Stekt kyckling med gräddsås

Helstekt kyckling i ugn är något som vi gör då och då. Oftast utgår vi från ett gammalt Jamie-recept där man lossar lite lätt på skinnet och petar in en blandning av smör, vitlök, citronskal, timjan och parmaskinka under. Fantastiskt gott och enkelt. En klassisk kyckling med gräddsås och gelé är inte så tokigt det heller dock. Måste tyvärr säga att i Per Morbergs tappning blev den ganska slätstruken. Både kycklingen och såsen.

Ok, vi hade inget ansjovisspad i såsen. Jag vägrar faktiskt att öppna en burk ansjovis och sen slänga fisken och bara använda spadet, det känns ytterst onödigt. Nu kan man ju tänka att jag kunde använt det till något, men jag kan absolut inte komma på vad. Och kom igen, vem har egentligen tillgång till roterande spett i sin ugn, som Morberg anger som första alternativ för att steka kycklingen? (Det är ingen teppanyaki-häll, medges, men dock).

En annan grej som jag inte gillar med det här receptet är anvisningarna för stektiden. Morberg anger att kycklingen på 1,5 kg ska steka i två timmar, men den kyckling jag fick tag på vägde drygt 2 kg. Jag hade helt klart föredragit en beskrivning som var mer generell - som den man får när man köper gås på Söderhallarna t ex, "20 minuter per kilo gås". Det kan jag jobba med. (Efter lite googlande löste det så klart sig, men ändå).

Stort plus dock för att barnen gillade maten.