Betyg: Morberg lagar husmanskost

I förrgår var det äntligen dags för Kokboksklubben att ses IRL, hurra! Sen vi sågs sist har det hänt massor, bland annat har tre nya bebisar kommit till världen :) Så vi hade minst sagt mycket att diskutera, men kvällens huvudämne var såklart Per Morbergs kokbok Morberg lagar husmanskost.

Vad tyckte vi då?
Först och främst så passade Morbergs bok oss bättre än den senaste (Systrarna Eisenmans Mingelmat), och den fick flera av oss att testa rätter som man trott att man inte tyckt om. Vi testade också att laga några av våra restaurangfavoriter.

För min (Elisabeth) familj passade Morberg bra. Flera av rätterna är stående klassiker på vår meny (som fläskpannkaka), men vi testade Morbergs versioner som omväxling. Den stora skillnaden var mer smör och mer grädde. Just det visade sig vara en sak som återkom i nästan alla hans recept. Så det är väl lite av kontentan av boken - mer smör och mer grädde. Det, och köp bra kött.

Totalt lagade vi 25 recept (rekord!) och bara det i sig är ett bra betyg. Vi var taggade och sugna på att testa många olika recept. Boken passade även bra in i våra liv som de ser ut nu när vi ju är småbarnsfamiljer allihop.

Karin lagade 11 rätter, Erika lagade 9 rätter och Elisabeth lagade 5 rätter.

PLUS

• Vi är på gång! Efter en liten svacka med böcker som inte riktigt funkat så har vi hittat rätt. Det här var (och är) en mycket inspirerande kokbok.
• Vitlökssmöret måste vara det mest hyllade smöret hittills.
• Flera rätter (t ex lammkotletterna) var väldigt lättlagade men kändes ändå "fredags-festliga"
• Flera gamla klassiker kändes roligare i Morbergs tappning, ofta tack vara någon lite ovanligare smaksättning eller litet tillägg.
• Boken påminde oss om rätter som lite fallit i glömska.
• De flesta recept är både enkla följa och att tillaga. 

MINUS

• Vissa delar av recepten var lite väl krångliga. Egengjord buljong krävde t. ex 3 kg sågade ben av kalv.
• Vissa saker borde beskrivas bättre i boken. Vet alla att rundkornigt ris är grötris? Eller hur man gör brynt smör?
• Några recept kändes riktigt alldagliga, och det behöver ju husmanskost inte alls vara. 
• Och ja, lite svårt kanske man kan ha för Morbergs jargong ibland. 
• Fiskrecepten kändes inte alls lika inspirerande som köttrecepten
• Vi saknade också serveringstips i många fall, något litet grönsakstillbehör hade man gärna velat ha till de flesta rätterna.

BÄSTA RECEPT: 
Erika: Lammkotletter med vitlökssmör.
Karin: Wallenbergaren. Och vitlökssmöret så klart.


SÄMSTA RECEPT: 
Erika: Trots att jag inte var dödsförtjust i Morbergs variant av Gubbröra skulle jag ändå inte säga att det det är ett "sämsta recept". Jag tycker nog att allt jag lagade ur boken blev gott.
Karin: den baconlindade köttfärslimpan


BETYG (skala 1-5 där 5 är högst)
Erika: 3
Elisabeth: 4
Karin: 3

/Elisabeth

Nästa kokbok: Fransk Bistro!

Efter en fantastiskt trevlig middag ute på lokal igår där medlemmarna i Kokboksklubben både sablade sönder och älskade ihjäl Per Morberg lagar husmanskost så beslutades det vilken som blir vår nästa kokbok. Det blir en sprillans ny kokbok med fransk mat. Ohlala är allt vad jag har att säga om det hela efter att ha lagt beställning och provläst boken. Oh la FRIKKIN' la! Jag nomnomnomar ihjäl mig.

Recension och betyg på Per Morbergs kokbok kommer snart. Mycket snart.

