Anka med rödkål

I Julkokboken finns ett kapitel om julmat i andra (europeiska) länder och eftersom vi skulle fira lillejulafton med mina föräldrar en vecka innan julafton passade det bra att testa ett av de recepten, istället för ett vanligt julbord. Vi fastnade för dansk julmat: ankbröst med sky, sockerstekt potatis och rödkål.

Jag har aldrig stekt anka förut, men det var inte så värst komplicerat, allt som behövdes egentligen var en stektermometer. (Ja, och en ugn).

Potatisen blev i ärlighetens namn inget vidare, tror att jag råkade steka den på för låg värme, och rödkålen var väl ok, men inget speciellt. Men ankan! Skinnet kunde varit knaprigare, men strunt i det, för resten av köttet var så gott!

/Karin

Saffransgryta med lax och räkor

Oj nu blev det mycket saffran - men det är ju verkligen julens krydda, och jag älskar den!

Min man fyllde år och vi skulle bjuda hans mamma på middag på själva födelsedagen. En lite festlig men ändå enkel middag.

Då hittade jag recept i Julkokboken på en Saffransgryta med lax och räkor - oj vad gott!

Man stekte lök, fänkål, paprika och selleri lite, i med potatis, och sen på med vin och vatten. Lite buljongtärning och kryddor. Och till sist grädde såklart :)

Man stekte laxen i ugnen på sidan och skalade räkorna.

När grytan hade puttrat klart så la man lax och räkor ovanpå och serverade allt mitt på bordet. Enligt receptet skulle man servera ett saffransbröd men jag hade inte tid att ställa mig och baka, så jag köpte små portionsbröd från Stinas Bageri som passade finfint till.

Tummen upp från alla middagsgäster.

Saffranskaka

Jag testade ytterligare ett recept från Julkokboken i helgen, en saffranskaka med russin. Lite som en saftig sockerkaka.

Väldigt god!

Tyvärr glömde jag ta bild (orutinerad bloggare), men kakan fick väldigt fina recensioner av alla kalasgäster.

Hemligheten till den goda och saftiga kakan tror jag låg lite i det faktum att man skulle mortla saffranet (säger man så?) med sockret innan man vispade det med äggen så att sockret verkligen tog upp alla saffranssmaker. Mums!

Får återkomma med bild och recept.

Tuna melt

Nu ska jag erkänna en sak. Jag hade aldrig riktigt fattat vad en Tuna Melt var för något innan jag köpte Funk Food På riktigt. Jag hade ju så klart sett karaktärer beställa/prata om/äta(?) tuna melt i amerikanska tv-serier och filmer men aldrig någonsin tänkt att det var något som jag skulle vilja äta. En varm tonfiskmacka liksom come on!
Men tack vare Karins inlägg lite längre ner här i bloggen bestämde jag mig för att prova oj oj OJ vad jag är glad att jag testade!

För. Låt mig presentera: min nya favoritsmörgås i hela världen! Jag iddes inte göra egen majonnäs utan fuskade med Hellmanns Real Mayonnaise (och det funkade så klart hur bra som helst) som jag blandade med burktonfisk, gul lök och stjälkselleri. Chiliflakesen gav ett schysst sting och wow vilken macka säger jag bara.

Ps. Jag har tydligen blivit en som vi kan räkna med i det här gänget igen! Hurra!

/Erika

Club Sandwich

För några veckor sedan skulle vi få finfrämmande till landet. Jag hade köpt med mig alla ingredienser för att göra en klassisk Club Sandwich till lunch, och åkte till och med in till Norrtälje för att köpa en stavmixer till majonnäsgörandet. Jo, det är lite så ett proffs som jag jobbar.

För övrigt är smörgåsvarianterna i Junkfoodboken inte alltför krångliga. Här skulle man visserligen göra egen majonnäs och ugnsbaka körsbärstomaterna samtidigt som både bacon och kyckling skulle stekas samtidigt. Det blev lite trångt i mitt lilla lantkök (som ni ser fick jag använda diskstället som kokbokshållare). Men det gick.

Och clubban blev inget annat än en succé! Den var väl inte så märkvärdig egentligen men det kändes väldigt gött att för första gången göra en egen majonnäs från grunden och lyckas med den. Sen om just den blev så vidare värst god ... nja. Jag tror att jag hade en lite för fin olivolja för ändamålet.

Vilken olja använder ni när ni gör majonnäs?

Bacon- och pepparrotssill samt Senaps- och whiskysill

Jag är en av dom där som tycker att sillen är det godaste på julbordet (midsommar/påsklunchen). Det var därför med stor STOR iver som jag testade två av sillarna i Julkokboken här i veckan.

Som det brukar vara med sill ska de stå och mogna till i ett dygn i kyl så det gäller att planera lite. Men som det INTE brukar vara med sill så gör man deras sill baserad på löksill (och inte 5-minuterssill som väl är vanligast).

Resultatet då?

