Några hastigt skrivna rader om Smaker i mitt hjärta

Jag har också fått Smaker i mitt hjärta och är rätt kluven efter en första genombläddring. Min första tanke var "åh så gott!" i en kombination med "hur i hela friden ska jag hinna laga den här maten?" För de flesta recept har ingredienslistor som är längre än en novell (random exempel: Ryggbiff Gagnam Style innehåller 27), innehåller ingredienser som det kommer att bli ett arbete att hitta och tillagningstider som ofta ligger på runt en timme.

Det är en ambitiös kokbok det här och det bör det väl vara? Jag menar det är vinnaren av Sveriges Mästerkock som gjort den och då var det en aning naivt av mig att tro att den skulle innehålla rimliga recept för en familj med två bebisar.

Men det är klart att jag ska laga något eller några rätter ur den. Fast det får bli helgmat. Eller mat de dagar då jag och Ulf har någon här som kan se efter barnen, för många av rätterna blir nog godare och roligare om vi får laga dem ihop.

Samt: måste bara hitta gochjang och ssamjang först. Vi i Stockholm har ju den där koreanska affären i city som Karin skrev om men jag funderar på hur det kommer att gå för såna som min mamma som bor i ett litet brukssamhälle utanför Umeå?

Till sist en rolig grej: när jag läser texterna i boken hör jag Jennys röst i huvudet. "Kimchi är Koreas signatursidorätt och är högt älskad av det koreanska folket". Roligt nu, får se vad jag tycker om några veckor? Hennes röst tycks i alla fall vara i mitt huvud för att stanna.

Aja. Min största frustration nu är tiden. När ska jag hinna laga något av alla hennes goda recept?

/Erika