Det har varit lite trögt att komma igång med den nya kokboken, det måste sägas. Vi valde ju Grönt: välja, hantera, tillaga för att vi alla tre var sugna på att laga mer vegetariskt och ur den aspekten är kanske inte den här kokboken en riktig fullträff, känns som att det är mer recept på tillbehör och icke-vegetariska rätter. Inför påsken fastnade jag i alla fall för ett rätt enkelt recept på vit sparris. Det som var bra för mig med det receptet är att vit sparris är en grönsak jag inte alls är van vid. Grön sparris äter och lagar jag i tid och otid men vit sparris har jag nog aldrig använt själv, även om jag har ätit det vid ett fåtal tillfällen. Jag har liksom haft för mig att jag tycker bättre om grön sparris.
Det första jag noterade med receptet var att det lätt kunde bli väldigt dyrt. Enligt ingredienslistan skulle det vara 3 sparrisar var, vilket ju inte låter så mycket, men när de sparrisar man hittar väger i runda slängar 125 gram styck och kilopriset är 290 kr så inser man att de 8 sparrisar man plockat på sig (till fyra personer), vilket ju även det var färre än i receptet, vägde in på över 1 kg och då pratar vi om en enda rätt på påskbuffén. Nåja.
Rätten var annars extremt lättlagad. Skala sparrisarna, koka dem, rör ihop en äggröra på ägg, grädde och gräslök, servera med denna och löjrom. Svårast var att veta när sparrisarna var lagom kokta, kanske att de blev lite väl mjuka, men ändå helt ok. Jag tyckte att det smakade bra, särskilt ihop med tillbehören och kanske i synnerhet själva knoppen ihop med tillbehören, men det blir ju en väldigt exklusiv och resurskrävande rätt om man bara äter knoppen och slänger bort resten, så kan vi ju inte ha det. Sammanfattningsvis kommer jag nog att hålla mig till grön sparris även i fortsättningen, men det var en trevlig rätt att prova med fint sammansatta smaker.
/Karin
Du måste gå och äta vit sparris på någon av alla restauranger som serverar det nu. Du kommer att omvärdera i en blinkning. För vit sparris äger liksom den gröna alla dagar i veckan!
SvaraRaderaJag brukar hålla utkik efter att Tennstopet ska ha vit sparris på menyn. Där serverar de den på klassiskt vis med hollandaise nomnom!
Det måste jag göra! Fast det kanske blir nästa år, för nu är det väl nästan för sent antar jag.
SvaraRaderaNästa vår går vi tillsammans! Mmmmums!
SvaraRadera