Den första: Bacon- och pepparrotssillen var jag megapepp på. Det lät liksom för knasigt för att inte bli bra! Förutom löksill, knaperstekt bacon och rejält med pepparrot ska man blanda ner creme fraiche och majonnäs. Kan hända hade jag lite för stora förväntningar för jag tycker att den inte blev mer än okej. Om ni vill testa att göra den skulle jag öka mängden creme fraiche och majonnäs. Den blev liksom lite ... torr eller okladdig eller hur jag ska säga. Men smakerna var fina och jag tänker att det verkligen blir en sill som sticker ut på julbordet.

Den andra: Senaps- och whiskysillen var min man hemskt sugen på. Han gillar whiskey och rökiga smaker ... vilket inte riktigt är mina favoriter. Förutom ett par teskedar whiskey smaksattes sillen med liquid smoke. Jag var mycket skeptisk. Men faktum är att den var AWESOME! Whiskeyn låg som en svag ton i bakgrunden, rökigheten gjorde löksillens smak rund och fin och de små stänken worchestersås gav perfekt sälta och ett litet sting. Whiskeysillen kommer jag att göra till julbordet. Min faster (som jag firar med i år) kommer att go bananas. Hon älskar nämligen whiskey. Men med tanke på mina smakpreferenser så skulle jag säga att det här är en sill för "alla".

Recepten hittar ni här:
Bacon- och pepparrotssill
Senaps- och whiskysill

Köttbullar med kryddpeppar

Jag har fått ansvaret för julbordets köttbullar, och då testade jag receptet från Allt Om Mats Julkokbok.

Det receptet jag brukar använda innehåller riven gul lök och där blandar man alla ingredienser från början, men oj vad dessa vad godare!

Man stekte finhackad lök i smör tillsammans med kryddpeppar vilket gjorde att löksmaken blev mycket mildare, och sen var det både grädde, mjölk och ägg i.

Hur goda som helst och mycket höga poäng från hela familjen.

Ser fram emot julbordet!

Lussekatter

Jag har testat ett par recept till ur Allt om mats Julkokbok, och ett av dom är receptet på klassiska lussekatter.

En tidig lördagsmorgon (har man småbarn är man vaken ändå) satte jag igång med de dubbla jäsningstiderna.

Extra mycket kesella och extra mycket smör - vad kan gå fel?

Resultatet blev väldigt gott, men tyvärr ändå lite torra.

Rent bakningsmässigt så gick det enkelt, tre jäsningstider till trots.

Hur gör ni för att få era lussekatter saftiga? Ska man skippa de klassiska snurrorna och köra på kanelbullsformatet istället?

Fish tacos med refried beans

Vi har även lagat Fish tacos med refried beans. (Inom parentes, kan inte låta bli att tänka på det där avsnittet av Friends där Monica extraknäcker med att hitta på nya rätter med skumma ingredienser som Fishtaschios när jag hör Fish tacos. Som tur var upplevde jag inga andra likheter med det här receptet). Fish tacos var kanske inte riktigt lika goda som Beef tacos, men ganska nära skulle jag ändå säga. Jag kan t o m förstå vad refried beans hade där att göra, det såg inte det minsta aptitligt ut, men tillförde definitivt något till helheten. Och mango- och tomatsalsan var pricken över i:et. Ännu en win helt enkelt.


/Karin

Tuna melt

En mycket enkel, men ändå så god, söndagslunch: varma mackor med tonfisk. Behöver man recept till det kan man ju undra? Tja, kanske inte, men på det här sättet blev de faktiskt flera snäpp vassare än en "vanlig" varm macka. Surdegsbröd, hemgjord majo och rå lök blandad med tonfisken samt chili flakes ovanpå var nog det som gjorde susen. Återigen en vinnare alltså, om än med lite lägre profil.



/Karin

Dåligt samvete

Usch. Jag har så dåligt samvete. Jag känner mig som en dålig kokboksklubba. Men så här ligger det till: jag är inte alls lika entusiastisk över den här boken som mina vänner.

Jag älskar junk food och snabbmat. Verkligen älskar! Men för mig handlar den här matgenren om att det ska just gå snabbt och att kvalitén ska vara lite "kvallan brallan". När jag bläddrar i den här boken känns som att alla recepten tar hundra år att göra. Hamburgare? Baka först ditt egna bröd. Gör sedan burgarna. Gör sedan dressingen. Det enda som saknas är att man ska lägga in gurkan själv och odla sin egen sallad.

Förlåt. Jag överdriver så klart.

Lite.

Med – ändå – vänlig hälsning eder
Erika

Lammburgare med ädelost/fetaost

Åh vilka goda recept det är i Junk Food-boken!

I helgen hade vi några kompisar på besök så vi passade på att testa receptet på lammburgare.

Som jag nämnt tidigare så klarar jag inte riktigt av ädelost så jag tog fetaost istället. Oj så goda!

En av gästerna äter inte rött kött så hon fick ett stekt/panerat majskycklingsbröst istället för lamm och det verkade himla gott det också.

Vi provade även receptet på cole slaw med äpple och dillfrö, och det var väldigt gott och fräscht.

Den cole slaw jag brukar göra är mer majonäsig och blir lätt tung, men denna kändes mycket friskare.

Allt rekommenderas och kommer göra comeback i det Ekstrandska köket.

Tummen upp!

