Oftast äter jag dem med en klick smör och flingsalt. Ibland kanske jag svänger ihop en vinägrett men regeln är att tillbehöret ska vara så enkelt som möjligt för att inte dominera den milda kronärtskockssmaken. Eftersom jag också är ett stort fan av kapris lät det här receptet som en strålande idé: kokt kronärtskocka med ett smör som man bara adderar lite kapris och gräslök i.
Resultatet skakade väl kanske inte om min värld direkt men gott var det. Kapris och kronärtskocka var en mycket lyckad smakkombination.
Vad jag däremot ställer mig lite frågande till är beskrivningen av hur man tillagar själva skockorna. I alla andra recept som jag brukar gå efter är man tydlig med att man ska bryta av skaftet för att bli av med de lite hårda trådar som annars letar sig in i kronärtskockans hjärta (är står att man ska bryta eller skära av stjälkarna). Man brukar också alltid skära bort toppen på skockan innan kokning, för att bli av med de taggar som sitter högst upp på varje blad som man annars riskerar att sticka sig på när man sedan äter den. Här står också att man ska koka skockorna "i 30 minuter eller tills bladen lossnar". Det låter lite som att bladen ska flyta runt i grytan, inte sant? Hu så hemskt! Så ska det ju inte vara. Nu tror jag inte att det var så receptmakerskan menade men har man aldrig kokat skockor förut finns det risk för missförstånd. Och misslyckande. Här står inte heller med att man ska ställa skockorna upp och ner i ett durkslag ett par minuter efter kokning för att bli av med vattnet som trängt in mellan bladen. Jag skulle säga att det är ett rätt viktigt moment. Håller ni inte med?
Allt som allt skulle jag säga att det är inte är ett recept som gör att det är värt att springa iväg och köpa kokboken. Som jag skrev i förra inlägget så är det här nog mer en kokbok för de som gillar fakta om mat (mer specifikt grönsaker).
Spännande fortsättning följer: kommer jag hitta något sådant – ett kokboks-köp-värdigt-recept? Vi får se. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar