Egg Cream och Chocolate Syryp

Det här var ett sånt knasigt recept att jag bara var tvungen att testa. Egg Cream är en dryck som inte har det minsta med vare sig ägg eller grädde att göra utan är typ en o'boy med sodavatten. Okej, jag känner redan här när jag skriver om den att det faktiskt inte låter som att den skulle vara så himlarns god ... men tänk om? Tänk om det där knasiga skulle vara helt fab?!

Nå. Det var det inte. Inte min version i alla fall.

Nu står det visserligen i instruktionerna att det är viktigt att man är noga och att man måste få en vit skummig krona på toppen av drycken annars har man misslyckats och efter mina fem försök med resultatet = NOLL snygga vita skumkronor så är det väl bara att kasta upp händerna i luften. Jag lyckades inte göra den där himla Egg Creamen så egentligen vet jag väl inte hur den "ska" smaka. Men det där jag sippade på var inte gott. Det var det inte.

Chokladsirapen som jag kokade för att få basen till Egg Creamen dock = megagod. En helt perfekt chokladdryck som inte innehåller en massa tillsatser. Det gillar man ju.

Så här gör man Egg Cream:
1 1/2 msk chocolate syrup
1 1/2 dl gammeldags mjölk (3,8-4,5%)
3 dl soda vatten

"Att blanda den perfekta Egg Creamen är en konst", skriver Tove Nilsson, "Det krävs nämligen att man häller de olika ingredienserna i glaset i en viss ordning. Först syrup, sen mjölk och sist vatten. Man sätter ner en lång sked i botten av glaset och snurrar tills man får en vit skummig krona på drycken. Blir det ingen snygg vit skummig krona är det tyvärr en misslyckad Egg Cream."

Fem misslyckade Egg Cream alltså. Inte ett strålande resultat av mig.

Så här gör man Chocolate Syrup
1 1/2 dl kakao
1 dl strösocker
1 dl vatten
1/2 krm salt

Men sirapen alltså. Yum, nom, mums!

/Erika

Parmesan och tryffelpopcorn

Ja, nu när jag redan har kommit ut som dipperson är det kanske inte så många hakor som droppar när jag nu berättar att jag även är en snacksperson. Men så är det. Jag älskar, nej alltså ÄLSKAR, snacks. På varje jobb som jag har haft har jag infört snacksbufféer där jag tvingat alla på redaktionen att gå iväg till affären och köpa ett snacks vardera för att vi sedan ska kunna duka upp en buffé av snacks. Geni jag vet.

Och dom häringa popcornen som finns i Soda, lemonad och snacks. De här popcornen som man blandar med 1 krm vit tryffelolja och 50 g finriven parmesanost och 2 krm svartpeppar när de är prick nypoppade. DE HÄR POPCORNEN! Så goda att jag svimmade.

/Erika

Dipp: Hot paprika och Sourcream & onion

Jag älskar att dippa. Man skulle kanske till och med kunna säga att jag är en dipperson. Jag har provat det mesta i dippväg men kommer alltid tillbaka till Estrellas Holiday Dip som jag tycker är helt överlägsen allt. Kanske är det på grund av att jag är så sablarns inkörd på den där fabriksdippen som jag bara blev måttligt imponerad i de här hemmagjorda varianterna från kokboken? På pappret låter det gott men när det var dags att dippa var den ena för stark (hot paprika) och den andra för sur/syrlig (sourcream and onion). De passade inte heller ihop med chipsen jag köpt: lättsaltade ekologiska från ica och om de inte passar till the basic så undrar jag till vad de passar? Nu kan det mycket väl vara bara jag. Så hey! testa! Det känns ändå så sjukarns mycket bättre att göra dipen från grunden än från någon himla orange påse. Egentligen.

Hot paprika dipp: 1 dl gräddfil, 1 dl kvarg, 1 tsk rökt paprikapulver, 2 krm chiliflakes, 1 tsk lökpulver och 1/2 tsk salt.

Sourcream and onion dipp: 1 dl gräddfil, 1 dl kvarg, 1 tsk torkad persilja, 1 tsk lökpulver, 1 1/2 krm citronsyra och 1/2 tsk salt.

/Erika

Mina misslyckanden, del ett: Fizzy Orange Soda

Under den här sommaren har jag nästan älskat ihjäl den här kokboken. Den här rekordvarma sommaren hade inte alls blivit lika härlig, eller välsmakande och svalkande i alla fall, om jag inte hade haft Soda, lemonad och snacks vid min sida. Salty Lemonade har varit den stora favoriten och jag kan inte ens räkna efter hur många kannor sådan jag har gjort och druckit. Och den hemmagjorda ginger alen i romdrinken Fidel Castro – jag säger bara YUM!

Ett par missöden har jag dock haft. Först var det när jag skulle öka svårighetsgraden en aning och jäsa en egen soda, apelsinläsk skulle det bli för att vara exakt. Detta eftersom jag är helt tokig i apelsiner och läsk och tycker att Orangina är bra men skulle kunna vara snäppet ännu bättre = denna, trodde jag. Problemet var några: först och främst så jäste den inte så snabbt som instruktionerna sagt. Istället för 1-2 dagar tog det 3-4 innan petflaskorna som man ska trycka ihop bucklade ut sig av jäsningen.

Sen smakade den inte så bra. Den blev aldrig tillräckligt kolsyrad och eftersom jag inte silade bort fruktkött eller det rivna skalet så blev allt lite väl bittert.

I just Fizzy Orange Soda-receptet är det dessutom ett tryckfel. Istället för 1,5 dl vatten som det står i boken att man ska addera efter ett uppkok ska det adderas 1,5 LITER vatten. Kanske var det detta typo som gjorde att jäsningen blev lite knasig? Hur som helst så upptäckte jag felet när jag skulle hälla upp drycken i flaskor och eftersom författaren finns på instagram så ställde jag frågan i hennes feed och fick ett snabbt svar: liter skulle det vara, inte deciliter. Proffsigt!

Hur det nu var så kom jag av mig lite med att öka ambitionsnivån. När jag nu skriver om detta misslyckande känner jag dock suget att prova igen. Kanske får det bli så? Kanske finns det någon annan som vill testa? Här kommer receptet:

Fizzy Orange Soda

Blir ca 3 liter

3 dl + 1 1/2 liter vatten
1 1/2 dl strösocker
2 dl färskpressad citronjuice + skal från 1 citron
8 dl färskpressad apelsinjuice + skal från 4 apelsiner
1/2 krm flytande champagnejäst

1. Koka ihop 3 dl vatten och sockret i en kastrull. Blanda med citrusjuice, -skal och resten av vattnet i en stor bunke. Låt svalna. (Kommentar: det står inte här om man ska riva skalet eller inte. Kanske blir det godare om man hyvlar av skalet isf finriva som jag gjorde?)
2. Tillsätt jäst och blanda ordentligt så att jästen sprids i hela vätskan. Fyll två stycken pet-flaskor (1 1/2 liters), se till att det finns cirka 5 cm luft i flaskhalsen. Tryck till flaskhalsen så att den blir bucklig och sätt på korken. Låt jäsa i rumstemperatur 1-2 dagar.
3. När plasten i flaskan har vecklat ut sin buckla och känns hård och spänd är sodan tillräckligt kolsyrad. Ställ i kyl för att avstanna jäsningen.

Lemonad med granatäpple

Förutom Salty Lemonade som Erika skrivit om så är denna min favorit av lemonader i boken!

Pink Lemonade

1 granatäpple
1 1/2 dl strösocker
2 1/2 dl färskpressad citronjuice
12 dl vatten

Kärna ur granatäpplet och blanda med socker och citron i en kanna. Rör om med en slev och pressa granatäppelkärnorna mot kanten så att saften pressas ut. Sila. Låt stå 10 minuter och rör om då och då så att sockret smälter. Fyll kannan med is och häll på vatten.

Supergott och nyttigt med granatäpple, dessutom enkel! Jag tog bara 3/4 granatäpple men var nog ganska idog i pressandet, för den blev ganska röd. Do try this at home!

