Paj med lax, purjolök och fetaost

Först vill jag säga en sak. Jag älskar den här kokboken som systrarna Eisenman snott ihop. Eller: jag älskar idén om det liv man kan leva när man har behov av en sån här kokbok. Och det ska jag säga er att för en rätt nybliven tvillingmamma kommer en kokbok långt med att bara ge en air av ett liv bortom amning och överfulla blöjhinkar (sorry! det känns som att ordet "blöjhink" inte borde få finnas i en blogg om mat).

Sen vill jag säga en sak till. Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj. För kokboken innehåller recept på plockmat. Plockmat är inte så himla ... aktuellt för småbarnsfamiljer. Inte för den här småbarnsfamiljen i alla fall.

Okej. Med det sagt kan jag berätta att vi har lagat en rätt ur kokboken. Eller, min mamma lagade den här enkla men utsökta pajen när hon var hos oss och hjälpte oss under vår första månad som fyrklöver. Egentligen ska det här bli 24 minipajer men vi valde att göra en stor istället (vilket de också tipsar om i boken).

Jag hatar egentligen lax men i en paj – tillsammans med så trivsamma saker som lite söt purjolök och lite syrlig fetaost – funkade det. Eller "funkade": det blev jättegott! Så gott att jag bad min mamma att göra en till som vi kunde dela i bitar och ha i frysen.

Det är lite så vi jobbar här hemma nu. "Mat som man kan ha i frysen" är nyckelorden. Det och korv med bröd.

/Erika

Ett snabbt hej och en kort förklaring

Jag fick tvillingar för drygt en månad sen. Att laga mat är just nu ett skojigt skämt hemma hos oss. Något som vi kanske eventuellt kommer att hinna göra hösten 2021 någon gång. Men då återkommer jag. Jä-hä-hä-vlar vad jag kommer att komma tillbaka då.

Äh. Troligtvis återkommer jag tidigare än så. Jag har till och med lagat en rätt ur nya kokboken (och med "jag" menar jag "min mamma" som är här och hjälper oss) och jag har en rätt till från Jamies kokbok som jag inte bloggat om. När jag hinner kommer jag att göra det.

När nu det blir.

Cosmopolitan

Systrarna Eisenmans mingelmat köper man inte för drinkarnas skull, det kan man nog konstatera. Av bokens dryga 300 sidor recept är det bara 5 sidor med drinkrecept. Och urvalet känns minst sagt märkligt. För vem behöver egentligen ett recept på Gin & tonic? Och är det någon som dricker Harvey Wallbanger eller Tequila sunrise idag? För att inte tala om 90-talet. Om det årtiondet vore en drink skulle det vara just Ragnar om man säger så.

Med detta sagt gav jag mig ändå i kast med att testa ett drinkrecept i lördags, vid närmare tanke en annan 90-talsklassiker (eller ja, möjligen 00-talsklassiker), Cosmopolitan. Det här är en drink jag har blandat många gånger och som jag tycker att jag kan rätt bra, så mina förväntningar var inte så höga, särskilt som jag tyckte att proportionerna såg lite ovanliga ut. Men så fel jag hade. Det här är faktiskt den bästa Cosmopolitan jag någonsin har gjort själv, möjligen t o m den bästa jag någonsin har druckit. Tricket måste vara mycket mer lime än jag brukar ha, i kombination med mindre tranbärsdricka. Sen är det ju trevligt att det i beskrivningen står att man ska servera drinken i kylda glas också.

Måste dela med mig av proportionerna eftersom de var så perfekta: 4 cl vodka, 1 cl cointreau, 2 cl tranbärsjuice och färskpressad saft från 0,5 lime. Skakas med is.

/Karin

Blinier med rom

Jag har nog aldrig gjort blinier förut heller. Det var inte speciellt svårt, däremot tog det betydligt längre tid än jag hade tänkt mig eftersom smeten skulle jäsa i en timme. Någonstans hade jag också föreställt mig att smeten skulle vara mycket fastare, varför vet jag inte riktigt, det är ju ändå en sorts pannkakor det handlar om. Men nog ska blinier bli lite tjocka/fluffiga/höga? De här blev som vilka plättar som helst. 

Kan ha varit nåt med jäsningen som inte gick helt rätt, jag vet inte. Goda var de hur som helst. Svårt att gå fel med den här kombinationen, blinier med löjrom,  crème fraiche, rödlök och gräslök, särskilt när man har nästan dubbelt så mycket löjrom som det stod i receptet. :) Och bubbel därtill.

/Karin

Ägg Florentine

Ägg Florentine känns åtminstone för mig som en mindre känd kusin till Ägg Benedict (som var det jag ursprungligen hade tänkt laga, men så hade jag jättefin spenat från Årstiderna hemma och då blev det Florentine istället). Det är alltså en toast med pocherat ägg, rökt lax, smörstekt spenat och hollandaisesås, och herregud så bra de här smakerna funkade tillsammans! Jag undrade lite om det verkligen var värt allt jobb, men bara innan det var färdigt, för my god vad gott det blev.