Erika

Torsk med pepparrot och brynt smör

Jag har bläddrat och bläddrat i fiskdelen av Morberg lagar husmanskost men egentligen inte fastnat för något recept. (Så är det ju ofta, varför är det så mycket svårare med fisk?). Men så fick jag finfin torskfilé från Årstiderna häromdagen och eftersom det brukar vara så fin smak på den tänkte jag att den skulle kunna passa med de rena smakerna i receptet Torsk med pepparrot och brynt smör. (Och pepparrot är ju alltid gott).

Morberg använder torskrygg med ben i sitt recept, och det jag hade var alltså filé, men annars följde jag receptet till punkt och pricka, i princip. Fisken skulle kokas tillsammans med lagerblad, vit- och kryddpepparkorn och morot. Det funkade så klart, men för mig är den där väldigt klassiska, svenska husmanssmaken som förekommer i väldigt många husmansrätter dels inte någon riktig favorit och dels lite överflödig i det här sammanhanget där man får så många andra smaker. Jag ser hellre att torsken får smaka som den gör, rakt upp och ner.

Vi serverade torsken enligt anvisning med drivor av färskriven pepparrot, brynt smör och (efter ett litet missöde där potatisen fick koka för länge) med pressad potatis. Jag tycker att det brynta smöret verkligen är pricken över i:et här. (Även om maken inte höll med). Den nötiga smaken funkar så väldigt bra ihop med torsken och pepparroten. Som i en del andra recept tycker jag dock att Morberg kunde ha skrivit en mening eller två om tekniken, i det här fallet alltså hur man bryner smör. Eller är det verkligen allmänkunskap nuförtiden? Förutom att husmanskost känns som att det fått en revival de senaste åren är det ju framför allt vår mattradition och väldigt mycket ett hantverk och som sådant kan man kosta på sig att beskriva en del moment lite bättre.



Saknar också idéer på (grönsaks)tillbehör till även den här rätten. Personligen tycker jag också det känns så tråkigt att ställa fram den här typen av väldigt färglös mat, jag föredrar när det händer lite mer på tallriken rent visuellt, men det ligger ju mycket i husmanskostens natur.

Ännu en fläskpannkaka

Se där. Ännu en rätt som fått vakna till liv tack vare Per Morberg och hans kokbok. Jag har skrivit det här förr men det är värt att dra igen: Det är på just det viset som jag tycker att hans kokbok fyller en funktion för mig. En viktig funktion. Han påminner mig om alla de rätter som jag tycker om men inte har lagat på länge. Om ens någonsin?

Och även om jag råkade bränna fläsket en aning (på grund av två små tigrar som skrek och ville ha underhållning samtidigt som jag försökte kocka ihop en lunch) så blev den väldigt god. Fläskpannkakan alltså.

Åter igen är det inget speciellt med rätten, inget som sticker ut. Det är grundreceptet med en extra skvätt fett (i det här fallet grädde) som gör att det blir så gott. Och det är gott så.

Jag är mycket glad att mitt sista recept från Pers kokbok fick bli ett som jag gillade. Mitt sista innan utvärderingen vill säga. Den sker imorgon. Hurra! Hurra för att vi ska ses och hurra för att vi får börja med en ny kokbok snart. Det är jag mer än redo för.

/Erika

Fiskpudding

Att gränsen för min kärlek till den här kokboken skulle komma vid ett fiskrecept är kanske inte det mest förvånande som hänt mig här i livet. Att jag valde att tillaga fisk däremot = mycket förvånande. För trots att jag snart blir 38 år så gillar jag inte fisk. Man skulle nog till och med kunna säga att jag hatar fisk? Men det gör jag inte. Säger det alltså för det låter inte bra. Men det är så jag känner.

I alla fall.