Egenfriterade chips

 

Recept nummer två från testade kokbok blev de hemmafriterade chipsen. Chips, finns det något bättre? Skulle antagligen kunna leva på Grillchips resten av mitt liv, om jag inte hade någon slags självbevarelsedrift. Jag har en fritös som underlättar processen, men det går säkert bra med en emaljgryta och en bra termometer också. Oljans temperatur är det viktigaste för att det ska bli bra.

8 fasta potatisar medelstora
1 1/2 liter frityrolja eller neutral rapsolja
salt

Behåll skalet på potatisen och skiva tunt på mandolin, 1-2 mm. Tjockleken är viktig för att det ska bli bra. Hetta upp oljan till 150 grader. Fritera i omgångar, ca 2 min tills de fått färg och blivit krispiga. Rör om lite då och då så att skivorna inte klibbar ihop. Ta upp och låt rinna av på hushållspapper. Blanda chipsen med salt eller smaksättning medan de fortfarande är lite varma.

Trots att jag hade fritös var det inte busenkelt att få de små liven helt perfekta. Fast potatis är alltid bäst till allting om du frågar mig och troligen livsviktigt när det gäller chips. Men potatissorter och när på året potatisen tas upp är också sånt som avgör slutresultatet. Jag friterade ganska mycket längre än de angivna två minuterna, och tog regelbundet upp en för att kolla krispigheten med en träpincett. Sen blev första satsen närapå förstörd på en 30 sekunder, det blev väldigt snabbt väldigt krispigt.
Tipset är att stå som en hök över fritösen och vända och kolla regelbundet. Börjar det bli klart, lämna inte fritösens sida!

Agua de sandía

Jag är på god väg att prova mig igenom alla varianter på agua fresca som finns med i Soda, lemonad och snacks. Först på ananas, sen cantaloupe och nu vattenmelon. Tillvägagångssättet är det samma, man mixar fruktköttet med socker och citrusjuice (i det här fallet lime), och ibland vatten, beroende på hur mycket vätska som finns i frukten till att börja med. Sen silar man det hela och serverar med mycket is.

Vattenmelonjuicen var nästan lika god som den på cantaloupe, men bara nästan. Kanske hade den mått bra av lite mer limejuice, den blev lite väl söt för mig, inte samma läskande känsla som att äta en bit kall vattenmelon. Men bra nog.

Så här gör man:

2 kg vattenmelon
0,5 dl strösocker
1 dl färskpressad limejuice

Mixa melonkött (jag tog bort kärnorna så gott jag kunde), socker och limejuice. Sila genom en finmaskig sil och servera med is.

Tror jag måste testa att göra Agua de mango också, men sen får det nog räcka.

/Karin

Minty ice tea #2

Uppenbarligen upprepar jag mest de recept som Erika har testat, inga konstigheter där, vi brukar ju fastna för samma rätter. Det vanliga receptet på iste som finns i Soda, lemonad och snacks, har jag gjort ett flertal gånger den här sommaren, men jag tänkte att jag även skulle testa den här varianten med grönt te och mynta. I receptet rekommenderas det att man ska använda ett grönt Earl grey, men jag körde på det gröna te jag hade hemma, vilket råkade bli en variant med hallon och gojibär (från hallongarden.se) och det funkade bättre än jag hade väntat mig. Av vad jag kan utläsa av receptet verkar det som att man ska låta tebladen vara kvar när man mixar teet tillsammans med myntan, men det kändes lite konstigt för mig, så jag silade bort det först. Resultatet blev riktigt bra, vi hade gäster som fick smaka också, och alla, stora som små, uppskattade det här isteet. Det här är en sak jag verkligen uppskattar med den här boken, att det finns så många recept i den som även mina barn gillar, det brukar tyvärr inte vara fallet.

Klassiskt iste på svart Earl grey och med citron förblir min favorit, men det här funkar bra när jag vill ha omväxling. Här har Erika skrivit om hur man gör Minty ice tea.

/Karin

Cantaloupe agua fresca #2

En av denna sommars alla varma dagar gjorde jag en annan variant på agua fresca, den med Cantaloupe-melon. Erika har gjort det tidigare. Jag och barnen var lika förtjusta i det som Erikas familj, det försvann snabbt i värmen och svalkade fint.

/Karin

En till cold brewed ice coffee

Jag har också testat att göra kallbryggt iskaffe, precis som Erika. Vanligtvis gör jag iskaffe på espresso som jag mixar med mjölk och is, och kanske en skvätt chokladsyrup, så det var roligt att testa ett annat sätt att göra det på. Det här är ju dessutom riktigt enkelt.

Jag använde espressobönor som jag hade hemma (Cannonball bullet har jag för mig, från kaffemaskinen.se) och serverade med mjölk och mycket is. Det blev en fin kaffesmak på det, men nästa gång ska jag nog ha i lite socker också, för lite mer sötma. Eller chokladsyrup.

/Karin

PS Om du vill testa hittar du receptet i Erikas inlägg.

Citronsoda - läsk med jäst!

Som mitt första inlägg i Kokboksklubben, mycket hedrad av att bli inbjuden till detta coola gäng katter, kommer här Citronsoda. Bilden i boken ser förödande läskande ut och det första jag gjorde när vi bestämt bok var att springa och köpa flytande champagnejäst. Det visade sig var lite svårt att få tag på. Tove skriver i boken om var man kan beställa produkterna, men ivrig som jag var tog jag ett varv runt Stockholm och hittade flytande jäst på Essensespecialisten på St Eriksgatan 53.

Citronsoda ca 3 liter

3 dl + 1 1/2 liter vatten
2 dl strösocker
6 dl färskpressad citronjuice
Skal från 3 citroner
1/2 krm flytande champagne- eller ciderjäst

Koka ihop 3 dl vatten och socker i en kastrull. Blanda med juice och skal och resten av vattnet. låt svalna. Tillsätt jäst och blanda ordentligt. Fyll två stycken stora PET-flaskor. Se till att det finns ca 5 cm luft i flaskhalsen. Tryck till flaskhalsen så att den blir bucklig och sätt på korken. Låt jäsa i rumstemperatur 1-3 dagar tills plasten har vecklat ut sin buckla och flaskan känns spänd. Ställ i kyl för att avstanna jäsningen. Förvara i kylen högst 4 veckor.

Jag har stort förtroende för Tove Nilsson, har följt henne ett tag och tycker att hon är en duktig kock. Flera av recepten i boen är riktigt bra, men jäsning med jäst gör att man får en liten, liten bismak av just jäst. Jag ville vänta med det här inlägget tills dess att jag gjort Fizzy Orange Soda också ( kommer i annat inlägg!) och upplevelsen var samma. Den närmaste beskrivningen jag kommer är c-vitamintablett med citronsmak, som förvisso är väldigt god, men kanske inte riktigt motsvarar förväntningen efter att man sett den fantastiska bilden i boken.... En annan sak jag har lite svårt för är den mängd fruktkött det blir i drycken. Jag kommer på mig själv att sila fruktköttet genom tänderna när jag dricker. Det är klart att man kan reglera det själv.
Ett annat tips i sommartider och landställetider är att ta med sitt laserslipade rivjärn, så mycket roligare allt blir då..!

Green cucumber lemonade

Jag har varit på landet i ett par veckor, och där har det inte blivit några recept från Soda, lemonad och snacks alls, p g a för litet skafferi och allmänt klena köksmöjligheter (men trevligt på alla andra sätt), men innan jag åkte hann jag i alla fall med att göra Green cucumber lemonade. Och låt mig säga, det här var ett recept jag var helt övertygad om skulle bli en riktig succé, men så fel jag hade. Det här blev varken lika snyggt som i boken och inte heller smakade det något vidare. Blaskigt snarast. Kommer icke att göra om.

Men nu är jag hemma igen och har beställt champagnejäst och kapsyleringsapparat för att kunna ge mig på de mer avancerade recepten i boken.

