En dag under mellandagarna lagade vi Morbergs Wienerschnizel. Med "vi" menar jag min mamma och pappa som varit här och firat jul och hängt med oss och tvillingarna.
Wienerschnitzel är en av mina favoriträtter men också en rätt som jag konstigt nog aldrig lagat hemma. I Per Mobergs variant gör man schnitzeln på kalvkött och serverar med citron, kapris och ansjovis. Det var jättegott. På riktigt jäkla jättegott alltså att äta den med ansjovis. Sältan i fisken och kaprisen var ljuvlig ihop med paneringen. Citronen är som alltid en vän för att ta ner lite av den feta känsla som just smörstekt panering innebär.
Att tillbehöret var gröna ärtor kändes väl sådär till att börja med men till min stora – enormt stora – förvåning var det riktigt gott. Ska 2013 bli året då jag börjar äta gröna ärtor? Det skulle vara stort. Så det får jag ge han Morberg. Han har fått mig att äta, och nästan börja gilla, gröna ärtor. Bara det är värt en extra guldstjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar