Chokolate Chip Cookies

Jag har väl egentligen inte någon direkt söttand att tala om. Det har jag visst påpekat redan tidigare? Förlåt för mitt tjat. Men så ligger det till. Jag har inte problemet att har jag tagit en kaka så vill jag ta en till och en till och en till. Min man däremot. Klassiskt kak- och gottemonster. Så tack vare honom har det faktiskt varit riktigt trevligt att baka. Det har gjort mig populär här hemma och kanske bor det en inre feeder i mig för den tillfredsställelse jag känt när ljudet från kakburken som öppnats = mycket stor.

Men nu var det Roy Fares Chokolate Chip Cookies jag tänkte avhandla. Dom bakade jag igår och det var ännu ett toppenrecept i mina mått mätt. Enkla att göra: degen var ihoprörd på ett vips (även om det var lite meck att få bort det bruna ytterhöljet från hasselnötterna) och utbakningen var gjord i ett nafs. Och kakorna blev goda. Urgoda. De smakar precis så där som jag vill att en chokolate chip cookie ska smaka. Jag åt en, drack mjölk till och kände mig väldigt ... tillfreds med livet skulle jag säga. Min partner åt fler, hur många är jag lite osäker på, och även han tycktes lite gladare och nöjdare.

Så det är alltså så här livet kan te sig när man blir en sån som bakar? Jag gillar det. Och doften i hemmet är helt oöverträfflig när det kommer till känslor av trivsel. Kanske blir jag en baktant så här mitt i livet? Jag vet i alla fall en här hemma som skulle bli mycket glad över en sån personlighetsutveckling.

/Erika