/Karin

Minty Ice Tea

Några dagar innan vi åkte iväg på semester till Norrland (där vi är nu) gjorde jag en variant av iste. Jag älskar iste men har aldrig lyckats göra någon som fallit mig i smaken. Tills nu that is. För den här mintiga varianten av iste var faktiskt helt fab. Lagom söt (ganska mycket söt skulle säkert många tycka men jag tycker om mitt iste sött) och lagom syra. Två krukor färsk mynta gav en extra skjuts till drycken. Ännu en favorit? Ja, banne mig.

5 + 5 dl vatten
2 msk grönt te, gärna Earl Grey
1/2 dl råsocker
1 dl hackad mynta (ca två krukor)
1/2 dl färskpressad limejuice

Koka upp 5 dl vatten. Tillsätt te och socker. Låt svalna.
Tillsätt ytterligare 5 dl vatten och mixa tillsammans med mynta. Sila genom finmaskig sil. Tillsätt limejuice. Servera med is.

/Erika

Cuantaloupe Agua Fresca

Nu när sommarvärmen äntligen kommit tillbaka var det dags att prova en av de lite mer läskande recepten i kokboken. Eftersom vi hade en cantaloupemelon hemma valde jag att göra en Aqua Fresca, som är en slags fruktvatten vanlig i Mexiko. Och det blev en stor succé hos samtliga inblandade på filten som jag lagt ut på gräsmattan i trädgården. Min son, som snart fyller två, drack upp halva kannan tror jag och jag, som var på bröllop igår och alltså var "ganska" "törstig" idag, den andra halvan. Så himla enkelt och helt fantastiskt. En dryck som gjord för en varm sommardag.

Det här behövs:
1 cantaloupemelon, skalad, urkärnad och skuren i bitar
1/2 dl färskpressad limejuice (ca 1-2 lime)
2-3 msk strösocker
5 dl vatten
Mixa allt. Sila genom en finmaskig sil. Servera med is.

/Erika

Ginger Ale Syrup deux

Nu har jag också provat att göra Tove Nilssons ginger ale syrup och jäklar vad god den blev! Jag tycker, precis som Karin, att den påminner väldigt mycket i smaken om de där ingefärskaramellerna som man kan köpa i asiatiska livsmedelsbutiker. Även för mig är det en bra sak. Den har en tydlig ingefärssmak, med stinget från den färska ingefäran intakt, som visade sig passa finfint i drinken Fidel Castro. När jag drack den för första gången här om dagen bestämde jag (som vanligt, bör jag kanske tillägga) att detta var den enda drink jag någonsin vill dricka för hela resten av mitt liv. Nåja. Prova själva:

4-6 cl mörk rom
1 pressad lime
fyll upp glaset med ginger ale

/Erika

Agua de piña

Jag hade en liten bit ananas över som jag provade att göra agua de piña på, en av de varianter på Agua fresca som finns med i Soda, lemonad och snacks. En annan gång ska jag se till att jag har lite mer frukt, för det kändes som lite väl mycket jobb för det rätt snåla resultatet, men det skyller jag inte på boken på något sätt.

Resultatet blev hur som helst gott och friskt, och inte alls någon artificiell ananassmak vilket jag var lite rädd för.

Enkelt att göra är det egentligen också, man mixar bara en ananas (på cirka 1 kg) med 0,5 dl färskpressad citronjuice, 2 msk strösocker och 6 dl vatten och silar det sen genom en finmaskig sil. Plus också för att det inte är så mycket socker i det här receptet, jag tycker att det är i mesta laget i många andra.

Är väldigt sugen på att testa agua fresca på både vattenmelon, cantaloupe och mango härnäst.

/Karin

Ginger ale syrup

Jag har sällan fått så många frågor som när jag instagrammade den här ginger alen. Och med all rätt, för det här inte bara såg gott ut, det smakade hur bra som helst också. Lite som såna där ingefärskarameller man kan köpa i asiatiska livsmedelsbutiker, på ett bra sätt. (Ginger candy heter de). Det underlättar säkert om man gillar ingefära i alla dess former, som jag, för maken var inte riktigt lika förtjust även om han gav omdömet "drickbart".

Det här är i alla fall ett mycket gott, alkoholfritt, alternativ som måltidsdryck en varm sommardag, men jag kan tänka mig att det också skulle lyfta en Fidel Castro till nya, oanade höjder. (Nästa gång får det bli). 

Så här gör man:
Till ca 8 dl

Ca 200 g mixad ingefära
5 dl vatten
1 citron, finrivet skal
1 tsk citronsyra
1,5 krm salt
2 dl ljust muscovadosocker
2 dl råsocker

Mixa ingefäran till nästan en puré. Koka upp vatten, ingefära, citronskal, citronsyra och salt. Låt sjuda ca fem minuter. Tillsätt socker och rör om så att det smälter i vätskan. Låt svalna under lock och sila sen. Blanda med is och kolsyrat vatten.

Jag läste lite slarvigt och hade i både skal och saft från citronen, och hoppade istället över citronsyran när jag märkte mitt misstag. Har ju inget att jämföra med men tyckte att det funkade finfint på det här sättet.

Tove Nilsson tycker att man ska använda kolsyrat vatten från en soda streamer eller sifon, men jag har varken eller så det fick bli vanligt köpevatten. Jag håller egentligen med om att det är onödigt att köpa kolsyrat vatten på flaska, men vi dricker så himla lite läsk, så hittills har det känts onödigt med en soda streamer, men kanske får jag omvärdera nu.

En ny favorit detta.

/Karin

Cream soda

Förr eller senare skulle det väl hända? Det här att jag skulle göra ett recept som inte alls föll mig i smaken. Igår gjorde jag cream soda som är en slags amerikans sockerdricka där man karamelliserar 5 dl socker som man sedan kokar ihop med 5 dl vatten och 1 vaniljstång. Efter att sockersyrupen svalnat adderade man dessutom 1 dl färskpressad citronjuice för att balansera upp sötman. För att få en soda av det hela blandade man så syrupen med bubbelvatten men yikes! vad det det inte var gott det där.

Kanske var det jag som brände sockret en aning vid karamelliseringen eller så var det helt enkelt så att den kvalmiga vaniljiga sockerbomben inte passade mig och mina smaklökar. Någon annan får gärna testa och berätta vad de tyckte.

/Erika

En vattenmelon- och limeslushie som inte blev en slushie men världens godaste melondrink

Egentligen, enligt Tove Nilssons recept, så ska vattenmelonen frysas i minst tre timmar för att man på det viset få till en slushie. Nu är jag inte så väldigt förtjust i såna iskalla drycker för jag får ont i huvudet av dem. Av den anledningen valde jag att följa receptet lite fritt och bara mixa kylskåskall vattenmelon (ca 800 g) med 1/2 dl limejuice och 1 msk flytande honung. Resultatet? Världens, jag skojar inte, världens godaste melondrink. Så enkelt. Så gott. Så väldigt genialiskt.

Rob's favorite cherry soda

Till årets midsommarfirande skulle jag ha ett enormt Dr. Pepperfan som gäst. Det är lite så att när jag tänker på min bror tänker jag på den där konstiga körsbärsläsken. Eller det är i alla fall så att när jag ser en burk Dr. Pepper så tänker jag på min bror. Den ordningen ligger närmare sanningen.

Hur som helst.

När jag såg receptet på "Rob's favorite cherry soda" i Soda, lemonad och snacks så blev jag sugen på att prova att göra egen körsbärsläsk. När jag dessutom förstod att smaken skulle lägga sig nära just Dr. Pepper genom att ett kryddmått bittermandelessens skulle adderas blev tillfället då denna skulle provas helt självklart. Så, som välkomstdrink på midsommarafton gjorde jag denna söta och lite speciella läsken.

Den här sodan tillhör bokens recept som innebär att man gör en syrup som man sedan blandar med sodavatten. I vanliga fall skulle jag ha använt mig av vår soda stream men eftersom den råkade bli kvar i stan när vi åkte ut till vår stuga i norra skärgården så köpte jag naturell Loka som jag blandade koncentratet med. Det funkade alldeles utmärkt.

Jag är egentligen inte ett jättefan av den där lite artificiella smak som man förknippar med just Dr. Pepper men tycker ändå att denna soda blev fantastiskt god. Det var jag inte heller ensam om att tycka. Min bror var lyrisk.

