Kyckling saltimbocca

Idag har jag invigt Jamie grillar. Valde en enkel rätt att börja med, kyckling saltimbocca, d v s bacon-lindad utbankad kycklingfilé med färsk salvia. Vi serverade den med grillade cocktailtomater, grillad aubergine och färsk citron (och potatiskroketter, för barnens skull).

 

 

 Jag gillade den här rätten av flera anledningar: jag fick användning för min lilla behändiga köttklubba som jag köpte på Muji i Tokyo, det ingick bacon i rätten och den var superenkel att laga. Och så var den dessutom god. Det enda jag saknade var lite mer tips på tillbehör. Men bra start för Jamie tycker jag!

/Karin

Jamie grillar!

Idag kom den, Jamie grillar. (Om man ska vara petig verkar det nästan som att den faktiskt heter Jamie magazine grillar). Och ja, jag vill laga allt i den. Eftersom jag köper tidningen ibland känner jag igen några recept, ett har jag t o m lagat tidigare men det är inte någon nackdel direkt. Dessutom är recepten i kokboken på svenska, i tidningen är ju allt på engelska och just när det gäller matlagning kan det ställa till en del problem tycker jag.

Hur som helst, hör bara hur gott det låter:

Water melon glory
Fruktträdgårdsmojito
Hummerburgare (den har jag lagat tidigare och den smakade lika gott som den lät)
BBQ-sardiner med gazpacho-shots
Den slutgiltiga fläskmackan
Superkladdiga revbensspjäll
Makalös masalarub till fisk
Asiatisk vattenmelonsallad
Fryst chili- och mangoyoghurt
osv

Å-å-åh!

/Karin

Betyg: Grönt - välja, hantera, tillaga

Det har nog inte undgått någon att ingen av oss riktigt föll för boken Grönt. Det verkade så bra på pappret, vi var alla tre sugna på att laga vegetariskt. Ja, man kan säga att vi var helt redo att falla för den nya boken. Och så blev vi så besvikna. Så besvikna att vi övergav boken i förtid. Men en utvärdering ska den ju få. Av olika omständigheter har vi inte kunnat ses för att utvärdera den, men det ska inte hindra oss.

Karin lagade ett recept. Erika lagade två, och Elisabeth lagade faktiskt noll.

PLUS

• Ändå ganska bra med uppslagsdel med bra bilder och information om olika grönsaker.  

MINUS

• Tråkiga bilder. Man blir inte ett dugg lockad att laga rätterna. Faktiskt får jag lite samma känsla som när jag tittar på bilderna i min gamla hemkunskapsbok (tryckt på sent 70-tal, men använd under mitten/slutet av 80-talet). 
• Flera av recepten är inte ett dugg vegetariska. Det känns inte ens som att grönsakerna spelar huvudrollen i många av recepten. 
•  Det saknas en röd tråd. En röd tråd som gärna hade fått vara tja varför inte VEGETARISK? I Grönt varvas varvas recept på saltimbocca och Texas chiligryta med tom ka gai med kyckling och ekologiska tigerräkor och Wallenbergare.
• Uppslagsverksinformationen är lite väl basal ibland. För vem har inte koll på att att vinter inte är säsong för tomater eller att sparris finns på våren? 

Betyg
Karin gav betyget 2. (Utan själva uppslagsdelen hade det nog blivit en 1:a).
Erika gav betyget 1.
Elisabeth gav betyget 0.

Bästa och sämsta rätt känns lite överflödigt att utse.

/Karin

I väntan på inspiration

I desperat behov av ny inspiration har Kokboksklubben beslutat sig för att välja en ny kokbok och överge den nuvarande, Grönt: välja, hantera, tillaga. Utvärdering av den kommer, men den här gången ville vi inte vänta tills vi hittar ett tillfälle att ses med att beställa nästa bok. Den här gången föll valet på Jamie grillar, vilken inte är utgiven av Jamie Oliver som man skulle kunna tro utan Jamie magazine (f ö en  mycket trevlig mattidning) vilket är nästan, men inte exakt samma sak.