Här om dagen lagade jag Per Morbergs fiskpudding och till min stora förvåning (jag kör tydligen mycket på förvåning i det här inlägget) tyckte jag att det blev rätt gott. Trots torsk i anrättningen. Nu dränkte jag visserligen in varje tugga med rejält med smält smör och säg något som inte blir gott med rejält med smör liksom men ändå. Jag åt fisk och jag dog inte. För det ska herr Morberg ha rejält med beröm.

Det som gör att min crush på kokboken gått över är att det här var ett väldigt omständligt och tidsmässigt utdraget recept. Först skulle riset (det rundkorniga som alltså är grötris fick jag googla mig till i affären vid den smått överväldigande rishyllan) kokas med salt och smör i tio minuter. Sen skulle riset kokas med mjölk i jag vet inte hur många minuter. Sen skulle det svalna. Sen skulle det blandas med fisk och ägg och dill och SEN köras i ugnen i hundra år till. Amen ni hör ju.

Så mycket jobb för att äta fisk? Nja. Skulle inte tro det. Trots att det var rätt gott.

//Erika

Biff à la Lindström #2

Precis som Erika har jag testat att laga Biff à la Lindström. Det är en rätt jag gillar och som jag har för mig att jag har lagat förut, även om jag inte kommer ihåg några detaljer. I Morbergs tappning är den god, men jag måste ändå säga, inget speciellt. Jag tycker om när man känner kaprissmaken tydligt och det gjorde man inte här. (Vilket maken dock föredrog).

Rätten är ganska lättlagad, även om det är en del moment och hel del pyssel med allt som ska finhackas till smeten. Efter våra diskussioner om köttbuljong köpte jag kalvbuljong i en kötthandel (Lulles på Söderhallarna) och det känns ju som att det gör skillnad.

Nu när jag hittat tillbehörs-kapitlet är jag lite sugen på att prova Morbergs recept på egen buljong, men jag känner mig inte helt säker på var jag får tag på "3 kg sågade ben av kalv eller vilt". Vi serverade den med klyftpotatis och gröna ärter. På något sätt känns det som att just gröna ärtor passar väldigt bra som tillbehör till många husmansrätter, gör det inte?

Biffstek med lök

Idag har vi gjort Biffstek med lök till middag från Morberg lagar husmanskost. Jag köpte riktigt fin ryggbiff med rejäl fettkappa på Taylor and Jones. Rätten som sådan är både lätt- och snabblagad, det handlar mest om att steka löken tills den får fin färg och är mjuk, låta den koka ihop med buljong en stund och steka köttet. Att steka kött tycker jag dock ofta känns lite grann som ett lotteri. Jag har hyfsad koll på teorin (rumstempererat, hög värme, vila), men det kan ändå lika gärna bli för välstekt som för rött. Jag vill gärna ha mitt kött rätt blodigt, men det får inte vara rått om ni förstår vad jag menar.

Idag blev det i alla fall riktigt, riktigt bra. I Morbergs recept stod det att man skulle banka ut köttet till det var ca 1 cm tjockt, men det tyckte jag kändes lite tunt så jag lät det vara ca 1,5 - 2 cm tjockt, som jag fick det i affären. Och sen gjorde jag som det stod, stekte det på hög värme 2 minuter per sida. Sen fick köttet vila en stund och det var väl det som gjorde det, för det blev perfekt rosa. Vi serverade det med klyftpotatis istället för kokt potatis. Som helhet smakade det väldigt bra, även detta en bra fredagsmiddag. Maken tyckte dock att vi kunde ha skippat råsockret i den stekta löken, men det tyckte jag gav en fin smak. Och till och med barnen gillade köttet, hurra.

För övrigt upptäckte jag ett kapitel i kokboken som jag inte har sett tidigare. Allra längst bak finns ett avsnitt som handlar om såser och tillbehör. Irriterande att jag inte har hittat det tidigare, jag hade gärna testat Morbergs recept på t ex osötad, rårörd lingonsylt. Det är ju inte för sent än dock.