Det här behövs: 
500 g urkärnade körsbär
3 dl råsocker
3 dl vatten
1/2 tsk citronsyra
1 1/2 dl färskpressad citronjuice (ca 2–3 citroner)
1 citron, finrivet skal
1 krm bittermandelessens
1 krm salt

Gör så här:

• Koka ihop körsbär tillsammans med socker, vatten och citronsyra i en kastrull. Låt småkoka cirka 20 minuterså körsbären kokar sönder och syrupen blir riktigt röd. 
• Dra från värmen och addera citronjuice, citronskal, bittermandelessens och salt. Låt svalna. 
• Sila genom silduk och fyll i väl rengjord glasflaska. 
• Blanda med sodavatten.

Tonicsyrup

Då både jag och min man älskar cocktails så blev vi väldigt peppade på ankomsten av Soda, lemonad och snacks. Så himla många spännande recept! Hemgjord ginger beer till exempel. Pepp!

Först så valde vi att göra en Tonicsyrup. Hur lockande låter det inte att sippa på en gin tonic på hemgjord tonic? Måste ju vara extra gott tänker iallafall jag.

Men nej. Det blev inte bra. Det smakade konstigt och hade en skum eftersmak. Här måste jag rådfråga mina bloggkollegor - har ni testat detta recept? Blev det gott?

Receptet:

5 dl vatten

2 dl strösocker

1 dl råsocker

1,5 msk kinabark (finmald)

4 krossade kryddpepparkorn

3 krossade enbär

1 strimlat citrongräs

skal från en halv apelsin

skal från en halv lime

2 tsk citronsyra

1 krm salt

Koka ihop alla ingredienser och låt sjuda 15 minuter. Låt svalna och sila genom en silduk. Förvara svalt. Beräkna ungefär 1 msk syrup till 2 dl sodavatten för en lagom bitter tonic.

Cold Brewed Ice Coffee

Enligt de experter som Tove (vi är "Tove" med varandra redan jag och Soda, lemonad och snacksförfattaren) så är det kallbryggt som gäller när det kommer till iskaffe. När kaffe bryggs kallt utvecklas nämligen inga bitterämnen eller hårda tanniner utan istället får man en mild och blommig smak som passar perfekt till just iskaffe. Tillvägagångssättet är att ta nymalet kaffe (hon poängterar att det ska vara nymalet) och låta det dra i vatten i 12-24 timmar. Sedan silar man det genom silduk, eller kaffefilter som jag valde, och då får man ett koncentrat som håller i kylen i cirka två veckor.

Jag köpte de enda ekologiska bönor som jag kunde hitta på mitt ica och malde det själv hemma. För den som ingen kaffekvarn har kan man be sin handlare mala det åt en.

Eftersom jag är van vid den sötsliskiga och ganska feta dryck som brukar kallas iskaffe nere vid Medelhavet så valde jag att dricka mitt kaffe med en rejäl sked råsocker och en skvätt mjölk. Vid något av tillfällena valde jag att inte ens blanda ut koncentratet med vatten utan bara addera mjölk och socker och åh så gott det blev! 

Cold Brewed Ice Coffe

1 dl kaffebönor
4 1/4 dl vatten

Gör så här:

• Mal kaffet i en kaffekvarn hemma, eller i butiken.
• Blanda kaffe och vatten i en burk. Rör runt. Sätt på ett lock och låt stå i rumstemperatur cirka 12-24 timmar.
• Låt vätskan rinna genom ett kaffefilter. Förvara i burk med lock i kylen.
• Blanda ungefär hälften kaffekoncentrat och vatten i ett isfyllt glas.

Icetea grundrecept

Iste är ett av mina säkraste sommarkort, tillsammans med gazpacho och grekisk sallad kanske. (Och Pimm's). Jag har hyfsad koll på hur jag gör mitt iste, men just därför kändes det lite roligt att prova det här receptet. Jag har av någon anledning fått för mig att teet inte får dra för länge, för att det inte ska bli beskt, men så stod det inte i det här receptet. 

För ca 1 liter

5 + 5 dl vatten
2 msk te (svart eller grönt)
1 dl råsocker
0,5 dl färskpressad citronjuice
citronskivor till serveringen

Koka upp 5 dl vatten. Tillsätt te och låt dra i 5 minuter. Sila och blanda med socker. Låt svalna, rör om några gånger så att sockret löses upp. Blanda med resten av vattnet och citronjuice och ställ in i kylen. Servera med is och citronskiva.



Just p g a tiden det skulle dra var jag lite skeptisk till hur det skulle smaka det här, men det blev verkligen inte alls beskt. Däremot var det för mycket socker för min smak, och kanske lite för lite citron. (Barnen gillade dock det). Har testat ytterligare två gånger sen jag gjorde första omgången och experimenterat med lite olika mängder socker utan att träffa riktigt rätt än, först 0,5 dl socker vilket fortfarande var för mycket, och sen knappt 2 msk vilket istället var lite för lite. Verkar ju som att jag börjar närma mig den optimala mängden där nånstans mitt emellan så jag har gott hopp. För trots sötman var det här ändå bra mycket godare än mitt gamla sätt att göra iste.

/Karin

Salty lemonade

Precis som för Elisabeth och Karin blev mitt första recept en lemonad och eftersom jag är en saltknarkare så lät det där med en "salty" lemonade allt för frestande för att inte prova. Och jisses vad gott! Det här blev precis vad det lät som; dvs en citrusig lemonad med en svag ton av sälta. För att göra smakupplevelsen till något lite extra frostar man glaskanten med en socker/saltblandning.

Receptet var enkelt och blev ungefär en och en halv liter färdig lemonad. Ena dagen drack vi den bara som den var och den andra dagen adderade vi ett par centiliter gin vilket passade utmärkt och gav ett trevligt sting. Jag kan även tänka mig att tequila skulle passa fint om man nu absolut vill addera sprit. Detta är dock inget man behöver. Lemonaden är underbart svalkande, törstsläckande och tillfredsställer saltbegäret perfekt på en solig dag.

Det här behövs till ca 1,5 liter:
1 dl färskpressad citronjuice
1 dl färskpressad vit grapefrukt
1 dl färskpressad lime
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
strösocker och salt till glasen
1 liter vatten

Gör så här:

• Blanda citrusjuicen med socker och salt. Låt stå cirka 15 minuter och rör om då och då tills sockret löst sig.
• Blanda lika delar socker och salt på en tallrik. Dra en limeklyfta runt kanterna på glasen och doppa dom i sockerblandningen.
• Fyll glasen med is. Blanda citusvätskan med vatten och fyll glasen.

/Erika

Classic lemonade

Jag valde också att börja med ett av de enklare recepten i nya kokboken Soda, lemonad och snacks (här kan man bläddra lite i den), Classic lemonade. Och eftersom den här lemonaden kan kallröras är den verkligen riktigt enkel och snabb att fixa till. Så här gör man: 

Blanda 2,5 dl färskpressad citronjuice (ca 5 citroner) med 1 dl strösocker i en tillbringare eller liknande. Låt stå i cirka 10 minuter, rör om då och då så att sockret löses upp. Fyll sen tillbringaren med is och 1 liter vatten. Rör till en kall lemonad. Et voilà, klart!



I all enkelhet smakade det otroligt fint. Även barnen var förtjusta, alltid ett stort plus. Det här kommer vi att göra många gånger i sommar, men det finns väldigt många andra recept jag vill prova också, vilken bok vi har valt den här gången!

/Karin

Rabarber- & basilikalemonad

Mitt första recept att testa i Soda, lemonad och snacks var en ganska enkel lemonad på rabarber. Rabarber är min absoluta sommarfavorit. Den där syrligheten - mums!

Receptet var enkelt, bara köra på. Funkade faktiskt fint att fixa iordning även med några ungar springandes runt benen.

Resultatet blev gott. Inte överväldigande men gott. Jag trodde rabarbersmaken skulle bli mer intensiv, men blev snarare som en mild blandsaft.
Nästa gång ska jag nog ha i mer rabarber eller låta den stå och dra längre. Och jag tycker nog namnet är lite missvisande. Det här är snarare en rabarberlemonad som serveras med basilika, men den kan lika gärna serveras med mynta.