Medan vi väntar på den har jag plockat fram en av mina gamla favoriter, Junkfood på riktigt, och bakat egna korvbröd ur den. Det blir sån himla skillnad med egna korvbröd, så det är helt klart värt jobbet. Degen är egentligen ganska enkel att få till: 75 g jäst, 50 g smält smör, 6 dl mjölk, 1 tsk salt och 15 dl vetemjöl. Jag har fortfarande ingen assistent (mer än maken) så jag knådade för hand i 10 minuter (enligt receptet skulle det vara 15 minuter men det gick bara inte). Tio väldigt långa minuter, men jag ville inte slarva bort resultatet och jag tror att det var värt det. Degen ska först jästa 30 minuter och sen formar man korvbröden (vilket tog en himla tid faktiskt) och sen ska de jäsa 30 minuter till innan man penslar dem (jag tog mjölk istället för ägg, det brukar jag göra när jag bakar hamburgerbröd, gillar det bättre) och gräddar dem i 250 grader ca 10 minuter.

Och som sagt, så gott det blir. Vi åt dem med chorizos och merguez (från argentinaren i Hötorgshallen), surkål, ajvar, rostad lök och ja, senap och ketchup. Skulle haft hackad färsk lök till också, men det glömde vi bort. Bra söndagslunch!

/Karin

Sumac!

Kommer ni ihåg Junk food på riktigt som vi testade för tre böcker sen? Den innehåll inte särskilt många ingredienser som var svåra att få tag på, men i receptet på lammfärskebab ingick det en krydda som heter sumac som inte direkt ingår i standardsortimentet på Coop.

Men härom helgen när jag var i Istanbul hittade jag den (och annat smått och gott som hel koriander, stjärnanis, kanelstänger, äpplete, kardemummakapslar och ett par kilo nötter och torkad frukt) när jag gick loss inne på kryddbasaren, Enligt kryddkillen är den god på sallad, i yoghurt och annat, men först ska jag testa att göra den där lammfärskebaben igen.

(Sumac är den rödaktiga kryddan i översta påsen).

/Karin

Drömmar om nästa kokbok

Jag tror inte att jag är ensam om att inte vara over the roof över vår nya kokbok. Hoho ekar det tomt här på bloggen.

Karin? ... arin ... arin ... arin

Elisabeth? ... lisabeth ... beth ... beth

Näe. Inget svar.

Så länge fantiserar jag om nästa kokbok. Som kanske kan vara en med mingelmat? Är mycket pepp på Systrarna Eisenmans senaste. Eller kanske en bok med sötebröd? Vore inte det något? Mmm ...

//Erika

Kokt kronärtskocka med citron och kaprissmör

Jag älskar kronärtskockor, verkligen älskar. Det är något med pillandet, det här att man äter dem med händerna och att det tar tid som gör att jag både känner mig lyxig och enkel på samma gång.

Oftast äter jag dem med en klick smör och flingsalt. Ibland kanske jag svänger ihop en vinägrett men regeln är att tillbehöret ska vara så enkelt som möjligt för att inte dominera den milda kronärtskockssmaken. Eftersom jag också är ett stort fan av kapris lät det här receptet som en strålande idé: kokt kronärtskocka med ett smör som man bara adderar lite kapris och gräslök i.

Resultatet skakade väl kanske inte om min värld direkt men gott var det. Kapris och kronärtskocka var en mycket lyckad smakkombination.

Vad jag däremot ställer mig lite frågande till är beskrivningen av hur man tillagar själva skockorna. I alla andra recept som jag brukar gå efter är man tydlig med att man ska bryta av skaftet för att bli av med de lite hårda trådar som annars letar sig in i kronärtskockans hjärta (är står att man ska bryta eller skära av stjälkarna). Man brukar också alltid skära bort toppen på skockan innan kokning, för att bli av med de taggar som sitter högst upp på varje blad som man annars riskerar att sticka sig på när man sedan äter den. Här står också att man ska koka skockorna "i 30 minuter eller tills bladen lossnar". Det låter lite som att bladen ska flyta runt i grytan, inte sant? Hu så hemskt! Så ska det ju inte vara. Nu tror jag inte att det var så receptmakerskan menade men har man aldrig kokat skockor förut finns det risk för missförstånd. Och misslyckande. Här står inte heller med att man ska ställa skockorna upp och ner i ett durkslag ett par minuter efter kokning för att bli av med vattnet som trängt in mellan bladen. Jag skulle säga att det är ett rätt viktigt moment. Håller ni inte med?

Allt som allt skulle jag säga att det är inte är ett recept som gör att det är värt att springa iväg och köpa kokboken. Som jag skrev i förra inlägget så är det här nog mer en kokbok för de som gillar fakta om mat (mer specifikt grönsaker).

Spännande fortsättning följer: kommer jag hitta något sådant – ett kokboks-köp-värdigt-recept? Vi får se. Vi får se.