Ingredienserna i sig var något av en utmaning. Pochera ägg har jag aldrig riktigt lyckats med förut. Möjligen har jag haft lite fel förväntningar på resultatet, för den här gången gick det rätt bra och blev riktigt gott tyckte jag själv. Jag är ju dock långt ifrån ett proffs på det som sagt, så man vet ju inte om jag skulle få godkänt av någon mer rutinerad.

Göra hollandaisesås har jag aldrig gjort, jag har visserligen gjort bearnaise ett antal gånger (men det är långt ifrån alla gånger som det har blivit lyckat). I det här receptet skulle man vispa ihop äggulan med lite vatten över ett hett vattenbad, tills blandningen TJOCKNADE. Detta hände aldrig, det blev bara skummigt. Jag kasserade det första försöket eftersom jag misstänkte att jag fått med för mycket vita och att det var orsaken till att det inte tjocknade. Den andra äggulan tappade jag ner i vitan och den tredje tjocknade som sagt aldrig den heller. Jag gav upp efter ett tag och vispade ner smöret i alla fall, enligt devisen "det får bära eller brista", och tänk, det bar. Den blev t o m riktigt bra måste jag säga.

Vilket som sagt även gällde slutresultatet, en riktigt fin lördagsfrukost blev det. (Förr i tiden hade man nog kallat det för brunch och ätit det vid 12-tiden, men nuförtiden får det ju bli brunch kl 8 eller inte alls).

Ja, bara titta så fint ägget ser ut! 

/Karin

Pissaladière

Mitt första test av Systrarna Eisenmans mingelmat blev tyvärr inte så lyckat. Jag började med att laga en Pissaladière, alltså en fransk pizza från riviera-trakten. Istället för tomatsås och ost har man på lök, oliver och sardeller. Löken fick först steka långsamt tillsammans med vitlök, herbs de provence och lite socker, och sen var det egentligen bara att lägga på allt och grädda det. Det stora problemet var nog att smakerna inte riktigt passade mig. Men sen fick den ju heller ingen färg, fastän jag hade den inne bra mycket längre än receptet angav, så den såg inte så festlig ut.

Ja, ni ser ju själva, det där blir ingen människa glad av. Har dock inte alls förlorat hoppet om boken.

/Karin

Betyg: Jamie grillar

Av olika anledningar blir det även den här gången en utvärdering utan att vi ses och lagar mat. Vi har dock bestämt att vi definitivt måste ses och laga hummerburgaren vid tillfälle.  Att vi alla tre verkligen tagit till oss Jamie grillar är inte direkt någon hemlighet. Hör bara:

"Jag håller på att älska ihjäl den".
"Och jag blir bara mer och mer övertygad om att det här verkligen är THE grillkokbok"
"Jamie grillar går från klarhet till klarhet".
"Ja vi gick ju som sagt all in på Jamie grillar här en kväll i maj. Rätt val kan jag säga :)"

Karin lagade 13 recept, Erika lagade 8 och Elisabeth 7.

PLUS

• Inspirationen! Bilderna!
• Resultatet - allt (nästan i alla fall) blev ju så gott! 
• Mängden recept man ville prova, vi har alla kvar recept vi skulle vilja testa men inte hunnit med. 
• Enkelheten. Väldigt få recept känns pretentiösa eller överarbetade. Det här är rätter som går att kombinera med umgänge och småbarnsliv. 

MINUS

• Vissa ingredienser är inte direkt kända i Sverige - kan vara något översättaren borde fångat upp? (ett exempel är "Chilisås av karibisk typ")
• Några begrepp kunde förklarats mer, t ex "recado", som jag fortfarande inte är helt säker på vad det innebär. Visserligen kan man laga rätten ändå, men det är ju trevligt att lära sig. 

BÄSTA RECEPT: 
Karin: Hummerburgare. Men det fanns många som tävlade om platsen. T ex Fläsk med anchiote-recado och chili-friterade lökringar.

Erika: Ooooh. Så många som var SÅ bra! Men jag gillade nog de grillade mexikanska majskolvarna bäst – i alla fall om man ska se till hur många gånger jag gjorde dom.

Elisabeth: Mitt bästa recept var den där förrätten med crostini/bondbönor.


SÄMSTA RECEPT: 
Karin: Makalös masalarub till fisk. Det var bara trist, fast det lät jättebra.

Erika: En potatissallad med baconströssel som jag inte ens bloggade om. Den var "sådär" man man säga. Trots baconströssel.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5
Erika gav betyget 5
Elisabeth gav betyget 4

/Karin