Recept:
cirka 1 liter
200 gr skivad rabarber
1 dl strösocker
6 dl + 5 dl vatten
1/2 dl färskpressad limejuice + finrivet skal (cirka 2-3 lime)
1 dl färskpressad citronjuice (cirka 1,5-2 citroner)
basilikablad

Koka ihop rabarber, socker och 6 dl vatten cirka 5 minuter. Dra av från värmen och blanda ner limejuice och -skal och ytterligare 5 dl vatten. Låt svalna.
Sila genom en finmaskig sil och blanda med citronjuice. Servera i isfyllda glas med några basilikablad.

Ny kokbok - Soda, lemonad och snacks

Då var det dags för oss att sätta händerna i en ny kokbok, och denna gång föll valet på Tove Nilssons nyutgivna Soda, lemonad och snacks.

Jag personligen hade läst och hört mycket om denna bok innan den kom ut, och bläddrade första gången med spänd förväntan.

Så fina bilder, och så mycket som låter spännande! Jag har aldrig provat Kombucha till exempel, och inte heller hemma-fermenterad dryck. Här har vi att sätta tänderna i!

Då min make och jag är något man kan kalla cocktailnördar så finns det massor av roliga recept på tonics och lemonad som passar strålande till lite mer arbetade cocktails, eller som perfekta alkoholfria alternativ som är roligare att bjuda på än bubbel-vatten. Hej cocktail-sommar!

/Elisabeth

Nyheter i Kokboksklubben

Det här är Sabina. Hon är vår nya medlem i Kokboksklubben. Redan när vi startade klubben för två år sedan bestämde vi att klubben skulle utökas med nya medlemmar successivt. Nu är vi tydligen inte en klubb som växer med en enorm hastighet men det gör oss inte mindre stolta över vårt nyförvärv. Sabina är en fantastisk matperson, ja en fantastisk person överhuvudtaget, med massor av matlagning i sina händer och tankar. Eftersom hon precis som vi också gärna köper och lagar mat ur kokböcker är hon ett strålande tillskott till vårt gäng.

Här om veckan sågs vi för en första träff och ljuvlig middag på Metropol Palais. Med denna något suddiga bild från kvällen vill jag nu presentera den nya Kokboksklubben: Sabina, Erika, Elisabeth och Karin. I och med detta kommer det också att ske några förändringar (och förbättringar) här i bloggen. Precis vad det kommer att innebära får ni snart se och uppleva.

Mest av allt: välkommen hit Sabina!

/Erika

Betyg: Laga smart med Jamie

Eftersom vi än en gång har misslyckats upprepade gånger att ses för att göra en utvärdering av Laga smart med Jamie, och vi verkligen vill komma igång med nästa bok, så gör vi bloggvariant även nu:

SÅ HÄR TYCKTE KARIN OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 11

Jag gillar den övergripande idén, oerhört sympatiskt att försöka få folk att slänga mindre mat och hjälpa dem att planera bättre. Det finns en hel del bra tips under de där delarna som handlar om att ta tillvara på saker som blir över, vilka styckdetaljer man kan köpa etc. Jag gillar också att det är en stor del med vegetariska recept. Jag tycker att, som alltid när det är Jamie, kokboken är fin, trevlig att titta i, och hyfsat pedagogiskt upplagd. De recept jag gillar bäst är de lite snabbare, enklare recepten.

Det jag har att invända är dels det där med smaksättningen: "krydda så det blir gott". Boken/recepten känns inte färdig helt enkelt. Och det är ju en rätt stor brist. Särskilt som det känns som att boken vänder sig till folk som inte är så vana att laga mat, då behöver man det stödet. Och det är min andra invändning, men den är mer personlig. För mig känns mycket lite för basic och det gäller nog generellt för Jamies böcker: jag föredrar dem av hans böcker som inte har som uppgift att lära folk att laga mat, de är roligare att laga ur tycker jag. Typ grillboken. Tycker denna och såna där "laga mat på 15 minuter" är tråkigare, även om jag gillar dem på en principiell nivå s a s. Som med flera andra översatta kokböcker tycker jag också att det känns rätt brittiskt emellanåt. Typ "din lokala grönsakshandlare" och en del mer ogripbara saker i själva känslan. Plus, en del ingredienser som är ovanliga här. Jag har också tidigare antecknat att det känns lite "von oben", kanske lite väl mycket pekpinnnar?

BÄSTA RECEPT: Vegetarisk jätterösti
SÄMSTA RECEPT: Ugnsstekt kyckling

SÅ HÄR TYCKTE ELISABETH OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 2

I teorin är tanken med boken väldigt bra. Laga stora satser och laga sen läckerheter på resterna. Men funkar det i praktiken? Men snygg och smart bok. Mycket fina tips och smarta saker som du kan göra med saker som blir över. Sky från steken eller grönsaker som håller på och blir dåliga.

Men, ja, hur många känner egentligen sin fiskhandlare och sin slaktare i dagens Sverige? Här i Stockholm måste man ta sig till någon av hallarna för att få en personlig relation med någon över disk, men då blir kilopriset desto högre. Jag fick jaga ganska mycket för att få tag i den där bogbladssteken med svål och ben. Och då var det ICA Maxi av alla ställen som kunde specialbeställa via sin grossist.


SÅ HÄR TYCKTE ERIKA OM BOKEN:
ANTAL LAGADE RECEPT: 5

Jag håller med mina vänner i klubben om att det är en bok som har ett fint syfte. Den vill få oss att slänga mindre mat och göra rester till något festligt och gott.
Jag tycker också att det är en mycket fin kokbok. Snyggt stylade matbilder som känns väldigt samtida (med grova underlag, lite spill utanför tallrik och ofta fotat rakt ovan i från). Recepten är enkelt layoutade och lätta att följa.

Nackdelen är att inget av det jag har lagat har varit sådär wow. Det har inte varit dåligt men heller inte så himlarns minnesvärt. Lite väl enkla smaker som jag tror kan bero på att det har slarvats lite i skapandet av boken. Om det hade lagts lika mycket tid, eller hey! tio procent så mycket tid, på skapandet och skrivandet av recepten som på stylingen så hade jag varit nöjd. För det räcker inte med fina bilder (även om fula kan stjälpa en hel kokbok lex Nigellas kök där upplevelsen egentligen är det rakt motsatta som med denna).

Sen är det här med resttänket lite av ett problem för många av recepten som ser helt fab ut kräver att man ska ha gjort originalreceptet och det, originalreceptet/n har jag inte gått igång på alls. När det gäller kycklingvarianterna löste jag det med att köpa grillad kyckling för att få till "restingrediensen" men fläskköttet? Nötköttet? Det fick jag inte till.

Sammantaget kan man säga att jag gillar den här kokboken i teorin men det är inte en bok som jag skulle rekommendera någon att köpa. Inte för att den är direkt dålig men för att det finns så rackarns många andra kokböcker att lägga sina pengar på istället.

BÄSTA RECEPT: Canneloni med kyckling och spenat
SÄMSTA RECEPT: Carbonara med rökt makrill


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Erika gav betyget 1 Elisabeth gav betyget 2 Karin gav betyget 3

/Karin, Elisabeth och Erika

Cannelloni med kyckling och spenat

Det känns trevligt och bra att få avsluta den här kokboksgenomgången med ett recept som jag blev riktigt nöjd med. Det här är en canneloni som fylls med sorts lite torr stuvning skulle man kunna säga bestående av kyckling och spenat. Kycklingen skulle ha kommit från resterna av en söndagsmiddag men eftersom jag inte hade några sådana valde jag att köpa en halv grillad kyckling och pilla istället. Det funkade utmärkt det med. I övrigt höll jag mig rätt fri till receptet och lät mig mer inspireras snarare än att följa slaviskt, och då blev det riktigt bra. Det blev bra på det där viset att den banne mig kvalar in på familjens rullande matschema. En vardagsklassiker med andra ord. En vardag där man har tid att laga mat cirka en timme vill säga? Men JAJA låt mig bara fortsätta att fantisera om ett sånt liv tack!

