Tankar om Grönt och en lagad sparrisrisotto

Jag lagar väldigt mycket och ofta vegetarisk mat. Det beror främst på att jag verkligen gillar veggokäk så klart men grunden kommer av att så väldigt många av mina närmsta är vegetarianer: min syster, min bror med familj, mina gudbarn och deras föräldrar och en hel hög med vänner är det sedan många år tillbaka. Det beror nog på att jag ursprungligen kommer från Umeå där veganismen hade sitt centrum under nittiotalet. Det är klart att hela straight edge-rörelsen påverkade oss.

Jag har till och med själv varit vegetarian ... nästan i alla fall. Under ett par tre år när min man var veggo var det enda animaliska jag åt parmaskinka eller salami någon gång i halvåret (det var för gott för att jag skulle kunna sluta) – jag åt inte ens köttbuljong. Vart är det jag vill komma med detta rabblande? Jo, jag har plöjt en och annan grön kokbok. Jag har till och med skrivit en egen vegetarisk kokbok. Och Grönt välja hantera tillaga gjorde mig inte glad. För här hittar jag tyvärr ingen inspiration till att laga ny rolig vegetarisk mat. Det är, precis som Karin skriver, en bok med vegetariska tillbehör och en väldig massa "vanlig" mat. Det är inte några recept som direkt sticker ut, och jag kan inte heller hitta någon röd tråd. Här varvas saltimbocca och Texas chiligryta med tom ka gai med kyckling och ekologiska tigerräkor och Wallenbergare.

Och sen är det spaltkilometer med fakta om olika grönsaker, bönor och örter. Jag är inte så förtjust i såna "uppslagskokböcker". Sen är det lite så att jag kanske redan visste att vinter inte är säsong för tomater eller att sparris finns på våren.

Jag vill inte låta som en snobb här. För dom som är vetgiriga är det här säkert fenomenalt. Men detta är verkligen inte en kokbok i min smak. Om det inte vore för Kokboksklubben tror jag att jag redan skulle ha lämnat in boken till Myrorna. Men nu är jag ju med här och därför har jag lagat ur den.

Först ut gjorde jag sparrisrisotto. Vad jag gillade med den var att man rev ner citronskal i risotton. Mycket gott! Men. Sen hade man i grädde i den (för att få den krämig antar jag) och det var inte alls upp min allé. Jag är nog rätt kosher när det kommer till risotto. Jag vill ha den krämig men krämigheten ska komma från stärkelsen i riset kombinerat med massor av parmensan och en rejäl klick smör.

Så. Njae. Det är en fet uppförsbacke för den här stackars kokboken. Det är det.

/Erika