev bra, men en annan gång testar jag kanske pancetta istället. Och serverar några grönsaker till. Jag gillade att det blev så där fluffigt i konsistensen, och med rårörda lingon till var det riktigt gott. Resten av familjen gav också klart godkänt. I fortsättningen lär nog fläskpannkaka dyka upp som helglunch hos oss med jämna mellanrum. Fast då kanske jag testar Elisabeths grej att ha i finrivna morötter i smeten. Grädden lär jag dock behålla. :)

Honungsmarinerade revbensspjäll

Nästa recept att testas ur Per Morbergs bok var honungsmarinerade revbensspjäll. Det kändes roligt att laga klassiska svenska tjocka revben i motsats till de kladdiga tunna som vi brukar göra.

Både jag och maken hade en matupplevelse i bakhuvudet som vi gärna ville återuppleva - revbenen som serveras på Brösarps Gästgiveri.

Så levde Per Morbergs version upp till det?
Nja är väl svaret.

Det var väldigt gott - tro mig, men inte sådär gudagott som skåningarnas är.

Det här blev en väldigt god söndagsmiddag för hela familjen. Kräsne sonen åt sju potatisar och massor av sås (gräddsås med fyra dl vispgrädde!) och vi andra smorde kråset med riktigt goda revben.

Än så länge tycker jag att denna bok verkligen levererat. Presenttips!

Bortskänkes: kokböcker

Jag har rensat i kokbokshyllan och har nu ett gäng böcker som söker nytt hem. Är det någon som vill ha? Jag ger mer än gärna bort dessa fina böcker som helt enkelt inte får plats här hemma längre.

Böckerna är:

• Per Morberg: Morberg
• Anne Cheng: Asiatisk mat
• Systrarna Eisenman: Soppor, bröd och röror
• Carl Butlers kyckling
• Leila Lindholm: One more slice
• Mattias Larsson: Fredagskocken
• Grönt
• Alexandra Pascalidou: Min stora feta grekiska kokbok
• Det marockanska köket
• Kombinera mat och vin
• Medelhavsmat för svenska kastruller

Kommentera eller maila mig så skickar jag med post.

Korv stroganoff

Jag tycker inte om Korv stroganoff. Inte min man heller. Man skulle nästan kunna säga att det är en av haträtterna i vår familj. Men något visst borde det ju vara med den här himla rätten med tanke på hur otroligt vanlig den är i både hem och lunchmatsalar. Så vi bestämde oss för att ge den en chans. En sista chans. Och gissa vad? Den här gången blev det urgott!

Per Morbergs variant innehåller massor av paprikapulver och kummin. Och kaffegrädde och köttbuljong (andra receptet i rad där den där sabla köttbuljongen skulle vara med). Och resultatet blev både mulligt, krämigt och lagom spicey. En helt strålade rätt helt enkelt. Jag är så glad att jag äntligen fått fatta grejen. Och att jag har ett falukorvsrecept som funkar.

Biff Stroganoff med grönpeppar

Korv Stroganoff gör vi rätt så ofta, men Biff Stroganoff har vi nog aldrig lagat tidigare. Jag tror att just grönpeppar är en ingrediens man inte har i vanligtvis (eller?) och det är nog den som ger det där lilla extra i smaken. För det här var riktigt gott, även om det ser rätt bedrövligt ut. 

Just den här rätten var det faktiskt maken som lagade, han rapporterar att det var mycket enkelt att laga men att han tog lite mindre grädde än det var i receptet och vi höll igen lite grann på grönpepparn också med tanke på barnen. Men det här är ytterligare en rätt som känns rätt snabblagad men ändå tillräckligt kul för att platsa en fredagskväll.

Biff á la Lindström

Det är så konstigt det här. Att jag som verkligen älskar Biff á la Lindström aldrig har lagat det hemma. Det gäller en massa klassiska husmansrätter inser jag när jag bläddrar i Per Morbergs kokbok. Wallenbergare = älskar men har aldrig lagat. Biff Rydberg = älskar men har aldrig lagat. På det viset är hans kokbok bra. Det är verkligen en hel hop med favoriter som han samlat i sin bok.

Och den här Biff á la Lindström som jag lagade var god. Inte sensationell men god. Och jag kommer säkert att laga Lindsrömare igen för det var ju urenkelt att göra. Men frågan är om jag kommer att följa just det här receptet?

För en sak som slår mig när jag tänker på min framtid med husmanskost är att det här är rätter som jag googlar mig fram till i vanliga fall. Jag läser några olika varianter och går med den som passar min smak bäst. Och det kan väl mycket väl bli så att det blir just det här receptet som jag återkommer till? Men just nu är jag inte övertygad.

Ett problem här är att en stor smaksättare är köttbuljong. Och jag är inte en sån, och kommer nog aldrig att bli en sån, som ställer mig och kokar egen buljong. Jag har inte utrymme att prioritera det så som livet ser ut just nu. Det står till och med i inledningen till receptet att det är viktigt att skyn inte kommer från en grej som legat i staniolpapper. Så jag använde den lite flådigare varianten av Knorrs kalvfonder. Och det blev bra. Men det är ju inte samma sak som något som man gjort själv från grunden. Och som sagt: den personen kommer jag nog aldrig att bli. Inte i den närmsta framtiden i alla fall.

Fläskpannkaka

Åh vad glad jag blev när jag läst igenom Per Morbergs bok och hittade flera av min familjs favoriter. Gubbröra, Wallenbergare, Falukorv i ugn (!) och såklart Fläskpannkaka.
Just Fläskpannkaka äter vi säkert varannan vecka då det är enkel smidig vardagsmiddag som alla i familjen gillar (inklusive den kräsne treåringen). Därför är det ju såklart extra roligt att testa Per Morbergs variant av denna klassiker.

Den största skillnaden vid första anblick är att smeten innehåller vispgrädde och rimmat sidfläsk, något som jag inte tror är så vanligt.
Hur blev resultatet?
Jodå - den blev god. Fluffig och lagom salt. Men kanske lite väl fet.
Det blir som en lyxversion av den vanliga. Det är ganska stora mängder fläsk, och jag brukar vanligtvis inte ha i vispgrädde.

Mitt betyg: 3 av 5. Då jag faktiskt tycker att vår vanliga är godare. Det receptet har jag fått från Linas Matkasse och innehåller dinkelmjöl och finriven morot direkt i smeten.