En till portugisisk fiskgryta i ugn

Det här var ett sånt där typexempel på en rätt jag aldrig hade lagt märke till om inte Erika hade testat receptet. Jag kunde överhuvudtaget inte påminna mig om att jag sett det i boken. Men när jag väl provade det blev jag positivt överraskad. Var för sig handlar det om högst ordinära ingredienser, men tillsammans blir det en rätt med fina, om än inte så högljudda, smaker.



Förutom några inledande moment, sköter den här sig själv i ugnen till största delen, precis som frittatan, alltid ett plus. Enda svårigheten med rätten var väl att den innehåller färska lagerblad, något man inte ser i varje kvartersbutik direkt, men just då råkade jag faktiskt ha en knippa hemma (p g a fått från Årstiderna), om det sen tillförde så värst mycket att de var färska vet jag inte.

/Karin

Sötpotatis- och spenatfrittata

Den här frittatan påminner på något sätt rätt mycket om Ugnsomelett med pumpa från Fransk bistro. Innan man gör själva frittatan ska sötpotatisen ugnsstekas i 50 minuter, men i övrigt är det en enkel och helt ok lunchrätt, som dessutom sköter sig själv i ugnen stora delar av tiden. Och det gillar man ju. Men så värst mycket mer finns det inte att säga om den.

/Karin

Revbensspjäll med grillsås

Det går lite trögt med den här kokboken för mig. Det beror inte på att det inte finns lockande recept, för det finns det, men det är så många som inte är praktiskt genomförbara. Inte för mig och min familj i alla fall. De flesta recept baseras nämligen på rester (vilket är hela kokbokens utmärkta premiss, utmärkt i teorin vill jag tillägga) och dessa ska komma från en stor söndagsmiddag som man alltså måste börja med. I boken finns också "övriga recept" och det är från dessa jag har lagat. Bra språk här Strand-Berglund men jaja.

För några veckor sedan gjorde jag revbensspjäll på Jamies vis. Mest på grund av att de såg så rackarns smarriga ut på bilden i boken men också på att en tidigare kokbok här i klubben fått mig att bli helt såld på hemmagjorda spjäll. Så hur var dessa då? Nja, de var väl okej. De borde ha blivit bra med tanke på att man gör en glace där man mixar ananas med chili och timjan och en massa andra smarriga saker som vitvinsvinäger, worcestershiresås och ketchup. Så här: Det var inget direkt fel på de här spjällen men de var heller inte så goda att jag vill göra dom igen. Och denna uppfattning ramar in känslan jag har av denna kokbok just nu.

Kungen över alla lammburgare

En bra bonuseffekt med den här kokboksklubben är att den ibland hjälper till de där dagarna när man bara inte kan komma på vad man vill laga för mat. Istället för att då hålla på och leta och fundera i det oändliga efter exakt den där perfekta rätten (eh, ja, så kan det funka i mitt huvud ibland) kan man istället bara ta ett recept ur den aktuella kokboken och känna sig nöjd med det. 

Vid ett sånt tillfälle testade jag Jamies lammburgare - kungen över alla (lamm)burgare. Och ja, i all enkelhet var det här en riktigt, riktigt god burgare. Eftersom det var helg när jag lagade den hann jag dessutom med att baka hamburgerbröd från Junk food på riktigt till, win! 

De här lammburgarna serverades i alla fall med spenat, cheddarost som fick smälta på burgarna, snabbinlagd rödlök, tunna äppleskivor och (finhackad) jalapeno. Helt otroligt gott blev det faktiskt! Extra plus för tydliga, för att inte säga perfakta, stekanvisningar för burgarna. En ny burgarfavorit har sett dagens ljus här hemma, helt klart. 

/Karin

Okonomiyaki (enastående japansk pannkaka)

Okonomiyaki är en rätt som vi lagar hemma med jämna mellanrum. Det är en rätt som ömsom brukar kallas för japansk pannkaka, japansk omelett och japansk pizza. Jag tycker själv det känns som ett mellanting mellan pannkaka och omelett. Förutom själva smeten är strimlad vitkål en helt nödvändig ingrediens, tillsammans med den karaktäristiska okonomiyakisåsen. Ända sedan vi smakade rätten i Japan har vi hållit på och experimenterat för att komma fram till en god hemmavariant. 

Vi har efter mycket testande fram och tillbaka landat i en version där smeten består av 3 ägg, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl vatten, 1 msk mirin och 2 tsk soja. Vi brukar göra så att vi steker grönsakerna (förutom vitkålen oftast gröna bönor eller sparris, vårlök eller purjolök samt spenat) en stund innan vi häller på smeten. Och så toppar vi med ost och bacon innan vi vänder den. (Är nästan 100% säker på att jag faktiskt smakade just den, inte så typiskt japanska, varianten i Osaka, men jag kan inte svära på det :). Det fastnar så klart gärna i pannan men är otroligt gott.



Jag var alltså lite skeptisk till Jamies variant av okonomiyaki där man bara vispar ihop ägg och mjöl och dessutom blandar ner alla ingredienser i smeten innan man häller ner den i stekpannan. Men, dels fastnade det inte alls i pannan (ett stort plus) och dels blev det riktigt gott. Jag följde ingredienslistan till punkt och pricka och gjorde en vegetarisk variant med lök, (spets)kål, rädisor, tofu och champinjoner, vilket visade sig vara en lyckad kombination. Tofun smakade (så klart) inte så mycket, men jag antar att den var med för att man skulle bli mätt.

Däremot följde jag inte Jamies instruktioner att servera med ketchup eller chilisås utan jag tog samma okonomiyakisås som vi alltid använder (ett måste tycker jag) och så vårlök och japansk majonnäs.

/Karin

Singaporenudlar

Jag har varit rätt sugen på att testa det som väl får sägas vara själva kärnan i Laga smart med Jamie: att ta vara på rester. Närmare bestämt genom att laga en rejäl omgång av kött, t ex ugnsstekt kyckling och sen spara resterna och göra något av dem. Kycklingen gjorde jag för ett tag sen, så själva resterna fanns på plats. Jag bestämda mig för att testa receptet på Singaporenudlar, som jag f ö tycker har rätt stora likheter med både pad thai och fried rice. Framför allt eftersom man rör ner ägg i rätten och pressar över mycket färsk lime. 

Det här var inget snabblagat recept. Man kan ju tänka att det är det eftersom ingenting ska steka/wokas särskilt länge, men det är det lilla jobbet i sammanhanget, det som tar tid är att förbereda allt så att det inte blir några väntetider när man sen väl sätter igång. Och det var rätt många ingredienser i listan, så jag valde dessutom att förenkla något genom att utesluta fläskfärs och champinjoner. Jag bytte också ut risnudlar mot de koreanska glasnudlarna som jag har kvar en hel del av.

Dessutom använder Jamie kinesisk femkrydda, en kryddblandning som jag inte alls är särskilt förtjust i (mycket p g a det som jag upplever som en lite väl dominerande smak av nejlika) och därför ersatte med rätt små mängder av de kryddor jag hade hemma. Jag hade också svårt att veta vad som avses när det bara står "currypulver". Någon indisk curryblandning? Thai? Något annat? I slutändan fick det bli vanlig svenne-curry, jag hittade inte något annat som riktigt passade. Smaken blev inte någon riktig succé med de här ändringarna, inte äcklig på något sätt, men rätt trist. Jag kompenserade med stora mängder färskpressad lime.



Jag gillar fortfarande idén att spara/frysa in rester och kan nog tänka mig att använda det här receptet fler gånger, men mer som en receptskiss där jag byter ut kryddningen och kanske andra ingredienser också mot det som jag har hemma. Eller så använder jag resterna i en fried rice eller pad thai istället. (Fast då måste jag hitta ett bra recept på fried rice istället, något jag inte lyckats med hittills). Jag har också lärt mig att nästa gång ska jag dela upp resterna i mindre portioner, för nu blev det lite för mycket kyckling på en gång, det hade lätt kunnat bli till en middag till av något slag.