Pepparkaksdeg

Igår kväll gjorde jag en pepparkaksdeg från Julkokboken. Det var andra gången nånsin som jag gjorde en egen pepparkaksdeg. Förra gången var nog 10-15 år sen och som jag minns det blev den grå och stenhård. Helt misslyckad alltså. Den jag gjorde igår kändes rätt ok, möjligen såg den lite ljus ut. Men det verkliga resultatet får jag se i eftermiddag när den ska bakas ut av diverse barn och vuxna.


En dryg vecka senare: Har nu bakat från den där pepparkaksdegen två gånger och kan konstatera att den visserligen var bättre än mitt förra försök, men långt ifrån perfekt. Smaken är det inget fel på (faktum är att jag smygåt ansenliga mängder deg i köket innan vi började baka) och de färdiga pepparkakorna smakar bra men herregud vilken svårjobbad deg. Lite mjöl måste man ju ha för att den inte ska fastna, men så fort man tillsätter lite mjöl blir den helt smulig. Kommer inte att göra den fler gånger, men kanske nån annan för det var ju inte så värst jobbigt att svänga ihop degen.

/Karin

Första julbaket

Jag har suktat länge efter det där första julbaket och lusläst varenda recept i Julkokboken.

Det blev till slut saffransbiscotti UTAN pecannötter, för det hade jag glömt köpa.

(Nej jag är inte lika välplanerad i köket som mina bloggkollegor).

Den saken som fick mig att välja just det receptet var det faktum att man skulle låta saffranen dra i Cointreau i minst 12 timmar. My god. :)

Ja goda vart dom, jag gjorde dom dock lite för små, och de hade behövt de där nötterna. Flera veckor kvar innan julen är över så jag gör ett nytt försök snart.

Annars tyckte jag receptet var bra, och Julkokboken - I löv it! Finns hur många recept som helst jag vill testa. Önskar att december vore längre.

Uppdatering - här är receptet för er som vill testa.

Lammburgare med modifikation?

Jag satt och funderade på vad som skulle bli vårt nästa recept att prova i Junk Food-boken, och fastnade för lammburgaren.

Det är ju alltid gott eller hur?

Men det hör till saken att jag verkligen inte klarar av mögelost, som är en ganska stor feature i den här rätten.

(Konstigt då kanske att jag tyckte den lät god).

Så vad tror ni - kan man byta ut osten? Jag tänkte chevre eller kanske till och med feta. Dom funkar ju alltid bra med lamm?

Pulled pork

Jag måste säga att den här kokboken går från klarhet till klarhet. I söndags lagade vi Pulled pork med cole slaw till söndagslunch och my god vilket kött! För att använda en sliten fras, det fullkomligt smälte i munnen.


Men för att börja från början kan jag konstatera att det inte var helt enkelt att få tag på fläskkarré med ben (inte utan ben heller efter vad jag kunde se). Slutade med att jag köpte Nibble-gris på Söderhallarna, men det blev rätten antagligen inte sämre av direkt. Men tråkigt att det är så dåligt utbud på kött i affärerna. Fläsk verkar särskilt dåligt representerat, några enstaka fläskkotletter, fläskfilé och fläskytterfilé, inget mer. Nåja.

Annars var ju den här rätten inte bara god utan också underbart enkel, bara hälla över buljong och så bbq-såsen jag gjorde i lördags och så in i en gryta i ugnen i fem timmar. Till köttet gjorde jag cole slaw, som blev helt ok, men som nog hade blivit bättre om jag inte hade missat att köpa hem pepparrot och dillfrö, nu blev den lite menlös. Kompenserade det delvis genom att servera lite extra (hemgjord så klart) majonnäs vid sidan av, och till det lite god baguette. Allt som behövdes för en riktigt fin söndagslunch.

/Karin

Risgrynsgröt

Jag har också provat ett recept i Julkokboken, vår bonuskokbok. Det kanske inte låter så märkvärdigt, det finns säkert många som kan koka risgrynsgröt helt ur minnet, med ena handen bakbunden. Nu är jag inte en av de människorna, jag har faktiskt aldrig gjort risgrynsgröt i hela mitt liv. Det visade sig dock vara superlätt och provsmakningen föll också väl ut. Sparar den dock till imorgon bitti, då blir det adventsfrukost. Tänker mig att jag ska äta den med apelsinklyftor, kanel och kanske en gnutta råsocker.


Och efter frukosten kan jag konstatera att den smakade bra, men var lite för fast. Hade säkert vara bättre att äta den nygjord, men så tidigt ville jag inte gå upp.

/Karin

BBQ-sås

Som jag redan konstaterat ett par gånger, Junk food på riktigt handlar inte om att laga mat snabbt egentligen, utan mer om hur gott det kan bli om man gör de där snabbmatsrätterna själv, från grunden. Därmed blir det rätt viktigt att kolla igenom recepten i förväg så man inte åker på några överraskningar när man redan har börjat laga maten. Som exempel: imorgon tänker vi oss att det ska bli Pulled pork till söndagslunch. Då är det ju rätt bra att ha koll på att köttet ska vara inne i ugnen i fem timmar, att det ska penslas med BBQ-sås som alltså måste göras innan de där fem timmarna, att det ska serveras med cole slaw som gärna får innehålla hemgjord majonnäs och att man om man nu inte ovanpå det orkar baka tortillabröd eller portionsbröd bör införskaffa ett gott bröd också. Så idag har jag köpt lite finbaguette, men framför allt har jag gjort BBQ-sås.


Det ska sägas att varken jag eller maken är särskilt förtjusta i de värsta rökiga varianterna av BBQ-sås, så jag valde att göra den version som enbart heter BBQ-sås (den andra heter Holy smoke bbq, kändes som ett tecken på nåt sätt) och den är lätt min favorit av bbq-såser av typ alla jag har smakat fram till nu. Har alltså höga förväntningar inför fläskkarrén imorgon, måste bara se till att komma upp i tid så att köttet är i ugnen runt 7.30-snåret.

/Karin

Beef tacos!

Det här skulle mycket väl kunna vara det bästa receptet i Junk food på riktigt, så gott var det. (Fast hoppas det finns fler rätter man blir lika förtjust i som denna). Eller låt oss säga så här, det kommer bli mycket svårt att äta tacos på nåt annat sätt i framtiden.

Det ska sägas igen, det är inte världens snabbaste recept det här (även om det var mer snabblagat än kycklingburgare + hamburgerbröd), vilket framför allt berodde på att jag valde att baka egna tortillas också. Dessa var dock väldigt enkla att göra, bara att mixa ihop ingredienserna i matberedaren, låta degen vila en stund, forma bröden och sen steka dem i en stekpanna några minuter. Och de blev riktigt bra. (Även om 5-åringen tog en tugga och sen vägrade äta mer, fast mest av gammal vana tror jag).

Köttet är också värt några rader för jag har nog aldrig lyckats så bra med ryggbiff tidigare. Passade på och köpte Coop primas hängmörade, naturbetade kött, kanske spelade det in. Det fick vila en stund i kryddblandningen (spiskummin, koriander, salt) tills det var rumstempat

och sen stekte jag det ca en minut på varje sida, i smör och olja, på ganska hög värme. Innan jag skar upp det fick det vila under folie i säkert 10 minuter. Perfekt stekt, det var vi helt överens om.


Tillbehören passade också himla bra, tomatsalsa (pico de gallo) och guacamole, och så klart en Corona till. Bästa fredagsmiddagen. Som vi definitivt kommer att laga igen.

/Karin

Beef tacos till söndagsmiddag

I söndags kom vi hem från söndagslunchen hos svärmor och var sådär proppmätta som man bara kan vara efter en lunch hos svärmor.

I kylen låg en bit entrecote som krävde tillagning för att inte bli dålig och den planerade Biff Rydbergaren lät alldeles för mastig.

Jag började bläddra i Junk Food-boken som vi testar och hittade ett recept på Beef Tacos som lät spännande.

Sagt och gjort - en snabb sväng till affären för att köpa det som saknades, och lite modifieringar i receptet. Vi var mer sugna på nachos chips än tortillas och så blev det. Och så la vi till lite gräddfil.

Oj så gott! Och alldeles perfekt "lagom"-måltid för två vuxna.

Rekommenderas varmt som ett alternativ till fredagsmyset.

Kycklingburgare med currymayo och bacon

Alltså den nya boken! Om jag inte hade ogillat det faktum att ordet "fredagsmys" blivit både vedertaget och dessutom kommersialiserat de senaste åren hade jag kunnat konstatera att Junk food på riktigt förmodligen är svaret på det stora fredagsmysdilemmat. Nämligen: det måste finnas nåt mer än tacos att äta?! Här har vi nu en kokbok som hela familjen helhjärtat tar till sig direkt. Maken bläddrar i boken och suckar lyriskt "åh, foccaccia!", "åh, tuna melt!", "åh, club sandwich!". (Han är något av en brödjunkie). Och 5-årige sonen hittar också flera recept han vill testa: hamburgare, hamburgerbröd, pizza, hembakade tortillas, pommes frites (han gillar också sina kolhydrater) och i princip alla efterrätter. Och jag, jag vill provlaga ALLT. (Med några få undantag).

Sonen fick bestämma första receptet: hamburgerbröd. Till det: kycklingburgare med currymayo och bacon. Det första man kan notera är alltså att det här kanske inte är nåt man slänger ihop på en halvtimme efter jobbet en fredag eftersom hamburgerbröden ska jäsa i sammanlagt 70 minuter,


men om man har bröden klara (eller köper färdiga, fast gör inte det för det är ju halva poängen med den här boken, att det blir godare när man gör det själv) sen tidigare är övrigt rätt snabblagat. Mayon vispar man ihop på några minuter (jag rev äpplet istället för att finhacka det) och sen kan den stå till sig i kylen medan man fixar burgarna. Som var otroligt enkla att få till, bara mixa kycklingkött, citronskal, salt och peppar i matberedaren, forma burgarna, steka, klart! Med bacon, sallad, tomat, nybakade bröd och currymayo så klart var de hur goda som helst.


