Korv stroganoff #2

Idag har jag också testat Morbergs Korv stroganoff. Till skillnad från Erika gillar jag korv stroganoff, det är kanske inte en favoriträtt men vi gör det hyfsat ofta. Det går snabbt att göra, smakar rätt bra (särskilt sen jag började med att ha i fransk senap, vitlök och citron i såsen) och barnen äter det också. Mycket mer än så begär jag inte av en rätt... (fast jo, det gör jag nog egentligen).

Hur som helst. Morbergs variant hade varierad framgång hemma hos oss. Maken gav den 5 av 5 möjliga (för att vara en stroganoff), jag tyckte själv om den medan barnen inte alls var särskilt förtjusta eftersom den helt enkelt var för stark för dem. Vilket var helt oväntat för mig. Men det var kanske den stora mängden paprikapulver som gjorde det? Tillsammans med kumminfröna gav det i alla fall en riktigt god, lite bitig smak.

Jag gillade också att Morberg använder en blandning av visgrädde och mjölk (eller kaffegrädde) samt köttbuljong, det blev mycket bättre än att bara använda vispgrädde vilket jag har gjort hittills. Morberg understryker också hur viktigt det är med bra falukorv, vi köpte Sorunda falukorv, med 68% kött och den tycker jag är bra i alla fall. Vet inte om Morberg skulle godkänna den. Men det ser ju inte direkt snyggt ut, det känner jag är lite tråkigt med många av de här rätterna.

Stekt kyckling med gräddsås

Helstekt kyckling i ugn är något som vi gör då och då. Oftast utgår vi från ett gammalt Jamie-recept där man lossar lite lätt på skinnet och petar in en blandning av smör, vitlök, citronskal, timjan och parmaskinka under. Fantastiskt gott och enkelt. En klassisk kyckling med gräddsås och gelé är inte så tokigt det heller dock. Måste tyvärr säga att i Per Morbergs tappning blev den ganska slätstruken. Både kycklingen och såsen.

Ok, vi hade inget ansjovisspad i såsen. Jag vägrar faktiskt att öppna en burk ansjovis och sen slänga fisken och bara använda spadet, det känns ytterst onödigt. Nu kan man ju tänka att jag kunde använt det till något, men jag kan absolut inte komma på vad. Och kom igen, vem har egentligen tillgång till roterande spett i sin ugn, som Morberg anger som första alternativ för att steka kycklingen? (Det är ingen teppanyaki-häll, medges, men dock).

En annan grej som jag inte gillar med det här receptet är anvisningarna för stektiden. Morberg anger att kycklingen på 1,5 kg ska steka i två timmar, men den kyckling jag fick tag på vägde drygt 2 kg. Jag hade helt klart föredragit en beskrivning som var mer generell - som den man får när man köper gås på Söderhallarna t ex, "20 minuter per kilo gås". Det kan jag jobba med. (Efter lite googlande löste det så klart sig, men ändå).

Stort plus dock för att barnen gillade maten.

En till fläskpannkaka

Jag har också lagat fläskpannkaka, och till skillnad från Elisabeth är det här ingen standardrätt hos oss. Jag tror helt ärligt att jag inte har ätit det sen i skolan och då minns jag det som gummiliknande, kompakt och ja, stabbigt. Inte gott på något sätt. Så jag har aldrig ens kommit på tanken att ge mig på att laga det i vuxen ålder eftersom det är en sån där rätt som jag helt enkelt "inte tycker om, aldrig har gjort, aldrig kommer göra heller". Men nu fanns det ju en anledning att testa det, plus att det kändes som något som barnen eventuellt skulle kunna tänkas tycka om. (Tänk förresten om det finns fler rätter jag skulle kunna gilla nu, men inte äter p g a hur det smakade på Videdalsskolan på 80-talet?).

Och ja, jag måste erkänna att det var ju inte så tokigt. Enkelt och snabblagat och faktiskt riktigt gott. Jag använde lättrimmat stekfläsk och tyckte det blev bra, men en annan gång testar jag kanske pancetta istället. Och serverar några grönsaker till. Jag gillade att det blev så där fluffigt i konsistensen, och med rårörda lingon till var det riktigt gott. Resten av familjen gav också klart godkänt. I fortsättningen lär nog fläskpannkaka dyka upp som helglunch hos oss med jämna mellanrum. Fast då kanske jag testar Elisabeths grej att ha i finrivna morötter i smeten. Grädden lär jag dock behålla. :)

Honungsmarinerade revbensspjäll

Nästa recept att testas ur Per Morbergs bok var honungsmarinerade revbensspjäll. Det kändes roligt att laga klassiska svenska tjocka revben i motsats till de kladdiga tunna som vi brukar göra.

Både jag och maken hade en matupplevelse i bakhuvudet som vi gärna ville återuppleva - revbenen som serveras på Brösarps Gästgiveri.

Så levde Per Morbergs version upp till det?
Nja är väl svaret.

Det var väldigt gott - tro mig, men inte sådär gudagott som skåningarnas är.

Det här blev en väldigt god söndagsmiddag för hela familjen. Kräsne sonen åt sju potatisar och massor av sås (gräddsås med fyra dl vispgrädde!) och vi andra smorde kråset med riktigt goda revben.

Än så länge tycker jag att denna bok verkligen levererat. Presenttips!

Bortskänkes: kokböcker

Jag har rensat i kokbokshyllan och har nu ett gäng böcker som söker nytt hem. Är det någon som vill ha? Jag ger mer än gärna bort dessa fina böcker som helt enkelt inte får plats här hemma längre.

Böckerna är:

• Per Morberg: Morberg
• Anne Cheng: Asiatisk mat
• Systrarna Eisenman: Soppor, bröd och röror
• Carl Butlers kyckling
• Leila Lindholm: One more slice
• Mattias Larsson: Fredagskocken
• Grönt
• Alexandra Pascalidou: Min stora feta grekiska kokbok
• Det marockanska köket
• Kombinera mat och vin
• Medelhavsmat för svenska kastruller

Kommentera eller maila mig så skickar jag med post.

Korv stroganoff

Jag tycker inte om Korv stroganoff. Inte min man heller. Man skulle nästan kunna säga att det är en av haträtterna i vår familj. Men något visst borde det ju vara med den här himla rätten med tanke på hur otroligt vanlig den är i både hem och lunchmatsalar. Så vi bestämde oss för att ge den en chans. En sista chans. Och gissa vad? Den här gången blev det urgott!

Per Morbergs variant innehåller massor av paprikapulver och kummin. Och kaffegrädde och köttbuljong (andra receptet i rad där den där sabla köttbuljongen skulle vara med). Och resultatet blev både mulligt, krämigt och lagom spicey. En helt strålade rätt helt enkelt. Jag är så glad att jag äntligen fått fatta grejen. Och att jag har ett falukorvsrecept som funkar.

Biff Stroganoff med grönpeppar

Korv Stroganoff gör vi rätt så ofta, men Biff Stroganoff har vi nog aldrig lagat tidigare. Jag tror att just grönpeppar är en ingrediens man inte har i vanligtvis (eller?) och det är nog den som ger det där lilla extra i smaken. För det här var riktigt gott, även om det ser rätt bedrövligt ut. 

Just den här rätten var det faktiskt maken som lagade, han rapporterar att det var mycket enkelt att laga men att han tog lite mindre grädde än det var i receptet och vi höll igen lite grann på grönpepparn också med tanke på barnen. Men det här är ytterligare en rätt som känns rätt snabblagad men ändå tillräckligt kul för att platsa en fredagskväll.