/Karin

Portugisisk fiskgryta i ugn

Man kan väl börja med att säga att så som den här rätten såg ut när den landade på vårt middagsbord i afton – så såg den inte ut i Jamies kokbok. Hans var helt täckt med potatisskivor som fått en aptitlig yta efter att han grillat den i cirka fem minuter. Nå, nu är utseende inte allt men man äter också med ögonen och detta blev inte riktigt den fest för ögonen som jag hoppats på.

Tillagningen är lite omständlig men ändå värt det tror jag? Med ett antal modifieringar tror jag att det här skulle kunna bli en återkommande favorit hos oss. Till att börja med skulle jag addera två (minst två) potatisar till rätten. Så som den är komponerad nu ser ingredienslistan ut som följer: 2 lökar, 2 paprikor, 2 potatisar, 3 tomater, 500 g fisk och lite olja och kryddor. För att rätten ska räcka till fyra till sex personer tror jag att fler potatisar blir nödvändiga. Men även för att balansera upp mot paprikorna. Jag vet i och för sig inte hur stora ett par vanliga paprikor är i Jamies värld, men på mitt ica maxi är dom rätt stora. Så mitt andra alternativ för att uppnå balans är väl att dra ner på mängden paprika.

Och när jag ändå är inne på paprikorna. Dessa skulle jag, vid en nästa tillagning, välja att steka ihop med löken. Tillagningen är nämligen som sådan att allt, utom fisken, skall skivas tunt tunt tunt på en mandolin. Sedan försvettar man löken i 15 minuter (det blir inte mycket lök kvar då skall sägas) och förkokar potatisen i 3. Sedan varvar man lök, paprika (som alltså är rå) och potatis med fisken som ett lager i mitten. Effekten av att inte ha förtillagat paprikan var att den bara så knappt hade blivit varma och endast förlorat lite spänst efter 30 minuter i ugnen. Fisken blev dock helt perfekt trots att de var fryst torsk där hälften kom från ett sånt där block och hälften från såna där lite tjusigare bitar.

Sammantaget blev resultatet stökigt. Smakerna fanns där. Enkla, milda, fina smaker med endast en nypa chili och några lagerblad som hjälpte att lyfta rätten en aning. Fisken blev som sagt perfekt. Löken lika så om något övertillagad i jämförelse med paprikorna.

Jag vill göra den igen men på mitt sätt. Det funkar fint det med.

Erika

Aromatisk cassoulet med korv

Jamies Aromatisk cassoulet med korv har rätt stora likheter med Danyel Couets Cassoulet saucisse à la campagne. Även här är korv, bönor, tomater och rosmarin framträdande ingredienser, så det är kanske inte så konstigt att de påminner om varandra. Jamie skriver bara att man helst ska välja en korv med 80% kött, så jag tog ett paket Lincolnshire bangers från Taylor and Jones. Är det brittiskt så är det. :) 

Förutom att jag hade missat lite på hur lång tid det tog att laga den här korvgrytan, så var det inga större svårigheter med den. Först steker man korven tillsammans med sidfläsk, sen lägger man i morötter, rödlök och paprikapulver och fortsätter att steka det lite till, innan man häller på passerade tomater + vatten och låter det puttra vidare i ugnen under folie. Efter ett tag har man i färsk rosmarin som man hackat och blandat med lite olja och sen får grytan koka ihop utan lock ett tag till. Jamie tycker man ska servera det med rostad ciabatta som man gnider in med vitlök och tomat. Vi stekte istället det i stekpanna med hemsvängt vitlökssmör. Men prova att gnida in vitlöksbröd med lite färsk tomat om ni inte gjort det förut. Genidrag! 



Precis som med Couets cassolet tyckte alla vuxna i familjen mycket om den här grytan, som fick väldigt fina smaker och samtidigt kändes både rustik och mättande. Kanske mer något för mörka höst- och vinterkvällar, men än så länge funkar den. 

Ett par ord om sidfläsk bara. Jag är inte helt såld måste jag säga. Allt det där fettet, det är svårt. Det tillför säkert en hel del i smak, men ändå. Nästa gång kanske jag fuskar och tar bacon istället. Får man säga så? 

/Karin

Bakfyllenudlar

Hemma hos oss har vi som mål att äta ungefär 50 procent vegetariska rätter under en vecka. Precis som Karin redan nämnt är det därför glädjande att just vegetariska recept har fått ett eget rejält tilltaget kapitel i den här kokboken. Här om kvällen lagade vi ett enkelt nudelrecept med det något trista namnet bakfyllenudlar (moralen i mig säger att det känns oskönt att kalla dom för det när man äter den med småbarn men jaja bakis var vi i alla fall inte).

Det var en snabb och enkel rätt att tillaga: i en kastrull med kokande saltat vatten slängde man ner strimlad salladskål, broccoli, nudlar och sockerärtor. När dessa var klara hällde man bort vattnet och vände ner en dressing gjord på ingefära, vitlök, soja, risvinäger och sesamolja. Till denna allt-i-ett-gryta serverade man stekt ägg och srirasha (som är en underbar stark chilisås).

Allt som allt en enkel och god rätt. Den är utmärkt att se som en bas där man kan slänga ner lite allt möjligt. Det är dressingen som gör rätten kan man säga. Nästa gång kommer jag dock att göra dubbel sats av den. Smaken blev nämligen lite väl tam kan jag tycka. Men det var inte något som inte gick att repa med hjälp av extra soja.

/Erika

Fantastisk fiskcurry

Det här visade sig vara ännu en riktigt god rätt från Laga smart med Jamie. En indisk curry med fisk, potatis, blomkål, tomater och linser. Fisken marineras i tikka curry-pasta och citron och steks för sig. Bra, för då blir den inte så sönderkokt som den blivit om den kokt med i själva curryn. Och potatis i curry alltså, hur gott?! Lika gott i den här rätten som i t ex massaman curry.

Den här curryn görs på ingefära, chili, vitlök, lök och korianderstjälkar som får fräsa sakta i olja tillsammans med mer tikka curry-pasta innan man har i potatis som får steka med en stund. Sen tillsätter man vätska i form av tomater och vatten, röda linser och blomkål (i Jamies recept kan man tillaga både fisk och blomkål direkt från frysen, plus för det, även om jag inte gjorde det den här gången) och allt får koka ihop en bra stund. Man serverar den med ris kokt med kryddnejlika (vilket gav mer doft än smak), färsk hackad koriander och en klick youghurt. Riktigt, riktigt gott. Även maken gav tummen upp.



Min enda invändning var, även i det här receptet, den återkommande anvisningen att "krydda så det blir riktigt gott" utan någon vidare information. Men när det blir så här gott kan det väl passera.

/Karin

Söndag med Jamie 2: Mammas söndagsmiddag - ugnsstekt kyckling

Till middag gjorde vi ugnsstekt kyckling. Jag är lite sugen på att testa hela konceptet med att tillaga en rejäl middag på söndagen och sen använda resterna till andra rätter någon kommande dag. Allra helst ville jag egentligen göra receptet från kapitlet om fläsk, för de restrecepten ser så himla goda ut, men eftersom jag inte har den blekaste aning om vad bogbladsstek egentligen är fick det bli kyckling. (Det enda jag vet om den där styckdetaljen är att den garanterat inte finns på Coop i Farsta centrum).

Hur som helst, det här kycklingreceptet visade sig vara synnerligen krångligt skrivet. Anmärkningsvärt krångligt faktiskt. Egentligen var det inget som var särskilt svårt att laga, men sättet det var skrivet på gjorde det ungefär tio gånger svårare än det skulle behöva vara. Det var mycket text och många olika moment blandade i varje stycke. Fastän jag hade läst igenom hela receptet från början till slut innan jag började var jag tvungen att gå tillbaka och kolla flera gånger och varje gång fick jag skumma igenom i princip all text för att hitta till rätt avsnitt. Inte bra alls faktiskt.