En Corona på det så är fredagskvällen kirrad. Om resten av recepten är lika bra som det här har vi ett par trevliga månader framför oss i kokboksklubben.

/Karin

Nästa bok då?

Nu har vi precis avslutat arbetet med den provencalska boken, och som ni kunde läsa i senaste inlägget så var vi sådär nöjda.
Jag fick precis en notifikation från Adlibris om att de nya böcker finns för upphämtning hos mitt Postenombud - åh peppen!

I november och december kommer vi att fokusera på TVÅ böcker. Alla tre var sugna på att laga mat från en julkokbok, men det går ju inte att laga julmat hela november OCH december. Då tappar ju vem som helst lusten.

Den första boken är: Junk Food: på riktigt av Liselotte Forslin.

Den andra boken är: Julkokboken av Allt om Mat.

Jag är väldigt sugen på att börja bläddra i bägge två och det kommer att bli kul att se om jag och mina medbloggare väljer samma recept att testa.

Återkommer med första provlagningen inom kort!

Betyg: Mina smaker från Provence, Danyel Couet

Välkomna till Kokboksklubbens första utvärdering. En grådaskig onsdagskväll träffades vi hemma hos Erika för att laga mat ur Danyel Couets kokbok Mina smaker från Provence. Och för att älta älta ÄLTA våra upplevelser under månaden.

Utvärderingen består av fyra delar.
1. Först anger vi våra plus och minus till kokboken.
2. Sen räknar vi ihop antalet recept vi lagat ur kokboken. Överstiger den siffran sex-åtta har vi nått över snittet för hur många recept man brukar laga ur en kokbok (som enligt Lotta Lundgren är tre till fyra. Det har hon sagt i Landet brunsås).
3. Vi korar bästa respektive sämsta recept. Helt subjektivt.
4. Till sist ger vi ett gemensamt betyg för kokboken (betygsskalan sträcker sig mellan 1-5).

Okej. Då kör vi.

PLUS:

• Goda, fina smaker på allt vi lagat (nåja, nästan allt).
• Kokboken innehåller väldigt fina och lockande bilder.
• Det här känns verkligen som provencalsk mat. Det här är en nischad kokbok där Danyel inte kompromissat med ingredienserna och försvenskat recepten. 
• Det är också en kokbok som verkligen bjuder upp till matlagning. Man känner sig huslig och redig när man styckar och confiterar och hackar och rör ihop de små mästerverken.
• Det är kort sagt en bra kokbok för helgmat när man har tid att laga och njuta av maten.

MINUS:

• Skitnödig ingredienser. Eller vad sägs om espelettepeppar, charantasimelon, Rove de Garrigue (små färska getostar) och esdragonvinäger?
• Dyra ingredienser som dessutom är svåra att få tag på. Till exempel innehåller recepten märgben, tonfisk, oxrevbensspjäll, vildsvin, confiterade anklår, vaktel eller lammstek. Karin hade problem att få tag på pastis och lavendelhonungen (till efterrätten Fåryoghurt med lavendelhonung och valnötter) gick inte att hitta. Inte i Farsta i alla fall.
• Rätterna tar lång tid att göra. Oxgrytan ska koka minst 1 1/2 timme, Bouillabaissen innehåller 25 ingredienser och en massa moment så klart. Priset tas dock av Vaktel med gröna oliver och plommon som tar 4 veckor att göra! Detta eftersom rätten innehåller confiterade citroner som tar just 4 veckor att stå till sig.
• Bland huvudrätterna är endast ett recept vegetariskt.
• Det är också lite märkligt (och tråkigt) att en så känd och etablerad kock använder sig av råvaror som är utrotningshotade så som tonfisk, uer och scampi.
• Man kan inte tänka "vad är jag sugen på ikväll?" utan rätterna kräver planering både när det gäller inköp och tillagningstid.
• Vi saknar också serveringsförslag till rätterna. Det har Erika skrivit om här, och Karin här.
• Och vissa moment hade gärna fått förklaras! I Confiterad lammstek står det att man ska täcka formen med plastfilm innan man steker den i ugnen i 5 timmar (inom parentes: FEM TIMMAR! jaja anyhow) vad menar Dayel här? Vad är det för en plastfilm? Karin hade också problem med att koka mandelpotatisen som ju kräver viss teknik. Det hade väl kunnat stå med? Samt lite kort information om hur man rensar och tvättar musslor – det kanske inte alla vet?
• Den innehåller inte några direkt roliga eller inspirerande efterrätter.

ANTAL LAGADE RECEPT: 12 (2 förrätter, 5 huvudrätter, 3 tillbehör, 2 efterrätter)

BÄSTA RECEPTET: Musslorna (tyckte vi alla tre)

SÄMSTA RECEPTET(N): Kyckling rôti med apelsin och fänkål (Erika), Köttgryta från Camargue (Karin) och Chokladmousse med olivolja (Elisabeth).

BETYG: Mina smaker från Provence får betyget TRE av Kokboksklubben. Det skall dock sägas att vi inte var eniga utan att betygen fördelades 2, 3, 4 med snittet 3 alltså.

Bonus: Plus och minus med en kokboksklubb

Eftersom det här var vår första träff passade vi på att utvärdera hela upplägget med att vara en del i en kokboksklubb:

PLUS:

• Tack vare kokboksklubben tog vi oss utanför vår bekvämlighetszon. Vi testade nya smaker och nya ingredienser.
• Vi lagade mat ur kokboken. Hur många kokböcker har vi inte köpt som bara blivit stående? Det är alltså ekonomiskt att vara med i en kokboksklubb!
• Att träffas och laga mat tillsammans kan vara bland det trevligaste man kan göra!

MINUS:

• En liten nackdel när man lagar så här intensivt ur en och samma kokbok är att många smaker återkommer. När det gäller Mina smaker från Provence är liksom rosmarin eller anis hela tiden.

 Sammantaget är ändå de bestående känslorna: genialiskt! Roligt!

Lammstek och ratatouille

I helgen lagade jag, precis som Elisabeth, lammstek. Hade dock stora problem med en av anvisningarna, nämligen att lammet skulle stekas under plastfolie på 130 grader. På mitt paket stod det att folien tålde 0-40 grader, kändes inte helt perfekt. Googlade lite och vände mig till Facebook också men kom inte fram till något entydigt svar så det slutade med att jag fegade ur och lagade helt utan folie. I övrigt följde jag receptet.



Resultatet blev lite torrt, men ändå gott. Ska forska vidare om plastfolie och göra om steken nån mer gång, helt klart. Så otroligt lättlagat ju, det enda som krävs är att man håller sig hemma egentligen, eftersom den tar sex timmar att laga.

Jag gjorde alltså ratatouille till, vilket passade väldigt bra. Om man kollar i kokboken på annat håll kan man läsa på sidan med receptet på mandelpotatiskross att den är "nästan ett måste" som tillbehör. Dock står detta inte i receptet på själva lammsteken, vilket känns lite märkligt. Hur som helst orkade jag inte göra potatisen också. Men ratatouillen var fantastiskt god, det var vi helt överens om allihopa (hade lite middagsgäster), utom femåringen som inte ens ville smaka.



Och med lite mise-en-place var den inte så jobbig att tillaga heller. Allt som allt, en ganska lyckad söndagsmiddag. Och definitivt utanför bekvämlighetszonen.

/Karin

Musslor och lamm...

Det har ju varit lite stiltje från min sida här på bloggen på sistone. Har haft lite dåligt samvete gentemot mina två klubbkompisar.
Min egen analys av stiltjen kom fram till att den berodde på två saker:
1. vi har Linas Matkasse och därmed inte så mycket "fria dagar" att laga vad vi vill på.
2. de flesta recepten i boken känns ganska komplicerade och inte sådär supermånga som tilltalar mig.

I lördags var vi dock hemma hos kompisar och lagade mat och då passade vi på! Vi smällde till med att laga hela två recept från boken på en gång.

Den första var de gratinerade musslorna som jag såg att Erika och lagat. My god vad goda!
Vi körde rakt enligt receptet, och vi var fyra vuxna. Ganska stor förrätt, men vi tömde fatet...

Till varmrätt tillagade vi den konfiterade lammsteken som stod i ugnen och göttade sig i fem timmar... ojojoj vilket mört kött.
I boken står ju som mina klubbkompisar redan nämnt inga förslag på tillbehör, så vi åt en enkel sallad med pinjenötter, fikon, och halloumi.

Väldigt gott allting, men förrätten tog nog priset.

Moules gratinées trois

Jo, jag har också lagat moules gratinées. Och på samma dag som Erika. Vad är oddsen? Jag tror inte det är fusk att låta någon annan laga, för det gjorde jag med. Mina två vänner visste inte ens om att de hjälpte kokboksklubben. Möjligen var detta lite lömskt, men jag tror knappt de misstycker för vi tyckte alla tre att musslorna var helt ljuvliga. Och jag tyckte det var skönt att få hjälp att kolla så musslorna var ok av min ena kompis för att laga musslor är inget jag gör dagligdags.


Men kanske blir det oftare framöver, för åh, så goda! Det tål att upprepas, så goda var de. Tror minsann vi använde så mycket smör som det skulle vara också. Rätt lättlagade var de tyckte jag nog, bortsett från att det blir många moment: skölja och rensa musslorna, koka dem, blanda smöret, rensa musslorna igen, bre på smöret, gratinera.


Men klart värt. En bit surdegsbaguette till så blir man mätt som en plätt.

/Karin

Moules gratinées

Till middag idag lagade min man Moules gratinées. Vi har väl inga regler som säger att det inte lika gärna kan vara partnern som lagar? Jag åt och njöt i alla fall för jisses vilka goda musslor!

Min reflektion över receptet är samma som jag noterat tidigare: ingredienslistan stämmer liksom inte riktigt överens med verkligheten.

Att ha två kilo musslor till en förrätt för fyra personer är lite överdrivet tycker jag. Vi gjorde rätten med ett kilo musslor och det räckte gott och väl som huvudrätt åt oss. Då åt vi i och för sig bröd till. Att det dessutom är 300 gram smör känns också onödigt mastigt. Det hade räckt med cirka 100 gram kanske? Nästa gång blir det definitivt mindre smör för att minska Lypsyleffekten runt munnen. Kanske adderar jag lite av spadet som man annars häller bort? Det blir nog inte så dumt. Hur som helst så var detta ett himla gott recept. Jag kommer garanterat göra rätten fler gånger! Många fler gånger.