Annars vara det en ganska vanlig ugnsstekt kyckling. Den dominerande smaksättningen på själva kycklingen var rosmarin, men den slog inte igenom särskilt mycket när kycklingen var färdig. Det smakade absolut bra, men kyckingen i sig var inget speciellt. Den ugnsrostade potatisen som skulle serveras till blev däremot riktigt lyckad, medan de apelsinstekta morötterna inte alls smakade bra, på gränsen till beska faktiskt. Lite upp och ner alltså det här receptet.

/Karin

Söndag med Jamie 1: vegetarisk jätterösti, förlorade ägg, spenat och ärter

Idag blev det en riktig Jamie-dag här hemma, både lunch och middag från Laga smart med Jamie. Till lunch gjorde vi jätterösti med förlorade ägg, spenat och ärter. Pocherade ägg hör definitivt till mina favoriter för tillfället. (Ända sen jag lärde mig att tillaga hyfsat lyckade exemplar). Allting blir lite godare med pocherat ägg faktiskt. Den här rätten var inget undantag, det blev riktigt, riktigt gott. Knaperstekt rösti på potatis och morötter, bladspenat och ärter med en dressing på fransk senap, citron och olivolja, pocherat ägg och så lite fetaost. Svårt att inte gilla. :)

/Karin

Carbonara med rökt makrill

Av alla himla recept i vår nya kokbok så väljer min man att laga en rätt som redan på papper låter så vidrig att jag typ dör. Carbonara med rökt makrill? Yuck! Ja, varsågoda. Här får ni en inblick i hur det kan gå till hemma hos oss när middagar ska planeras. För vi är två som delar på matlagningen och vi har en rätt enkel regel som säger att man inte får lägga sig i / kritisera den andres val och smak. Då kan det bli så här: att det lagas en rätt som innehåller cirka allt som jag inte tycker om: rökt, fisk, alltså rökt fisk, rosmarin och ägg. Eller, jag älskar ägg men blir oftast hemskt illamående av att äta det.

Att jag ska bedöma denna rätt objektivt är med andra ord omöjligt. För mig var den precis så orimiligt äcklig som jag på förhand hade gissat mig till. Den rökta fisken innehöll massor av småben. Äggstanningen blev överkokt och gjorde mig illamående. Zucchinin smaklös. Rosmarinen adderade en kvalmighet som bet sig kvar.

Nej. Laga inte denna rätt. För guds skull.

/Erika

Ps. Ulfs kommentar efter måltiden var att det inte fanns något dolt budskap till mig i hans menyval (försmådd tror jag vad jag vill om det) samt att vi inte heller för hans skull behövde laga den här rätten igen. Barnen vägrade äta något annat än pastapennorna som inte hade varit i närheten av såsen. Stoltheten jag kände över detta. Stoltheten.

Fylld mexikansk omelett

Laga smart med Jamie innehåller ett rätt omfattande kapitel med vegetariska rätter. På samma sätt som jag gillar att det finns en programförklaring med hela kokboken, gillar jag ansatsen med de vegetariska rätterna: "Jag ville för allt i världen inte att det här kapitlet skulle bli något jag bara hade med för formens skull". Det är klart att det ligger i tiden att förespråka vegetarisk mat, men det gör ju inte det hela sämre.

Igår lagade jag sålunda ett recept ur det vegetariska avsnittet till lunch: fylld mexikansk omelett. En i princip naturell omelett (lite riven cheddar i smeten bara) som man äter fylld med en sallad på vitkål (jag använde spetskål istället, dels hade jag det hemma och dels tycker jag att det är lite godare), morötter, lök, färsk koriander och en krämig avokadodressing. 

Det här var på det stora hela en väldigt god anrättning. Om jag hade orkat riva ner korianderstjälkar och mixa dressingen istället för att bara mosa den med en gaffel hade det säkert blivit ännu godare, men som sagt, orka. Även här fanns det med en sån där allmän anvisning om smaksättning: "krydda tills det smakar riktigt gott" utan några närmre instruktioner om vad man ska krydda med, men här tycker jag ändå att slutresultatet smakade så pass gott att det känns som att det inte gjorde så mycket. En rätt jag kommer att göra fler helgluncher. 

/Karin

Canneloni med kyckling & spenat

Mitt första intryck av Laga smart med Jamie är definitivt positivt. Jag har flera (tre) kokböcker av Jamie sen tidigare som jag lagar ur rätt ofta, och det jag dessutom gillar med just den här kokboken är att det finns en idé bakom den: "köp klokt, laga med omsorg, släng mindre". En stor del av kokboken handlar därför om olika sätt att ta vara på rester av några vanliga (protein)livsmedel. Nu råkade det slumpa sig så att jag hade ett par burkar med kycklingrester i frysen, något jag brukar ha svårt att veta vad jag ska göra av. Istället blir det liggande i frysen hur länge som helst, tills det blir någon deppig plocklunch av det en sån där dag när man inte har någonting annat att äta överhuvudtaget.

Nu blev det istället canneloni med kyckling & spenat av resterna. Spenat hade vi också i frysen, liksom riven cheddar, så det enda vi egentligen behövde köpa var canneloni. Jag var helt säker på att det inte skulle finnas på vår lokala Coop (i Farsta centrum), men det gjorde det faktiskt. När vi inte behövde förkoka lasagneplattor och sen rulla dem blev det här en riktigt lättlagad rätt, just också för att kycklingköttet redan är färdigt, man använder fryst spenat som man kan slänga ner i kastrullen otinad och tomatsåsen som man har ovanpå är snabbt ihoprörd. Sen var det ju himla roligt att fylla cannelonirören. :)

Däremot kändes det lite snopet när det kom till kryddningen av spenat- och kycklingröran: "dra bort kastrullen från plattan och krydda så det blir riktigt gott". Men med vad? Det framgick liksom inte. Lite svårt var det också att veta exakt vad engelsk senap är. Jag antar det är en stapelvara i England, men här hade man ju gärna fått en hint om vad det skulle kunna motsvara. Jag chansade på en helt vanlig senap, oklart om det var bra eller dåligt smakmässigt.



De vuxna i familjen tyckte att den här rätten var helt ok, men tyvärr blev den lite smaklös. Nu när vi vet om det kan vi ju dock krydda lite mer nästa gång. (Måste bara komma på med vad). Barnen ville inte smaka. Spenat kan ha den effekten, ingen överraskning där. Jag tycker ändå att det här känns som en lovande start på nya utvärderingen och jag har markerat massor med recept jag vill testa. Hurra!

/Karin

Bokbyte i klubben

För några veckor sedan bestämde vi oss för att vår nästa utmaning skulle vara att laga mat ur Melker Anderssons nya kokbok I nöd och lust. Ingen av oss hade tittat eller bläddrat i den och när den damp ner hemma hos mig så kändes valet inte helt hundra. Det främsta skälet var inte att den är gjord i samarbete med 7 eleven, även om det kanske inte kändes urbra det heller (av någon diffus anledning).

Nej, det var mer recepten som inte kändes helt hundra. För helt ärligt: hur spännande känns ett recept på Makrillhusman som består av en skiva husman och makrill på tub?

Den här kokboken innehåller helt enkelt lite väl simpla recept. Som lax med pulvermos.

Eller leverpastejmacka som är en ja, macka med leverpastej.

Det skall dock sägas att några recept lät goda. Som dessa havrebollar med philadelphiaost, oboy-pulver och daim. 

Eller fish en chips där han panerar lax och gör en enkel gurksås till. Såna här recept har jag ett jättestort behov av just nu: enkla "genvägsrecept" för vardagsmiddagarna.

Men de flesta recept i boken är, som sagt, lite väl simpla. Jag undrar vem som är målgrupp egentligen? För den som inte vet eller förstår att man kan göra pytt i panna genom att köpa en påse med färdig sådan och steka den med ett ägg kommer förmodligen inte att köpa den här – eller någon – kokbok?

Aja. Vi har i alla fall bytt bok. Som nästa kokbok kommer vi att testa och utvärdera Laga smart med Jamie. Eftersom klubben har minst två medlemmar som är jeteförtjusta i honom så kan det här nog bli hur bra som helst. Inget nytt byte borde iaf ske?

Och ps. Recepten ser helt amazing ut vid en första genombläddring.

/ Erika