//Erika

En besvikelse

Har lagat den första besvikelsen från Mina smaker från Provence: köttgryta från Camargue. Det lät och såg så lovande ut. Ja, jag var helt övertygad om att det skulle smaka fantastiskt ända fram tills jag faktiskt smakade på den. Eller ja, jag hade en liten förtroendesvacka mitt i också när den såg alldeles sörjig ut, men den klarnade upp och såg rätt fin ut när den var färdig.


Och hela konceptet kändes bra. För det första, en gryta. Jag älskar grytor. (På hösten iaf). För det andra, en NY gryta, behöver utöka min grytrepertoar från de tre jag växlar mellan (boeuf bourginon, viltkalops och chili), Och för det tredje, allt-i-ett! Riset i grytan, kan det bli bättre? Det finns något oemotståndligt med rätter som är tillräckliga i sig själva kan jag tycka. Som en bonus var det dessutom rött fullkornsris i grytan, kändes himla nyttigt.

Men, nej. Den var lätt att laga, som ju grytor ofta är, spred en trivsam doft under tiden, men smaken var i bästa fall ordinär, i sämsta fall rentav tråkig. Och köttet! Såå segt. Förstörde hela middagen tyckte jag. (Maken tyckte framför allt det var smaken som var den stora besvikelsen). I ärlighetens namn är det ju rätt stor chans att det inte var själva receptet som var problemet med köttet. Det kan vara kvaliteten på köttet som var risigt. Eller så skar jag upp det knasigt. Eller, och isf var det ju faktiskt kokboken som ställde till det, så var det för kort koktid.


Och kanske börjar det också kännas lite tjatigt med smaksättningen, det är rosmarin, timjan och lagerblad i vart och vartannat recept tycker jag. Sammantaget kommer jag INTE att laga den här rätten igen. Synd.

/Karin

Cassoulet saucisse à la campagne

Dra åt fanders vilken god gryta! Igår var det min tur att testa Danyels Cassoulet saucisse à la campagne och det blev en riktigt smakfest.

Den blev inte lika snygg som hans, så klart. Jag misstänker att han brassat på korvarna lite extra i efterhand för de där grisrosa korvarna som jag har i min gryta (lagade på pricken efter Danyels recept) är inte så vackra.

Nej, det är inte något fel på smakerna i rätten men de olika momenten hade avskräckt mig om det inte vore för att jag är med i den här kokboksklubben. Jag gillar visserligen utmaningar i köket men att behöva confitera tomater ena dagen och sen ugnsbaka körsbärstomater nästa dag ... nej, det är jag lite för lat för. Egentligen.

Men nu är jag bara glad och tacksam över att jag har lagat rätten, med alla moment. På Karins inrådan var jag noga med mice-en-placen så allt gick snabbt och smidigt. Nästa gång tror jag dock att jag fubbar lite och använder en burk hela tomater som jag pimpar med lite råsocker istället för de confiterade tomaterna. Jag tycker nämligen att de försvann när de landade i grytan som domineras helt av smaken från salsiccian.

Men de confiterade tomaterna var goda. Urgoda. Kanske kan man servera dem vid sidan om?

En sista grej: Gillade verkligen att grytan inte skulle koka så länge. Grönsakerna var ljuvligt spänstiga.

//Erika

Gnocchi med karljohansvamp

Jag fastnade för Gnocchi med karljohansvamp (Gnocchi aux cèpes) som en rätt som skulle kunna funka även en vardag, annars är det mer helgprägel på många recept tycker jag. Det stod också i receptet att man kunde förbereda degen och sen spara den i kylen upp till en vecka, så det gjorde jag. Förberedde den dagen innan alltså. Kokte mandelpotatis, tillsatte mjöl och ägg, knådade. Det ska sägas att jag överkokte mandelpotatisen rätt rejält (inte en ingrediens jag brukar använda), höftade friskt på mängden mjöl framför allt och knådade kanske hälften av de tio minuter som angavs i receptet.


Dagen efter var det dags att tillverka gnocchi! Konstaterade att degen var ganska... lös. Men kl 18 är det lite grann för sent att hitta på nån annan middag så det var bara att köra på. Degen var verkligen jättesvår att hantera jämfört med när jag gjort gnocchi förut. Och kladdig. Jag gillar inte alls att bli kladdig om händerna så det var ingen picknick att rulla ut degen, forma till gnocchis och släppa ner dem i kokande vatten.


Formen på gnocchisarna såg minst sagt hemgjord ut. Inte sådär rustikt härligt utan mer slarvigt och fult. Och på nåt mysko sätt kändes det som att de blev större också, så de såg dessutom helt uppsvällda ut. Men sen, stekta med bacon, blancherad schalottenlök, lagerblad, rosmarin och timjan - så goda!


(egentligen skulle det vara sidfläsk och steklök, men det fick jag inte tag på. Vad är egentligen skillnaden på sidfläsk och stekfläsk?). Lite parmesan funkar till tycker jag, som älskar parmesan, men det är inget måste. Kanske är det t o m helt "fel". Men vem bryr sig. (Håller med Erika om detta f ö, man vill gärna ha lite tips om tillbehör till maten).

/Karin

PS ber om ursäkt för fulbilderna, slut på batteri i kameran. DS

Kyckling Rôti med apelsin och fänkål

I lördags lagade jag Kyckling Rôti med apelsin och fänkål till middag. Receptet kändes enkelt och lockande. Och innehöll pastis! Bara en sån sak. Jag har en sån soft spot för pastis efter att ha druckit ett glas varje dag under semestern i Frankrike i somras.

Men redan i tillagningsmomentet börjar förvirringen. Jag förstår inte vad det är för ett monster till kyckling som Danyel tänkt sig där man ska lyckas trycka in två hela apelsiner och två fänkålsstånd i innanmätet? Jag lyckades peta och pressa in en halv av vardera innan det tog stopp. Vad man skulle göra med resten stod inte, men jag valde att lägga dessa som en bädd under kycklingen och det blev väldigt bra.

Nu är det så här att jag har en pågående beef med ugnar. Jag får liksom sällan till ugnsrätter. Oftast blir resultatet: vacker yta, ofärdigt inre. Så även med denna rätt. Och med kyckling är det INTE bra. Så här såg kycklingen ut efter att jag följt Danyels recept. Visst ser den smarrig ut? Mindre smarrigt kändes det när jag skar upp kycklingen vid benen och det rann blod. Det tog ungefär trettio minuter till i ugn innan kycklingen var klar. Då var brösten astorra och humöret ... sådär.

Och inte fanns det något serveringsförslag heller. Potatis? Ris? Sallad? Bröd? Något! Ge mig något att gå på Danyel! ville jag ropa. Eftersom jag gillar att följa recept åt vi kycklingen som den var rakt upp och ner. Det hade nog funkat bättre om den inte blivit så satans torr.

Men kryddningen var god.

Och jag ger inte upp.

// Erika

ps. Sen är det ju mycket komiskt att just de två rätter som jag spetsat in mig på att göra är exakt samma två recept som Karin gått igång på. I min kyl ligger nämligen även ingredienserna till Cassoulet saucisse à la campagne (inklusive de confiterade tomaterna som jag gjorde igår) och väntar på att bli tillagade. Vad är oddsen?! Jag vet inte vad det säger om ... ja, om något egentligen. Men något bra är det nog.

Fail

I lördags skulle jag göra Kyckling rôti tänkte jag, var så himla pepp och upplagd så det var inte klokt. Och så föll det på att det var alldeles för svårt, ja, nästan omöjligt, att få tag på pastis. (För att inte tala om espelettepeppar, men där fanns det i alla fall en ersättningsingrediens). Nåja, har nu beställt en flaska pastis, så kanske nästa helg.

/Karin

Rivstart

För att kompensera för min sena start gjorde jag i fredags två rätter, ungefär samtidigt också. Fast egentligen gjorde jag det eftersom den ena rätten ingick i den andra. Vilket jag märkte liiite för sent. Och ändå trodde jag att jag var väl förberedd och ute i god tid etc, beställde salsiccia från hötorgshallen av maken och köpte själv vitt vin, till Cassoulet saucisse à la campagne, som var den rätt jag hade siktat in mig på. Men så kollade jag igenom receptet igen, cirka tre timmar innan jag hade tänkt att maten skulle stå på bordet (och en kvart innan det var dags att hämta på dagis) och upptäckte att det ingick konfiterade tomater också. Nu är det en rätt jag redan har gjort (sen jag hittade receptet i en tidning) så jag vet hur lång tid det tar. Och den tiden fanns inte riktigt. Men skam den som ger sig. De fick vara inne i ugnen kortare tid helt enkelt, och smakade ändå bra. De här tomaterna är nämligen GRYMMA.


Själva grytan då? Jo, den blev också fantastiskt god. Lite svårt dock att säga om det var grytan i sig eller salsiccian som gjorde det, för den där salsiccian är verkligen en av mina favoriter just nu. (Köps på hötorgshallen alltså). Blev tvungen att göra några avsteg från receptet, dels fanns det inte färsk rosmarin på min lilla coop så det blev torkad istället och dels hade jag fått vanlig (krus-?) persilja i Ekolådan så det fick bli det istället för bladpersilja. Som vanligt när jag lagar salsiccia undrade jag om skinnet skulle bort eller inte och som vanligt slutade det med att jag tog bort det.


Kan också konstatera att om jag bara hade varit lite mer metodisk, samt inte gjort prinskorvsdjur till sonen och smakportionsgröt till dottern samtidigt så hade den varit väldigt lättlagad. Men den hade nog tjänat på lite mise-en-place inledningsvis. Och en bit levain som tillbehör. Sammanfattningsvis är jag dock mycket nöjd med mitt första försök och visst känns det lite extra härligt när man lagar mat med franska namn?

/Karin